I sista minuten fick jag tag på en 50p-biljett till den stora galan. Ryktet om att biljetterna var slutsålda visade sig vara falskt, åtminstone fram till lunchtid på fredagen...Jag trodde inte att någon skulle gå från mitt team så jag slog mig ihop med mitt förra team. Alla uppmanades att komma ut/uppklädda och bäst klädda team skulle vinna ett pris. Cheferna i ett annat team kom som diverse filmhjältar; Jack Sparrow, Corleone, en kanin?! Vi klädde ut oss enligt principen "celebrities in disguise". Vi hade hela Spice Girls (fast Posh Spice klädde inte ut sig förstås...), Susan Sarandon och jag var Queen Latifah; i mörka solglasögon, scarf, keps et c. Och vaddå "men du är ju vit", ja, jag är ju utklädd, ingen känner igen mig på stan när jag är vit! Teamets lustigkurre kom som en banan...
Entrén kunde inte ha blivit mer perfekt för vi kom som sista grupp. Alla vände sig därför om och såg oss komma, som riktiga kändisar som lite nonchalant vägrade fotograferas. Men så klart, så fort vi kom in på galan så ställde vi villigt upp!
Efter några glas av något sött alkoholhaltigt började själva galan. Mitt förra team måste på ett sätt vara ett rätt behagligt team att jobba i jämfört med andra; för det verkar lättast att få hjälp där. 3 av fem nominerade inom kategorin Best Supporting Agent kom från vårt team och inte nog med det; en tjej jag tränade förra året kom trea, min kompis och senior K kom tvåa och Best Supporting Agent/Team mate blev.... JAG!
Visst, det är en kul grej, men... När jag betänkte att kollegor och chefer bland ca 400 pers röstade fram mig som nummer ett. Ja, då kände jag faktiskt en viss stolthet.
Jag fick en Oscarsstatyett och ett presentkort på £50 hos ett shoppingcenter. Tror minsann att en ny mobil är på G för de har ett O2-store och jag kan inte komma på något annat jag direkt behöver/vill ha. Såvida man inte bränner presentkortet hos Thornton...
Och så förväntades man hålla tal. Jag hade faktiskt förberett en liten grej uti-fall-att, något jag kunde använda oavsett vilken kategori jag vann, om jag vann. Så, som Best Supporting Agent måste jag ju ha stöttat kollegor som bett om hjälp så jag ville tacka några av dem, bara för att nämna ett fåtal... och så öppnade jag den lilla lappen i handen, som vecklade ut sig till en lista a la världens längsta önskelista som rullade iväg längs golvet, full med text som alla kunde se. Nä, behövde inte läsa den, hela aulan brast ut i gapskratt och jubel så jag bugade bara, lyfte oscarn till ännu mer jubel och stapplade tillbaka till min plats.
Jag har alltid velat vinna en Oscar. Målet är nått. :o)
4 comments:
Stående applåder kommer från kalkstenshawaii!!!
(funderade på att skriva något om var man kunde placera statyn, med inriktning på de personer som ligger bakom företagets sjukdomspolicy men det blev för obscent för att lämpa sig i tryck ;-) )
Tjohoo...rätt människa vann, du är så bäst!!!
Även jag står upp och klappar händerna röda, varma och snart skinnflådda...det är underbart!!! Va härligt!!!
Bäst av allt, nu har jag en lila mobil!!! :-D
LOL Gunther, kan inte bli värre än när jag efteråt inte tänkte mig för utan refererade till statyetten som "dildon"...
Fast nu när du säger det, det är nog allt lite dodgy att jag kan vara en hänsynslös arbetsförstörare med min 'enorma' frånvaro, samtidigt som jag är den mest supportrande!?! Undrar om de hör själva hur illa det klingar...
*gapskratt*
Post a Comment