Ur en invandrares dagbok: Dagen då jag officiellt flyttade till Sverige

Första uppgiften som nyss invandrad torde vara att folkbokföra sig här i Sverige. Jag är ju bortförd ur registren som "utflyttad" så efter instruktion på Skattemyndighetens hemsida så snirklade jag mig ut till Spånga för att tala om att jag nu liksom flyttat hem igen.

Det går ingen rak väg till Spånga. Från någonstans, egentligen. Så döm om min irritation när jag kom till Skattemyndigheten och den var stängd! På dörren satt en lapp som talade om att från 1 juni får jag nu välja att besöka något av följande nya kontor, där skattemyndigheten numera samarbetar med försäkringskassan; Skärholmen, City eller Tensta.

City lockade mest, dels för att jag kunde strosa runt där efteråt och dels för att jag tänkte att det kanske fanns färre folk i "invandrarärendekön" i City jämfört med Tensta... men sedan flög fan i mig. Ska det göras ska det göras ordentligt!

Så jag tog bussen till Tensta. Och jo, jag tror nog bestämt att kön var bra mycket längre än vad den troligen var i City... Jag fick stå i nästan tjugo minuter och köa för ett könummer. Japp, ni läste rätt, jag fick köa för att få ett könummer! För numret fick man från en kvinna vid en informationsdisk, efter att hon klurat ut vilket av de tre könummerserierna man skulle ha.

I och för sig säger jag inget om detta, jag kan tänka mig att de har erfarenhet från halvt kaos när människor försöker bestämma själva vilket slags ärende de har. Jag fick i slutändan en blankett att fylla i - "Inflyttad till Sverige" - och ett könummer i serien "långa ärenden". Japp, det stod så på biljetten!

Lika bra att de två numren framför mig tog Lång tid, för även om blanketten var rätt enkel så fick jag tänka till ibland.

"Syftet med vistelsen i Sverige" - eh... Bo? Jobba? Leva? Leka med familj och vänner? Göra det jag gjorde innan jag flyttade härifrån?
"Tid för vistelsen" - eh... jaa du, tillsvidare?

Väl framme vid disken visade det sig att mina tjugo minuter i kö nr 1 och tio minuter i kö nr 2 var så anmärkningsvärda att killen utbrast ett spontant "Bingo". Han berättade att det inte var ovanligt att folk fick vänta i över två timmar.... två timmar!

Men efter en dryg halvtimme hade jag i alla fall anmält mig som boende i Sverige igen. Trots det, nästa gång går jag nog till City-kontoret i alla fall.