Glad Midsommar!

Det är säkert fel datum för er svenskar, men eftersom man inte firar midsommar här borta (såvida man inte är druid, typ...) så bestämde jag att det var midsommar i lördags. Det kändes åtminstone så.

M, K och jag tog med mat, dryck och en engångsgrill och så åkte vi till Balloch vid Loch Lomonds strand. Vi följde vattenbrynet i Balloch Castle Park tills vi hittade en perfekt plats, en med fin utsikt, mjukt gräs och lämpligt grillunderlag.

Där slog vi oss ner och åtminstone jag hoppades att tiden kunde stå stilla en stund.

Svältfödd på grillat så fick engångsgrillen jobba hårt, vi såg till att få ut varenda penny av de £2.50 vi betalat. Kotletter, kyckling, champinjoner, underbar halloumi och potatispaket med paprikakryddade potatisklyftor med hel vitlök trängdes på löpande band. Och den lilla värme som var kvar till slut räckte precis för att ge oss banan med smält choklad till efterrätt.

Sedan låg vi och såg kvällssolen leka kurragömma mellan molntäckena medan and-/ank-/pippifamiljer och svanfamiljer gled fram på sina kvällssimturer. Det såg så inbjudande ut att jag var tvungen att doppa tårna jag också, och på den allra sydligaste och skyddade lilla inbuktningen av Loch Lomond så är vattnet faktiskt rätt behagligt.

Sommarkvällen var precis så där behaglig som en sommarkväll ska vara, så vi låg kvar på våra filtar ända tills magont och knott drev bort oss. Fast vi är nog rätt klara med att vi kommer återvända. Nästa fina helgkväll!

Nu vet jag varför man inte hittar några trevliga män när man går ut i Glasgow - alla håller till i Balloch! Jag gick förbi flera stycken på vägen hem, samt på de två pubar jag kort var inne på. Synd att bussen tar 1,5-2 timmar, annars hade man kunnat börja hänga där permanent...

Kulturfyran om nattduksbordet

1. Vilka böcker ligger och väntar på att bli lästa hos dig?
Growing up in Scotland - antologi om barndom över 300år, research för en viss berättelse...
Rebel av Bernard Cornwell - jag gillade Sharpe och Harlequin så nu ger jag amerikanska inbördeskriget en chans också.
Gravidchock - kom med tidningen Hennes som K var snäll och köpte med sig när hon kom över, boken verkar lovande.

2. Vilken film väntar på att du ska se den?
Wanted - biofilm, ses troligen imorgon eller tisdag redan
Harsh Times - DVD, köpte den idag, snygge Christian Bale...

3. Vilken kurs väntar på dig? Alltså: om det inte är någon kurs som väntar på dig undrar jag ju: vilken kurs skulle du vilja gå?
Tja, har ju "utvärderingscentret" som väntar på jobbet och beroende vilken nivå jag hamnar så har jag finansiella kurser som väntar, men ingen vet när dessa blir. Skulle vilja gå en skrivkurs; där man får leka med olika stilar och få och ge konstruktiv feedback och även få idéer om uppbyggnad av story/kapitel. Samtidigt är jag rädd att bli formelskrivare, för det är ju så himla trist när man ser formeln genom texten och VET vad som väntar, t ex "nu har 1/3 av boken gått nu kommer snart en fajt - ja se där, och nu har 1/2 gått så nu kommer kärlek - ja se där". (typ Olov Svedelid, Bernard Cornwell, Liza Marklund...) Jag skulle också vilja gå en journalistikkurs. Jag har kollat runt, men än så länge är de antingen på heltid eller stämmer inte med vad jag vill få ut av dem eller för dyra - eller alltihop.

4. Vilken bok väntar på att bli skriven av dig? Om du skulle skriva en bok, vad skulle det vara för bok?
De jag håller på med just nu väntar snarare på att bli färdigskrivna. Har en under arbetsnamnet "Humlan" och en annan där episoder nästan skriver sig själva så jag ska försöka sätta ihop dem, samt bestämma tidsspann. Tänkte söka lite feedback samt skicka till Stora Svarta Hålet för och se vad som händer...

Ointressant EM-final

Vad synd. Det blev inte Ryssland-Turkiet i final. Dessa två har imponerat på mig under EM; Ryssland med sina unga, hungriga, kvicka spelare och Turkiet med sin Bajen-flax. De är roliga att se!

Istället får vi på söndag se trista, konventionella Tyskland-Spanien. jag vet att Spanien inte varit i final på år och dar, men de är ändå alltid i ropet. Tyskland är en diskmaskin, trist men effektiv och gör sitt jobb utan att imponera.

