Jag älskar Djurgården. Jag tror på föreningen som en sammanslutning av likasinnade, förenade av vår gränslösa kärlek för fotboll, uppfyllda av den inre frid bara en seger kan ge. Vi står enade under skölden i kampen(framförallt gentemot ärkefienden på tre bokstäver). Genom lojalitet, engagemang, tro och stöd är vi del i strävan efter evig salighet, även kallad Lennart Johanssons pokal. Jag är övertygad om att vår förening spelar fotboll i enlighet med hur fotboll ska spelas. Vårt spelsystem ligger närmast den sanna tolkningen av fotboll. Jag tror på våra ledare, jag tror på Djurgårdens filosofi. Jag skall inga andra klubbar hava jämte Djurgården.
Jag är Djurgården evigt trogen. Jag ämnar gå på alla matcher. Jag vill förkunna vad Djurgården står för. Jag vill leva i enlighet med Djurgårdens filosofi. Nu ska jag boka Stockholms Stadion och en vigselförättare.
Jag ska bli Djurgårdens brud.
Man kan ju tydligen gifta sig med vad som helst.
31 May 2004
En oredigerad tankekedja om krig
Imorgon skriver jag tentan i International Criminal Law och även om jag är nervös som sjutton eftersom jag verkligen vill ha högsta betyg på den här, så tror jag att någonting fastnat bakom pannbenet. Det är en tacksam tid att studerara detta ämne i, Irak-situationen ger oss hur mycket konkreta exempel som helst att "lösa". Abu Ghraib har jag dissikerat både framlänges och baklänges och det tror jag är bra för något säger mig att det kommer att komma upp imorgon...
Trist att man dagen före ska behöva relatera krisen till Sverige bara. Trots alla bilder och rapporter så blir det ändå så äckligt konkret när någon av sin egen nationalitet drabbas. Trist att han inte tog Al Qaidas hot på allvar. Jag har en kompis vars syster bor i Saudi Arabien och familjen har förgäves försökt få hem henne, men hennes svar har varit precis som hans; "risken är överdriven". Man vill ju så gärna tro det. Nu när man sett att inte ens de bevakade bostadsområdena är säkra så kanske hon tänker om. Det vet jag att min kompis hoppas.
Konflikter på tv blir på något sätt inte påtagliga förrän man verkligen möter dem i verkliga livet. Jag minns att kriget i Jugoslavien påverkade mig och människor i min omgivning för att det var första gången vi upplevde ett inbördeskrig så nära. Att folk slogs i Afrika, mellanöstern och sydostasien var inget konstigt, men när Aktuellt visade europeiska hem i ruiner och döda människor i jeans och Nike-tröjor, då hände något inom oss.
På samma sätt kändes början av Irak-krisen som "ännu ett sånt där krig", ända tills en klasskompis pojkvän blev inkallad. (Jag var i Glasgow då.) Inom loppet av några veckor var det fler pojkvänner, bröder och kompisar som försvann och någon månad senare kom en apatisk tjej till en lektion. Hennes bror var död. Även om Sverige har FN-folk e.t.c. ute i världen så behöver vi, den stora massan inom nationen, ändå inte konfronteras så här handgripligt med en konflikt.
Det kanske är därför vi tenderar att agera så naivt? Vi har inte erfarenhet nog att bedöma risker, situationer, sanningshalter i utsagor/rapporter/vittnesmål eller annat vi ställs inför. Måste jag nämna de utlämnade Egyptierna? "Jamen, de sa ju att de inte skulle tortera dem!" och för att göra saken värre; "USA är ju både demokratiskt och erfaret, det är klart deras agenter vet vad som är bäst, även om det ser lite märkligt ut att hänga upp nakna människor med luvor över huvudet i taket på flygplanet..." (Det ni, SAS!)
En liten dos krig då och då kanske är bra för folket trots allt. Det är trots allt skillnad på teori och praktik.
Trist att man dagen före ska behöva relatera krisen till Sverige bara. Trots alla bilder och rapporter så blir det ändå så äckligt konkret när någon av sin egen nationalitet drabbas. Trist att han inte tog Al Qaidas hot på allvar. Jag har en kompis vars syster bor i Saudi Arabien och familjen har förgäves försökt få hem henne, men hennes svar har varit precis som hans; "risken är överdriven". Man vill ju så gärna tro det. Nu när man sett att inte ens de bevakade bostadsområdena är säkra så kanske hon tänker om. Det vet jag att min kompis hoppas.
Konflikter på tv blir på något sätt inte påtagliga förrän man verkligen möter dem i verkliga livet. Jag minns att kriget i Jugoslavien påverkade mig och människor i min omgivning för att det var första gången vi upplevde ett inbördeskrig så nära. Att folk slogs i Afrika, mellanöstern och sydostasien var inget konstigt, men när Aktuellt visade europeiska hem i ruiner och döda människor i jeans och Nike-tröjor, då hände något inom oss.
På samma sätt kändes början av Irak-krisen som "ännu ett sånt där krig", ända tills en klasskompis pojkvän blev inkallad. (Jag var i Glasgow då.) Inom loppet av några veckor var det fler pojkvänner, bröder och kompisar som försvann och någon månad senare kom en apatisk tjej till en lektion. Hennes bror var död. Även om Sverige har FN-folk e.t.c. ute i världen så behöver vi, den stora massan inom nationen, ändå inte konfronteras så här handgripligt med en konflikt.
Det kanske är därför vi tenderar att agera så naivt? Vi har inte erfarenhet nog att bedöma risker, situationer, sanningshalter i utsagor/rapporter/vittnesmål eller annat vi ställs inför. Måste jag nämna de utlämnade Egyptierna? "Jamen, de sa ju att de inte skulle tortera dem!" och för att göra saken värre; "USA är ju både demokratiskt och erfaret, det är klart deras agenter vet vad som är bäst, även om det ser lite märkligt ut att hänga upp nakna människor med luvor över huvudet i taket på flygplanet..." (Det ni, SAS!)
En liten dos krig då och då kanske är bra för folket trots allt. Det är trots allt skillnad på teori och praktik.
30 May 2004
Trevlig sommar hörru
Har fått sommarschemat på jobbet. Det såg ut som att jag fått acceptabelt mycket jobb, men när jag tittade närmare var det inte många timmar varje dag och inte många dagar varje vecka. Nu har jag räknat ut vad jag kommer få i lön varje månad och kan kort konstatera, att
* (Den obetalda 2-veckors) semestern är inställd. Nu gäller det att få folk sjuka och att de ringer in mig som ersättare.
* Det blir inget Scotland. Någonsin.
Jag borde dock få tid till att skriva uppsatsen. Jag hoppas det blir en väldigt regning sommar i år.
* (Den obetalda 2-veckors) semestern är inställd. Nu gäller det att få folk sjuka och att de ringer in mig som ersättare.
* Det blir inget Scotland. Någonsin.
Jag borde dock få tid till att skriva uppsatsen. Jag hoppas det blir en väldigt regning sommar i år.
28 May 2004
Dagens smakupplevelse
Jag åt pannkakor med hemlagad hjortronsylt och en liten klick grädde till lunch. Att något kan vara så vansinnigt gott! Man vet att man är halvvägs till himmelriket när man sitter ensam i ett kök och för varje tugga bara stönar "mmmmm"... Om bara inte de små gula smaksensationerna var vaktade av miljoners knott och mygg och själva plockprocessen var så förjordat tråkig så skulle jag utan tvekan lägga en semestervecka i *attjo*skogen några mil utanför *mummelmummel* i Norrbotten varje år.
Några timmar senare stod jag med två plåtar kanelbullar som skulle få Pressbyrån att bli grön av avund. Jag trodde inte det var möjligt, men för andra gången samma dag var jag på väg att lyfta från golvet. Nybakta kanelbullar med kall mjölk borde vara en mänsklig rättighet.
Några timmar senare stod jag med två plåtar kanelbullar som skulle få Pressbyrån att bli grön av avund. Jag trodde inte det var möjligt, men för andra gången samma dag var jag på väg att lyfta från golvet. Nybakta kanelbullar med kall mjölk borde vara en mänsklig rättighet.
Fredagsfyran, v. 22
Tema: rekommendationer
1. Vilken typ av dryck skulle du rekommendera för kvällen?
Mineralvatten med smak. Bara för att det känns lite festligare än kranvatten.
2. Vilken maträtt?
Ja inte kanelbullar. Jag har hela magen full av dem och orkar ingen middag som det ser ut nu. Skulle rekommendera lite soppa om en stund...
3. Vilken aktivitet?
Tentaplugg och ingenting annat!
4. Vad ska du själv hitta på i helgen?
Jag ska följa mina rekommendationer plus att jag ska jobba imorgon på dagen och gå på Hänryckningsfest på kvällen!
P.S Men om ni inte vill följa mina varma rekommendationer kan jag rekommendera ett besök på Popaganda ute vid Universitetet! Och där dricker man öl och äter något gott grillat de säljer i ett stånd. D.S
1. Vilken typ av dryck skulle du rekommendera för kvällen?
Mineralvatten med smak. Bara för att det känns lite festligare än kranvatten.
2. Vilken maträtt?
Ja inte kanelbullar. Jag har hela magen full av dem och orkar ingen middag som det ser ut nu. Skulle rekommendera lite soppa om en stund...
3. Vilken aktivitet?
Tentaplugg och ingenting annat!
4. Vad ska du själv hitta på i helgen?
Jag ska följa mina rekommendationer plus att jag ska jobba imorgon på dagen och gå på Hänryckningsfest på kvällen!
P.S Men om ni inte vill följa mina varma rekommendationer kan jag rekommendera ett besök på Popaganda ute vid Universitetet! Och där dricker man öl och äter något gott grillat de säljer i ett stånd. D.S
27 May 2004
Vilken är största faran med att utforma kampen mot narkotika som ett "Krig"?
"Största faran kommer efter kriget. När man inte längre kan enas under en flagg i kampen mot en gemensam fiende uppstår ett tomrum man inte riktigt vet hur man ska fylla. [...] Det är därför fienden bör definieras så vagt att den aldrig dör utan likt Voldemort alltid kan komma tillbaka, om så i en annorlunda skepnad."
Ibland är det bara FÖR kul att skriva seminarieuppgifter när man är trött!
Ibland är det bara FÖR kul att skriva seminarieuppgifter när man är trött!
Dagen D som i Dunderkört
Jag kommer aldrig skriva min uppsats. Tanten hade helt plötsligt inte alls mottagningstid idag. Med spritpenna hade hon ändrat till "måndag", men måndag är RÖD! Och snart är terminen slut. Jag måste maila henne ikväll.
Men nu vacklar jag igen. Jag är i och för sig fortfarande tveksam över fotbollsförbundets krav på att en funktionär "skall" förhindra inhopp på planen, för jag tror inte en civil funktionär har stöd för att fysiskt hindra en sådan inhoppare som bara vill dansa runt och fira SM-guld. (hittar inget ont uppsåt i det och då är inte det olaga intrånget grovt, då följer inte fängelse i straffskalan och då kan inte envar gripa personen i fråga, men kanske finns det andra möjligheter...) Men samtidigt skulle jag gärna vilja skriva om något internationellt, på engelska, som man kan visa upp för arbetsgivare utanför fotbollsvärlden. Internationell straffrätt, t ex...
...vaddå? Jag har tänkt så mycket att det står still. Jag tror det mesta jag vill skriva om lämpar sig för artikelskrivning och opinionsbildning, inte juridiskt utredningsarbete.
Jag skulle t ex vilja skriva om hur sjukt jag tycker det är att svenska polisen har dum-dumkulor när de inte får ha det i en internationell konflikt och dessutom går den internationella rätten mot en unifiering av internationella och nationella krig (man vill sluta göra skillnad på dem) och i så fall hamnar vi i en ännu sjukare situation, för då får polisen inte ens använda kulorna i inbördeskrig. BARA mot sin befolkning i fredstid! Men tyvärr finns inga juridiska oklarheter i reglerna. Bara etiska och förnuftsmässiga...
Skulle också kunna tänka mig att skriva om det faktum att USA (nuförtiden, faktiskt) godkänner att andra länder prövar civila amerikaner i domstol, men inte militära. Förutsätter de att deras militärer kommer begå brott, eller är de så paranoida att de tror alla kommer försöka sätta dit dem på skoj? Fast det är mer ett spekulativt artikelämne.
Hur polis samarbetar över gränserna i narkotika- och barnporrfrågor skulle jag också vilja titta närmare på. Och människohandel, men det området var så otroligt stort att jag inte kunde komma på en frågeställning som var tillräckligt avgränsad.
Är det någon som har en idé, feel free att kommentera! Den här uppsatsskrivaren behöver all hjälp hon kan få. INNAN hon skriker rakt ut, skiter i allt och tar ett jobb på McDonald's.
Men nu vacklar jag igen. Jag är i och för sig fortfarande tveksam över fotbollsförbundets krav på att en funktionär "skall" förhindra inhopp på planen, för jag tror inte en civil funktionär har stöd för att fysiskt hindra en sådan inhoppare som bara vill dansa runt och fira SM-guld. (hittar inget ont uppsåt i det och då är inte det olaga intrånget grovt, då följer inte fängelse i straffskalan och då kan inte envar gripa personen i fråga, men kanske finns det andra möjligheter...) Men samtidigt skulle jag gärna vilja skriva om något internationellt, på engelska, som man kan visa upp för arbetsgivare utanför fotbollsvärlden. Internationell straffrätt, t ex...
...vaddå? Jag har tänkt så mycket att det står still. Jag tror det mesta jag vill skriva om lämpar sig för artikelskrivning och opinionsbildning, inte juridiskt utredningsarbete.
Jag skulle t ex vilja skriva om hur sjukt jag tycker det är att svenska polisen har dum-dumkulor när de inte får ha det i en internationell konflikt och dessutom går den internationella rätten mot en unifiering av internationella och nationella krig (man vill sluta göra skillnad på dem) och i så fall hamnar vi i en ännu sjukare situation, för då får polisen inte ens använda kulorna i inbördeskrig. BARA mot sin befolkning i fredstid! Men tyvärr finns inga juridiska oklarheter i reglerna. Bara etiska och förnuftsmässiga...
Skulle också kunna tänka mig att skriva om det faktum att USA (nuförtiden, faktiskt) godkänner att andra länder prövar civila amerikaner i domstol, men inte militära. Förutsätter de att deras militärer kommer begå brott, eller är de så paranoida att de tror alla kommer försöka sätta dit dem på skoj? Fast det är mer ett spekulativt artikelämne.
Hur polis samarbetar över gränserna i narkotika- och barnporrfrågor skulle jag också vilja titta närmare på. Och människohandel, men det området var så otroligt stort att jag inte kunde komma på en frågeställning som var tillräckligt avgränsad.
Är det någon som har en idé, feel free att kommentera! Den här uppsatsskrivaren behöver all hjälp hon kan få. INNAN hon skriker rakt ut, skiter i allt och tar ett jobb på McDonald's.
Min bror är en kändis
Om du inte blinkade under Aktuellt kl 21:00 i tisdags, den 25 maj, så hann du kanske se honom i inslaget om huruvida apoteksvaror bör säljas i vanlig butik. Ifall du blinkade kan du ladda ner sändningen från SVT's sida. Inslaget börjar efter 10:30 och tv-stjärnan kommer in i bild ca 16:09. Det är näsan/profilen till vänster i bild...
Varför jag inte skriver förrän idag? Tror du jag brytt mig om att kolla, det var ju stjärnan själv som avslöjade nyheten för en stund sedan.
Och vad har jag för kommentar till inslaget/frågan då? Nja, jag är tudelad, trots att vi talar om receptfria läkemedel. Jag tror det finns en anledning till varför farmacepter (heter det så?) har en sådan avancerad utbildning. Läkemedel är speciella, inte ens Alvedon och Treo är att leka med. Å andra sidan känns det som att man idiotförklarar varenda kotte om man säger att vi inte skulle "klara" att köpa Treo på ICA...
Det ligger något i att sälja nässpray, Treo, Nikotintuggummin och sårsalva i vanlig butik. Men man kan ju inte förvänta sig att personalen där ska kunna ge kvalificerade råd, så är man osäker får man väl helt enkelt vänta tills apoteket öppnar morgonen efter.
Fast jag är tveksam till kombinationen alkohol och läkemedel i samma butik... Och jag vill ju ha in både vin och sprit i butiken. Å andra sidan, varför skulle det bli problem, annat än i teorin? Hur utspritt är egentligen "ett sexpack och en karta Ipren"-beteendet?
Vi i Stockholm har vår Scheele-butik som är öppen dygnet runt, och det mina landsortsvänner är en välsignelse. Jodå, jag har akutköpt värktabletter kl 2 på natten och jag har vänner som fixat både öronmedicin och antibiotika efter stängningsdags. Nattöppna butiker för receptbelagda mediciner kan vi kanske inte vänta oss, men nässpray och Treo efter kl 18 borde vi kunna fixa. Och det har såklart mina landsortsvänner redan erfarenhet av, för de har både apotek och system i sin lanthandel.
Ju mer jag tänker på det, varför skulle man inte kunna sälja receptfritt i vanlig butik? Också. Jag tror faktiskt att jag är för detta.
Varför jag inte skriver förrän idag? Tror du jag brytt mig om att kolla, det var ju stjärnan själv som avslöjade nyheten för en stund sedan.
Och vad har jag för kommentar till inslaget/frågan då? Nja, jag är tudelad, trots att vi talar om receptfria läkemedel. Jag tror det finns en anledning till varför farmacepter (heter det så?) har en sådan avancerad utbildning. Läkemedel är speciella, inte ens Alvedon och Treo är att leka med. Å andra sidan känns det som att man idiotförklarar varenda kotte om man säger att vi inte skulle "klara" att köpa Treo på ICA...
Det ligger något i att sälja nässpray, Treo, Nikotintuggummin och sårsalva i vanlig butik. Men man kan ju inte förvänta sig att personalen där ska kunna ge kvalificerade råd, så är man osäker får man väl helt enkelt vänta tills apoteket öppnar morgonen efter.
Fast jag är tveksam till kombinationen alkohol och läkemedel i samma butik... Och jag vill ju ha in både vin och sprit i butiken. Å andra sidan, varför skulle det bli problem, annat än i teorin? Hur utspritt är egentligen "ett sexpack och en karta Ipren"-beteendet?
Vi i Stockholm har vår Scheele-butik som är öppen dygnet runt, och det mina landsortsvänner är en välsignelse. Jodå, jag har akutköpt värktabletter kl 2 på natten och jag har vänner som fixat både öronmedicin och antibiotika efter stängningsdags. Nattöppna butiker för receptbelagda mediciner kan vi kanske inte vänta oss, men nässpray och Treo efter kl 18 borde vi kunna fixa. Och det har såklart mina landsortsvänner redan erfarenhet av, för de har både apotek och system i sin lanthandel.
Ju mer jag tänker på det, varför skulle man inte kunna sälja receptfritt i vanlig butik? Också. Jag tror faktiskt att jag är för detta.
Dagen D för uppsatsskrivaren Carina
Idag är det dags. Klubbat och klart, idag kl 13 ska jag ta mig upp på institutionen och ragga handledare till min uppsats som SKA skrivas i sommar. Undrar om man får registrera ny "kurs" så här sent på terminen..?
Under en otroligt vinklad och därmed poänglös lektion igår skissade jag klart dispositionen. Igårkväll kollade jag runt bland redan skrivna uppsatser och konstaterade att ingen ens varit och nosat på mitt område, så då borde det funka bara därför. Jag kände mig trygg i mitt val, för första gången någonsin tror jag.
Bara därför har jag de senaste tio minutrarna börjat vackla; jag kanske borde ta något mer allmänt ämne trots allt? T ex borde någon/man/jag titta på definitionen av "terrorism", eftersom många internationella jurister menar att det inte finns någon internationell definition (medan andra menar att det finns). Det vore ju allt bra att veta vad det är "vi" (d.v.s. alla som dansar efter Bush's pipa) för ett krig emot...
Nåja, mitt undermedvetna är på G i vart fall. I natt drömde jag att jag åkte tåg till träffen med Doktorand A, som jag bestämt att jag vill ha. På andra sidan gången satt professor B, som jag ratat. Då kom professor C, som jag också ratat, och var konduktör. När hon sett min biljett började hon titta mystiskt på min väska. Jag blev irriterad. Så öppnade hon ett fack. Jag blev jätteirriterad. Så började hon rota runt. Då lackade jag ur. Dessutom kände jag att med B sittandes så nära så måste jag reagera, för att visa att jag kan min juridik. Jag började därför ifrågasätta C och säga åt henne att ge f** i min väska, att hon inte hade någon rätt att rota i den. Hon blev sur för att en student hade mage att stå upp emot henne och professor B brydde sig inte, hon läste tidningen.
Det måste ju betyda något, när alla tre potentiella handledare figurerar i samma dröm, natten innan man slutgiltigt bestämt sig för att ta tag i saken?
Under en otroligt vinklad och därmed poänglös lektion igår skissade jag klart dispositionen. Igårkväll kollade jag runt bland redan skrivna uppsatser och konstaterade att ingen ens varit och nosat på mitt område, så då borde det funka bara därför. Jag kände mig trygg i mitt val, för första gången någonsin tror jag.
Bara därför har jag de senaste tio minutrarna börjat vackla; jag kanske borde ta något mer allmänt ämne trots allt? T ex borde någon/man/jag titta på definitionen av "terrorism", eftersom många internationella jurister menar att det inte finns någon internationell definition (medan andra menar att det finns). Det vore ju allt bra att veta vad det är "vi" (d.v.s. alla som dansar efter Bush's pipa) för ett krig emot...
Nåja, mitt undermedvetna är på G i vart fall. I natt drömde jag att jag åkte tåg till träffen med Doktorand A, som jag bestämt att jag vill ha. På andra sidan gången satt professor B, som jag ratat. Då kom professor C, som jag också ratat, och var konduktör. När hon sett min biljett började hon titta mystiskt på min väska. Jag blev irriterad. Så öppnade hon ett fack. Jag blev jätteirriterad. Så började hon rota runt. Då lackade jag ur. Dessutom kände jag att med B sittandes så nära så måste jag reagera, för att visa att jag kan min juridik. Jag började därför ifrågasätta C och säga åt henne att ge f** i min väska, att hon inte hade någon rätt att rota i den. Hon blev sur för att en student hade mage att stå upp emot henne och professor B brydde sig inte, hon läste tidningen.
Det måste ju betyda något, när alla tre potentiella handledare figurerar i samma dröm, natten innan man slutgiltigt bestämt sig för att ta tag i saken?
25 May 2004
God morgon, världen
"En underbar försommardag med lite regn här och där och plus tio grader."
(Dagens väderrapport från Rix FM, kl 8.00)
Den här mannen hade bestämt att det är en fin dag idag. Vad härligt!
Har precis gjort räkningarna och är positivt överraskad över hur stabilt det ser ut. Den här månaden. Håller jag tungan rätt i mun kanske det blir lite Skottland i Juli trots allt...
I min etta är det fönster längs hela ytterväggen i vardagsrummet. Har drömt om en sak ett par år och i vintras drog jag så ner gardinerna och satte upp konstogjord murgröna som liksom fick rama in fönstren likt vinrankor. Denna inredningsdetalj funkar jättebra på vintern, men nu vaknar man ju redan halv fem av sommarljuset! Lösningen är lika enkel som genial: Med hjälp av existerande hyskor och stålkanter hänger nu 1 Skottlandsflagga, 2 Sverigeflaggor och 1 Djurgårdsflagga för fönstren varje kväll. Hur smart får man lov att vara?! :-)
Det är inte samma sak att äta frukost utan DN.
(Dagens väderrapport från Rix FM, kl 8.00)
Den här mannen hade bestämt att det är en fin dag idag. Vad härligt!
Har precis gjort räkningarna och är positivt överraskad över hur stabilt det ser ut. Den här månaden. Håller jag tungan rätt i mun kanske det blir lite Skottland i Juli trots allt...
I min etta är det fönster längs hela ytterväggen i vardagsrummet. Har drömt om en sak ett par år och i vintras drog jag så ner gardinerna och satte upp konstogjord murgröna som liksom fick rama in fönstren likt vinrankor. Denna inredningsdetalj funkar jättebra på vintern, men nu vaknar man ju redan halv fem av sommarljuset! Lösningen är lika enkel som genial: Med hjälp av existerande hyskor och stålkanter hänger nu 1 Skottlandsflagga, 2 Sverigeflaggor och 1 Djurgårdsflagga för fönstren varje kväll. Hur smart får man lov att vara?! :-)
Det är inte samma sak att äta frukost utan DN.
23 May 2004
Carinas matruta
Hade ett paket Mozzarella kvar i kylen sedan mina tomat- och mozzarellamackor förra lördagen. Gourmetalfabet som jag är visste jag inte vad jag skulle göra med det. Något sa mig att det är samma ostklump som pizzabagare använder på sina pizzor, men jag förstod inte hur jag skulle kunna riva den där slembulan...
Igår testade jag därför ett nytt, egenkomponerat, italienskt recept baserat på höftmått a la Jamie Oliver. Carina de la pesto, även kallat rester.
Ingredienser:
Finskuren purjolök
Färska dock frysta, skivade champinjoner
2 hela tomater (som hackas)
hackad vitlök
Tärnad mozzarella
strimlad kassler
peppar
färsk timjan
färsk basilika
spagetti
lite grön pesto
Sätt på spagettivattnet och förbered resten. Börja inte förrän spagettin ligger i vattnet och kokar, för det som ska stekas ska bara stekas i några minuter. Stek sedan purjolök och champinjoner tillsammans med timjan i lite olivolja. När det är mjukt tillsätter du hackade tomater, vitlök och kassler. Peppra. Rör inte för mycket så tomaterna blir mos. När spagettin är klar och avrunnen, blanda i en matsked pesto. Lägg i Mozzarellan i stekpanna och blanda alltihop med spagettin. Toppa med lite hackad, färsk basilika.
Det blev jättegott, som Tina skulle säga! Mozzarellan smälte lite fint bland spagettin och det smakade mycket Italien.
Jag skulle dock vilja byta ut kasslern mot Prosciutto (eller vad sjutton det heter), men rester är rester.
Idag tog jag rätt på andra hälften av mozzarellaklumpen samt rester ur en smaksatt tomatsåsburk jag fått och som jag tidigare använt (med framgång) på pizza. Här kommer därför ett perfekt snabbrecept på Pizzamackor:
Bröd
Knorr tomatsås med soltorkade tomater och örter
mozzarella
skinka
pizzakrydda
Bred brödet med tomatsås, skiva tunna skivor Mozzarella och lägg på, strimla skinkan och strö över, krydda och skjuts in i ugnen. Det smakade pukka, som Jamie skulle säga!
Igår testade jag därför ett nytt, egenkomponerat, italienskt recept baserat på höftmått a la Jamie Oliver. Carina de la pesto, även kallat rester.
Ingredienser:
Finskuren purjolök
Färska dock frysta, skivade champinjoner
2 hela tomater (som hackas)
hackad vitlök
Tärnad mozzarella
strimlad kassler
peppar
färsk timjan
färsk basilika
spagetti
lite grön pesto
Sätt på spagettivattnet och förbered resten. Börja inte förrän spagettin ligger i vattnet och kokar, för det som ska stekas ska bara stekas i några minuter. Stek sedan purjolök och champinjoner tillsammans med timjan i lite olivolja. När det är mjukt tillsätter du hackade tomater, vitlök och kassler. Peppra. Rör inte för mycket så tomaterna blir mos. När spagettin är klar och avrunnen, blanda i en matsked pesto. Lägg i Mozzarellan i stekpanna och blanda alltihop med spagettin. Toppa med lite hackad, färsk basilika.
Det blev jättegott, som Tina skulle säga! Mozzarellan smälte lite fint bland spagettin och det smakade mycket Italien.
Jag skulle dock vilja byta ut kasslern mot Prosciutto (eller vad sjutton det heter), men rester är rester.
Idag tog jag rätt på andra hälften av mozzarellaklumpen samt rester ur en smaksatt tomatsåsburk jag fått och som jag tidigare använt (med framgång) på pizza. Här kommer därför ett perfekt snabbrecept på Pizzamackor:
Bröd
Knorr tomatsås med soltorkade tomater och örter
mozzarella
skinka
pizzakrydda
Bred brödet med tomatsås, skiva tunna skivor Mozzarella och lägg på, strimla skinkan och strö över, krydda och skjuts in i ugnen. Det smakade pukka, som Jamie skulle säga!
22 May 2004
"For it's a grand old team to play for..."
"...and it's a grand old team to see
and if you know your history
it's enough to make your hands go (f*** the Rangers)
we don't care what the animals say
what the hell do we care
For we will always know
that there's gonna be a show
and that Glasgow Celtic will be there!!!"
Ååååååh, vad jag önskar att jag inte jobbade idag utan kunde åka in till Dubliners och kolla på Celtic - Dunfermline! Och ååååååh vad jag önskar att någon jag kände haft en kanal som visat matchen och som kunnat spela inte den åt mig. Henkes goodbye-party hade varit en höjdare att spara!
Jag ska nog fira med lite Irn Bru ikväll. Eller, haggis och Irn Bru imorgon. Klart att Celtic tar dubbeln när inte jag är där. Jag slår vad om att om jag fyttar dit till nästa säsong så kommer de där jäkla blåtröjorna sno bucklorna för mig då också...
Hm, varför ser man alltid smolket i bägaren när man inte är där? Hade jag varit där hade jag troligen varit full som ett spjut någonstans i East End just nu. Men nu när jag sitter läskigt nykter i Stockholm putar jag med underläppen som någon annan femåring. Lägg av, Carina!
Vi är både liga- och cupmästare och Henrik Larsson har gjort en sagolik sorti - var glad för sjutton gubbar!!!
Ok.
and if you know your history
it's enough to make your hands go (f*** the Rangers)
we don't care what the animals say
what the hell do we care
For we will always know
that there's gonna be a show
and that Glasgow Celtic will be there!!!"
Ååååååh, vad jag önskar att jag inte jobbade idag utan kunde åka in till Dubliners och kolla på Celtic - Dunfermline! Och ååååååh vad jag önskar att någon jag kände haft en kanal som visat matchen och som kunnat spela inte den åt mig. Henkes goodbye-party hade varit en höjdare att spara!
Jag ska nog fira med lite Irn Bru ikväll. Eller, haggis och Irn Bru imorgon. Klart att Celtic tar dubbeln när inte jag är där. Jag slår vad om att om jag fyttar dit till nästa säsong så kommer de där jäkla blåtröjorna sno bucklorna för mig då också...
Hm, varför ser man alltid smolket i bägaren när man inte är där? Hade jag varit där hade jag troligen varit full som ett spjut någonstans i East End just nu. Men nu när jag sitter läskigt nykter i Stockholm putar jag med underläppen som någon annan femåring. Lägg av, Carina!
Vi är både liga- och cupmästare och Henrik Larsson har gjort en sagolik sorti - var glad för sjutton gubbar!!!
Ok.
21 May 2004
Inte att slå ett slag för jämlikheten direkt
En dokusåpakändis jag inte har en aning om vem det är (tack och lov) ska visst vika ut sig i Playboy. Allt väl så långt. På bilden i Expressen har hon dock en t-shirt på sig där det står "Boy beater". Allvarligt?! Det känns lika smidigt som om en manlig modell haft en t-shirt med "hustrumisshandlare" på! Nu är ju varken dokusåpakändisar, modeller eller blondiner kända för att vara smarta (ursäkta alla fördomar som hoppar ut i ilskan) men någon hjärncell måste hon väl rimligtvis ha?!?
20 May 2004
Reserapport från UEFA-cupfinalen
När jag var 16 skrev jag i en skoluppsats: En resa utan strapatser är ingen resa utan en transportsträcka mellan A och B. Jag har ofta tänkt på detta under våra bortaresor. Ni hör själva, bortaresor, därför har jag kommit att se alla de där små "felen" som självklara inslag och lite luttrat slutat tänka på dem. För mig är det helt i sin ordning när bussar inte kommer, tidsangivelser träffar fel med flera timmar och vi äter middag 2,5 timmar efter lunchen.
Det fantastiska är ju ändå att det aldrig spelar någon roll hur saker är upplagda, för det finns alltid, alltid någon som klagar. Det finns alltid dem som inte varit med förr när saker faktiskt var värre och dem som förväntar sig första klass, oavsett i vilket sammanhang man åker. Mycket negativ energi skapas och det leder inte till någonting, mer än att folk blir på dåligt humör och klagar ännu mer. Fast igår var det inte konstigt att luckorna som staplades på varandra fick folk att knorra, framförallt när luftslottet började ta form på allvar.
I och för sig började jag med att komma för sent till samlingen. Var ute i god tid för att ta bussen till Solna, men den förste kom inte och den andre kom för sent så jag blev 15 min sen. Bussen med AIK's och Hammarby's värdar hade redan åkt, men det var inte så farligt, vi körde ikapp dem före Norrköping. Lunchrasten var mellan 12.30-13.30 i Jönköping. Vi fick välja mellan "Schintzel", rödspätta eller "vegitarisk". Vi borde redan i stavfelen fått en föraning om vad som komma skulle...
Kom till Göteborg 14.40. Jag och två tjejer suktade redan vid Göteborgs infart efter Baldur, den stora berg och dalbanan i trä på Liseberg. Den ansvarige skulle möta oss vid Skandinavium 15.15 så under en promenad runt kvarteret fick jag en snilleblixt som de andra lätt hoppade på. Vi tog en rövare. Vi skyndade till Liseberg, som skulle öppna 15.00, förklarade läget för en kvinna i kassan och efter att ha bevisat vilka vi var fick vi komma in gratis. Kön till biljettkassorna var lång, så vi skyndade vidare in i parken. Hittade en biljettautomat vid attraktionen. Klockan var 15.03. M köpte sin åkbiljett (50 spänn!) men medan jag köpte min fick både C och K mobilsamtal från folk som undrade var vi var eftersom den ansvarige kommit till vår mötesplats. Jag köpte klart min biljett och då började C och K knorra. Klockan var 15.05. Vi borde gå tillbaka. M och jag övervägde att åka själva och komma sent, men det hade verkligen inte sett bra ut. Vi avbröt uppdraget och skyndade tillbaka så snabbt som våra krampande vader orkade.
Varför gjorde vi detta? Den följande timmen var nämligen vigd för middag. 2,5 timmar efter att vi käkade lunch i Jönköping! Med facit i hand hade vi kunnat åka Baldur både två och tre gånger. Nu får jag och M se till att åka till Göteborg innan oktober (då våra biljetter går ut). Vi får helt enkelt se till att klämma in Baldur före IFK Göteborg eller Örgryte borta i höst.
Förmötet avslöjade brister som fick vår välorganiserade grupp att häpna. Ibland inser man inte att ens egna problem är små och handlar om finjusteringar förrän man upplever hur det kunde vara. Gräset är definitivt grönare på vår sida av staketet!
Efter ytterligare strul kunde vi så påbörja vår tjänstgöring runt 5-tiden på eftermiddagen. Min grupp jobbade bland Marseille-supportrarna. De hade ca 40 egna värdar; stålansikten som såg ut att vara rekryterade från främlingslegionen. De pratade inte engelska och vi inte franska, så skulle vi samarbete fick det ske med händerna. Hoppades nästan att något pucko skulle hoppa in, för det hade varit kul att se muskelpaketen i aktion.
Tyvärr fick Marseille-supportrarna istället ett tillfälle att skratta åt oss. En förlupen boll plockades upp av en kille och kastades upp på läktaren. Både jag och ett stålansikte försökte kräva tillbaka bollen men den hade såklart rullats vidare långt in i bendjungeln. Det var bara att känna sig lurad och gå tillbaka till sin position ackompanjerad av hånflin.
Fransmän både satt och stod på räckena flera etage ovanför marken. Vi hade ingen möjlighet att hålla dem därifrån så det var bara att hoppas att turen höll dem på plats eller att de var så höga att de inte kände någon smärta när de föll. En fransman fick nog ont i hjärtat istället. Han hade åkt från Frankrike, inte fått biljett och så plankat in. Hur vete katten, men han gled under en glipa som knappt fanns och så tog väktaren honom. Min hjärna förstod ju varför han greps, men mitt hjärta tyckte det kändes taskigt att inte se mellan fingrarna. Vi hade plats på en sektion och det var ju faktiskt UEFA-cupfinal. Efter pausen var det ändå en fransman som slog kullerbytta från ett räcke. Det spelade nog ingen roll om han var hög eller inte för när de körde ut honom på skottkärra såg det ut som om ryggmärgen bedövat honom i nedslaget. Pucko. Skyll dig själv.
På slutet blev min grupp flyttad till Valencia-sidan. Segern var i hamn och Valencia är tydligen "kända" för att invadera planen när de vinner. Fick icke ske. Stod framför en ursnygg spanjor som snackade taskig engelska. Tur att spanskan har många ord som är lik svenskan, för vi lyckades kommunicera rätt bra där. Jag skämtade och sa att jag fått order att vakta honom för han var en bad-guy och han bedyrade hur snäll han var. Han försökte få mig att heja på Valencia och det kunde jag väl göra, men gränsen drog jag när han ville att jag skulle sjunga och hoppa med dem också. Jag tror han förstod att han inte kunde leka med mig, för när mannen bredvid honom frågade om de skulle hoppa in så tvekade han och sedan skakade han på huvudet. Han insåg nog att han inte skulle komma förbi mig och mina kollegor. Bra beslut, grabben. Vi hade en tät numerär igår, hade vi haft den i Halmstad i höstas hade aldrig Djurgårdarna kunnat hoppa in heller. Nu blev det en otrolig fest på läktarna istället. Tills läktarna var tömda, en dörr stod öppen och folk kom in igen. En minut senare var de tillbakamotade dock.
Vi kom ifrån arenan strax före halv tolv, så det var väl tur att vi från Marseille-sidan var för höga för att vara hungriga. En buss skulle hämta oss klockan ett och köra oss till hotellet – som visade sig vara en stugby på en camping. Mysigt på sitt sätt, om bara alla fått lakan och nycklarna hade fungerat i dörrarna... Jag tillhörde dem som tog en öl inne i stan efteråt (och blev blåsta av taxichauffören) men de som väntade på bussen väntade förgäves. Den kom inte. Vi hade fått information (av Göteborgare!) om att spårvagn 5 gick "minst" till halv två, två. Sista vagnen gick 0.08! Det blev taxi för den gruppen också, fast de åkte för hälften av vad vi betalade. Var försiktiga med International Taxi i Göteborg!
Idag var det inget strul, annat än att de där jag talade om som alltid måste klaga givetvis klagade på att det var samma "schintzel" på hemvägen. Lös problemet, säger jag, ta någon av de andra två rätterna! Det enda strulet var det jag själv ställde till. Jag glömde mina svarta kängor i campingstugan. Merde!
Det fantastiska är ju ändå att det aldrig spelar någon roll hur saker är upplagda, för det finns alltid, alltid någon som klagar. Det finns alltid dem som inte varit med förr när saker faktiskt var värre och dem som förväntar sig första klass, oavsett i vilket sammanhang man åker. Mycket negativ energi skapas och det leder inte till någonting, mer än att folk blir på dåligt humör och klagar ännu mer. Fast igår var det inte konstigt att luckorna som staplades på varandra fick folk att knorra, framförallt när luftslottet började ta form på allvar.
I och för sig började jag med att komma för sent till samlingen. Var ute i god tid för att ta bussen till Solna, men den förste kom inte och den andre kom för sent så jag blev 15 min sen. Bussen med AIK's och Hammarby's värdar hade redan åkt, men det var inte så farligt, vi körde ikapp dem före Norrköping. Lunchrasten var mellan 12.30-13.30 i Jönköping. Vi fick välja mellan "Schintzel", rödspätta eller "vegitarisk". Vi borde redan i stavfelen fått en föraning om vad som komma skulle...
Kom till Göteborg 14.40. Jag och två tjejer suktade redan vid Göteborgs infart efter Baldur, den stora berg och dalbanan i trä på Liseberg. Den ansvarige skulle möta oss vid Skandinavium 15.15 så under en promenad runt kvarteret fick jag en snilleblixt som de andra lätt hoppade på. Vi tog en rövare. Vi skyndade till Liseberg, som skulle öppna 15.00, förklarade läget för en kvinna i kassan och efter att ha bevisat vilka vi var fick vi komma in gratis. Kön till biljettkassorna var lång, så vi skyndade vidare in i parken. Hittade en biljettautomat vid attraktionen. Klockan var 15.03. M köpte sin åkbiljett (50 spänn!) men medan jag köpte min fick både C och K mobilsamtal från folk som undrade var vi var eftersom den ansvarige kommit till vår mötesplats. Jag köpte klart min biljett och då började C och K knorra. Klockan var 15.05. Vi borde gå tillbaka. M och jag övervägde att åka själva och komma sent, men det hade verkligen inte sett bra ut. Vi avbröt uppdraget och skyndade tillbaka så snabbt som våra krampande vader orkade.
Varför gjorde vi detta? Den följande timmen var nämligen vigd för middag. 2,5 timmar efter att vi käkade lunch i Jönköping! Med facit i hand hade vi kunnat åka Baldur både två och tre gånger. Nu får jag och M se till att åka till Göteborg innan oktober (då våra biljetter går ut). Vi får helt enkelt se till att klämma in Baldur före IFK Göteborg eller Örgryte borta i höst.
Förmötet avslöjade brister som fick vår välorganiserade grupp att häpna. Ibland inser man inte att ens egna problem är små och handlar om finjusteringar förrän man upplever hur det kunde vara. Gräset är definitivt grönare på vår sida av staketet!
Efter ytterligare strul kunde vi så påbörja vår tjänstgöring runt 5-tiden på eftermiddagen. Min grupp jobbade bland Marseille-supportrarna. De hade ca 40 egna värdar; stålansikten som såg ut att vara rekryterade från främlingslegionen. De pratade inte engelska och vi inte franska, så skulle vi samarbete fick det ske med händerna. Hoppades nästan att något pucko skulle hoppa in, för det hade varit kul att se muskelpaketen i aktion.
Tyvärr fick Marseille-supportrarna istället ett tillfälle att skratta åt oss. En förlupen boll plockades upp av en kille och kastades upp på läktaren. Både jag och ett stålansikte försökte kräva tillbaka bollen men den hade såklart rullats vidare långt in i bendjungeln. Det var bara att känna sig lurad och gå tillbaka till sin position ackompanjerad av hånflin.
Fransmän både satt och stod på räckena flera etage ovanför marken. Vi hade ingen möjlighet att hålla dem därifrån så det var bara att hoppas att turen höll dem på plats eller att de var så höga att de inte kände någon smärta när de föll. En fransman fick nog ont i hjärtat istället. Han hade åkt från Frankrike, inte fått biljett och så plankat in. Hur vete katten, men han gled under en glipa som knappt fanns och så tog väktaren honom. Min hjärna förstod ju varför han greps, men mitt hjärta tyckte det kändes taskigt att inte se mellan fingrarna. Vi hade plats på en sektion och det var ju faktiskt UEFA-cupfinal. Efter pausen var det ändå en fransman som slog kullerbytta från ett räcke. Det spelade nog ingen roll om han var hög eller inte för när de körde ut honom på skottkärra såg det ut som om ryggmärgen bedövat honom i nedslaget. Pucko. Skyll dig själv.
På slutet blev min grupp flyttad till Valencia-sidan. Segern var i hamn och Valencia är tydligen "kända" för att invadera planen när de vinner. Fick icke ske. Stod framför en ursnygg spanjor som snackade taskig engelska. Tur att spanskan har många ord som är lik svenskan, för vi lyckades kommunicera rätt bra där. Jag skämtade och sa att jag fått order att vakta honom för han var en bad-guy och han bedyrade hur snäll han var. Han försökte få mig att heja på Valencia och det kunde jag väl göra, men gränsen drog jag när han ville att jag skulle sjunga och hoppa med dem också. Jag tror han förstod att han inte kunde leka med mig, för när mannen bredvid honom frågade om de skulle hoppa in så tvekade han och sedan skakade han på huvudet. Han insåg nog att han inte skulle komma förbi mig och mina kollegor. Bra beslut, grabben. Vi hade en tät numerär igår, hade vi haft den i Halmstad i höstas hade aldrig Djurgårdarna kunnat hoppa in heller. Nu blev det en otrolig fest på läktarna istället. Tills läktarna var tömda, en dörr stod öppen och folk kom in igen. En minut senare var de tillbakamotade dock.
Vi kom ifrån arenan strax före halv tolv, så det var väl tur att vi från Marseille-sidan var för höga för att vara hungriga. En buss skulle hämta oss klockan ett och köra oss till hotellet – som visade sig vara en stugby på en camping. Mysigt på sitt sätt, om bara alla fått lakan och nycklarna hade fungerat i dörrarna... Jag tillhörde dem som tog en öl inne i stan efteråt (och blev blåsta av taxichauffören) men de som väntade på bussen väntade förgäves. Den kom inte. Vi hade fått information (av Göteborgare!) om att spårvagn 5 gick "minst" till halv två, två. Sista vagnen gick 0.08! Det blev taxi för den gruppen också, fast de åkte för hälften av vad vi betalade. Var försiktiga med International Taxi i Göteborg!
Idag var det inget strul, annat än att de där jag talade om som alltid måste klaga givetvis klagade på att det var samma "schintzel" på hemvägen. Lös problemet, säger jag, ta någon av de andra två rätterna! Det enda strulet var det jag själv ställde till. Jag glömde mina svarta kängor i campingstugan. Merde!
UEFA-cupfinalen - blandade karameller
Marseille-supportrarna hade den mest avancerade organisation jag sett. De var bl a uppdelade i Nord och Syd, med egna t-shirts, egna flaggor och symboler hämtade från Amerikanska inbördeskriget. Bakgrunden till det vore intressant att veta.
Även om det tydligen såg annorlunda ut på "Nord"-sektionen så tyckte jag det var ovaligt få kvinnor i Marseille-klacken. Jag såg en på de tre sektioner jag var i närheten av, en farmor utsmyckad från topp till tå. På Valencias sida såg det annorlunda ut, där verkade hela familjer ha åkt tillsammans.
Det var ett jäkla drag på Marseilles sida – tills Bartez blev utvisad och Valencia slog in straffen. Då dog de. Nord höll tydligen igång till sista sekund, men där jag stod var det tyst som i kyrkan. Jag hade 3 Celtic-fans hos mig och de beklagade bristen i engagemang, så där döda hade ju aldrig Celtic-fansen varit! Jag sa att det säger väl sig självt, de äter sniglar, vi (jag är också Celtic) dricker whisky. Hur glad kan man bli på sniglar? Skämtet gick hem, såklart.
Två av mina kollegor tyckte också om skottarna. "Äntligen några man kan prata med", sa en av dem (som liksom alla vi andra varken pratade franska eller spanska) och försvann. En minut senare kom han tillbaka. Tyst. Oj, glömde jag tala om för honom att Glasgow-dialekten är som skotsk skånska? Den andre hakade på när jag började tala med dem i paus, men redan efter hälsningsfrasen stelnade leendet och efter någon minut hade han diskret backat undan. Jag försökte trösta honom med att det tog mig 6 månader att vänja mig vid dialekten när jag bodde där. Nu blev jag rätt förvånad över hur smidigt jag växlade till "superkoncentration", vilket krävs när man ska tyda alla vokaler. De har nämligen inga konsonanter i Glasgow...
