Att bli vand mot sina egna

Efter andra bombattacken i London kom det upp affischer over hela universitetet och aven ute pa stan. En Anti-terrorist Hotline har startats och nu uppmanas allmanheten att ringa dit. Affischerna kommer i tva versioner.

Pa den ena ar det en bild pa en ensam ryggsack och texten:

"Det finns tva satt att ta reda pa om den har ar misstanksam

ring 999

Det andra ar otankbart."

Pa den andra ar det en bild pa sana dar portknappar/en lagenhetslista i en port och texten:

"Det finns tva satt att ta reda pa om detta ar ett terroristtillhall

ring xxxxxxxx, den som ringer ar anonym

Det andra ar att lata dem gora det otankbara."

Ar det bara jag som far nazi-vibbar av den andra affischen? Nar, pa vilka grunder, ska man ringa till Hotlinen och tipsa om sina grannar? Nar man ser vapen/sprangmedel/ett stort parti ryggsackar forslas dit? Nar det springer mycket folk dit - med eller utan tanke pa hur vissa kulturer verkar socialisera mer an andra? Vad kannetecknar over huvud taget ett "terroristtillhall"? Jag kan bara se hur detta skapar overdriven radsla och nar fordomar, for det ar knappast familjen Stewart som kommer anges.

Vidare far jag samma nazi-vibbar av formuleringen "det andra ar att lata dem gora det otankbara", som om det vore mitt fel om en bomb brasserar. Nasta tanke blir ju att det ar lika bra att ringa en gang for mycket, vilket far mig att se mina grannar med mycket misstanksamma ogon och... vad for det med sig? Ett konstant misstanksamt angivarsamhalle. Jag ryser.