Tebaks te stan efter ett par underbara dagar i högländerna (mer om det i separat blog), och det första man får är ett telefonsamtal från läkarsekreteraren. Tebaks te vardan med ett brak. Den snälla kvinnan ringde bara för att meddela att knäspecialistchefen nu pratat med andra experter i stan och... jag är uppsatt på väntelista för artoskopi (titthålsoperation) för att bedöma situation inför eventuell knäprotes.
Oj.
Visst, det var ju det han spekulerade i; att den var nära förestående (5, 10, 15 år...) så frågan var om det var någon idé att gå in och fixa något temporärt. Och visst, knät blir som nytt. Men protesen håller visst bara i ca 30 år... Jag hade kanske tänkt mig en aktiv ålderdom. Å andra sidan, läkarvetenskapen måste ju ha hunnit ännu längre om trettio år.
Nåväl, de ska ju in och bedöma situationen. Se om det är det här de ska göra, eller något annat, eller inget alls.
Kvinnan visste inte hur lång väntetiden är. "Så fort det finns plats". Men det vet vi ju, det kan ta månader.
Vet inte om jag borde vara glad, något händer ju. Men trots att jag haft två artoskopier förut så känns det faktiskt lite läskigt. Å det även om jag försöker skjuta undan tankarna på Storbritanniens svarta statistik när det gäller MRSA...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment