Dikt och verklighet

I sondags skrev jag pa en story om Eileen. Flickan fick hjarnskakning under en raid och borjade krakas. I arlighetens namn, nar jag laste igenom scenen borjade jag ma lite illa sjalv.

I mandags madde jag tjyvens och agnade storre delen av morgonen at att springa pa toa och kasta upp. Forvirrat undrade jag om jag bara inbillade mig det hela, med sondagen i farskt minne. Men nar jag inte heller fick behalla lunchen sa borjade jag misstanka att allt inte stod ratt till. Jag har nu varit hemma med magsjuka i tva dagar och aven om en annan tjej pa jobbet ocksa verkar ha drabbats sa kan jag inte lata bli att undra om det ar over huvud taget mojligt att fa en psyko-somatisk reaktion pa nagot man skriver...

Det ar bast att jag ser upp med vad jag utsatter den tjejen for!