Jag tror att jag hittar på något annat på söndag. Utan Ryssland-Turkiet känns det som det kvittar.

Synd att EM är över. Det har varit trevligt att ligga på soffan och kolla på två matcher om dagen i ett par veckor. Det här gör vi om!

Lugn, vi hade ingen bild heller

Panik! Ingen tv-bild! Och tv4 ljuger! *flämt*

Det är säkert ingen tröst, men vi i Storbritannien hade inte heller någon bild. Och BBC kom med samma besked som tv4, att det var lika för alla länder. Anledningen angavs som åskoväder där signalerna sändes.

Så vi hade tv-radio ett tag; medan de försökte fixa bilden så snackade kommentatorerna på. Vi ena målet var de så exalterade att jag missade vilket land det gällde...

Hur som helst, jag är imponerad av Turkiet - EMs eget Bajen! Synd att deras kämpaglöd inte tog dem till final. Trista Tyskland är ungefär lika upphetsande som... Tyskland

Skottlands barnsånger top 10 - Och svenska...?

Läste i Metro idag (artikeln finns även här) om en brittisk studie där de undersökt vilka de populäraste barnsångerna är i England, Skottland, Wales och Nordirland. Toppsångerna skiljde sig totalt. Känner ni igen någon?
England - This little piggy went to market
Skottland - Oh ye cannae shove yer grannie aff a bus
Wales - I'm a little teapot
Nordirland - Hush little baby

Trogen sin nationella stolthet var i princip alla barnsånger på Skottlands top 10 på skotska. En del är rent "typiskt" skotska, men även där sången var generellt brittisk så insisterade skottarna på den skotska texten.

Skottlands top 10
1. Oh ye cannae shove yer granne aff a bus
2. Ally bally bee
3. Wee Willie Winkie (på skotska)
4. Dance tae yer daddy my bonnie laddie
5. Twa craws
6. Three craws sat upon a wa'
7. Roon' aboot, roon' aboot, catch a wee moose (hittade tyvärr ingen länk till texten)
8. Skinny Malinky long legs (en bit längre ner, insänt av Valerie. Finns fler versioner dock)
9. Hey Jock ma cuddy
10. My bonnie lies over the ocean

Personligen fullkomligt älskar jag toppsången. Melodin är "Du ska få min gamla potta när jag dör". Texten går:
Oh ye cannae shove yer grannie aff the bus,
Oh ye cannae shove yer grannie aff the bus,
Ye cannae shove yer grannie
For she's yer mammie's mammie,
Ye canna shove yer grannie aff the bus.

Fast sen finns ju fyrtioelva verser till, som i princip går ut på att du kan knuffa av resten av släkten (*skratt*), till och mer farmor, för:
Ye can shove yer ither Granny aff a bus.
Ye can shove yer ither Granny aff a bus.
Ye can shove yer ither Granny'
Cos she's yer Faither's Mammy
Ye can shove yer ither Granny aff a bus.

Det är ingen tillfällighet att du kan knuffa av farmor och inte mormor. Av någon aneldning, som jag inte vet, så är mormor av tradition helig i Skottland, typ. Det märks i flera berättelser och sånger.

Förutom att gå omkring och nynna om att inte knuffa mormor av bussen så har jag idag klurat över vilka mina svenska favoriter är. Som vanligt när man är oförberedd på en fråga så blev jag helt ställd. Kunde först inte ens komma två 10 barnsånger! Men mot slutet av dagen nynnade jag om både nallar och poliser.

Jag vet att det finns en om alla fingrar; något om att tummetott ramlar i sjön och slickepott hämtar honom upp... sen var det nåt om långeman... och gullebrand (varför kallas ringfingret för gullebrand förresten?) och så nåt om lilla vicke-vire. Men hur gick ramsan? Någon som vet?

När Kaffekompisen kom över härom veckan blev minnet uppfriskat lite. Jag hade t ex nästan helt glömt "Kalle Anka satt på en planka". Och då kom jag ihåg äppelsången ("Om du har ett äpple, vill du dela det med mig?") men jag tror att den var för äldre barn, typ mellanstadiet.

Nåväl. Efter mycket grunnande kommer mitt Topp 10 förslag på Svenska barnsånger. Blinka lilla stjärna, Broder Jakob och Imse vimse spindel är diskvalificerade för att de är för stora och kända i hela världen. Protesetera om ni vill...

Carinas Topp 10 svenska barnsånger:
1. I ett hus vid skogens slut (fast inte den politiskt korrekta utan gevär! Jägare skjuter harar, deal with it.)
2. En sockerbagare här bor i staden (o e du dummer så får du gå!)
3. Ekorrn satt i granen (...så hoppa han från tallekvist...)
4. Var bor du lilla råtta? (han med frun som steker glass)
5. Här är polisen som mitt i gatan står (tut tut tut tut!)
6. Fader Abraham (och de drack och åt, å så gjorde de så här...)
7. Mors lilla Olle (lilla nallen)
8. En kulen natti-natti-natt ( en fisk jag såg - och det var du!)
9. En elefant balanserade på en liten spindeltråd (kanon för att reta galla på föräldrar!)
10. Världen är så stor så stor (Bäst Rasmus på luffen stannar hemma...)


Fast av någon anledning, medan jag funderade, så var det två ramsor som ideligen poppade upp i huvudet och som inte hade ett dugg med saken att göra. Den ena var "Viskan, Ätran, Niskan, Lagan" och det skyller jag på min mellanstadielärare. Den andra var "Nu ska vi gå på tigerjakt" och det skyller jag på Mora Träsk.

Åh, just ja, åsså hade vi "Huvud, axlar, knä och tå" och "Lilla snigel" och... nej, nog nu. Det är nog dags att göra natti-natti-natt.

Rån!

Man kan hitta mycket intressant på Lidl. Sånt där som tyskar (och svenskar) gillar men som kanske inte är högsta mode på brittiska öarna. Som...

Vaniljrån!

Fick ett plötsligt fall av nostalgi när jag såg paketet på hyllan igår, så jag köpte det. Tillsammans med jordgubbssaften har jag nu promenerat fram och tillbaka längs nostalgistigen hela dagen på jobbet.

Det är något speciellt med det spröda kexet och vaniljkrämen. Hm, fast nu är det slut. Och som Stina på Saltkråkan säger:
"Det var det det..."

Sjukhussightseeing

Ja vad ska man kalla det när man ska besöka sitt tredje sjukhus här i stan. Fick en kallelse till ett "före-operations-möte" på Gartnavel sjukhus, som ligger tvärs genom stan, längre bort än Western Infirmary. Operationen i fråga är en artroskopi. De ska gå in med kamera i knät och kolla läget för att bedöma om jag kanske ska få en knäprotes. Tjoho. Eller nåt, bara knät blir bättre, för det kan ju inte ligga ur läge resten av livet. Fast det är ju inte utan att jag känner mig som en gammal tant. Dags för proteser redan? Jag är ju inte ens 35!

Förmötet beräknas ta ca 4 timmar och då ska de tydligen ta tester och göra en check up för att se om jag är "fit for fight" så att säga. Med resetid så kommer jag inte in till jobbet förrän vid två-tre på eftermiddagen så jag ser fram emot det. :-)

Det är också då jag ska få datumet för artroskopin. Det var 14 år sedan jag hade en sist så vi får väl se hur utvecklingen gått. Tror ändå på en dag eller två hemma efteråt, för att sova bort narkosen. Nice.

Glencoe, Kintail och fästingsbett

Om jag kunde begripa hur en lugn semester kan ta musten ur en så! Men faktum är att jag behövde semester för att ta igen mig efter semestern.

Kaffekompisen, hennes tatuerade man och lilla vikingen kom över för fem dagars lugn och ro i högländerna. Lilla vikingen är bara lite över året gammal så helt naturligt planerades dagarna kring hans Skalmansrutiner. Mat och sovklockan ringer trots allt regelbundet i den åldern. Så jag fattar inte varför vi var beredda att krypa till kojs redan vid nio varje kväll... Nåväl, måste vara all frisk luft och vaggande bilfärd.

Och som efter alla semestrar - här kommer semesterbilderna:

<----- Vi hade bokat två rum på Signal Rock Bed & Breakfast i Glencoe. Vi körde fram och tillbaka längs den lilla landsvägen där det skulle ligga och körde förbi vandrarhem, camping och olika B&B, men inget Signal Rock. Till slut ringde jag; det visade sig att det låg vid Glencoe Cottages, som vi kört förbi två gånger för det var ordentligt skyltat, men inte B&B. På området stod ett antal stugor, men det fanns fortfarande ingen skylt till B&B. Ett hus stod ensamt en bit ifrån, på toppen av en brant grusbacke. Där var det. Ytterst hemligt.

Jag bokade stället i April, betalade deposition och fick referensnummer. Mannen som tog emot oss såg ut som ett frågetecken. Stället var fullbelagt. Det var någon snurrig historia om hans fru som skötte allt men som varit bortrest och nu var borta på bröllop och lämnat allt åt honom, men han hade ingen aning om nåt. Han var mycket serviceminded och ursäktande dock och erbjöd oss en av stugorna istället. Inklusive frukost, eftersom vi betalt för det. Om det var ok. (Med tanke på att allt i krokarna var fullbelagt p.g.a. nån mountain bike tävling så kändes det inte som om vi hade mycket val, men...)

