Mitt knä är inte bara unikt, det är bisarrt

Jag tror att jag just kommit ur chocken...

Träffade snygge knädoktorn i torsdags, som läste högt ur specialistutlåtandet (efter magnetröntgen) och sa att jag var ett "bisarrt fall". Det var specialistens ord. Tydligen hade de aldrig sett ett knä som mitt förut så snygge knädoktorn bad mig komma tillbaka i måndags för att träffa hans chef, för snygge knädoktorn var tvungen att konferera om mitt bisarra tillstånd. Tydligen hade jag en "märklig utväxt" som hindrade knäskålen från att ligga på plats.

I måndags träffade jag chefsknädoktorn. Tydligen har mitt knä legat ur läge ända sedan det hoppade ur led första gången. Det är 14 år sedan! Knäskålen var för grund (vilket fick knät att gå ur led till att börja med), knäkulan låg ur läge och eftersom det fanns plats så hade det bildats brosk i 'tomrummet' och dessutom hade skelettet liksom växt och skapat den där märkliga utväxten. Som nu hindrar knät att alls komma på plats.

Så långt vore det ett "enkelt" ingrepp; att rensa knäskålen och försöka få kulan på plats. Men. Det var ju ett bisarrt fall, så det finns naturligtvis ett Men.

Ligament och allt annat i knät var helt utslitet. Det var så utslitet att ingen av dem (4 knäspecialister) någonsin hade sett något liknande hos någon i min ålder. Chefsknädoktorn sa att det dessutom skulle bli sämre och att jag skulle behöva en knätransplantation, men att det var svårt att säga om det skulle dröja 5, 10 eller 15 år.

De här två omständigheterna tillsammans gjorde mitt fall unikt. Och bisarrt. För nu vet de inte riktigt hur de ska göra, om det hjälper att gå in och rensa när jag ändå behöver en transplantation, vilket jag inte behöver nu men sen och... Chefsknädoktorn ville inte spekulera för mycket, han sa att han ville konferera med de andra knäspecialisterna på de andra sjukhusen i stan. För ingen hade sett den här kombinationen av skada förut.

Coolt att vara unik i och för sig. Kanske blir det operation i SECC med tusenhövdad läkarpublik, direktsänd i 148 länder! Som någon sa, kanske får jag ett syndrom uppkallad efter mig! He, he.

Fast på väg tillbaka till jobbet slog det mig. Knät har legat ur läge i 14 år.... Wow. Shit. Att inget har hänt! Och dessutom, tänk att jag under alla år vandrat i berg med knät ur led! Inte utan att jag blev lite skakig. Ni vet, man blir ju aldrig rädd förrän efteråt. Och nu förundras jag över alla de där "nära-ögat-gångerna" när jag känt knät röra sig men det stannat vid skrämselhicka. Jag har haft tur. Eller så har jag förbaskat starka benmuskler! Hur som helst har jag inte kunnat släppa tanken; mitt knä har legat ur läge superlänge!

Fortsättning följer, när jag fått brev från chefsknädoktorn och det är dags att höra vad han/de föreslår...