16 October 2008

Tysklandsresan dag2: Luke är Mainz!

Jag visste att man kan ha Oktoberfest, ölfest och annan fest på en tysk pub, men kanske inte att man kunde få en stor, härlig frukostbuffé! Jag, som är morgontjurig tills jag fått frukost i mig, slängde om rutinerna totalt och tog en morgondusch :-0 innan vi tog bussen till ett ställe nära Gamla Stan i Mainz som såg ut som grunden till ett slott men som inte var det. Där käkade vi frukost. Förutom goda frallor, förlåt brötchen, så testade jag en bit croissant med nötcreme (alldeles för mycket godis för min smak), tysk fläskkorv (smakade som svensk så jag saknade potatismoset...), potatisplättar med äppelmos (flottigt men knaprigt och påminde om rösti) och potatissallad (passade till rostbiffen, men kändes som minst 6 timmar för tidigt). De bryggde eget öl där, men den lät vi bli.

Istället traskade vi genom Gamla Stan. De gamla typiskt tyska husen (Hansa-stil, var det visst någon som sa...) var mysiga. Tydligen ville man inte förstöra Domkyrkan under 2:a världskriget så hela stan bombades - utom kvarteren bredvid kyrkan, vilka nu utgör Gamla Stan. Mainz är en katolsk stad så det fanns Madonnor på flera husgavlar faktiskt. På bilden kan ni se en på huset till vänster. Och, ja, huset till höger är inte helt rakt... insåg att rätt många av de där Hansa-husen inte direkt var 90 grader...

Någonstans i Gamla Stan fanns en liten chokladbutik som utgav sig för att ha stans bästa choklad. Pralinerna var goda, men helst hade jag nog velat ta hem någon av alla chokladprydnader - helst den som såg ut som en stor VM-pokal! Coolt.

Framför Domkyrkan hölls höstmarknad i storleksklassen av tre Hötorg. Borden var fulla av otroligt inbjudande frukt och grönsaker. Då började också Jakten på något som på tyska hette "Holunder" och något som hette "Quitte", för det hade jag ätit som marmelad morgonen innan. Vi hittade en "Quitte", som visade sig vara ett Honungsäpple. Jakten på "Holunder" fortsatte dock... Denna mysko grej där man kunde göra sylt på både bär och blomma och som av Franzis beskrivning påminde om blåsvarta rönnbär...

Domkyrkan var läcker utifrån men inget speciellt inuti. Lite mindre pampig än de flesta katolska katedralet, fast full av välgjorda trägrejer.

Cityturen tog oss till floden Rhein och jag fnissade över att Frankfurt ligger vid floden Main och Mainz ligger vid floden Rhein. Hi, hi. Hm, ok, kanske inte såå kul... Nåväl, försökte återminnas geografilektionerna. Det enda jag minns är att den är otroligt lång... Franzi förklarade att den börjar i Schweiz och slutar i Nordsjön, varför jag höjde på ögonbrynet för jag trodde det bara var Nilen som rann norrut. Där ser man.

Sedan shoppade vi. Eller snarare jag. Var på C&A och lyckades hitta prisvärda tröjor/blusar, så pass att stackars Franzi fick ont i armen av att bära runt allt. Dessutom var det himla smickrande att shoppa för de tyska storlekarna gjorde att jag fick gå ner en storlek - tjoho! Valde till slut ut tre toppar och lite underkläder. Så mycket för att resa lätt och inte köpa något...

Sicken tur då att jag så småningom sprang på Luke. Jag behöver en ny axelväska, men eftersom den jag har är så perfekt så har jag stora krav. Enligt Franzi kanske lite väl stora... Hur som helst, Luke infriade det mesta och när jag "provade" den så passade han mig perfekt! Och han var billig. Så nu har jag en grön tygväska av märket Luke. Luke Skywalker. Eller kanske inte.

En kort promenad genom centrum och lite sollapning på ett antal parkbänkar så kom vi fram till köpcentret som Franzi redan för fem år sedan övertygade mig om var värt ett besök. Ni vet när man sätter spaden i marken i Stockholm så hittar man allt som oftast något gammalt medeltida stadskvarlämning? Närhelst man sätter spaden i jorden i Mainz så hittar man en romersk ruin. Och får pausa arbetet medan det grävs ut... I shoppingcentret har man sparat en del av utgrävningen och en massa föremål. Isis, utställningen, går att beskåda i källaren. Det verkade inte som att man fick ta kort, men... hi, hi, utan blixt ska det väl gå bra. Frågan är om ni ser för alla stjärnor i taket?

I samma shoppingcenter åt vi hemmagjord världsagod glass. Jag testade "Mozart Kugeln", vilket var just chokladglass men nougatbitar, pistache och mandelmassa. Var rädd att den skulle vara för söt, men det var mest chokladglass med nougatbitar och så någon mandelmassebit. Kanongod! Franzis mangoglass gick inte heller av för hackor, så hon har nog rätt när hon säger att det är bästa glassen i stan.

Minns inte riktigt när under dagen vi var vid Schiller Platz, men där drack vi i varje fall något jag inte minns vad det heter (toppenblogg, det här...) men som hade med äppelvintillverkning att göra och som bara gick att få tag i den här tiden på året. Tydligen var trakten runt Mainz känd för sina äppelviner - vilket förklarade alla äppelträd jag senare skulle se... Det där jag inte kom på vad det heter var i alla fall saften när vinet precis skulle till och jäsa men inte riktigt hunnit det. Lite som... tja, mousserande äppelläsk? Jag tyckte i och för sig ändå att man kunde ana vin/cidersmak och var inte stormförtjust. Men det var kul att pröva - och jag hade ju bara den här luckan i kalendern att kunna göra det på!

Tja, sedan var både huvud och fötter trötta så vi åkte hem och käkade lite, kolla på solnedgången och vilade upp oss innan vi gick ut för en drink. Jag kände mig som hundra år gammal när jag föreslog ställen och hon med en suck menade att bara äldre går dit. Ja? Hon i sin tur föreslog studentställen, men då sa jag tvärnej för jag kan för tusan inte spana in tjugoåringar. Det blev en kompromiss, ett ölcafé med superroliga och goda drinkar. Drinklistan var en hel bok, och man fick riktig frukt som garnityr!

F ö hade stället en mysko äldre herre som kunde trolla! Det var rätt tydligt att han, med sin uppknäppta skjorta och brylkräm i håret, försökte ragga lammkött med sina tricks, fast det funkade inte. Alla kollade på avstånd men ingen närmade sig mysko herren. Han fick ölglas att flytta sig utan att röra vid dem, och pappersbollar inuti glasen att hissas upp och ner utan att röra vid glaset. Finns säkert en förklaring, men jag vet farao inte!

Det var det Franzi och jag grubblade på under natten. Ja, och så undrade jag förstås vad sjutton "Holunder" är...
Fortsättning följer.

1 comment:

Miriam said...

Vilka fina foton. Det verkar ju ha varit en smakupplevelse iallafall :-)

Ska nu läsa de andra inläggen.