En streakare från spanska sidan höll show i slutet av pausen. Han fick springa tvärs över planen innan polisen lugnt tog emot honom med öppna famnar på andra sidan. Under bu-rop, skratt och läskduschar eskorterades han ut från arenan. En av skottarna tog kort som han skulle visa för frugan. Hon kommer nog säga som jag; "det var väldigt mycket mage till den lilla snoppen"...
Tydligen var det rätt många skottar som kommit till Göteborg, vilket i och för sig inte förvånade mig. Många hade dock valt att stanna på Dubliners under matchen. Så där ja, då visste jag vart jag ville gå efteråt!
Jag fick ta emot ett klagomål helt på franska. Smart äldre man förstod inte när jag på engelska sa att jag inte förstod vad han sa. Till min egen förvåning förstod jag sedan att han klagade på att folk stod upp så att han inte såg. Han ville att jag skulle säga åt dem. Jag sa, på engelska och teckenspråk, att alla kommer stå upp och föreslog att han skulle sätta sig på en sektion som var halvtom och där folk faktiskt satt. Det gillade han inte, utan istället klagade han lite senare för en annan värd att han fick ont i öronen av all högljudd sång och ville att hon skulle säga åt folk att vara tysta. Eller så pratade han om väder och vind.
En fotograf ville ta kort på mig, en kollega och några spanjorer som höll i en pappersbuckla efter matchen. Kunde han väl få. Har ingen aning om var den dyker upp, om den dyker upp.
Efter matchen var hela avenyn full av fransmän och spanjorer. Polisen hade bett folk ha öppet hela natten, och det var ju smart tänkt. Men nu hade jag siktet inställt på att träffa andra Celtic-fans så det fanns bara ett mål i sikte. Det var fullt med grön-vita tröjor i fönstret och tyvärr innebar det att man inte fick komma in på puben utan på övervåningen. Det ville vi inte, och vi ville inte betala 60 spänn i inträde, så vi gick tvärs över gatan till O'Learys istället. Mindre folk men det fick duga. Snackade med några gelikar och vi drömde lite om hur saker skulle ha sett ut om Celtic gått till final. Tja, för det första hade jag inte jobbat utan skaffat biljett.
En kollega, som inte är känd för att vara smart, kommenterade flaggan den ene skotten hade på armen med orden:
"Varför har du en svensk flagga där?"
(Det var ett väldigt snett kors i så fall...)
"Det är skotska flaggan."
"Men den är ju gul och blå."
"Det är inte mitt fel, jag blir inte vitare än så här."
Vi andra garvade ihjäl oss.
Våra kollegor som tog taxi 500 meter från oss körde på taxameter och fick betala 101 kr till campingen. Vi fick fast pris, upptäckte vi halvvägs, på 200 kr. Morgonen efter såg vi att campingen hade deal med ett bolag så man fick åka från avenyn för 85 kr. "Billigare än nattaxa, 30-40% billigare", sa vår trevlige med djävulskt fule taxichaufför (från International Taxi, varning för dem!). Vi skyller på att ett pucko i andra bilen (vi var två) började med att säga att han inte visste var vi skulle (ett no, no i en taxibil såklart!), klockan var 3 på natten, vi hade druckit och var trötta. Annars hade vi såklart fattat att ett ordinarie pris inte hade kunnat vara ca 300 spänn för den lilla biten! Dessutom var vi ju fortfarande passivt höga.
Även om jag sov med en ribba i ryggen (nej, K, C och M, INTE en sån!) så somnade alla som klubbade sälar i de rekordsmala barnsängarna. Även 2 meterskillarna. Hos oss var det tyst, men det hade det tydligen inte varit i vissa andra stugor... Det gäller att välja sina rumskompisar med omsorg säger jag bara!
Vi såg 3 filmer under bussresorna till och från Göteborg. Under Bad boys II halvsov halva gruppen och andra halvan struntade i filmen. Under Pirates of the Caribbean, småkollade 20%, 50% sov och resten gjorde annat. (Kanske för att det var 3:e gången vi såg den filmen i år...) Under Askungen, däremot, kollade hela bussen! Kanske för att vi kunde sjunga med och kanske för att vi redan i början identifierade figurerna med personer i vår närhet. Jag var en styvsyster, förresten. Trevligt. Slumrade till mot slutet, men man har sagt mig att hon visst fick sin prins till sist.
Även om det tydligen såg annorlunda ut på "Nord"-sektionen så tyckte jag det var ovaligt få kvinnor i Marseille-klacken. Jag såg en på de tre sektioner jag var i närheten av, en farmor utsmyckad från topp till tå. På Valencias sida såg det annorlunda ut, där verkade hela familjer ha åkt tillsammans.
Det var ett jäkla drag på Marseilles sida – tills Bartez blev utvisad och Valencia slog in straffen. Då dog de. Nord höll tydligen igång till sista sekund, men där jag stod var det tyst som i kyrkan. Jag hade 3 Celtic-fans hos mig och de beklagade bristen i engagemang, så där döda hade ju aldrig Celtic-fansen varit! Jag sa att det säger väl sig självt, de äter sniglar, vi (jag är också Celtic) dricker whisky. Hur glad kan man bli på sniglar? Skämtet gick hem, såklart.
Två av mina kollegor tyckte också om skottarna. "Äntligen några man kan prata med", sa en av dem (som liksom alla vi andra varken pratade franska eller spanska) och försvann. En minut senare kom han tillbaka. Tyst. Oj, glömde jag tala om för honom att Glasgow-dialekten är som skotsk skånska? Den andre hakade på när jag började tala med dem i paus, men redan efter hälsningsfrasen stelnade leendet och efter någon minut hade han diskret backat undan. Jag försökte trösta honom med att det tog mig 6 månader att vänja mig vid dialekten när jag bodde där. Nu blev jag rätt förvånad över hur smidigt jag växlade till "superkoncentration", vilket krävs när man ska tyda alla vokaler. De har nämligen inga konsonanter i Glasgow...
En streakare från spanska sidan höll show i slutet av pausen. Han fick springa tvärs över planen innan polisen lugnt tog emot honom med öppna famnar på andra sidan. Under bu-rop, skratt och läskduschar eskorterades han ut från arenan. En av skottarna tog kort som han skulle visa för frugan. Hon kommer nog säga som jag; "det var väldigt mycket mage till den lilla snoppen"...
Tydligen var det rätt många skottar som kommit till Göteborg, vilket i och för sig inte förvånade mig. Många hade dock valt att stanna på Dubliners under matchen. Så där ja, då visste jag vart jag ville gå efteråt!
Jag fick ta emot ett klagomål helt på franska. Smart äldre man förstod inte när jag på engelska sa att jag inte förstod vad han sa. Till min egen förvåning förstod jag sedan att han klagade på att folk stod upp så att han inte såg. Han ville att jag skulle säga åt dem. Jag sa, på engelska och teckenspråk, att alla kommer stå upp och föreslog att han skulle sätta sig på en sektion som var halvtom och där folk faktiskt satt. Det gillade han inte, utan istället klagade han lite senare för en annan värd att han fick ont i öronen av all högljudd sång och ville att hon skulle säga åt folk att vara tysta. Eller så pratade han om väder och vind.
En fotograf ville ta kort på mig, en kollega och några spanjorer som höll i en pappersbuckla efter matchen. Kunde han väl få. Har ingen aning om var den dyker upp, om den dyker upp.
Efter matchen var hela avenyn full av fransmän och spanjorer. Polisen hade bett folk ha öppet hela natten, och det var ju smart tänkt. Men nu hade jag siktet inställt på att träffa andra Celtic-fans så det fanns bara ett mål i sikte. Det var fullt med grön-vita tröjor i fönstret och tyvärr innebar det att man inte fick komma in på puben utan på övervåningen. Det ville vi inte, och vi ville inte betala 60 spänn i inträde, så vi gick tvärs över gatan till O'Learys istället. Mindre folk men det fick duga. Snackade med några gelikar och vi drömde lite om hur saker skulle ha sett ut om Celtic gått till final. Tja, för det första hade jag inte jobbat utan skaffat biljett.
En kollega, som inte är känd för att vara smart, kommenterade flaggan den ene skotten hade på armen med orden:
"Varför har du en svensk flagga där?"
(Det var ett väldigt snett kors i så fall...)
"Det är skotska flaggan."
"Men den är ju gul och blå."
"Det är inte mitt fel, jag blir inte vitare än så här."
Vi andra garvade ihjäl oss.
Våra kollegor som tog taxi 500 meter från oss körde på taxameter och fick betala 101 kr till campingen. Vi fick fast pris, upptäckte vi halvvägs, på 200 kr. Morgonen efter såg vi att campingen hade deal med ett bolag så man fick åka från avenyn för 85 kr. "Billigare än nattaxa, 30-40% billigare", sa vår trevlige med djävulskt fule taxichaufför (från International Taxi, varning för dem!). Vi skyller på att ett pucko i andra bilen (vi var två) började med att säga att han inte visste var vi skulle (ett no, no i en taxibil såklart!), klockan var 3 på natten, vi hade druckit och var trötta. Annars hade vi såklart fattat att ett ordinarie pris inte hade kunnat vara ca 300 spänn för den lilla biten! Dessutom var vi ju fortfarande passivt höga.
Även om jag sov med en ribba i ryggen (nej, K, C och M, INTE en sån!) så somnade alla som klubbade sälar i de rekordsmala barnsängarna. Även 2 meterskillarna. Hos oss var det tyst, men det hade det tydligen inte varit i vissa andra stugor... Det gäller att välja sina rumskompisar med omsorg säger jag bara!
Vi såg 3 filmer under bussresorna till och från Göteborg. Under Bad boys II halvsov halva gruppen och andra halvan struntade i filmen. Under Pirates of the Caribbean, småkollade 20%, 50% sov och resten gjorde annat. (Kanske för att det var 3:e gången vi såg den filmen i år...) Under Askungen, däremot, kollade hela bussen! Kanske för att vi kunde sjunga med och kanske för att vi redan i början identifierade figurerna med personer i vår närhet. Jag var en styvsyster, förresten. Trevligt. Slumrade till mot slutet, men man har sagt mig att hon visst fick sin prins till sist.
18 May 2004
"Syyyyns inte, fiiiiiinns inte...."
Jag gillar vissas logik.
"Hela publikvärderiet är löjligt. Det händer ju inget på matcherna nu för tiden så varför ska de stå där och se dumma ut?"
Även min egen far brukar få ur sig något dylikt då och då.
"Bra," säger jag direkt, "om du tror att inget händer så har vi lyckats med vårt jobb. Tack för att du påminner mig om vad jag håller på med."
Poängen med förebyggande verksamhet är att saken ska åtgärdas innan den har hänt eller som senast precis när den händer, innan den syns. Det är därför sådana som min far kan gå ifrån ett derby och säga att det var kolugnt, medan sådana som jag går hem med svidande ögon och är glad över att den där rökbomben upptäcktes i tid och att vi kvävde inte bara den utan paniken som precis börjat sprida sig hos folk som inte kunde andas.
Eller som igår, när Göteborgsklacken brände en Djurgårdsflagga, något av det absolut grövsta man kan göra. Ett större hån är svårt att tänka sig och om inget annat får en supportergrupp att gå igång så gör de det när de får se sitt älskade klubbmärke brännas av fienden. Som tur är hade puckona valt en flagga av ett tyg som inte brinner särskilt bra utan det glödde mer i kanterna. Och det var inte många som uppmärksammade detta.
Tack och lov.
Fast vi Djurgårdare hade nog fullt upp att undra över vad som hände på planen istället. Jag kan inte ens komma på något vi kan skylla på vad gäller vårt spel i år. Nåja, det ska bli skönt med en paus från Djurgårdsbryderierna. Imorgon är det vår tur att åka till Göteborg. Fotbollsförbundet lånar in oss till UEFA-cupfinalen och sånt är ju alltid kul, även om varken fransmän eller spanjorer är kända för sin engelska och jag inte kan någon franska och bara kan be folk dra åt helvete på spanska. Ska nog gå bra det här.
"Hela publikvärderiet är löjligt. Det händer ju inget på matcherna nu för tiden så varför ska de stå där och se dumma ut?"
Även min egen far brukar få ur sig något dylikt då och då.
"Bra," säger jag direkt, "om du tror att inget händer så har vi lyckats med vårt jobb. Tack för att du påminner mig om vad jag håller på med."
Poängen med förebyggande verksamhet är att saken ska åtgärdas innan den har hänt eller som senast precis när den händer, innan den syns. Det är därför sådana som min far kan gå ifrån ett derby och säga att det var kolugnt, medan sådana som jag går hem med svidande ögon och är glad över att den där rökbomben upptäcktes i tid och att vi kvävde inte bara den utan paniken som precis börjat sprida sig hos folk som inte kunde andas.
Eller som igår, när Göteborgsklacken brände en Djurgårdsflagga, något av det absolut grövsta man kan göra. Ett större hån är svårt att tänka sig och om inget annat får en supportergrupp att gå igång så gör de det när de får se sitt älskade klubbmärke brännas av fienden. Som tur är hade puckona valt en flagga av ett tyg som inte brinner särskilt bra utan det glödde mer i kanterna. Och det var inte många som uppmärksammade detta.
Tack och lov.
Fast vi Djurgårdare hade nog fullt upp att undra över vad som hände på planen istället. Jag kan inte ens komma på något vi kan skylla på vad gäller vårt spel i år. Nåja, det ska bli skönt med en paus från Djurgårdsbryderierna. Imorgon är det vår tur att åka till Göteborg. Fotbollsförbundet lånar in oss till UEFA-cupfinalen och sånt är ju alltid kul, även om varken fransmän eller spanjorer är kända för sin engelska och jag inte kan någon franska och bara kan be folk dra åt helvete på spanska. Ska nog gå bra det här.
17 May 2004
Fick en push på polisskolan idag
Var med en grupp andra kriminologistuderande på besök på polisskolan idag. Inget nytt under solen, förutom en del utbildningsförändringar jag inte kände till. Tänk att det yrket skulle passa mig som handen i handsken. Det är synd att knät pajade. Och det är synd att kriminaltekniker måste gå grundutbildningen. Jag hävdar bestämt att jag kan ta fingeravtryck och säkra bilspår utan att kunna springa efter bovar också.
När vi satt där och pratade så insåg jag, igen, hur rätt mitt yrkesval är. Jag kommer trivas som åklagare. Får jag inte samla bevis kan jag åtminstone tala om för dem vad jag vill ha! Mitt enda problem nu är jag även blivit intresserad av att jobba med internationell rätt, framförallt brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och dylikt.
Frågan är hur jag gör nu. Som åklagare måste jag hålla mig i Sverige (tills jag har 40, 50 års erfarenhet och kan åka till en tribunal...) men kör jag på den internationella linjen kommer jag inte få jobba med de där förundersökningarna jag längtar så mycket efter. Eller ska jag först jobba internationellt och sedan byta.... Det var en tanke faktiskt! Jag är inte färdig med utlandet än, jag vill bo någon annanstans en 5-10 år, men Sverige ligger kvar. Vill ut och jobba - NU!
När vi satt där och pratade så insåg jag, igen, hur rätt mitt yrkesval är. Jag kommer trivas som åklagare. Får jag inte samla bevis kan jag åtminstone tala om för dem vad jag vill ha! Mitt enda problem nu är jag även blivit intresserad av att jobba med internationell rätt, framförallt brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och dylikt.
