Jag, ett superhero-freak.

Dadadadadadadadaaa... ok, Batmanslingan ar inte lika cool i skrift, men... idag ar jag - Blistergirl!

Jag har blasor stora som champinjoner runt halva munnen och det enda som ser mer groteskt ut an jag med stora, svullna, vatskefyllda blasor ar jag med vit munsarssalva over dem, sa dar sa att vatskan sipprar ut och bildar sma gula skorpor bland det vita gropiga. Ser ut som risgrynsgrot ungefar. Aven fran 500 meters hall.

Blasorna kallas Herpes. Normalt far jag det varje gang vi byter arstid, fyra ganger om aret, och oftast ar det inte sa farligt, ett par prickar bara. I ar har Herpeskompisen fatt frispel. Kanske beroende pa att vi bara de senaste manaderna fatt sommar tre ganger! Igar kom den igen, och jag kande genast de forsta stickningarna i mungipan.

Att jag den har gangen blev Blistergirl beror nog pa den fuktiga hettan vi har nu. Pa morgonen hade jag bara champinjoner pa halva overlappen, vid lunch hade jag fatt en knappchampinjon mitt pa och innan dagen var slut hade jag en kudde pa underlappen ocksa. Infektioner har ju en formaga att sprida sig i varme...

Jag borjar forsta hur Elefantmannen kande sig. Men det ar fel att folk tittar pa dig, tvartom vander de sig bort, sa dar sa att det inte ska synas att de egentligen vill titta pa dig. Och det finns sa klart tva satt att handskas med detta freaktillstand; antingen sjukskriver jag mig och gommer mig i en grotta, eller sa tar jag pa mig min osynliga mantel och blir - Blistergirl!

Blistergirl glomde bort sin freakstatus och forsokte t.o.m. flirta med en gullig busschauffor, som helt plotsligt tyckte bilen bredvid honom var vansinnigt intressant. Blistergirl maste lara sig handskas med sina superkrafter.