Rob Roy och gratis whisky på finfest

...och jag har ätit min bröllopsefterrätt!

Men vi tar det från början.

Företaget (som vägrar ge anständig löneökning och vill att vi ska jobba som robotar och utdelar disciplinära åtgärder om vi är sjuka fler än sex (6!) dagar om året) gillar utmärkelser och galor. Vilket jag, cynisk som jag är, ser som ett hånfullt knep att dölja den ruttna personalpolitiken eftersom det 'ser ut' som om de värnar om oss... Fast det är en annan blogg. Hur som helst, i torsdags hölls en tillställning som talande nog kallades "Love2Reward". Individer, grupper och team som på ett eller annat sätt utmärkt sig de senaste tre månaderna (tillverka excelblad som byråkratiserar verksamheten ytterligare verkade vara en säker vinnare) bjöds in till en exklusiv fest på The National Piping Centre. Jag var med i gruppen som jobbade en massa övertid för att med superkort deadline sätta ihop en databas, ifall ni undrade vad jag gjort för att förtjäna en fest mitt i veckan.

I ärlighetens namn var vi lite skeptiska. Vi var på företagets julfest... Men uppklädda till tänderna (dresskoden var ju ändå 'formell') så åkte jag och två tjejkollegor dit - och blev positivt överraskade!

Pipblåsaren utanför satte stämningen och innanför dörren blev vi hälsade med ett glas champagne. Sedan ägnade vi goda 30min att försöka lista ut vilka alla snoffsiga människor var, för de där tjusiga damerna i långklänning och läckra männen i höglandsutstyrsel kunde väl ändå inte vara våra arbetskollegor! Det hela kändes så absurt att när kollegan S kom i full höglandsregalia, inklusive tartanpläd över axeln, så kunde jag och mina två tjejkollegor inte göra annat än frustande skratta "för helvete, du skojar, du ser ju ut som Rob Roy!" Det var kanske inte mottagandet han väntat...

Vid middagen blev vi ca hundra pers bordsplacerade kring tio runda bord. Vilket innebar att jag lärde känna åtta andra främlingar lite bättre. Middagen var... som kollegan C sa: "jag tar hem menyn, vi ska gifta oss snart". Förrätten var tomat och mozzarella ost med något grönt och balsamvinägrett. Varmrätten var kyckling med haggis, färskpotatis, whiskysås och grönsaker. Normalt brukar det vara haggisfylld kycklingfilé, men den här gången var filén lagd ovanpå haggisen. Det gick bra det med, och det är godare än vad ni kanske tror! Efterrätten var en höglandscranachan i en brandyflarnkorg. Och. Den. Var. Gudomlig. Cranachan är en typisk skotsk efterrätt; en mousse gjord på grädde, whisky, honung, hallon och havregryn. Den serverades i en flarnkorg med en hint av brandysmak och toppades av ett färskt hallon. Det här ska jag ha på mitt bröllop! Och alla gånger jag fyller jämnt. Varje gång jag fyller, förresten.

Efter middagen öppnade baren och bord föstes undan för att göra plats åt ceilidhdansen. Baren visade sig vara fri och det var till och med så att när krediten tog slut så gick VD:n upp och (kollegan hörde detta) la till "ytterligare £1000"! Jisses.

Glad över att bandet började med något jag kan så svingade jag mina lurviga i en Gay Gordon. Jag tillät mig också bli sedvanligt förvirrad i en Dashing White Sergeant (det verkar störtomöjligt för mig att lära mig alla turer!) men när de spelade upp till en Virginia Reel och fortsatte i samma tempo så hängde inte knät med längre. Nu gjorde inte det så mycket, för det innebar att det fanns mer tid till att avnjuta fria glas med Talisker och skratta bort en stund med kollegorna.

Jag och mina två tjejkollegor hade sagt att vi nog tänkte åka hem vid tiotiden. Innan vi visste ordet av det var det dags för sista beställningen och sedan var det midnatt... Visst hade jag lite huvudvärk dagen efter (även om den inte var lika stor som hungern - jag gjorde inte annat än åt under fredagen!) men det var lika för nästan hundra pers till. Flera kollegor och chefer som också blivit inbjudna knallade runt med Irn Bru-flaskor (vid det här laget vet ni nog att det är bästa botemedlet mot baksmälla) och pratade med små bokstäver.

Se, företaget kan ju! Så nu ska jag ta itu med något flashigt i Excel så att jag blir bjuden nästa gång också.