Frågan är hur jag gör nu. Som åklagare måste jag hålla mig i Sverige (tills jag har 40, 50 års erfarenhet och kan åka till en tribunal...) men kör jag på den internationella linjen kommer jag inte få jobba med de där förundersökningarna jag längtar så mycket efter. Eller ska jag först jobba internationellt och sedan byta.... Det var en tanke faktiskt! Jag är inte färdig med utlandet än, jag vill bo någon annanstans en 5-10 år, men Sverige ligger kvar. Vill ut och jobba - NU!
Vissa bröllop glädjer mer än andra.
Jag älskar bröllop, framförallt när det sker mellan två människor som staten av någon uråldrig, fördomsfull och "moralisk" anledning inte anser ska ha med varandra att göra. Massachusetts har nu börjat viga homosexuella. Att se den långa kön utanför vigselförrättaren glädjer mig. Det bevisar att lagändringen behövs. Och det är bäst de passar på!
Både Bush och Kerry är nämligen, föga förvånande, emot äktenskap mellan homosexuella, men när/om de lyckas få till stånd det fåniga tillägget i konstitutionen så har redan hundra(tusen?)tals homosexuella gift sig. Såvida de inte annullerar dessa äktenskap så kommer stenen redan rulla och frågan är hur de hanterar den situationen. Det är dags att inse, man kan inte stoppa utvecklingen.
I värsta fall kan man göra som Sverige och vägra kalla det äktenskap. Men det är bara en tidsfråga innan blir av med den reliken också. "Registrerat partnerskap" är ett hån. En kompromiss med kyrkan som aldrig borde skett. Riksdagen borde ha kört över kyrkan i denna fråga och helt enkelt sagt att "ni får göra som ni vill i era små uråldriga församlingar men ett äktenskap är ett äktenskap och passar inte det får ni lösa det inom era egna led, trilskas om ni vill men de homosexuella är isåfall välkomna till stadshuset." Synd att riksdagen fegade ur. I Massachusetts kallas det äktenskap. Så länge det nu varar.
Både Bush och Kerry är nämligen, föga förvånande, emot äktenskap mellan homosexuella, men när/om de lyckas få till stånd det fåniga tillägget i konstitutionen så har redan hundra(tusen?)tals homosexuella gift sig. Såvida de inte annullerar dessa äktenskap så kommer stenen redan rulla och frågan är hur de hanterar den situationen. Det är dags att inse, man kan inte stoppa utvecklingen.
I värsta fall kan man göra som Sverige och vägra kalla det äktenskap. Men det är bara en tidsfråga innan blir av med den reliken också. "Registrerat partnerskap" är ett hån. En kompromiss med kyrkan som aldrig borde skett. Riksdagen borde ha kört över kyrkan i denna fråga och helt enkelt sagt att "ni får göra som ni vill i era små uråldriga församlingar men ett äktenskap är ett äktenskap och passar inte det får ni lösa det inom era egna led, trilskas om ni vill men de homosexuella är isåfall välkomna till stadshuset." Synd att riksdagen fegade ur. I Massachusetts kallas det äktenskap. Så länge det nu varar.
Liten tuva på stort lass
Att "leka affär" kan man tydligen göra på många sätt. Ja, vad ska man säga. En femåring har nog en uppfattning om rätt och fel, men en treåring... Jag förstår om personalen blev rådvill. *skratt* Jag önskar jag hade sett treåringen sitta där med allt stöldgods!
Själv slutförde jag hela brottet i butiken. Jag var 2 eller 3 år när mamma tappade bort mig nere vid mataffären. Hon hittade mig i kiosken bredvid, där jag satt bakom en hylla och smaskade i mig ett paket mums-mums. Personalen hade inte ens uppmärksammat mig. Jag vet inte vad som hände, men jag fick säkert magknip...
Själv slutförde jag hela brottet i butiken. Jag var 2 eller 3 år när mamma tappade bort mig nere vid mataffären. Hon hittade mig i kiosken bredvid, där jag satt bakom en hylla och smaskade i mig ett paket mums-mums. Personalen hade inte ens uppmärksammat mig. Jag vet inte vad som hände, men jag fick säkert magknip...
16 May 2004
Man kan ju bli deprimerad för mindre
Sköna maj välkommen, sol och grönt och kvittrande fåglar. En perfekt tid att omge sig av ond bråd död och andra missförhållanden.
Jag läser två kurser för tillfället. Den ena handlar i stora drag om brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och folkmord. Exemplen från Rwanda och forna Jugoslavien är riktigt upplyftande en försommardag. Den andra handlar om alkohol- och drogpolitik/kontroll och vänder upp och ner på så mycket "fakta" och "sanning" man lärt sig genom åren att jag blir alldeles yr.
På bussen läser jag en brittisk bok som granskat turerna kring Raoul Wallenbergs försvinnande. Jag tror fasen min gamla dröm från någongång på mellanstadiet kan komma att slå in om jag anstränger mig... Vad det är talar jag inte om. Än. Men även med nypor av salt och kritiskt läsande av den kritiska texten så får jag ont i magen av hur i helvetesjävlar vi kan vara så dumma att vi slarvar bort den enda hjälte vi haft sedan Heliga Birgitta. Pinsamt Sverige. Eller väldigt, väldigt fegt och kalkylerande.
Jag funderar intensivt på uppsatsen jag ska skriva och har nu läst så många starka texter om barnsexhandel, tortyr, naiva svenska UD-människor, barnmisshandel och sjörövare (jodå, de finns fortfarande) att jag snart är i starkt behov av lite anger management. Efter mitt utbrott alltså.
Jag har nästan slutat titta på tv, så det är ju trist att de senaste 10 programmen, nånting, varit dokumentärer om tragiska livsöden, maktmissbruk, missförhållanden och andra grova övergrepp.
Jag försökte pigga upp mig själv med en rolig show i torsdags (Galenskaparna och after shave) men den var inte rolig så till och med det sket sig.
Idag har jag pluggat och fördjupat mig hela dagen. Rättsmedicinböckerna förklarade vissa frågetecken jag haft kring exempel från Rwanda, Irak och Jugoslavien, med bilder och allt. Reglerna i internationella och nationella konflikter har klarnat och därmed framstår svenska polisens dum-dumkulor som ännu dummare. Och Human Rigts watch hade lika glada nyheter som alltid.
"Ingen kan vara nere med en ballong i handen", säger Nalle Puh. Men jag har ingen ballong så nu bryter jag ihop, käkar lite Ben & Jerry och slår på en komedi jag VET är rolig och där inte en endaste människa dör. Imorgon ska jag ta itu med hur jag ska ta mig ur denna negativa spiral.
Jag läser två kurser för tillfället. Den ena handlar i stora drag om brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och folkmord. Exemplen från Rwanda och forna Jugoslavien är riktigt upplyftande en försommardag. Den andra handlar om alkohol- och drogpolitik/kontroll och vänder upp och ner på så mycket "fakta" och "sanning" man lärt sig genom åren att jag blir alldeles yr.
På bussen läser jag en brittisk bok som granskat turerna kring Raoul Wallenbergs försvinnande. Jag tror fasen min gamla dröm från någongång på mellanstadiet kan komma att slå in om jag anstränger mig... Vad det är talar jag inte om. Än. Men även med nypor av salt och kritiskt läsande av den kritiska texten så får jag ont i magen av hur i helvetesjävlar vi kan vara så dumma att vi slarvar bort den enda hjälte vi haft sedan Heliga Birgitta. Pinsamt Sverige. Eller väldigt, väldigt fegt och kalkylerande.
Jag funderar intensivt på uppsatsen jag ska skriva och har nu läst så många starka texter om barnsexhandel, tortyr, naiva svenska UD-människor, barnmisshandel och sjörövare (jodå, de finns fortfarande) att jag snart är i starkt behov av lite anger management. Efter mitt utbrott alltså.
Jag har nästan slutat titta på tv, så det är ju trist att de senaste 10 programmen, nånting, varit dokumentärer om tragiska livsöden, maktmissbruk, missförhållanden och andra grova övergrepp.
Jag försökte pigga upp mig själv med en rolig show i torsdags (Galenskaparna och after shave) men den var inte rolig så till och med det sket sig.
Idag har jag pluggat och fördjupat mig hela dagen. Rättsmedicinböckerna förklarade vissa frågetecken jag haft kring exempel från Rwanda, Irak och Jugoslavien, med bilder och allt. Reglerna i internationella och nationella konflikter har klarnat och därmed framstår svenska polisens dum-dumkulor som ännu dummare. Och Human Rigts watch hade lika glada nyheter som alltid.
"Ingen kan vara nere med en ballong i handen", säger Nalle Puh. Men jag har ingen ballong så nu bryter jag ihop, käkar lite Ben & Jerry och slår på en komedi jag VET är rolig och där inte en endaste människa dör. Imorgon ska jag ta itu med hur jag ska ta mig ur denna negativa spiral.
Polen hejar på Sverige
Ni hörde den va, Polens hyllningssång för våra svenska fotbollshjältar? Låten som kommer rulla nonstop nere i Portugal?
För visst var det "Svensson, Larsson" de sjöng i refrängen?
Joooo, det var det allt.
För visst var det "Svensson, Larsson" de sjöng i refrängen?
Joooo, det var det allt.
I sin rätta kontext...
...blev till och med Lena Philipsons låt bra.
Jag har ända sedan svenska finalen tyckt, och tycker fortfarande, att "Det gör ont" suger. Det är en riktigt dålig låt på alla de sätt och med en otroligt irriterande rytm. Mitt tips har varit att Sverige kommer få kvala till nästa års tävling.
Det var innan jag hörde resten av bidragen. Årets melodifestival måste bara ha varit ett all time low! Ballader utan melodi, smöriga sångare utan röst, obegripliga "melodier" och exceptionella framträdanden ursäktade med något låt-liknande (ta åt er Ukraina). Bland detta skräp stack Lena ut med en käck trudelutt som man åtminstone minns minuten efter den slutat. I denna kontext började jag till och med hålla på henne. Då är det illa. Men det bevisar bara att "allt hänger på kontexten".
F ö tyckte jag faktiskt om Rysslands bidrag, även om den lät som en sån där "nu ska ni gråta"-melodi från någon film. Irlands låt var inte sämre än någon annan Ronan Keating-ballad (skulle faktiskt kunna ladda ner den) och det var ju skönt att UK slapp skämma ut sig två år i rad, även om de får kvala nästa år igen...
Jag såg finalen med ett gäng tjejkompisar och det är så den ska ses. Det är inget kul att sitta och klaga själv.
En sak bara; det är trist att röstningen handlar om politik och inte om musik. Det är lite kört för Sverige som bara har tre grannar och ännu mer kört för Irland som bara har en - som inte gillar dem ens en gång. Det är naturligtvis lättare för länder som Serbien och Kroatien som har fyrtioelva stycken och som dessutom är lite samma land jämfört med Sverige och Norge som separerade för 100 år sedan snart. Det kändes lite schysstare förut när alla de där pytteländerna som nu röstar på varandra var ett och samma land. Antingen borde de slås ihop igen eller så får väl vi ge Jämtland sin självständighet och tvångsseparera Skåne, så får vi åtminstone två grannar till.
Men frågan var vilka i jösse namn som ringde på Norges låt. Har vi så många norrmän i landet?
Det intressanta var att se "högersidan" av tabellen. Där var västeuropa. Östeuropa tar för sig, det är lite kul att se faktiskt. Efter år bakom järnridån tar de verkligen igen allt de missat så vi får väl räkna med att åka runt i östeuropas huvudstäder och handla billig sprit ett par år framöver.
Jag åker förresten hellre till Ukraina än till Serbien, för att välja mellan två kolera-alternativ. På slutet tänkte jag rent säkerhetsmässigt och då var valet lätt, trots maximaldålig låt. Ni kan ju fråga Hammarby och Djurgården hur folk och säkerheten är i Serbien...
En sak saknar jag dock: Vart tog alla roliga bidrag vägen? Inte ens Tyskland var ju roliga i år! Snälla, den här tävlingen behöver humor. Framförallt i brist på bra låtar.
Slutklagat för i år. Vi syns nästa år!
Jag har ända sedan svenska finalen tyckt, och tycker fortfarande, att "Det gör ont" suger. Det är en riktigt dålig låt på alla de sätt och med en otroligt irriterande rytm. Mitt tips har varit att Sverige kommer få kvala till nästa års tävling.
Det var innan jag hörde resten av bidragen. Årets melodifestival måste bara ha varit ett all time low! Ballader utan melodi, smöriga sångare utan röst, obegripliga "melodier" och exceptionella framträdanden ursäktade med något låt-liknande (ta åt er Ukraina). Bland detta skräp stack Lena ut med en käck trudelutt som man åtminstone minns minuten efter den slutat. I denna kontext började jag till och med hålla på henne. Då är det illa. Men det bevisar bara att "allt hänger på kontexten".
F ö tyckte jag faktiskt om Rysslands bidrag, även om den lät som en sån där "nu ska ni gråta"-melodi från någon film. Irlands låt var inte sämre än någon annan Ronan Keating-ballad (skulle faktiskt kunna ladda ner den) och det var ju skönt att UK slapp skämma ut sig två år i rad, även om de får kvala nästa år igen...
Jag såg finalen med ett gäng tjejkompisar och det är så den ska ses. Det är inget kul att sitta och klaga själv.
En sak bara; det är trist att röstningen handlar om politik och inte om musik. Det är lite kört för Sverige som bara har tre grannar och ännu mer kört för Irland som bara har en - som inte gillar dem ens en gång. Det är naturligtvis lättare för länder som Serbien och Kroatien som har fyrtioelva stycken och som dessutom är lite samma land jämfört med Sverige och Norge som separerade för 100 år sedan snart. Det kändes lite schysstare förut när alla de där pytteländerna som nu röstar på varandra var ett och samma land. Antingen borde de slås ihop igen eller så får väl vi ge Jämtland sin självständighet och tvångsseparera Skåne, så får vi åtminstone två grannar till.
Men frågan var vilka i jösse namn som ringde på Norges låt. Har vi så många norrmän i landet?
Det intressanta var att se "högersidan" av tabellen. Där var västeuropa. Östeuropa tar för sig, det är lite kul att se faktiskt. Efter år bakom järnridån tar de verkligen igen allt de missat så vi får väl räkna med att åka runt i östeuropas huvudstäder och handla billig sprit ett par år framöver.
Jag åker förresten hellre till Ukraina än till Serbien, för att välja mellan två kolera-alternativ. På slutet tänkte jag rent säkerhetsmässigt och då var valet lätt, trots maximaldålig låt. Ni kan ju fråga Hammarby och Djurgården hur folk och säkerheten är i Serbien...
En sak saknar jag dock: Vart tog alla roliga bidrag vägen? Inte ens Tyskland var ju roliga i år! Snälla, den här tävlingen behöver humor. Framförallt i brist på bra låtar.
Slutklagat för i år. Vi syns nästa år!
14 May 2004
Fredagsfyran, v. 20
1. Är det bra att Nationaldagen blir helgdag?
På ett sätt, ja. Det kanske ger den lite status åtminstone. Å andra sidan har jag mer och mer börjat undra varför vi har kvar den den 6 juni över huvud taget. Varför flyttar vi den helt enkelt inte till Midsommar - dagen vi verkligen firar på helsvenskt vis? Jag vet, det är inte samma datum varje år, men man kanske kan bestämma ett datum som ligger kring tiden då midsommar sätter in, för den inträffar ju ändå vid samma vecka varje år. En tanke bara, för midsommar känns som nationaldagen för mig och vi har i alla fall inga tunga skäl för 6 juni.
2. Tycker du det är riktigt att man tar bort en annan?
Ja, man kan ju inte ha hur många röda dagar som helst.
3. Är det för få helgdagar?
Känns lagom. Kunde ju önska någon i Oktober också, å andra sidan är det skönt med långhelger på senvåren när värmer kommer. :-)
4. Vilken är den bästa helgdagen och varför?
Nyårsdagen. Hur man än gör blir det sent på nyårsafton...
