19 March 2006

Ronny & Ragge, en ren dokumentar

Nar jag var liten bodde jag i ett litet norrlandskt samhalle. Varje lordag bjod pa samma underhallning; bilar sniglade runt byn enligt ett uppgjort monster medan musik danade ur de oppna rutorna, tjejer fnittrade i baksatet och killar flinade under sina kepsar i framsatet. Det fanns ingen korvkiosk, i stallet hangde manniskor i klasar utanfor Konsum och kakade chips och kanelgifflar och drack hambrant och mask ur sirapsflaskor.

I mina yngre tonar bodde jag i en mellansvensk by. Varje lordag korde grannskapets alla EPor och mopeder i ett korsstygnsmonster langs byns tva enda gator. Manniskor hangde vid bensinpumparna, drack hembrant blandat i 2l PET-flaskor och kakade kakor de kopt pa byns enda kvallsoppna stalle; kondiset.

Som aldre tonaring bodde jag i en mellansvensk smastad. Varje lordag cirkulerade bilar runt staden enligt ett till synes uppgjort monster, musik danade ur hogtalarna, tjejer fnittrade i baksatet och killar flinade under sina kepsar i framsatet. Manniskor hangde antingen runt stadens enda korvkiosk eller vid nagon av stans fyrtio pizzerior, kakade snabbmat och drack Pripps Bla och billigt korsbarsvin.

Kanske slukas fenomenet upp av trafiken eller de manga gatorna, men jag tyckte inte att monstret var lika uttalat i Stockholm. Forutom forortsgangsters som flaschade sina valpolerade bilar runt Sergels Torg pa helgnatterna.

Men nu ar jag tillbaka i forna tider igen. Varje helg sniglar bilar i ett monster runt Glasgows centrum medan musik danar ur hogtalarna och manniskor hanger ut genom rutorna som ett gang cockerspaniels. Tjejerna tjoar i falsett fran sina egna bilar, killarna flinar under kepsarna i sina. Manniskor hanger runt snabbmatstallen och dricker Buckfast (lika ackligt som korsbarsvin).

Enda skillnaden ar att tidsfordrivet ar sa populart att man aven gor det till fest! Da hyr man en av de manga, langa, vita limousinerna. 7-aringarna aker runt och dricker lask, sjunger karaoke och vinkar genom de oppna rutorna. Mohipporna gor detsamma, fast de har tillgang till den valfyllda minibaren. Tycker man att limousiner ar for ordinart sa kan man antingen hyra en Jeep-limousin (det ar vad det later som, en lang limousin med jeepfront och bakdel, starka dack och ratt fyrkantig till utseendet) eller varfor inte en brandbil!

Resultatet blir att folk i precis alla aldrar aker runt langs gatorna pa helgkvallarna och tjoar och vinkar genom rutorna. Ar det bara jag, eller ar varlden helt galen?

No comments: