Minst två gånger i veckan får jag frågan, men tre månader efter att ha fått det så har jag ännu inte shoppat på nätbutiken där mina £250 är giltiga. Och det verkar förvåna folk.
"Men varför inte? Om du inte vill ha något stort så kan du ju shoppa järnet med smågrejer. Gu' vad kul förresten, tänk om jag kunde göra så! Bara gå in och plocka på mig, vem bryr sig om jag behöver det eller inte."
Fast jag gör det faktiskt. Jag har fönstershoppat på sidan några gånger och det är just nu bara en sak jag kan tänka mig. Och det betyder att jag får fylla upp med krafs - för halva summan.Helt plötsligt slog kommersialismen till mig med en smäll och jag mådde nästan illa. Vad sjukt egentligen, att shoppa för över tusen spänn, saker man varken behöver eller egentligen vill ha, bara 'därför att'.
Helt plötsligt kände jag hucklet växa ut runt huvudet och kunde nästan känna lukten av torpet ute på landet där jag och mina två kor bor för tre hundra år sedan. Och för ett ögonblick lockade det nästan mer än alla de där prylarna som hotade ta plats på hyllor runt om i lägenheten.
Vad sjukt.
Men förstå mig rätt, det är det onödiga överflödshoppandet i storformat som får det att växa i munnen på mig - snacka om i-landsproblem! Splasha ut en hundring eller två på några pryttlar jag inte behöver men vill ha för att de 'är så sööööta' - det är en annan sak. Det är lyx. Det är en skillnad på överflödsshopping och lyxshopping. Den ena får mig att känna mig obehaglig till mods, den andra fyller mig med glädje och en bubblig känsla av att 'vara rik'.
Dessutom, ge mig £250 för Tiso och jag kommer troligen ha beslutsångest istället, för det är så mycket friluftsutrustning jag faktiskt behöver!
Hm. Det är nog dags att köpa en palestinasjal... Undrar vad de kostar?
No comments:
Post a Comment