På ett sätt, ja. Det kanske ger den lite status åtminstone. Å andra sidan har jag mer och mer börjat undra varför vi har kvar den den 6 juni över huvud taget. Varför flyttar vi den helt enkelt inte till Midsommar - dagen vi verkligen firar på helsvenskt vis? Jag vet, det är inte samma datum varje år, men man kanske kan bestämma ett datum som ligger kring tiden då midsommar sätter in, för den inträffar ju ändå vid samma vecka varje år. En tanke bara, för midsommar känns som nationaldagen för mig och vi har i alla fall inga tunga skäl för 6 juni.
2. Tycker du det är riktigt att man tar bort en annan?
Ja, man kan ju inte ha hur många röda dagar som helst.
3. Är det för få helgdagar?
Känns lagom. Kunde ju önska någon i Oktober också, å andra sidan är det skönt med långhelger på senvåren när värmer kommer. :-)
4. Vilken är den bästa helgdagen och varför?
Nyårsdagen. Hur man än gör blir det sent på nyårsafton...
12 May 2004
Inte på min bakgård
Jag ger upp. Jag tänker från och med nu sluta vara optimist med cyniska inslag och börja vara heltidscyniker med pessimistiska inslag. Vi kommer aldrig få det fina, sagolika samhälle vi målade teckningar om när vi var barn. Jag vet det bestämt, för idag läste jag lokaltidningen och en artikel fick mig att stöna så högt att jag måste ha skrämt brevbäraren ute i trapphuset.
På en parkering i vårt bostadsområde har det stått en husvagn i drygt ett år. Den har flyttat runt lite mellan rutorna och står nu sedan en tid i utkanten av parkeringen, utanför rutnätet. Det har under året även tillkommit en husvagn. Båda är moderna och fräscha. Säger detta för att förtydliga att det inte handlar om något skrotupplag. Husvagnen i utkanten står inte i vägen för någonting, inte ens för snöröjningen. I husvagnarna bor några bostadslösa (visst låter det trevligare än 'hemlösa'?) och de gör inte mer väsen av sig än så.
Jag går 9 gånger av 10 av vid hållplatsen vid parkeringen för att gå genom området till mitt hus. Jag går där dagligen, alla tider på dygnet. Några gånger har jag sett folk gå in och ut ur husvagnarna och jag har sett folk lämna brev eller någon tidning på trappan när ingen varit hemma. Jag har bara haft 3 reflektioner över dessa husvagnar; på vintern har jag undrat hur de fått värme, jag har undrat vilka som bor där och jag har tyckt att det är en innovativ lösning och glatt mig åt att kommunen låtit dem få vara kvar.
Idag läser jag i lokaltidningen (Sollentuna 11 maj) att dessa husvagnar "skapat rädsla och ilska i området". Vidare, med mina kursiveringar: "Rykten går att det har förekommit missbruk, drogförsäljning och stölder runt vagnarna. En peron i området har hört att det har förekommit skottlossning. Inget av detta har kunnat bevisas, meddelar polisen." Det här är ett livligt och folkfyllt höghusområde så det är ju märkligt om bara EN har uppmärksammat skottlossningen. Av texten framgår att den inte ens hört det i första hand och dessutom kan den bo precis vart som helst i detta stora område. Och det finns mycket som "låter" som en skottlossning, framförallt om man tror/förväntar sig att få höra en... Ryktesfenomenet tycker jag talar för sig självt.
Det ligger ett dagis och fritis i närheten och personalen poängterar att de aldrig blivit störda och att de boende hållt sig på sin kant. Två stycken lyckades dock yttra sina irrationella spekulationer och verklighetsfrämmande åsikter så vi kan därför läsa, att "berusade personer har uppehållit sig vid vagnarna, vilket inte är en trevlig syn för barnen" och att "de har varit en osäkerhetsfaktor och vi har börjat låsa dörrarna. Man har också hittat konstiga saker som flaskor i området, när man varit ute med barnen. Sen vet man inte om det kommer från dem."
Nä, just det. Jag vill inte skrämma er i onödan, men jag hittade flaskor i området redan innan husvagnarna kom hit. Det första påståendet är så fånigt att jag storknar. Göm inte ditt eget förakt för marginaliserade samhällsklasser genom att skylla på barnen! Vi bor i en Stockholmsförort år 2004, det finns berusade människor i vårt samhälle. Kanske på en parkering i närheten av ett dagis, definitivt på bussen och nere i Centrum. Istället för att gömma problemet, förklara hellre för barnen vad det är de ser. "Inte är en trevlig syn". *Fnys* Välkommen hem från Bullerbyn.
Vidare står att ett kommunalråd fått "konkreta signaler om att folk inte vågar gå av vid den hållplatsen". Av hur många då? Jag har då inte märkt av någon mindre kö. Dessutom används bänkarna frekvent av pensionärer som vilar fötterna när de är ute och går. Skulle de göra det om de är rädda att vistas i området? Det står också nämnt att en av personerna "med anknytning till husvagnarna" (eh...) sitter häktad för att ha jagat en kvinna med slägga och försökt köra på henne. Ok, vi kan ju vara överrens om att det inte var en kvinna på måfå han gav sig på. Ett beteende som lika väl kunnat uppvisas av en av alla de missbrukare som bor i lägenhet i området.
Jag ger upp. Två husvagnar med bostadslösa som inte gör en fluga förnär men som inte kan lämnas ifred p.g.a. sin avvikande position i samhället. Är det bara jag som får starka associationer till zigenarfrågan förr i tiden? Eller till attityden gentemot invandrare i helsvenska medelklassområden? Eller till ramaskrierna som uppstår varje gång en kommun försöker öppna ett välbehövt behandlingshem/natthärbärge? Alla vill att de ska ha bostad - min inte där de själva bor. "Kommunen borde ordna någon annan plats för de här personerna att vara på", som en person säger i artikeln.
Faran med segregationen ligger i koncentrationen. När en marginaliserad grupp tvingas att leva tillsammans kommer de ännu längre ifrån majoritetssamhället och helt naturligt skapas där subkulturer. Det blir ett naturligt "vi och dom" och ingen grupp kommer någonsin kunna förstå och integreras i den andre. Placerar man en eller två husvagnar på varje stor parkering runt om i stan så får man, om man så önskar denna formulering, en "spridning av problemet". Placerar man alla husvagnar på samma parkering så har vi en koncentration av det avvikande beteendet och det finns en oändlig rad av exempel på hur olyckligt detta är. Ghetton har aldrig fungerat.
Jag är också ilsken och orolig nu. Ilsken på de inhumana, trångsynta och fördomsfulla människor (människa?) som tipsat lokaltidningen och uppvaktat kommunalråd i denna fråga. Orolig över hur vi ska kunna lösa problem om alla bara skyfflar dem ifrån sig. Nu ska dessa husvagnar bärgas bort, men jag hoppas de boende lyckas smita genom maskorna och parkera någon annanstans. Vi har en ledig ruta på parkeringen framför mitt hus.
På en parkering i vårt bostadsområde har det stått en husvagn i drygt ett år. Den har flyttat runt lite mellan rutorna och står nu sedan en tid i utkanten av parkeringen, utanför rutnätet. Det har under året även tillkommit en husvagn. Båda är moderna och fräscha. Säger detta för att förtydliga att det inte handlar om något skrotupplag. Husvagnen i utkanten står inte i vägen för någonting, inte ens för snöröjningen. I husvagnarna bor några bostadslösa (visst låter det trevligare än 'hemlösa'?) och de gör inte mer väsen av sig än så.
Jag går 9 gånger av 10 av vid hållplatsen vid parkeringen för att gå genom området till mitt hus. Jag går där dagligen, alla tider på dygnet. Några gånger har jag sett folk gå in och ut ur husvagnarna och jag har sett folk lämna brev eller någon tidning på trappan när ingen varit hemma. Jag har bara haft 3 reflektioner över dessa husvagnar; på vintern har jag undrat hur de fått värme, jag har undrat vilka som bor där och jag har tyckt att det är en innovativ lösning och glatt mig åt att kommunen låtit dem få vara kvar.
Idag läser jag i lokaltidningen (Sollentuna 11 maj) att dessa husvagnar "skapat rädsla och ilska i området". Vidare, med mina kursiveringar: "Rykten går att det har förekommit missbruk, drogförsäljning och stölder runt vagnarna. En peron i området har hört att det har förekommit skottlossning. Inget av detta har kunnat bevisas, meddelar polisen." Det här är ett livligt och folkfyllt höghusområde så det är ju märkligt om bara EN har uppmärksammat skottlossningen. Av texten framgår att den inte ens hört det i första hand och dessutom kan den bo precis vart som helst i detta stora område. Och det finns mycket som "låter" som en skottlossning, framförallt om man tror/förväntar sig att få höra en... Ryktesfenomenet tycker jag talar för sig självt.
Det ligger ett dagis och fritis i närheten och personalen poängterar att de aldrig blivit störda och att de boende hållt sig på sin kant. Två stycken lyckades dock yttra sina irrationella spekulationer och verklighetsfrämmande åsikter så vi kan därför läsa, att "berusade personer har uppehållit sig vid vagnarna, vilket inte är en trevlig syn för barnen" och att "de har varit en osäkerhetsfaktor och vi har börjat låsa dörrarna. Man har också hittat konstiga saker som flaskor i området, när man varit ute med barnen. Sen vet man inte om det kommer från dem."
Nä, just det. Jag vill inte skrämma er i onödan, men jag hittade flaskor i området redan innan husvagnarna kom hit. Det första påståendet är så fånigt att jag storknar. Göm inte ditt eget förakt för marginaliserade samhällsklasser genom att skylla på barnen! Vi bor i en Stockholmsförort år 2004, det finns berusade människor i vårt samhälle. Kanske på en parkering i närheten av ett dagis, definitivt på bussen och nere i Centrum. Istället för att gömma problemet, förklara hellre för barnen vad det är de ser. "Inte är en trevlig syn". *Fnys* Välkommen hem från Bullerbyn.
Vidare står att ett kommunalråd fått "konkreta signaler om att folk inte vågar gå av vid den hållplatsen". Av hur många då? Jag har då inte märkt av någon mindre kö. Dessutom används bänkarna frekvent av pensionärer som vilar fötterna när de är ute och går. Skulle de göra det om de är rädda att vistas i området? Det står också nämnt att en av personerna "med anknytning till husvagnarna" (eh...) sitter häktad för att ha jagat en kvinna med slägga och försökt köra på henne. Ok, vi kan ju vara överrens om att det inte var en kvinna på måfå han gav sig på. Ett beteende som lika väl kunnat uppvisas av en av alla de missbrukare som bor i lägenhet i området.
Jag ger upp. Två husvagnar med bostadslösa som inte gör en fluga förnär men som inte kan lämnas ifred p.g.a. sin avvikande position i samhället. Är det bara jag som får starka associationer till zigenarfrågan förr i tiden? Eller till attityden gentemot invandrare i helsvenska medelklassområden? Eller till ramaskrierna som uppstår varje gång en kommun försöker öppna ett välbehövt behandlingshem/natthärbärge? Alla vill att de ska ha bostad - min inte där de själva bor. "Kommunen borde ordna någon annan plats för de här personerna att vara på", som en person säger i artikeln.
Faran med segregationen ligger i koncentrationen. När en marginaliserad grupp tvingas att leva tillsammans kommer de ännu längre ifrån majoritetssamhället och helt naturligt skapas där subkulturer. Det blir ett naturligt "vi och dom" och ingen grupp kommer någonsin kunna förstå och integreras i den andre. Placerar man en eller två husvagnar på varje stor parkering runt om i stan så får man, om man så önskar denna formulering, en "spridning av problemet". Placerar man alla husvagnar på samma parkering så har vi en koncentration av det avvikande beteendet och det finns en oändlig rad av exempel på hur olyckligt detta är. Ghetton har aldrig fungerat.
Jag är också ilsken och orolig nu. Ilsken på de inhumana, trångsynta och fördomsfulla människor (människa?) som tipsat lokaltidningen och uppvaktat kommunalråd i denna fråga. Orolig över hur vi ska kunna lösa problem om alla bara skyfflar dem ifrån sig. Nu ska dessa husvagnar bärgas bort, men jag hoppas de boende lyckas smita genom maskorna och parkera någon annanstans. Vi har en ledig ruta på parkeringen framför mitt hus.
10 May 2004
Idag tittar jag på: Discovery
Det finns en liten läkare som bor i mig. Läkarjaget ville bli doktor och åka världen runt och dela ut pennicilin och se nya världsdelar. Senare ville läkarjaget jobba med rättsmedicin och räkna knivhugg i folks bröst. Ännu senare insåg läkarjaget att det inte räckte med att älska anatomi- och hälsodelen i biologin utan man var tvungen att vara fena på vartenda trist naturämne för att komma in på läkarlinjen.
Då blev läkarjaget jurist istället.
Nu sitter jag med en skål glass (Ben & Jerry!) och tittar på Discovery och lär mig hur man opererar ut en gren från någons mage. Jag säger bara en sak - AAJJ!!!
Känsliga läsare varnas!
Hur grenen kom in i mannens mage:
Mannen ramlade ner från en stege och rakt på ett litet träd. Han blev spetsad på en gren som var 3 cm(!) i diameter. Den kördes rakt upp i bajshålet, genom tarmen och rakt upp i bröstet.
Faran över.
Men se på fan. Grenen nådde aldrig bröstkorgen utan stannade någon centimeter ifrån och, tro det eller ej, förutom den där tarmväggen som den penetrerade så fick mannan inga skador alls! Hur otroligt är det på en skala?!? På något vänster lyckades vartenda litet organ vika undan. Svettigt. Och snacka om precisionsjobb när läkarna sågade av grenen i tre delar medan den var kvar i kroppen.
Fr o m nu tänker jag inte klättra upp på en stege om det finns minsta lilla buske i närheten.
==========================================================
Dagens citat:
"I love this job because it brings me close to people."
(Kirurg i E.R-programmet 10/5 på Discovery. Avd. nära var ordet...)
Då blev läkarjaget jurist istället.
Nu sitter jag med en skål glass (Ben & Jerry!) och tittar på Discovery och lär mig hur man opererar ut en gren från någons mage. Jag säger bara en sak - AAJJ!!!
Känsliga läsare varnas!
Hur grenen kom in i mannens mage:
Mannen ramlade ner från en stege och rakt på ett litet träd. Han blev spetsad på en gren som var 3 cm(!) i diameter. Den kördes rakt upp i bajshålet, genom tarmen och rakt upp i bröstet.
Faran över.
Men se på fan. Grenen nådde aldrig bröstkorgen utan stannade någon centimeter ifrån och, tro det eller ej, förutom den där tarmväggen som den penetrerade så fick mannan inga skador alls! Hur otroligt är det på en skala?!? På något vänster lyckades vartenda litet organ vika undan. Svettigt. Och snacka om precisionsjobb när läkarna sågade av grenen i tre delar medan den var kvar i kroppen.
Fr o m nu tänker jag inte klättra upp på en stege om det finns minsta lilla buske i närheten.
==========================================================
Dagens citat:
"I love this job because it brings me close to people."
(Kirurg i E.R-programmet 10/5 på Discovery. Avd. nära var ordet...)
9 May 2004
Supersöndag blev Sopsöndag
Jag har multum att göra i båda mina kurser, så jag har haft lite småångest för idag. Först DIF-Kalmar i fotboll och sedan Sverige-Canada i hockey. När skulle jag hinna plugga?!? Svar: lite emellan, lite i periodpauserna... fin plan för en supersöndag.
Vet inte vad det var för fel på DIF idag (heller) men torsk 0-3 (!) på Råsunda gjorde mig ju lite butter. Med facit i hand hade jag kunnat stanna hemma och läst.
Tja, och jag vet inte vad det var för fel på Sverige heller, för nu har jag slängt bort ytterligare ett par timmar! Vadihelvetesjävlar, man KAN inte sluta spela mot CANADA när man bara leder med 3-1. Säger bara, för två mål med så lång tid kvar äter kanadicker upp till frukost. Det vet väl alla. Väl?
