Två enuitkvinnor (En av dem spelades av Michelle Yeoh som man kan se i En Geishas Memoarer och i Bond-filmen Tomorrow never dies) lever ensamma någonstans vid Nordpolen. En av dem stöter på en döende man (Sean Bean) ute på isen, tar honom efter viss tveksamhet hem och tar hand om honom och detta sätter hela deras lugna tillvaro i gungning.
Filmen var full av mycket vackra vidvinkelbilder - rena tavlor - och filmen har ett minst sagt överraskande slut. Men jag skulle ändå inte vilja kalla den "bra". Det var för mycket ologiska brovinker i manus. T ex var det en del soldater där, som man aldrig förstod syftet med, förutom att ge mannen en ursäkt att dyka upp. Desto svårare blev det att placera dem när de talade en blandning av svenska, norska, något som i bästa fall föreställde ryska och något gobbledigok som påminde om fantasispråken man talade när man var liten. Fast ibland pratade de engelska, så det kunde de väl fått göra hela tiden tycker jag.
Med min inte helt positiva åsikt i huvudet var jag nyfiken på Q&An. Fast så mycket intressant fick man inte veta, förutom att de bodde på en isbrytare under inspelningen och åkte runt på natten för att vakna upp på olika inspelningsställen runt Svalbard varje morgon. En kille vågade ifrågasätta ett manusblipp och fick ett "jaa... kanske... har inte tänkt på det" till svar, men annars höll sig folk väldigt artiga. Jag blev efteråt tillfrågad om jag ville fylla i en enkät om filmen, så det gjorde jag. Att döma av folk som stod runt mig så var det fler som inte tänkte rekommendera filmen... Ärligt talat tror jag att den hade gjort sig bäst som en 30min kortfilm, när man klippt bort alla onödiga och ologiska kullerbyttor.
Ikväll kollar jag på Roy Anderssons "Du Levande". Textad.
No comments:
Post a Comment