Kulturfyran om förväntningar

Oj, höll nästan på att glömma veckans Kulturfyra.

1. Har du varit med om något som överträffade dina förväntningar?

Massor! Bara att gå på bio med låga förväntningar inbjuder till att de överträffas... Men ok, jag ska begränsa mig.

Både Washington DC och Glasgow. Trodde Washington bara var politik och trist, men visade sig vara en jättecharmig stad full av sevärdheter när jag bodde där. Glasgow trodde jag skulle vara skitig, grå och tråkig och visade sig vara så charmigt trivsam att jag flyttade tillbaka!

2. I somras såg jag Van Morrison på jazzfestivalen. Han är en annan av mina favoriter. Fast tyvärr tyckte jag att han var en besvikelse. För mig är han bättre på skiva. Har du någon sådan upplevelse, när något gjorde dig besviken?

Igen, massor.

Dublin. Hade väl fallit för alla myter, sånger och alla människor som vittnade om hur uuuunderbar staden var. När jag väl åkte dit kändes den som vilken brittisk stad som helst. Ungefär lika intressant som... tja, Birmingham.

3. Tja, nu har jag sett flera av mina favoriter i år. Men en jag inte sett än är Neil Young. Vilken artist har du inte sett, som du vill se?

Bon Jovi! Fatta att jag ratade £4o för att se honom men sedan pröjsade 50 Euro för att se Riverdance! Jag måste se Bon Jovi, för att ge mig själv upprättelse.

4. Kring Idol pågår en intensiv debatt för en av programledarna i TV4:s delprojekt T V400 har en programledare kallat en tävlande för “bögig” och menat att det är negativt. Många undrar hur hon kan se sig själv i spegeln, med sådana åsikter. Vad tycker du? Är det en bra attityd i tv att kalla saker som är dåliga för bögiga?

Det är väl inte en attitydfråga, det är väl en mognadsfråga.