Nåja, det h-a-d-e ju kunnat bli skoj idag... nu går jag och lägger mig istället.
Förresten, det var fasligt vad med bebisar i Canadas lag! Det är nog det charmigaste jag sett - en hel laguppställning med barn på armen. Skulle ha hänt på 80-talet, he, he.
=========================================
Dagens citat: "Enligt Irakisk lag får bara skyldiga dömas till döden"
(en Irakisk snubbe som jobbat i ett fängelse, Agenda på tv2, avd. vad döms de oskyldiga till då?)
Vet inte vad det var för fel på DIF idag (heller) men torsk 0-3 (!) på Råsunda gjorde mig ju lite butter. Med facit i hand hade jag kunnat stanna hemma och läst.
Tja, och jag vet inte vad det var för fel på Sverige heller, för nu har jag slängt bort ytterligare ett par timmar! Vadihelvetesjävlar, man KAN inte sluta spela mot CANADA när man bara leder med 3-1. Säger bara, för två mål med så lång tid kvar äter kanadicker upp till frukost. Det vet väl alla. Väl?
Nåja, det h-a-d-e ju kunnat bli skoj idag... nu går jag och lägger mig istället.
Förresten, det var fasligt vad med bebisar i Canadas lag! Det är nog det charmigaste jag sett - en hel laguppställning med barn på armen. Skulle ha hänt på 80-talet, he, he.
=========================================
Dagens citat: "Enligt Irakisk lag får bara skyldiga dömas till döden"
(en Irakisk snubbe som jobbat i ett fängelse, Agenda på tv2, avd. vad döms de oskyldiga till då?)
8 May 2004
"Att vara eller inte, det är frågan"
Framförallt när man inte kan bestämma sig huruvida man vill vara modern eller traditionell i sitt framförande. Såg Hamlet på Stadsteatern idag. Var lite orolig över att få se en tårdrypande prins med tanke på att Helena Bergström spelade honom, men när hon blev varm i kläderna efter drygt 1,5 timme var hon en positiv överraskning. Inte riktigt lika lång tid, men väl en halvtimme, tog det för Polonius, min favorit för kvällen, att komma i form. Resten var lika stela, överdramatiska, teatraliska, deklamerande, personlighetslösa och känslobefriade hela pjäsen igenom. Och nu kommer jag inte på fler adjektiv som beskriver deras konstgjorda tillstånd.
Den stora frågan kvarstår: utbildas skådisar enligt olika slags skolor i Sverige och Storbitannien? Hur kommer det sig att skådespelare i UK "spelar" riktiga människor med inneboende känslor och att de pratar som levande människor i tonfall, betoningar etc (oavsett om de spelar modern Mamet eller gammal Shakespeare) medan svenska skådespelare spelar något som ska föreställa en karaktär men som sannerligen inte är en mänsklig varelse vare sig i känslospel eller tal? Jag köper inte att jag under mina 10 föreställningar i UK skulle råkat stöta på gräddan av gräddan, för förutom Judi Dench och Kenneth Branagh så var det inga stjärnor i pjäserna utan en majoritet av "dussinskådisar" som man kanske, eventuellt, hade skymtat i någon såpa. Skillanderna måste bero på något annat.
Jag bestämde mig för att helt enkelt köpa sättet alla talade/uppträddea på, lite som man köper alla onaturliga slagsmål i en Jackie Chan-film. Då blev pjäsen riktigt schysst! Med en mängd reservationer... För det första; hur var det nu med Hamlet och Ofelia? Man fick intrycket av att de repeterat alla scener var för sig utan att tänka på att de hör ihop. Följdaktigen verkade inte Hamlet särskilt intresserad av henne, förutom att han uttryckte det då och då. Men det låg i manus, inte i agerandet.
Det verkade inte heller som om de bestämt sig för ifall de skulle göra en modern eller en klassisk Hamlet. Översättningen var det märkligaste jag sett. Ibland var den klassisk och ibland moderniserade man de välkända, gamla citaten. 3 exempel:
1. Sista varat försvann (se rubriken), vilket inte betyder något, men vad var vitsen?
2. "Ur led är tiden"-repliken blev till "Livet är en trasa [...] stackars jag som är född att laga den". Vad var vitsen med den ändringen???
3. "Upp flyger orden, tanken stilla står, ord utan mening aldrig himlen når" blev på något vänster "Orden flyger upp, men jag är som förr, förgäves knackar jag på himlens dörr". Jag upprepar - que? Den klassiska versionen har åtminstone en bra poäng!
Den enda moderniseringen med poäng var nog anspelningen på Stadsteatern som det resande teatersällskapet och kängan man gav politikerna med följande:
"Varför är de så få?"
"För att anslagen är så små".
Detta ledde såklart till kvällens spontana applåd, ha, ha.
Sceneriet var såklart imponerande med sina rörliga trekanter (vad heter volym-trekanter?) och musiken var otroligt skön med medeltida instrument och sång. Fast nu kunde jag ju inte låta bli att undra om det var för att dölja alla andra tillkortakommanden... Tyvärr verkade det nämligen som att man i vissa delar överanalyserat så man slagit knut på sig själv medan man i andra delar valde att helt ignorera intressanta poäng som hade kunnat göras med så enkla medel som att betona en mening annorlunda. Kanske inget alternativ, då den generella regin verkade vara "betona inget alls, se bara till att du låter som en Bergman-domedags-människa från 50-talet." Min poäng är att det inte verkade som att man fått klart för sig vad det hela skulle handla om. Var texten för omfattande, företaget för stort?
Ja, och för att återknyta till Jackie Chan får vi naturligtvis inte tänka logiskt i sista scenen. Hamlet blir träffad med giftig värja låååååååångt för Laertes, men Laertes dör låååååååååångt före Hamlet. Sicket slarvfel, hade man bara låtit Laertes ligga "döende" några minuter längre hade han dött lite närmare Hamlet och man hade inte tänkt på det. Lite tips på det hade de ju fått om de kollat igenom lite fler filmer medan de ändå höll på, för uppenbarligen har man ju gjort det. Den absolute slutscenen är ju lånad från Branaghs film.
Nåja, förutom allt detta så var den som sagt schysst. Vi betalade 40 spänn och satt uppe i taket, men jag hade faktiskt inte knorrat om vi lagt 175 - det var den värd. Faktiskt.
Åh, ska kanske nämna lite positivt också;
# Min favoritmonolog när Hamlet är på väg till England och jämför sin situation med de norska soldaterna var otroligt bra gjord! Soldaterna i slow motion i bakgrunden skapade en mäktig effekt.
# De två clownerna som blev dödgrävare var lite småkul, ungefär som tvillingarna i "A cat in the hat"...
# Nämnde jag musiken!?!
#Ofelias vansinnesscen gjorde hon riktigt bra!
Och generellt var det ju skoj att se den på svenska också, även om jag fortfarande tycker man förlorar för mycket i översättningen... Hade man konsekvent tänkt sig en modernisering, man kan faktiskt flytta gamla pjäser i tid och rum, så hade det varit spännande, men eftersom man trots allt verkade vilja framföra en klassisk Hamlet så vanns inga extrapoäng på det direkt.
Den stora frågan kvarstår: utbildas skådisar enligt olika slags skolor i Sverige och Storbitannien? Hur kommer det sig att skådespelare i UK "spelar" riktiga människor med inneboende känslor och att de pratar som levande människor i tonfall, betoningar etc (oavsett om de spelar modern Mamet eller gammal Shakespeare) medan svenska skådespelare spelar något som ska föreställa en karaktär men som sannerligen inte är en mänsklig varelse vare sig i känslospel eller tal? Jag köper inte att jag under mina 10 föreställningar i UK skulle råkat stöta på gräddan av gräddan, för förutom Judi Dench och Kenneth Branagh så var det inga stjärnor i pjäserna utan en majoritet av "dussinskådisar" som man kanske, eventuellt, hade skymtat i någon såpa. Skillanderna måste bero på något annat.
Jag bestämde mig för att helt enkelt köpa sättet alla talade/uppträddea på, lite som man köper alla onaturliga slagsmål i en Jackie Chan-film. Då blev pjäsen riktigt schysst! Med en mängd reservationer... För det första; hur var det nu med Hamlet och Ofelia? Man fick intrycket av att de repeterat alla scener var för sig utan att tänka på att de hör ihop. Följdaktigen verkade inte Hamlet särskilt intresserad av henne, förutom att han uttryckte det då och då. Men det låg i manus, inte i agerandet.
Det verkade inte heller som om de bestämt sig för ifall de skulle göra en modern eller en klassisk Hamlet. Översättningen var det märkligaste jag sett. Ibland var den klassisk och ibland moderniserade man de välkända, gamla citaten. 3 exempel:
1. Sista varat försvann (se rubriken), vilket inte betyder något, men vad var vitsen?
2. "Ur led är tiden"-repliken blev till "Livet är en trasa [...] stackars jag som är född att laga den". Vad var vitsen med den ändringen???
3. "Upp flyger orden, tanken stilla står, ord utan mening aldrig himlen når" blev på något vänster "Orden flyger upp, men jag är som förr, förgäves knackar jag på himlens dörr". Jag upprepar - que? Den klassiska versionen har åtminstone en bra poäng!
Den enda moderniseringen med poäng var nog anspelningen på Stadsteatern som det resande teatersällskapet och kängan man gav politikerna med följande:
"Varför är de så få?"
"För att anslagen är så små".
Detta ledde såklart till kvällens spontana applåd, ha, ha.
Sceneriet var såklart imponerande med sina rörliga trekanter (vad heter volym-trekanter?) och musiken var otroligt skön med medeltida instrument och sång. Fast nu kunde jag ju inte låta bli att undra om det var för att dölja alla andra tillkortakommanden... Tyvärr verkade det nämligen som att man i vissa delar överanalyserat så man slagit knut på sig själv medan man i andra delar valde att helt ignorera intressanta poäng som hade kunnat göras med så enkla medel som att betona en mening annorlunda. Kanske inget alternativ, då den generella regin verkade vara "betona inget alls, se bara till att du låter som en Bergman-domedags-människa från 50-talet." Min poäng är att det inte verkade som att man fått klart för sig vad det hela skulle handla om. Var texten för omfattande, företaget för stort?
Ja, och för att återknyta till Jackie Chan får vi naturligtvis inte tänka logiskt i sista scenen. Hamlet blir träffad med giftig värja låååååååångt för Laertes, men Laertes dör låååååååååångt före Hamlet. Sicket slarvfel, hade man bara låtit Laertes ligga "döende" några minuter längre hade han dött lite närmare Hamlet och man hade inte tänkt på det. Lite tips på det hade de ju fått om de kollat igenom lite fler filmer medan de ändå höll på, för uppenbarligen har man ju gjort det. Den absolute slutscenen är ju lånad från Branaghs film.
Nåja, förutom allt detta så var den som sagt schysst. Vi betalade 40 spänn och satt uppe i taket, men jag hade faktiskt inte knorrat om vi lagt 175 - det var den värd. Faktiskt.
Åh, ska kanske nämna lite positivt också;
# Min favoritmonolog när Hamlet är på väg till England och jämför sin situation med de norska soldaterna var otroligt bra gjord! Soldaterna i slow motion i bakgrunden skapade en mäktig effekt.
# De två clownerna som blev dödgrävare var lite småkul, ungefär som tvillingarna i "A cat in the hat"...
# Nämnde jag musiken!?!
#Ofelias vansinnesscen gjorde hon riktigt bra!
Och generellt var det ju skoj att se den på svenska också, även om jag fortfarande tycker man förlorar för mycket i översättningen... Hade man konsekvent tänkt sig en modernisering, man kan faktiskt flytta gamla pjäser i tid och rum, så hade det varit spännande, men eftersom man trots allt verkade vilja framföra en klassisk Hamlet så vanns inga extrapoäng på det direkt.
7 May 2004
Grattis Carina på namnsdagen
... för den har tydligen flyttat (igen) så nu har jag namnsdag idag. Varför har man det förresten? Nåja, det är inte det viktigaste. Det viktigaste är att 7eleven tydligen bestämt sig för att fira mig på bästa möjliga sätt.
Gick in på 7eleven på universitetet och kollade i kyl/frysarna efter nåt ätbart. Nåt stämde inte, men jag visste inte vad... så såg jag - Ben & Jerry-glass!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag höll andan och ögnade igenom sorterna. Johodå, Cookie Dough fanns med!!!
Ben & Jerry! I Sverige!! ÄNTLIGEN!!!
När jag var i USA 1996 hette min favoritsort "Chocolate chip cookie dough" och det hette den när jag åkte till Skottland 2003 också. Precis innan jag åkte hem förra sommaren såg jag dock att de förkortat namnet till "Cookie dough". Vad synd. Det låg liksom en viss charm i att behöva säga precis hela namnet.
49 spänn tar de för läckerbiten, en rund kartong med 500 ml i. Och vet ni, det är mindre än vad de tog i Glasgow. Det är sant! Räknade ut att det blir strax under £3.50 och det var vad man kunde få den för om man hittade den riktigt superbilligt, majoriteten tog £3.95-£4.20. Sug på den ni!
Glass, glass, glass, i stora lass, lass, lass, ja jag är galen i glass!
Gick in på 7eleven på universitetet och kollade i kyl/frysarna efter nåt ätbart. Nåt stämde inte, men jag visste inte vad... så såg jag - Ben & Jerry-glass!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag höll andan och ögnade igenom sorterna. Johodå, Cookie Dough fanns med!!!
Ben & Jerry! I Sverige!! ÄNTLIGEN!!!
När jag var i USA 1996 hette min favoritsort "Chocolate chip cookie dough" och det hette den när jag åkte till Skottland 2003 också. Precis innan jag åkte hem förra sommaren såg jag dock att de förkortat namnet till "Cookie dough". Vad synd. Det låg liksom en viss charm i att behöva säga precis hela namnet.
49 spänn tar de för läckerbiten, en rund kartong med 500 ml i. Och vet ni, det är mindre än vad de tog i Glasgow. Det är sant! Räknade ut att det blir strax under £3.50 och det var vad man kunde få den för om man hittade den riktigt superbilligt, majoriteten tog £3.95-£4.20. Sug på den ni!
Glass, glass, glass, i stora lass, lass, lass, ja jag är galen i glass!
Fredagsfyran, v19
tema: Konst
1. Kan ett konstverk vara värt 800 miljoner kronor? (ja det kan det ju tydligen, men men…)
Ser man det som en investeringsform som aktier eller diamanter så. Själv skulle jag ju inte ens ge en tusenlapp i och för sig.
2. Varför kommer det upp i den summan tror du?
Vad vet jag, orginalitet, namn, efterfrågan, låter helt sjukt för den som köper den måste ju nånstans räkna med att den ska stiga i värde för den kan ju inte ha köpt den i förlustsyfte. Det här är iofs inte mitt område, så jag ska nog inte spekulera för mycket.
3. Vilket är den dyraste konsten du själv inhandlat?
En jättefin konst-affisch på Gallerix för sisådär 60-70 spänn tror jag. Lite i överkant, men den tilltalade mig på något sätt. Ja ni ser, där ligger min nivå...
4. Vad skulle du göra om du sålt en tavla för 800 mille?
Inte ett skvatt mer än nödvändigt.
1. Kan ett konstverk vara värt 800 miljoner kronor? (ja det kan det ju tydligen, men men…)
Ser man det som en investeringsform som aktier eller diamanter så. Själv skulle jag ju inte ens ge en tusenlapp i och för sig.
2. Varför kommer det upp i den summan tror du?
Vad vet jag, orginalitet, namn, efterfrågan, låter helt sjukt för den som köper den måste ju nånstans räkna med att den ska stiga i värde för den kan ju inte ha köpt den i förlustsyfte. Det här är iofs inte mitt område, så jag ska nog inte spekulera för mycket.
