Så, dags för sluttampen på Tysklandsresan.Sista dagen hade vi bara två stopp på agendan före bilfärd tillbaka till Mainz, och för min del vidare flyg hem. Av någon puckad anledning valde vi ändå att ställa klockorna på 8! Än mer puckat framstod det när plåtjalusinerna drogs upp - och världen var vit. Dimma.
Vi smaskade våfflor med fortfarande mysko Holundersylt och vandrade sedan runt i lägenheten som två instängda och rastlösa djur i bur innan vi beslutade att strunta i dimman (för den verkade inte lätta i
vilket fall) och bege oss till slottet Breuberg, som ligger strax utanför byn med samma namn. Det visade sig att det fanns flera småbyar som började med Breuberg... Det angav liksom vart man tillhörde, vilket slott/herresäte så att säga.Wooooooow... 3,5 timmar senare slet Franzi mig därifrån. Vid det laget hade jag en ny 3:a på min Top 3 över slott. Dunnottar och Edinburgh är fortfarande etta respektive tvåa. Men Breuberg - sicket toppenställe!
Slottet, vars äldsta delar är från 1100-talet även om det mesta är från 1400-1600-talet, ligger på toppen av en lövträdsklädd kulle, omgärdat av åkrar, skogar, kullar och små byar. Breuberg är byggt i en rätt typisk mellaneuoropeisk stil. Och det var lätt att se att det både var herresäte och byggt för försvar. Minns att Tyskland inte enades förrän på 1800-talet någongång.
Om fienderna ska kunna ta sig in till inre slottsområdet så måste
de hoppa ner i en bred och väldigt djup vallgrav (fylld med boskap som betar, inte med vatten och krokodiler), eller.. troligen inte hoppa, för då skulle de bryta benen, minst. Sedan måste de på något sätt resa megalånga stegar och klättra uppför jättehöga slottsmurar som har både kanoner och skottgluggar. Sedan har de på vissa ställen två murar till att ta sig förbi. Väljer de att attackera framifrån så har de ett brett och fristående batteri, med kanoner och skyttar uppradade, samt två skyttetorn och en lång mur full av skottgluggar. Vindbryggan är troligen uppdragen, så då måste de ner i vallgraven och så vidare...Porten vid entrén var uråldrig och hade fortfarande den lilla dörren för gående, fast vindbryggan
hade genom åren tagits bort och ersatts av en fast bro. Tyvärr var inte hela slottet tillgängligt för besök, inte ens utemiljöerna. Delar av det används nämligen som kontor och vandrarhem. Enligt Franzi är det några års väntetid på vandrarhemmet, så det är väl bäst att boka en bädd för 2010 dårå!En lite intressant detailj satt ovanför dörren på ett uthus inne på yttre borggården. En man med armborst, i sten. Han siktar på porten så när man kommer nerför gången och upptäcker honom så är det lätt att haja till!
En annan intressant detalj fanns på toppen av tornet som står mitt på inre borggården. Det är den äldsta delen av slottet och man kan gå upp till 'balkongen' via en smal trätrappa. Uppe på balkongen, på stenmuren som löper runtom, så finns inskriptioner på ryska. De gjordes av ryska krigsfångar som h
ölls fångna där en tid under 2:a världskriget. Uppifrån tornet fick man också en fantastisk vy - framförallt som dimman beslutade sig för att lätta lagom tills jag kom dit!På väg tillbaka till Mainz stannade vi kort och spanade in ruinerna efter en romersk villa. Området var rätt vidsträckt och man kunde lätt se hur bostadshuset och alla utbyggnader hängde ihop. Man hade t o m hittat entréporten vid den omgärdande muren. Mitt på "gården" stod ruinerna efter det enda hus man inte riktigt fått klart för sig vad det var till för. Man trodde att det var en helig plats, ett slags kyrka om man vill, men var inte säker på hur det användes.
N
u kollade vi inte in allt så jättenoga, men viss imponeras man av den romerska byggnadskonsten. Ni vet, golvvärme och värmeslingor i väggarna - för tusentals år sedan! Franzi gillade också den bekväma toaletten - tills hon med ett ryck kom på att folk faktiskt suttit där! Jag tröstade henne med att skiten nog regnat bort vid det här laget...Jag tror att vi båda imponerades över vår egen disciplin när vi helt sonika körde förbi ett slott som såg urmysigt ut, samt inte stannade till i en enda av de små mysiga byarna. Vi körde även igenom staden som hade ett bad som såg ut som Centralbadet i Stockholm - Darmstadt.... Franzi berättade att den stan ä
r helt ny, typ. Under 2:a världskriget bombades nämligen hela staden när alliansen testade den numera berömda "bombmattstekniken". Den funkade. Tog tydligen mindre än en natt att jämna stan med marken. Att allt behövde byggas upp på nytt förklarar ju varför större delen av stan såg ut som Klarakvarteren i Stockholm...Så. Till slut stod jag på Hahns flygplats igen. Och som sista äventyr innan jag lämnade tysk mark så provade jag en sån där "Potatispizza" som det skyltades om överallt. En minipizza med rosmaringrillad klyftpotatis och skinka. Inte alls dumt, faktiskt! Skulle passa jättebra till en skotsk Irn Bru...
Jag har sett ett litet hörn av Tyskland och måste erkänna att jag blev positivt överraskad. Känns inte alls omöjligt att jag utforskar ett annat hörn någon gång - kanske på genomresa till Basel!
**********************************
P.S. När jag kom hem googlade jag på de mysko Holunderbären och Holunderblommorna. Det visade sig vara.... Fläder. Hoppas alla kan sova gott nu. D.S
No comments:
Post a Comment