Livstecken

Jag har inte forsvunnit. Jag har vantat pa datorn... Nu ar klockan nastan elva pa torsdagskvallen och min stund den har veckan har antligen kommit. Fast nu ar jag for trott for att ta mig for nagot. Ar lite smasur pa egotrippade engelsman just nu, vars egna projekt ar saaaa mycket viktigare an alla andras. Tjugotre noll noll. Vem fan orkar skriva en jobbansokan den tiden?

Ah, jag orkar inte ens blogga. Jag gar nog tillbaka till sangen och laser lite till i Sharpe-boken. Den serien ska jag ocksa blogga om. Nagongang. Undrar om den finns i Sverige? Den ar kanon. Det ar som att lasa en film, sidorna bladdrar sig sjalva. Borde nog inte alls lasa mer i kvall forresten. Risken ar att jag maste kopa tredje boken pa en vecka imorgon i sa fall. Jag som sa att det bara fick bli en bok i veckan tills jag plojt igenom alla 20 bocker... Jag har 14 kvar. Borde val vara klar i April. Lagom till nya tv-miniserien den 23 och 24. :-)

Gonatt.