3. Vilket är den dyraste konsten du själv inhandlat?
En jättefin konst-affisch på Gallerix för sisådär 60-70 spänn tror jag. Lite i överkant, men den tilltalade mig på något sätt. Ja ni ser, där ligger min nivå...
4. Vad skulle du göra om du sålt en tavla för 800 mille?
Inte ett skvatt mer än nödvändigt.
6 May 2004
Idag är jag bitter på: Folk som lever för jobbet.
Jag vill ha ett kontaktnät. Var köper man dem? Det är nog dags att jag erkänner att jag är avundsjuk på folk som genom åren gjort saker de varken tycker är kul eller är intresserade av, bara för att samla ihop till ett kontaktnät. Idag sitter de med korta, men ändock, erfarenheter från olika skittrista små uppdrag och kan lämna in en hel extrabilaga med "övriga meriter" till en arbetsgivare. Dessutom kan de hinta åt denne att de ju faktiskt träffades den där gången när de delade ut servetter på en konferens. Det trista är att det inte gör dem det minsta mer lämpliga för jobbet, men att dela ut servetter åt UD-folk slår ändå högre än att sälja en liter mjölk åt dem.
Jag har ett kontaktnät, ja visst. Men det nätet består av "fel" personer och spänner över "fel" områden. Samtidigt som jag känner mig lite ohälsosamt bitter idag så är det väl själva fan om man ska behöva rätta in hela sitt liv för ett sketet jobb. "Nä, du är ingen bra kompis, du har ingen anknytning till min bransch". Jag känner folk som tänker så och kan inte tycka annat än att det är sorgligt. Dessa människor spelar också golf och går seglarkurser, inte för att det är kul utan för att kunna delta i framtida after-work aktiviteter på advokatbyrån - och limma fogarna i kontakterna de redan har. Det är ju sjukt!
Det är ju uppenbart att jag inte vill leva mitt liv på det sättet och att jag aldrig i livet skulle klara av att vara så kalkylerande. Mina vänner är mina vänner och mina hobbies brinner jag verkligen för. Men det skulle ändå kännas lite bättre om den där andra taktiken inte funkade så inihelsike bra.
Jag ska bara känna mig lite bitter ett tag till, sedan ska jag börja tänka positivt igen. Ambition, lust, intresse och förmåga att värdesätta livskvalité borde tilltala åtminstone någon kvalificerad arbetsgivare där ute!
====================================================
Till sist kan jag inte låta bli att tycka att det är lite småkul att Aftonbladet idag skriver om något jag skrev om igår. :-)
Jag har ett kontaktnät, ja visst. Men det nätet består av "fel" personer och spänner över "fel" områden. Samtidigt som jag känner mig lite ohälsosamt bitter idag så är det väl själva fan om man ska behöva rätta in hela sitt liv för ett sketet jobb. "Nä, du är ingen bra kompis, du har ingen anknytning till min bransch". Jag känner folk som tänker så och kan inte tycka annat än att det är sorgligt. Dessa människor spelar också golf och går seglarkurser, inte för att det är kul utan för att kunna delta i framtida after-work aktiviteter på advokatbyrån - och limma fogarna i kontakterna de redan har. Det är ju sjukt!
Det är ju uppenbart att jag inte vill leva mitt liv på det sättet och att jag aldrig i livet skulle klara av att vara så kalkylerande. Mina vänner är mina vänner och mina hobbies brinner jag verkligen för. Men det skulle ändå kännas lite bättre om den där andra taktiken inte funkade så inihelsike bra.
Jag ska bara känna mig lite bitter ett tag till, sedan ska jag börja tänka positivt igen. Ambition, lust, intresse och förmåga att värdesätta livskvalité borde tilltala åtminstone någon kvalificerad arbetsgivare där ute!
====================================================
Till sist kan jag inte låta bli att tycka att det är lite småkul att Aftonbladet idag skriver om något jag skrev om igår. :-)
5 May 2004
H-o-c-k-e-y Hockey!
*Puh* Tjeckien - USA, vilken rysare! Och ändå såg jag bara sista minuterna på sudden och straffarna... Jag som så gärna ville att Tjeckien skulle vinna, det hade varit en match som heter duga på lördag. Det positiva nu är att matchen troligen går 16.00. Jag jobbar till 15 och ska se Hamlet på Stadsteatern kl 19 så om jag bara kan hitta en tv i närheten av Sergels Torg så ska nog det här ordna sig! Undrar om inte Clara har det..?
Foppa och Lidström dyker tydligen upp också. Världsspelare av klass båda två, men... vad farao ska de hit och göra i 2 (TVÅ) matcher?!? Ok om man plockar in proffsen till "gruppspel nr 2", men för två ynka matcher.... äh, fånigt.
Förresten vill jag ha Wikegård som bisittare för alltid. Såg honom för någon match sedan och det kändes som om han satt bredvid mig i soffan, och det verkade han också tro. Det är så underbart på något sätt med folk som glömmer bort att vara kommentatorer utan tjuter ut både glädje och stön rakt ut i högtalarna. Å andra sidan vill jag ha Södergren också, även om hans roliga extrainformation avtagit med åren. Kanske beroende på att han kommit längre ifrån omklädningsrummet. Nåja, så länge jag slipper mannen-jag-inte-vill-uttala (men som börjar på K och slutar på inch) så är jag glad.
Sergels Torg på måndag? Äh, jag vet inte vad jag baserar det på, med tanke på "motståndet" hittills, men ändå...
Foppa och Lidström dyker tydligen upp också. Världsspelare av klass båda två, men... vad farao ska de hit och göra i 2 (TVÅ) matcher?!? Ok om man plockar in proffsen till "gruppspel nr 2", men för två ynka matcher.... äh, fånigt.
Förresten vill jag ha Wikegård som bisittare för alltid. Såg honom för någon match sedan och det kändes som om han satt bredvid mig i soffan, och det verkade han också tro. Det är så underbart på något sätt med folk som glömmer bort att vara kommentatorer utan tjuter ut både glädje och stön rakt ut i högtalarna. Å andra sidan vill jag ha Södergren också, även om hans roliga extrainformation avtagit med åren. Kanske beroende på att han kommit längre ifrån omklädningsrummet. Nåja, så länge jag slipper mannen-jag-inte-vill-uttala (men som börjar på K och slutar på inch) så är jag glad.
Sergels Torg på måndag? Äh, jag vet inte vad jag baserar det på, med tanke på "motståndet" hittills, men ändå...
Idag läser jag tidningen
Tydligen har min prenumeration på DN gått ut så jag köpte Expressen för att få tv-bilagan. Det är inte ofta jag läser tidningen i pappersformat har jag kommit på. Det var rätt trevligt! Nåväl, trots min skumläsning så blev jag lite förvånad över alla märkliga meningsbyggnader.
På sid. 27, ang. den friande HD-domen, står i ingressen:
Den 37-åriga kvinnan hade sex med minst olika män.
Betyder? Vad kan hon haft som mest då?
På sid. 4-5 i sportbilagan står en stor rubrik:
Babis: Jag är hög lön.
Ormet kruper?
Vidare så känns det ju underbart att två små snorvalpar på 11 år är bättre i matte än en själv. På sid. 28 står det att de är bäst i landet och man kan mäta sina egna krafter i 3 uppgifter. Jag räknade på fingrar och försökte tänka logiskt men tror ni inte jag hade fel på alla 3! Tur man inte blev ekonom...
På sid. 33 skriver man, än en gång, om de omoraliska godiscigaretterna. Jo, lakrits- och chokladcigaretterna vi lekte med när min generation var barn är ju en sak, men nu finns tydligen godiscigaretter som ryker! Allvarligt?! Sånt går liksom inte att försvara idag.
Till sist har jag fått en ny favoritskribent. Har ju inte vågat gå utanför dörren efter HD's dom i Tumba-målet igår, p.g.a. den starka "allmänopinionen". Idag ser jag till min glädje att Anna Dahlberg på ledarsidan är inne på samma tankegångar som jag själv. Det ÄR en knivig situation och jag vet faktiskt inte hur jag velat att den skulle sluta, för hur den än hade slutat hade det funnits ett "å andra sidan". Typiskt tentafråga faktiskt...
På sid. 27, ang. den friande HD-domen, står i ingressen:
Den 37-åriga kvinnan hade sex med minst olika män.
Betyder? Vad kan hon haft som mest då?
På sid. 4-5 i sportbilagan står en stor rubrik:
Babis: Jag är hög lön.
Ormet kruper?
Vidare så känns det ju underbart att två små snorvalpar på 11 år är bättre i matte än en själv. På sid. 28 står det att de är bäst i landet och man kan mäta sina egna krafter i 3 uppgifter. Jag räknade på fingrar och försökte tänka logiskt men tror ni inte jag hade fel på alla 3! Tur man inte blev ekonom...
På sid. 33 skriver man, än en gång, om de omoraliska godiscigaretterna. Jo, lakrits- och chokladcigaretterna vi lekte med när min generation var barn är ju en sak, men nu finns tydligen godiscigaretter som ryker! Allvarligt?! Sånt går liksom inte att försvara idag.
Till sist har jag fått en ny favoritskribent. Har ju inte vågat gå utanför dörren efter HD's dom i Tumba-målet igår, p.g.a. den starka "allmänopinionen". Idag ser jag till min glädje att Anna Dahlberg på ledarsidan är inne på samma tankegångar som jag själv. Det ÄR en knivig situation och jag vet faktiskt inte hur jag velat att den skulle sluta, för hur den än hade slutat hade det funnits ett "å andra sidan". Typiskt tentafråga faktiskt...
4 May 2004
Tur man kan engelska också...
Sven Melander hade en sketch en gång om en "översättare", en halvt retarded man som översatte helt uppåt väggarna. Ibland tror jag inte det var en sketch utan en helt vanlig dokumentär...
Idag fick jag två fina exempel.
1) En man lyfter bägaren med dricka och säger "Cheers".
På textremsan läser jag - "Hej".
2) En tjej ändrar sig äntligen och killen som övertalat säger "That's the spirit".
På textremsan läser jag - "Ett bra beslut, när andan faller på".
Fast det slår ändå inte min favorit, från Den demokratiske terroristen. Carl Hamilton sitter med en man och ska ta en drink. Mannen säger något i stil med "It's been a good co-operation, Mr Hamilton, we'll arrange it". På textremsan står det - "Skål".
Ridå.
Idag fick jag två fina exempel.
1) En man lyfter bägaren med dricka och säger "Cheers".
På textremsan läser jag - "Hej".
2) En tjej ändrar sig äntligen och killen som övertalat säger "That's the spirit".
På textremsan läser jag - "Ett bra beslut, när andan faller på".
Fast det slår ändå inte min favorit, från Den demokratiske terroristen. Carl Hamilton sitter med en man och ska ta en drink. Mannen säger något i stil med "It's been a good co-operation, Mr Hamilton, we'll arrange it". På textremsan står det - "Skål".
Ridå.
2 May 2004
Så enkelt. Så genialt.
Trots grus i håret i en vecka och knatter i öronen i två så ser jag alltid fram emot att få jobba på "årets" Speedway-tävling på Stockholms Stadion. (slut med det nu, tydligen, p.g.a. nåt underlagsbyte på löparbanorna - snyft!) Hade aldrig sett en tävling live när jag jobbade på finalen 2001 och visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig. Trodde kanske att det skulle bli lite som V65 fast med mer oljud...
Så fel jag hade! Ja, inte angående oljudet, men resten. Det var skitskoj! Jo, men faktiskt, en jäkla fart och en massa häftiga omåkningar och, ska den morbida sanningen fram, avåkningar. Det bästa var att det var busenkelt att komma in i. Jag kände såklart bara till Tony Richardsson, men för det första älskar fansen att tala om "sina" förare så redan innan första heatet hade jag en hög till jag "skulle" hålla på och för det andra finns tack och lov en speaker som ser till att även såna imbecilla som jag hänger med.
Speedway for dummies:
Före varje heat listas de fyra tävlande på en stor tavla; namn, land och färg. Då väljer man vem man ska hålla på; kanske någon man känner till (Richardsson...), någon från sitt favoritland eller kanske någon med ett kul namn, vad vet jag. Bredvid namnet ser man färgen; röd, blå, gul eller vit. Det är färgen på hjälmen de kör i. Jajamen, allt är verkligen tillrättalagt för oss dummisar... Sedan följer man den färgen fyra varv runt banan och hoppas att den kommer först i mål. That's it!
De kör en massa heat, men speakern talar hela tiden tydligt om hur många som går vidare i varje heat så ofta räcker det med att din färg kommer tvåa. De avancerade fansen suckar förstås ibland, för de räknar poäng och har sig, men jag har inte kommit dit än... Så länge min färg kommer tvåa i heaten och etta i finalen så är jag nöjd.
Svårare än så behöver det inte vara att älska en sport man inte fattar ett smack av!
Så fel jag hade! Ja, inte angående oljudet, men resten. Det var skitskoj! Jo, men faktiskt, en jäkla fart och en massa häftiga omåkningar och, ska den morbida sanningen fram, avåkningar. Det bästa var att det var busenkelt att komma in i. Jag kände såklart bara till Tony Richardsson, men för det första älskar fansen att tala om "sina" förare så redan innan första heatet hade jag en hög till jag "skulle" hålla på och för det andra finns tack och lov en speaker som ser till att även såna imbecilla som jag hänger med.
Speedway for dummies:
Före varje heat listas de fyra tävlande på en stor tavla; namn, land och färg. Då väljer man vem man ska hålla på; kanske någon man känner till (Richardsson...), någon från sitt favoritland eller kanske någon med ett kul namn, vad vet jag. Bredvid namnet ser man färgen; röd, blå, gul eller vit. Det är färgen på hjälmen de kör i. Jajamen, allt är verkligen tillrättalagt för oss dummisar... Sedan följer man den färgen fyra varv runt banan och hoppas att den kommer först i mål. That's it!
De kör en massa heat, men speakern talar hela tiden tydligt om hur många som går vidare i varje heat så ofta räcker det med att din färg kommer tvåa. De avancerade fansen suckar förstås ibland, för de räknar poäng och har sig, men jag har inte kommit dit än... Så länge min färg kommer tvåa i heaten och etta i finalen så är jag nöjd.
Svårare än så behöver det inte vara att älska en sport man inte fattar ett smack av!
1 May 2004
Carina's courts ordlista
I söndags var jag i London. Tittade in på en tvärgata och såg att det var en stor folksamling längre fram. Gick närmare, för det såg ut som om det var något slags festival. Glada människor med öl i handen överallt. Det var ingen festival, det var en pub som var överfull. Riktigt överfull.
Man fick inte ta med alkohol in på Stockholms Stadion ikväll när det var speedway-tävling. När folk (eller snarare dryckerna) nekades inträde tog de sina burkar, flaskor och pluntor och satte sig på marken i solskenet och hade spontan picknick. Främlingar pratade med varandra och det skrattades gott medan alkoholen dracks upp.
Flera gånger i Maj månad, en gång i Februari och en härlig midsommar under de senaste 15 åren har folk dansat ut från krogar och lägenheter runt hela stan, vajat med flaggor från bilar, badat i fontäner och proppat igen gatorna med sitt spontana Guld-firande.
DETTA , och ingenting annat, är Reclaim the streets!
Man fick inte ta med alkohol in på Stockholms Stadion ikväll när det var speedway-tävling. När folk (eller snarare dryckerna) nekades inträde tog de sina burkar, flaskor och pluntor och satte sig på marken i solskenet och hade spontan picknick. Främlingar pratade med varandra och det skrattades gott medan alkoholen dracks upp.
Flera gånger i Maj månad, en gång i Februari och en härlig midsommar under de senaste 15 åren har folk dansat ut från krogar och lägenheter runt hela stan, vajat med flaggor från bilar, badat i fontäner och proppat igen gatorna med sitt spontana Guld-firande.
DETTA , och ingenting annat, är Reclaim the streets!
Subscribe to:
Posts (Atom)