Stugan hade tre sovrum, vardagsrum och kök. Och uteplats mot River Coe, berg och en värmande solnedgång! Så klart vi var ok! Vi körde raka vägen till byhandeln och köpte engångsgrill. Sedan njöt vi av tillvaron tills knotten jagade oss inomhus.

Signal Rock självt låg ett stenkast ifrån stugan. Vi tog en kort ---> promenad och klättrade upp på stenen (det går en stentrappa dit) där engelska soldaterna signalerade "kör" åt Massakern i Glencoe. Den där 40-talet McDonalds mördades av soldater som först haft mage att avnjuta deras gästfrihet i typ två veckor. För att lägga mer salt i det såret så var det vid Signal Rock McDonald-klanen själva samlades, t ex inför fajter med andra klaner.

Precis vid stugan ligger även slänten där Hagrids stuga ligger i Harry Potter-filmerna. Samt några andra detaljer från filmerna.

<--- Vi tog även en promenad runt "Lochan Walk" inne i Glencoe. Jag skrev om den tidigare under året, och nu var det skönt att se att snön hade smält bort på bergstopparna.

Vi åkte sedan, via en lunchrast i Glen Nevis, direkt till Kintail. Högländerna när de är som mest dramatiska. Hade jag inte kört hade jag nog hängt utanför bilfönstret och plåtat slut på rullen. Det är så magiskt vackert där uppe att man faktiskt bara gapar. Trekkers' Lodge, vandrarhemmet vid Kintail Lodge Hotel, var sig precis likt. Jag sov till och med i samma rum som jag och kaffekompisen sov i för två år sedan! Och väggarna där inne var fortfarande mörkblå...

Vi delade vandrarhemmet med ett kompispar från Cheshire (inte Tjetjenien som vissa trodde, ha, ha!); en vandrarhängiven man som gärna gick upp sex på morgonen för att komma ut vid sju och en kvinna som... herregud... fönade håret innan hon gick ut och vandrade i regnet!

Första kvällen var en riktigt skön sommarkväll så vi kände för att röra på benen. Men hotellet ligger vid en trafikerad väg, inklämd mellan en vik och berg, så vi försökte febrilt komma på något lugnt ställe någon minuts resa bort. Jag mindes en kollega på jobbet som sagt att en mysig liten fiskeby med det Göteborsnorrländska namnet Glenelg (GlennÄlg i våra munnar!) låg "5-10 minuters bilresa" uppför en kulle precis där vi var. Där fanns "brochs" (urtida försvarstorn), soldatbarracker från 1700-talet, hamn och fin utsikt.

Det var fan inte 5-10 minuter dit! 15-20min senare parkerade vi helt sonika i en trevägskorsning och knallade längs den smala singelvägen. Den tatuerade maken knallade till slut tillbaka och hämtade bilen medan vi andra knallade ända fram till Glenelg. Kollegan har fått onda ögat redan.

Tillbaka till vandrarhemmet tog med en filt ut på baksidan och la oss i gräset en stund. Det var efter det jag fick se mitt livs första fästing - live! Den lille jäv... krabaten satt under ena tutten och syntes knappt. Jag trodde det var en leverfläck först! Äcklad lät jag Förste Fästingborttagare, Kaffekompisen, jobba med pincetten. Det var fästingattack nr 1...

Dagen efter var dagen då vi kunde ägna oändlig tid uppe i bergen. Dagen efter regnade det och blåste jävulen... Vi knallade uppför stigen Kaffekompisen och jag kom ner när vi vandrat Fem Systrarna av Kintail för två år sedan, den skulle trots allt ta oss till en lite skyddad dalsänka. Ingen av oss mindes att stigen var så brant. Jag måste erkänna att jag kände mig ängslig, inte för uppfärden men för risken att halka när jag med mitt wobbliga knä skulle försöka gå ner... Stigen löpte längs en djup ravin och Kaffekompisen fick hjärtat i halsgropen varje gång hennes man vände på sig och lilla vikingen, som satt i en koja på ryggen, tycktes sväva över bråddjupet. Vi beslöt efter ett tag att gå ner igen. Det var i alla fall inte väder för att sitta och picknicka någonstans.

Istället sov vi middag tillsammans med lilla vikingen och åkte sedan till Eilean Donan Castle. (där det oxå blåste)
-----> Där lekte vi tittut i tjänstegångarna, kollade på claymore svärd och tjuvlyssnade på guidade turer.




