Arets avslojande: Irlandska katolikernas lent-fusk

Skotten ar katolik, irlandsk katolik. Sedan ett par ar tillbaka ger han upp alkohol for "lent". Forra aret var forsta gangen han lyckades halla det, sa i ar kor han samma visa for att bevisa att han kan klara det igen...

Jag funderade forvisso over hur "ett sexpack i veckan"-skotten skulle klara 46 dagar utan alkohol. Men det var innan jag fick lara mig att det finns ett andningshal.

St Patrick's Day.

Det ska vara irlandska katoliker som beslutar att St Patrick's Day gar fore alla religiosa forpliktelser!

Och Skotten ar stolt, for han har klarat sig bra hittills, han var redlos pa St Patrick's Day...

No smoking i Skottland; fimpa ciggen pa Glasgows fotbollsarenor

Idag blev Skottland (ocksa) rokfritt. Nar ideerna om att gora ett helt land rokfritt dok upp for ett par ar sedan sa trodde jag aldrig att det skulle fungera i praktiken. Nar Irland - som jag i princip satter = rokiga pubar - gick i braschen med ett nationellt rokforbud och fick det att fungera, da borjade jag ocksa tro pa utopin.

Fr o m idag sa galler alltsa Rokforbud, precis som i Sverige, pa alla "slutna" allmanna platser i Skottland. D.v.s. kopcentrum, pubar, klubbar, cafeer, restauranger, vanthallar etc etc.

Och i Glasgow aven pa fotbollsarenorna Ibrox (Rangers), Parkhead (Celtic) och Hampden(landslaget/cupfinaler). Spola kroken har nu aven blivit Fimpa ciggen.

Oj, vad jag inte ser fram emot forsta matchen efter detta forbud. For min del blir det mardromsmatchen Hibs-Hearts (Edinburghs motsvarigheter till Rangers-Celtic) i semifinalen av Skotska Cupen pa Hampden nasta sondag. Inte nog med att det ar en prestigefylld och viktig semifinal mellan tva arkerivaler, dessutom ar det tva lag fran Edinburgh som kommer till Glasgow pa besok och far sig en extra overraskning till deras redan spanda nerver. Jag hoppas att jag far vakta en grind langt borta fran laktarna...

Kan inte pasta att jag langtar till nasta match pa Ibrox heller. Men askadarna dar har i vart fall blivit varnade bade via informationstavlan och matchprogrammen. 48'000 av Ibrox ca 54'000 platser tillhor sasongskortshallare. I borjan av sasongen gjordes en undersokning bland dessa och till min forvaning (med tanke pa att hart nar alla verkar roka i det har landet) sa backade hela 75% upp ett rokforbud pa arenan! Wow. Fast det lamnar fortfarande 18'000 turister, bortasupportrar och drop-in publik som, om jag kanner rokare ratt, inte kommer ta nyheten med jamnmod.

Shit, det ar bast att vi publikvardar utrustar oss med en bunt Nicorette, av sakerhetsskal.

Rangers - Dunfermline (1-0); Sscch, det ar fotboll...

Var i luften, sol och varmt och skont och USA har beslutat att visa skotsk fotboll pa tv. Jag vet inte vem som ar PR-ansvarig i USA, men han har nog inget jobb pa mandag.

Rangers - Dunfermline ar fesljummen aven utan det faktum att Rangers just akt ur Champions League (det enda roliga de haft i ar), Celtic just har vunnit CIS cupen, Rangers forsoker intala sig att deras mal ar att komma 2:a i serien och Dunfermline har ca 22 supportrar. Totalt.

Jag och mina kollegor gick runt och viskade. Vi var overtygade om att nagon strikt bibliotekarie annars skulla komma fram och hyscha oss. Det var knapptyst pa Ibrox. Ca 50'000 manniskor holl 90 tysta minutrar. Kanske for Rangers sorgliga sasong. Troligen var de bara uttrakade. Jag var uttrakad. Kollegorna var uttrakade. Jag tror banne mig spelarna trakade ut sig sjalva med sitt spel. Kors i Amalia vilken trakig match!

Och den visades pa tv i USA. Amerikanarna maste ha blivit imponerade av europeisk fotboll, av spelet och av stamningen pa laktarna. Forhoppningsvis somnade de vid avspark. Liksom resten av oss gjorde.

Fredagsfyran om gröt

1. Hur ofta äter du gröt?
Hm... 1-2 ganger i veckan i snitt over hela aret, tror jag. Nar jag ska jobba pa fotboll (ingen mat pa 8 timmar) eller ut och vandra sa kakar jag alltid "dundergrot" till frukost. I julas kopte jag med ett paket mannagrynsgrot sa ibland lyxar jag till det till middag.
2. Brukar du göra egen gröt, vilken sorts gröt då?
Dundergrot bestar av halften havregryn och halften raggryn, ibland med hackade, torkade appelringar i.
3. Hur nyttigt tycker du det är att äta gröt?
Jatte.
4. Vilken är den godaste gröten?
Risgrynsgrot med kanel och socker!

Pa turne med Jason Donovan

Kommer ni ihag Jason Donovan? Hjartekrossaren fran Grannar som serverade Stock, Aitken & Waterman-hits pa 90-talet och som polade med Kylie Minouge?

Om ni minns honom sa kan jag meddela att han fortfarande lever. Just nu ar han och ganget fran Londons West End ute pa turne med thrillermusikalen(?) Sweeney Todd.

Jag sag dem i Glasgow idag.

Han ser mer vuxen ut men har fortfarande samma softa rost. Darfor horde jag honom knappt dar jag satt pa balkongplats hogt uppe i taket. Det var ett jakla ovasen fran instrumenten och tjejens pipa hordes troligen anda till Edinburgh, sa Jason drunknade bland ljudvagorna.

I arlighetens namn; forestallningen var inge' bra. Min kompis trottnade i halvtid, men jag hade ju for sjutton betalat £5 (skymd sikt uppe i taket ar billigare an £23 pa parkett) sa jag satt kvar. Storyn i sig ar lite Charles Dickens-rolig. En barberare slar tva flugor i en small (daliga affarer och allman svalt) genom att skara halsen av kunderna och gora kottpaj av dem. Lite... Charles Dickens moter Titus moter Quentin Tarrantino med sang och musik.

Bra ide. Men musiken var melodilos och kaotisk och redan efter 10 minuter blev hintarna at Grannar bade pinsamma och trakiga. Det var ungefar dar jag borjade dagdromma om annat.

Fast det hindrade inte ett fullsatt hus fran att appladera Hjartekrossaren efterat, och medan mannen pa vagen ut trallade melodier jag inte forstar hur de snappade upp sa suckade kvinnorna att Jason minsann fortfarande ar en Darling.

Tja, for egen del sa ser jag fram emot Festen nasta vecka och Jerry Springer the Opera strax darpa. Det ar kul nar Mohammed inte behover aka till berget varje gang utan berget aker ut pa turne.

Oss supermakter emellan

OS ar slut, sa nu visas sport pa TV igen. Det ar ju trots allt det varldsomspannande "Commonwealth Games" just nu... Ja, sa det visas bade morgon, middag och kvall. *suck*

Skotten:
Var Sverige nagonsin med i Commonwealth?
Jag (nar jag slutat stirra, och fattat att han inte skamtade):
Nej. Vi hade var egen en gang...

Han blev lite imponerad nar jag forklarade hur stort Sverige en gang var - tills kungen torskade nasta krig, typ.

Ronny & Ragge, en ren dokumentar

Nar jag var liten bodde jag i ett litet norrlandskt samhalle. Varje lordag bjod pa samma underhallning; bilar sniglade runt byn enligt ett uppgjort monster medan musik danade ur de oppna rutorna, tjejer fnittrade i baksatet och killar flinade under sina kepsar i framsatet. Det fanns ingen korvkiosk, i stallet hangde manniskor i klasar utanfor Konsum och kakade chips och kanelgifflar och drack hambrant och mask ur sirapsflaskor.

I mina yngre tonar bodde jag i en mellansvensk by. Varje lordag korde grannskapets alla EPor och mopeder i ett korsstygnsmonster langs byns tva enda gator. Manniskor hangde vid bensinpumparna, drack hembrant blandat i 2l PET-flaskor och kakade kakor de kopt pa byns enda kvallsoppna stalle; kondiset.

Som aldre tonaring bodde jag i en mellansvensk smastad. Varje lordag cirkulerade bilar runt staden enligt ett till synes uppgjort monster, musik danade ur hogtalarna, tjejer fnittrade i baksatet och killar flinade under sina kepsar i framsatet. Manniskor hangde antingen runt stadens enda korvkiosk eller vid nagon av stans fyrtio pizzerior, kakade snabbmat och drack Pripps Bla och billigt korsbarsvin.

Kanske slukas fenomenet upp av trafiken eller de manga gatorna, men jag tyckte inte att monstret var lika uttalat i Stockholm. Forutom forortsgangsters som flaschade sina valpolerade bilar runt Sergels Torg pa helgnatterna.

Men nu ar jag tillbaka i forna tider igen. Varje helg sniglar bilar i ett monster runt Glasgows centrum medan musik danar ur hogtalarna och manniskor hanger ut genom rutorna som ett gang cockerspaniels. Tjejerna tjoar i falsett fran sina egna bilar, killarna flinar under kepsarna i sina. Manniskor hanger runt snabbmatstallen och dricker Buckfast (lika ackligt som korsbarsvin).

Enda skillnaden ar att tidsfordrivet ar sa populart att man aven gor det till fest! Da hyr man en av de manga, langa, vita limousinerna. 7-aringarna aker runt och dricker lask, sjunger karaoke och vinkar genom de oppna rutorna. Mohipporna gor detsamma, fast de har tillgang till den valfyllda minibaren. Tycker man att limousiner ar for ordinart sa kan man antingen hyra en Jeep-limousin (det ar vad det later som, en lang limousin med jeepfront och bakdel, starka dack och ratt fyrkantig till utseendet) eller varfor inte en brandbil!

Resultatet blir att folk i precis alla aldrar aker runt langs gatorna pa helgkvallarna och tjoar och vinkar genom rutorna. Ar det bara jag, eller ar varlden helt galen?

Mitt liv som hund

Jisses. Det var sista gangen jag gjorde ett sant har test!

Bullmastiff
Bullmastiffen är en muskulös och kraftig hund, stark utan att verka klumpig. Den skäller sällan och har inte så starka jaktinstinkter. Bullmastiffen kanske ser lite ruff ut, men det är inte en hund som är trolig att bita människor. Tvärtom så är bullmastiffen en fantastisk sällskapshund. Bullmastiffen har aldrig blivit använd i flock utan har alltid arbetat ensam. Detta gör att den har utvecklat en hög grad av självständighet. Denna självständighet gör att bullmastiffen har en stark självtillit och är väldigt trygg i sig själv. Bullmastiffen har ett mycket kärleksfullt lynne samtidigt som den är psykisk stark. I en familjesituation anpassar den sig lätt till familjens rytm. Den är inte så beroende av fasta rutiner. Bullmastiffen är glad och utåtvänd mot vuxna och barn och är en lugn och behärskad familjemedlem.

Vilken hund ar DU?

Inga fulla irlandare pa St Patrick's Day

I matsalen pa jobbet serverades irlandsk mat, det hangde treklover i taket och for £2 kunde man vara med i en tipstavling och vinna en resa till Dublin. Pa insandarsidan i Metro har det under veckan debaterats huruvida vi i Skottland borde fira denna dag eller inte och i ren avundsjuka har det sa klart klagats pa att ingen firar St Andrew's Day, Skottlands nationaldag. Naja, irlandarna kan val fa ha den har dagen, skottarna firar ju Hogmanay sa det heter duga istallet. Dessutom kryllar det av irlandare i Skottland. Och i resten av varlden...

Pa stan gick folk omkring i grona klader, irlandska knappar och forvanansvart manga hade lagt £5 pa en hiskeligt ful Guinness-hatt som med tre mjuka olglas forsokte forma en treklover, Shamrock, Irlands blomma.

Pa jobbet firade vi genom att ga ut ett gang och ta ett par ol efterat. Ingen risk att vi skulle supa oss fulla, idag ar alla irlandare. Och som alla vet; det finns inga fulla irlandare, det ar deras naturliga tillstand.

Fredagsfyran om boende

1. Hur bor du (ex. villa, radhus, hyreshus) ?
Jag hyr del i lagenhet.
2. Med vem/vilka bor du?
En skotte, en engelsman och ett par dagar i vecken aven med skottens (nord)irlandska flickvan. (hon ar fodd och uppvaxt i nordirland men insisterar pa att hon ar enbart irlandare, darav parantesen)
3. Vad skulle du vilja bo i?
Tank dig ett gammalt tvavanings radhus byggt i sten med halmtak, typ. Da vill jag bo pa nedervaningen, med ett sovrum och ett vardagsrum och en liten platt pa framsidan dar jag kan ha blommor och sitta och sola och heja pa grannarna. Om jag har bil, stadhjalp och tradgardsmastare sa skulle jag vilja bo i en herrgard med tva flyglar.
4. Hur många gånger har du flyttat?
Oj, 1, 2, 3... 9.

Livstecken

Jag har inte forsvunnit. Jag har vantat pa datorn... Nu ar klockan nastan elva pa torsdagskvallen och min stund den har veckan har antligen kommit. Fast nu ar jag for trott for att ta mig for nagot. Ar lite smasur pa egotrippade engelsman just nu, vars egna projekt ar saaaa mycket viktigare an alla andras. Tjugotre noll noll. Vem fan orkar skriva en jobbansokan den tiden?

Ah, jag orkar inte ens blogga. Jag gar nog tillbaka till sangen och laser lite till i Sharpe-boken. Den serien ska jag ocksa blogga om. Nagongang. Undrar om den finns i Sverige? Den ar kanon. Det ar som att lasa en film, sidorna bladdrar sig sjalva. Borde nog inte alls lasa mer i kvall forresten. Risken ar att jag maste kopa tredje boken pa en vecka imorgon i sa fall. Jag som sa att det bara fick bli en bok i veckan tills jag plojt igenom alla 20 bocker... Jag har 14 kvar. Borde val vara klar i April. Lagom till nya tv-miniserien den 23 och 24. :-)

Gonatt.

En vintersaga

Engelsmannen kom just hem, efter att ha suttit strandad uppe i hoglanderna. Vagarna var avstangda tills 18-tiden och efter ett par timmars krypkorning kom han sa in i vardagsrummet, stralande som ett barn pa julafton.

"Wow, kolla vad med sno vi har!"

Hm, nja, nu har det i och for sig halverats, men det ar nog fortfarande 15cm pa marken.

"Har ni sa har mycket sno i Sverige?"

Eh...? Mycket? 15 cm?
"Det har ar ingenting." svarade jag.

Jag forsokte forklara hur en svensk vinter ar, hur det ar i Stockholm just nu, men jag kunde lika garna ha last ett kapitel ur Narnia.

"Men... hur tar ni er till jobbet nar det ar sno pa marken? Skolorna? De maste val stanga nar det ar hela -10? Trafiken? Gar ni verkligen ut?"

Mmm, vinterdack, vinterklader och element paslagna 24 timmar om dygnet kan nog te sig aningen exotiskt for en engelsman. Jag holl inne med min roade reaktion fran morgonens varning pa radio. Med undantag for Connex sa ar ju de flesta i Sverige faktiskt forberedda pa lite sno.

En val dold talang

Vem kunde tro att jag, manniskan utan vare sig oga eller intresse for mode, en dag skulle bli trendsetter!

Jag har burit ryggsack sedan jag var liten. Det ar praktiskt, det ar bekvamt, man har handerna fria. Kanske ar det brist pa traning, men aven om jag skulle vilja kopa en av alla de dar haftiga handvaskorna sa skulle jag inte kunna bara dem. De glider av axeln.

Jag har lange tankt att jag borde kopa en normal vaska, for de dar tillfallena da ryggsacken inte riktigt skickar de ratta signalerna. Brollop, begravning, utekvall, anstallningsintervju...

Men nu ska man helt plotsligt inte bara vaskan i axelband utan antingen i handen eller i armhalan. Inget av dem tilltalar mig. Jag vill ha handerna fria och i armhalan ryms inte mycket.

I onsdags gick jag forbi en stadig tygvaska i lagom storlek med precis sa manga fack som jag vill ha, dragkedjor och "flapp" for sakerhet och vattentatt foder for vaderlek. Och den hade justerbar axelrem sa att jag bade kan bara den bade over ena axeln och tvarsover kroppen. Den kom i tre olika farger, jag foll for en beigebrun variant med rosa foder. Lagom "kvinnligt" fast anda sportigt. £8. Jag slog till.

I torsdags sag jag med forvanad min pa medan arbetskollegorna utforskade vaskan och fragade efter inkopsstalle och pris. Pa lunchen gick ena chefen och kopte sig en egen, pa fredagen dok en arbetskollega upp med annu en, i gar kom en fjarde.

Shit. Jag har skapat ett mode. Ett vaskmode! Det bor alltsa en kvinna nagonstans inom mig trots allt...

Blixtvintern kom 12 Mars

"Vi varnar allmanheten; stanna hemma, ge er bara ut om det ar absolut nodvandigt."

Klockradion gick igang mitt under nyheterna. Jag undrade somndrucket om Land Rover-reklamen blivit sann, att ett gang gorillor rymt fran zoo. Det hade de inte. Det hade snoat hela natten.

"Till och med Glasgow har drabbats. 6 inches (15 cm) sno i hela staden. Hela Skottland har drabbats av snostormar. Vagarna kantas av kraschade bilar. Vi upprepar; stanna hemma."

Sa dar jag. 12 Mars kom vintern till Glasgow. Och jag kan med gott samvete tillbringa formiddagen i sangen och resten av dagen framfor tv:n. Det ar trots allt ca 30 cm (...) sno pa gatan utanfor just nu - och snon fortsatter att falla.

I eftermiddag ska det tydligen overga i regn, sa marken lar vara bar till imorgon bitti. Markligt fenomen. Igar kvall gick jag ut i varjacka, idag ar det vinter. Blixtvinter.

Bocker pa lopande band

Det var lange sedan, mycket lange sedan, jag var sa totalt uppslukad i bockernas varld som jag ar just nu. For ett par ar sedan var jag uppslukad av Diana Gabaldon's "Jamie-serie". Nar jag val lart mig leva med irriterande daliga oversattningar (engelska meningsbyggnader i svensk text t ex) och lite annat som kunde fa en bokstavstrogen att dana sa ar det en underbar historisk, romantisk aventyrsroman. Bockerna stracklastes - fram till bok nr 5 som ar segare an ett Toy, sa det vete sjutton om jag nansin tar mig igenom de 1500 sidorna...

Eftersom Harry Potter slapps med ett par ars intervall sa maste senaste bokslukarperioden fore detta tillskrivas Olov Svedelids Roland Hassel-serie som jag stracklaste som tonaring. Tills kriminalaren Hassel blev gammal, borjade jobba for Interpol och bockerna tappade skarpa.

Nu plojer jag igenom Bernard Cornwell's Sharpe-serie. Blev rekommenderad tv-serien om denna brittiska soldat under Napoleonkriget for ett tag sedan och efter att ha kopt och sett alla 14 delar (fordelade pa 7 DVDs) (De visades forresten har for ca 10 ar sedan och jag tror inte att de visats i Sverige for jag ar saker pa att jag i sa fall hade sett dem, det ar precis min typ av aventyr!) sa har turen nu kommit till de 20-tal bockerna. Det ar som att lasa en film, och jag vill inte lagga ner dem! Jag forsoker fa varje £6.99-pocket att racka en vecka, av ekonomiska skal, men redan forsta veckan sprack det. 3 bocker i veckan ar dock en matematik jag inte kan halla, sa nu tvingar jag mig sjalv att hushalla med sidorna sa att det racker med att kopa 2.

Det ar en smatt underbar men lite marklig kansla nar man ar sa uppslukad av en historia att den nastan tar over livet sjalvt. Man aker buss istallet for att ga till jobbet eftersom det ger en 15 minuters extra lastid, man valjer bort dagstidningen till forman for boken pa lunchen, man aker hem (ytterligare 15 minuters lastid) och tar med middagen in pa rummet dar man stannar tills det ar dags att slacka lampan och ga och sova.

En vacker dag kommer jag sakert vakna och stracka mig efter gevaret.

Redan nu, med 12 bocker kvar, fragar jag mig vilken serie jag ska ploja igenom efterat. Man liksom vanjer sig vid serieformen, att under en lang tid folja sina vanner pa aventyr. Jag minns att jag kort efter att ha avslutat Hassel-serien fann ett substitut i Jan Guillous Cog Rouge-serie. Vad kommer jag upptacka harnast?!?

1 ar

Den har tiden for exakt ett ar sedan satt jag pa flyget mellan Skavsta och Prestwick. Idag ar det mitt ettarsjubileum som Glasgowbo. Vad fort det gick!

Jag laste precis mitt sista inlagg fran Sverige; oj, det var ett par hemska dagar, att saga hej da till allihop. Man ska nog inte saga hej da, man inser da hur manga man alskar som man lamnar. Men idag kanns det inte alls som att jag lamnat dem. Telefonsamtal, SMS, brev, email, blogg... vi kunde allihopa fortfarande bo i StorStockholm! Vi ses lite mer sallan bara. Men det kunde bero pa vara scheman likaval som att vi bor i olika lander... typ.

Jag laste ocksa mitt forsta inlagg fran Glasgow; redan i forsta stycket tycker jag mina kanslor sammanfattas spot on. Hemma. Har ocksa. Fast min forsta reaktion just nu ar ocksa; jisses vad mycket jag hann med forsta dagen!

Jag hade en los plan for detta forsta ar. A ena sidan kunde jag saga att jag inte uppnatt allt jag siktat pa. A andra sidan kan jag saga att jag inte "falerat". Jag bor sjysst, har hyggliga flatmates, har ett jobb som faktiskt ger erfarenheter (att tala med brittiska kunder om forsakringar 7 timmar om dagen maste val utveckla bade min dialekt (naja, trassla till den i alla fall, inte mycket amerikanskt kvar nu...) och forsakringskunnandet!), jag har jattetrevliga arbetskamrater, jag har vanner, jag har en kul hobby som steward pa Rangers och Celtics matcher, jag har mojlighet att ta mig upp till bergen och vandra...

Vi standiga tvaor vet att man inte nar anda fram, men siktar man pa stjarnorna sa sticker barren en snart i hacken i en grantopp!

Ett ar. Undrar var/vad/vart jag ar om ett ar nu? Min gissning ar... i en egen lagenhet i Glasgow, med ett jobb som jag trivs med. Vi far val se...

Natten da jag var tvungen att sova vidare

Allt var tajmat och klart in i minsta detailj, jag hade till och med tagit ledigt fran jobbet mandag formiddag sa jag kunde sova efter Oscarsgalan. Fast jag hade glomt att kolla om det verkligen visades... hade liksom tagit det for givet! Det visades pa Sky Movies, och den kanalen har vi forstas inte...

Satt uppe vid internet mellan 3-3.30, men det ar definitivt inte samma sak att folja galan pa natet. Det ar inte direkt resultatet som raknas... Naval, for att slippa upprepa allt jag anda sagt om vinnarna sa hanvisar jag till mitt inlagg pa Inspired by a true story.

Nasta ar tar jag banne mig in pa hotell.

Hur sakert som helst

Nar jag laste om Galna Ko-sjukan i Vastmanland sa kom jag och tanka pa nagot.

Det finns flera skal till att "handla lokalt" och foredra exempelvis kott och fagel som kommer fran den egna trakten framfor sadant som skeppats miltals. Att det minskar transporterna och gynnar lokala farmare ar en sak, men jag kan inte lata bli att le nar manniskor anger som framsta skal att de gor det for att "de vet vad de far och for att kontrollen har ar mycket battre an dar".

I Sverige vill man ha svensk fagel och svenskt kott for svenska kontroller och svensk standard ar sa mycket battre an overallt annars i Europa.

Det lustiga ar att detsamma resonerar manniskor i Storbritannien - om brittiskt kott och fagel.

Och i Spanien, Tyskland, Frankrike, Irland...

Jag kakar kottet och fageln som finns dar jag bor, oavsett var jag bor. Inte for att nagon kottmarknad i den har delen av varlden kanns sakrare an den andra utan for att; varfor ga over an efter vatten?

Kasta sten i glashus, eller nat.

I Skottland ar det olagligt att tala i mobiltelefon nar man kor bil samt pa bensinstationer. Det forsta forstar jag fast det andra forstar jag inte alls. En kollega sa att det hade med radiovagor att gora.... eh?

Naval. Tankte bara tala om detta innan jag berattar foljande historia.

Min kollega kom korandes pa motorvagen nar han sag en lastbil tappa en massa skrap pa vagbanan. Det flog ut over hela korbanan och var naturligtvis en livsfara, framforallt som rusningstrafiken just skulle borja. Kollegan beslot att ringa ett snabbt samtal till 112 och meddela detta. Polisen tog hans personuppgifter och anmalan och sa sedan:
"By the way, are you operating a moving vehicle at the moment, sir?"

*Gapskratt*

Ingen ar hjalte under vit flagg

Jag ar en fegis. Jag ar i varje fall inte den dar rattskaffens hjalte jag vill vara, den som star upp framfor stridsvagnarna och sager NEJ, den som foljer sina principer i alla vader.

Tanken var att komma fram till den perfekta strategin infor besoket hos uthyrningsfirman imorgon. Den dar diplomatiska taktiken som gor att jag sager NEJ pa ett godtagbart satt, ett satt som varken aventyrar nuvarande jobb eller framtida kontrakt men som anda formedlar budskapet.

Da kom ett mail, firman hade skickat en representant som ville traffa mig pa arbetsplatsen 1,5 timme senare. Skalet till denna generositet, att jag slipper pallra mig till dem, ar sa genomskinlig att det nastan ar pinsamt. Jag maste erkanna att jag var lite distra sista timmen fore lunch...

Trodde att jag hade en godtagbar taktik, men ju narmare motesrummet jag kom, desto trottare blev jag pa hela situationen. Jag ar sa jakla less; pa att inte fa pengarna jag tycker att jag ar vard, pa tandlosa uthyrningsfirmor som inte forhandlar, pa stora foretag som kor over, pa att ha noll inflytande, pa att inte bli tagen pa allvar, pa pinsamma ursakter, fult agerande och genanta uppgorelser, pa osakerhet, pa... allt. Nar jag oppnade dorren till motesrummet och sag representanten sa insag jag; slaget ar forlorat. Den manniskan, som ar var kontaktperson, ar inte en som skulle fajtats for mig, for oss. Hon ar for osaker och medgorlig. Hon hade aldrig nagot mote med Foretaget nar vi patalade att vi hade fel lon; nagra emailvaxlingar och hon gav upp. Detta att stalla emot dem N kontaktade, vilka holl inte mindre an 2 moten, och till slut kom fram till en riktig uppgorelse och inte bara mutade med ett £50 presentkort.

Jag insag att det skulle inte spela nagon roll vilka invandingar eller principfasta budskap jag kom med. Antingen stod jag pa mig och riskerade A) att Foretaget ser mig som en jobbig manniska och inte erbjuder fast anstallning eller B) att uthyrningsfirman ser mig som en jobbig manniska och avbryter uppdraget - vilket de kan gora precis nar som helst utan vidare forklaring an att jag 'inte ar behovd'. Eller sa svalde jag stoltheten, skrev under pappret, godtog den forolampande 'uppgorelsen' och kunde kanna mig lite sakrare i sadeln.

Jag tog presentkorten och skrev under. Jag hatar mig sjalv for det just nu, men jag har inte rad att riskera nagot i nulaget. Jag kan bara gratulera N till vinsten. Jag hoppas hon gor nagot kul for hennes uppgorelse. Och nu vet vi; det ar ingen ide att argumentera sakligt, det ar lika bra att dramma till med konsdiskriminering pa en gang - oavsett om det ar det eller inte - for det ger effekt. Nu vet vi var foretagets (foretagens?) omma tar sitter.