På kvällen gick vi till hotellpuben och åt gott. Vi mindes från förra gången att de gör mycket god mat. Vi mindes rätt. Jag valde haggisfylld kycklingfilé med pommes och whiskysås. Suveränt! Ville aldrig att portionen skulle ta slut. Kaffekompisen och den Tatuerade Maken valde Steak & Ale Pie med pommes och mmm-ade lika mycket de.

Tja, sedan var det dags att åka hemåt. Istället för att åka genom Glen Coe igen så åkte vi längs kusten och förbi Kilchurn Castle och Inveraray. När jag var vid slottet förra gången hittade man knappt stigen dit och det var byggnadsställningar lite överallt. Nu förstod jag varför, för de hade fixat till en del så att det bl a gick en tydlig grusgång från parkeringen, under järnvägsbron och till med rakt genom gräset till grusvägen som leder upp till slottet. Vi slapp alltså, som vissa gjorde sist, att klampa runt i det höga gräset och snubbla på tuvor. När vi kom dit stod redan några bilar på parkeringen och en minituristbuss dök också upp. ----->

Klart mer trafik än samma tid förra året. Det verkar som om de satsat på att få fler besökare, fast än så länge finns ingen skylt vid vägen, så lite hemligt är det fortfarande.... Bara de inte börjat ta betalt nästa gång.

Vi tog en kort titt på gratisslottet innan vi åkte vidare. Fast först var jag ju tvungen att ta kort på min nya slogan för allt från visitkort till jobbpresentationer - Nice and Swedish. Skämt åsido, en sån bil vill jag också ha! Perfekt. Och se så den passar in i landskapet...

<----- Och sedan var några av oss tvungna att göra ett nödstopp i naturen också. Och det är troligen anledningen till att vi allihopa spenderade kvällen tillbaka i Glasgow åt att leta fästingar både på oss själva och varandra. Jag hade två! En på magen och en i knävecket. EEEUUUGGGHH!

Jag har en kompis som är väldigt anti t-shirt och shorts för att hon är rädd för att få fästingar. Well... jag kan nu rasera den lilla tryggheten för henne. När de där två äcklen hoppade på mig så bar jag långbyxor, t-shirt och TVÅ jackor! De tar sig in överallt.

Nåväl, inget för en samman bättre än en fästingupplevelse, så det var lite trist att vinka hejdå på Centralen följande dag. Å andra sidan har jag en känsla av att det inte kommer dröja så värst länge innan vi ses igen... Inte jag och fästingarna, utan jag och lekkamraterna från Sverige!

Dagens surftips

Ok, jag kom inte på det själv. Graham Norton visade det just på TV och jag skrattar så att jag har ont i magen.

http://www.engrish.com/

Det är en hemsida med engelska skyltar från Asien, skrivna av någon som uppenbarligen inte behärskar språket - eller helt enkelt använder innovativa ordval...

Eller vad sägs om en restaurang som är "fucking lovely"
eller som serverar "fried food & look like squirrel" (eugh!)
fast man kanske ska undvika "very suspicious supermarket".

För fler leenden, besök gärna http://www.engrish.com/ själva!

Heja Ryssland!

Kunde inte blogga om det igår kväll. Var i chock. Lite arrogant hade jag, och säkert fler, antagit att vi åtminstone skulle kunna slöa till oss 1-1, men att om vi spelade hyfsat skulle vinna med si så där 2-0. Trots att vi är urusla på att göra mål.

Vi hade inte en chans.

Det är inte förlusten som chockade, utan att vi inte hade en chans. Vi var som en samling avdankade TV-kändisar som mötte unga, pigga, Arsenal A-juniorer. De sprang sönder oss fullständigt.

Ibland får man en känsla. När man träffar en blind date och på tre sekunder känner att "det här är helt fel, vilken mupp, det här kommer aldrig funka". Efter fem minuters spel försökte jag mota bort tankarna, efter tio insåg jag att det var kört. Sverige är inte känt för att göra en Hammarby, ta sig samman och hämta upp och sätta avgörandet på övertid. Sverige springer runt som förvirrade TV-kändisar och får tunnelseende.

Man vinner inte om man bara spelar långa bollar på Zlatan. Jag ägnade femton minuter åt att notera att våra anfall såg exakt. lika. ut. varje. gång. Upp i mitten, slå en boll på vänsterkanten, söka Zlatan trots att en eller två gubbar står bättre placerade i mitten, slå en för lång boll mot Zlatan vid bortre målet, som inte når den. Man vinner inte om man inte använder hela laget. Förlitar man sig på en gubbe... vi får skylla oss själva.

Nu håller jag på pigga Ryssland med alla tummar och tår. De ryker säkert som en samling juniorer mot Arsenals A-lag när de möter Holland på lördag. Men jag tänker hålla på dem stenhårt. Självbevarelsedrift säger att jag hellre åker ut mot någon som går långt än mot någon som visade sig falla platt i nästa steg.

Heja Ryssland!

Hur man har kul med FRA-lagen :-)

Ok, låt oss skippa skitsnacket och säga det som det är; risken för att Pettersson och Alvén ska råka i klistret om de emailar om 'fel' saker och besöker 'fel' hemsidor är långt mindre än om Mohammed och Sahid gör det. Trots att alla fyra är pacifister och på ren nyfikenhet emailat polaren Smith för att diskutera vätskebomber.

Så här är mitt förslag för att se till att FRA-lagen verkligen utnyttjas till fullo och sätter vår relativt ohotade säkerhetstjänst i arbete;

Alla Andersson, Pettersson, Lundström och Jag;
1) besök Al Qaida sidor minst två gånger om dagen. Det går säkert att googla fram någon sida. Lägg den som favorit och klicka in på den i en separat tab när du ändå kollar nyheterna och mailen varje morgon och kväll.
2) Kontakta en svensk utbytesstudent på Facebook, få med denne i revolten och börja emaila citat från hemsidan, diskutera vad du bäst bombar i Avesta, spekulera i hur man kunde ta sig förbi säkerhetskontrollen på Arlanda osv osv.

Mycket flaggad trafik blir det... Säkerhetstjänsten får en himla massa internettrafik och email att övervaka!

Sedan får vi se hur länge de orkar hålla på. Och vilka som är mest uthålliga; den svenska säkerhetstjänsten - eller de svenska bloggarna.

Let the game begin.

Älskade personnummer!

Hur kommer det sig att världen tar åt sig tråkiga bokhyllan Billy, enerverande Crazy Frog och cheezy ABBA men de nappar inte upp smidigaste pappersjobbsreducerande lilla uppfinning av dem alla - personnumret?

Om igen står jag på jobbet med en grupp nyanställda och försöker få alla att ta med sig rätt papper så att personalavdelningen är nöjd och eventuellt betalar dem i tid den här månaden.

För att identifiera dessa nyanställda behövs ett "ID med foto", t ex pass eller det nya europeiska körkortet. Det ordinarie brittiska körkortet har inget foto... Dessutom behövs "bevis för din address", något som verkligen kan skapa soppor och anledningen till att jag frustrerat önskar att hela världen kunde tvingas ta till sig personnumret så att passet är tillräckligt.

Som bevis måste du visa upp, helst, ett bankutdrag och det får inte vara äldre än tre månader. Bankutdraget skulle dessutom "bevisa" ditt kontonummer, för det går ju inte att betala in lönen på makens konto, ens om du vill. Finns inget bankutdrag så fungerar en officiell räkning, men bara från källor såsom el, gas, telefon. Mobilräkningar och prenumerationer göre sig icke besväret.

Så då står vi där med Hon som just flyttat hem från ett år i Frankrike, hyr ett rum och därmed inte har några räkningar och dessutom just öppnat bankkonto.

Eller Han som flyttat fem gånger inom loppet av lika många månader, bor på en address, har bankutdrag från en annan och kan visa elräkning från en tredje.

"Vi måste veta vem du är, passet bevisar bara ditt namn, ålder och nationalitet, vi måste säkerställa din address också, för att..." Ja för vaddå? För namn, ålder och nationalitet bevisar inte vem DU är?

Tänk vad livet vore enkelt med ett personnummer, ett simpelt ID-kort och korskörda register.

Tre enmanshushåll i ett

Jag flyttade in i den här lägenheten för tre år sedan. 5 ½ flatmates senare undrar jag om det fortfarande är en lägenhet jag bor i, för karaktären har definitivt ändrats sedan jag först flyttade in och nu börjar jag tro att vi bor i tre lägenheter med delad ytterdörr.

När jag först flyttade in var vi tre pers som delade på en lägeneht. Vi sov i var sitt rum, men umgicks i resten. Visst kunde jag mörda engelsmannen som satte på köksradion varje morgon när jag själv och skotten helst grymtade i tysthet och visste kunde det bli lite trångt i hallen med alla friluftsprylar och cykeldelar. Dem som skulle fixas. Ännu en gång.

Men samtidigt var det gemytligt att komma hem och höra hur de andras dagar varit och att hänga och göra ingenting i vardagsrummet. En knappade på datorn, en satt med kartor utspridda över bordet och en kollade på nyheter. Ibland satt någon flickvän eller kompis där också. Alla pysslade med sitt. Men så kommenterade någon något på tv-rutan, och någon svarade, någon skrattade till, någon svor, inspirerade av någon reklam jämförde vi syskon, långa stunder funderade vi på vårt håll. När någon behövde pyssla i sitt rum stod dörrarna öppna och oftast hördes musik från flera håll. Ville någon vara privat stängdes dörren. Ville man sedan ha sällskap igen kunde man gå ut och slökolla på Big Brother, eller lägga sig i soffan och läsa en bok medan någon annan kollade på dokumentär och en tredje käkade middag. Lägenheten levde.

För något år sedan märkte jag hur vardagsrummet på något sätt förvandlades från ett umgängesrum till det-där-finrummet-man-dammsuger-på-rutin. De senaste månaderna har jag allt som oftast suttit här ensam och undrat varför vi inte hyr ut det också...

För bara någon vecka sedan såg jag inte mina flatmates på fem dagar. Fem dagar! Hade jag inte hört dem i deras respektive rum varje morgon och kväll så hade jag antagit att de flyttat ut. Det är en märklig utveckling, lite sorglig, men alla gör ju som de vill. I vintras kunde jag i och för sig inte förstå varför de satt och frös ensamma i sina rum när alla vet att det blir varmare om alla vistas i samma rum. Man måste i alla fall vira in sig i en filt. Men nu... Det är sommar! Och nästan varje dag kommer jag hem till en tyst lägenhet och två stängda dörrar. Och tänker "jaha, ingen gemenskap i vardagsrummet idag heller". Jag har nästan glömt hur det var... det där kravlösa slöandet där spontant småprat uppstod. Jag hör knappt musik mera. Jag tror bara det är jag som vet hur radion i köket fungerar...

Nästan lite sorlig utveckling, är det inte? Från ett tremannahushåll till tre enmanshushåll i ett. Det är nästan så att jag funderar på att leta en liten egen lägenhet. Kan väl knappast göra någon större skillnad.

Sökmotorstopp Juni 2008

Det är dags igen att titta på var några av besökarna kommer ifrån; de som tittar in via Google m.m. "Alla som är ute och vandrar är inte vilse", som det heter. Men några är verkligen ute och cyklar.

Musar - även kallade "möss".
Svensk i Skottland - Det är jag, det!
Lista över försvunna personer i Sverige - Så värst försvunnen är jag inte, bara borta.
Ben Lomond vandring - Mr Lomond gick och gick men kom aldrig fram till dörren.
Oberon och Titania - Jag tvivlar på att du fann dem på min blogg. Vilka de nu är.
Bomullslinda - Om du vet var hon är, ring BlyPeter.
Bilkarta Skottland - Är det inte lättare att ta med kartboken än laptopen i bilen?
Se skillnad Trut Fiskmås - Truten är den som sitter i ansiktet, fiskmåsen är den som bajsat i håret.
You never walk alone tröjor - Det är en sång. Sång. Inte klädmärke.
Hela Sverige vi ska vinna vi ska ta dem - Vi ska göra rotmos av dem!
IKEA test - Klarar du IKEA-testet kommer julhandeln gå som en dans.
Håll i sidan av tanden - Vänta en timme efter maten och se till att inte tugga för snabbt så ska du se att du slipper håll.
Loch Laggan pussel - jaaahaaa... och jag som trodde det var en vanlig sjö.
Vad är moral kniv - Svenska kyrkans försök att nå ut till gängen i förorterna?
Fryst spritdrink med starkt te juice % - Låter gott!
Vad är grönskog - Skogsområden i Norrlands inland dit luftföroreningarna inte nått och färgat träden bruna.
Kön video - Kön på video kallas porrfilm.
Rob Roy Skotsk - Han heter McGregor. Rob Roy Rapulskin är rysk.
Fonetisk köttbulle - [shut-bhuuu-leh]
Skottland nedförsbacke som är uppförsbacke - Skottland är speciellt i detta avseende; ALLA nedförsbackar fungerar även som uppförsbacke! Ekonomiskt.

Kul att ni tittade in. Välkomna tillbaka!

Failte!

Den som väntar på ett friskt knä...

Tebaks te stan efter ett par underbara dagar i högländerna (mer om det i separat blog), och det första man får är ett telefonsamtal från läkarsekreteraren. Tebaks te vardan med ett brak. Den snälla kvinnan ringde bara för att meddela att knäspecialistchefen nu pratat med andra experter i stan och... jag är uppsatt på väntelista för artoskopi (titthålsoperation) för att bedöma situation inför eventuell knäprotes.

Oj.

Visst, det var ju det han spekulerade i; att den var nära förestående (5, 10, 15 år...) så frågan var om det var någon idé att gå in och fixa något temporärt. Och visst, knät blir som nytt. Men protesen håller visst bara i ca 30 år... Jag hade kanske tänkt mig en aktiv ålderdom. Å andra sidan, läkarvetenskapen måste ju ha hunnit ännu längre om trettio år.

Nåväl, de ska ju in och bedöma situationen. Se om det är det här de ska göra, eller något annat, eller inget alls.

Kvinnan visste inte hur lång väntetiden är. "Så fort det finns plats". Men det vet vi ju, det kan ta månader.

Vet inte om jag borde vara glad, något händer ju. Men trots att jag haft två artoskopier förut så känns det faktiskt lite läskigt. Å det även om jag försöker skjuta undan tankarna på Storbritanniens svarta statistik när det gäller MRSA...

Till Glen Coe - och tillbaks igen

Jag har inte riktigt haft tid att blogga, så jag har inte berättat om mina nya vandrarkängor eller att jag testade dem rejält i Glen Coe för två veckor sedan. En underbar dag, som inte riktigt gick som jag ville. Såklart. Trodde att jag var ok för att knalla runt hela Buchaille Etive Mhor, en cirkeltur på strax över 2mil. Knallade bland ljung, mjuk mossa och korsade en och annan bäck i tre timmar tills jag kollade på kartan. Jag var inte alls där jag hade planerat. Jag var inte alls i form för långtur. Och fötterna ville ut från de nyinköpta kängorna.

Fast jag hade fortfarande sex timmar på mig innan bussen gick hem, så jag la mig ner på en liten kulle och solade. Sedan började jag gå tillbaka, och la mig ner på en annan kulle och solade lite till. Och jo, jag kan verkligen ligga en timme och titta på en bergstopp och njuta av det...

Nu försvinner jag ett tag igen. Kaffekompisen, hennes tatuerade make och lilla vikingen kommer över imorgon och vi ska till Glen Coe innan vi drar vidare upp till Glen Shiel för lite avkoppling bland bergen.

Och när ni ser bilden ovan; kan ni klandra oss?

Vi syns!

Kulturfyra om böcker och så

En kulturfyra ska jag väl hinna med innan jag ger mig av på äventyr. Som vanligt hittar du den på Kulturbloggen.

1. Fotbolls-EM, jag: tycker du att fotboll är kultur?
Utan tvekan.

2. Fredag 6 juni är det den svenska nationaldagen. DN har intervjuat åtta olika människor som tillsammans ska ge en slags bild av vad Sverige är i dag. Vad är bilden av Sverige för dig? Om du ska beskriva Sverige i fem ord: hur blir det?
På A svarar jag; skärgård, röda stugor, svenska flaggor, tydliga årstider, rena gator, gott vatten.
På B svarar jag, lagom ombudsman fikar IKEAs smörgåsbord

3. Sommar är för mig bland annat samma sak som att jag läser en massa. Har du något tips på en bok jag ska läsa nu?
Främlingen av Diana Gabaldon är en bra början. Sedan fortsätter du med de andra fem böckerna som hittills kommit ut i serien. Jag ägnade en sommar åt det. Sedan blev inget sig likt...

4. Många bokförlag satsar på att släppa deckare inför sommaren. Jag har tydligen gått på deras marknadsföringsknep för jag läser väldigt gärna deckare under sommaren. Vilken är den mest spännande bok du läst?
Hm... jag vet att några av Sharpe-böckerna fick mig att hålla andan och bläddra snabbt som katten tills jag läst ut boken dagen efter. Vet också att "den där boken med hunden som kommunicerar med Alfapet" av Koontz höll mig fast också. Och som 10-åring sträckläste jag Den oändliga historien. Vet inte vilken den mest spännande var...

Britain INDEED got talent!

Varje år körs en talangjaktstävling på tv, i värsta Idol-stil med tre domare och allt. Det finns inga åldersgränser och knappt några andra gränser heller så man kan få se allt från buggande småknott till falsksjungande pensionärer och moonwalkande hundar.

En kille dansade rakt in i mitt och många andras hjärtan med sin sprudlande energidans till "Singin in the rain". Så lyckat att just den låten faktiskt är nr 1 på itunes nedladdningssida just nu! Han vann till slut tävlingen och får nu uppträda på Royal Variety Show inför kungligheter - och PRO. Det är ungefär den åldersgruppen som kollar på det. Nåväl, han får £100'000 också. Och vi får väl hoppas att det inte slutar där.

Ni hittar superkillen i videofönstret uppe till höger, eller på linken nedan. Ta en titt, han är fantastisk, charmtrollet!

http://www.youtube.com/watch?v=9GX3u48bX7o