Med håret gömt i en knut var det idag dags att bluffa sig in på något gym/simhus för att få sig en dusch. Ni anar inte hur jag längtade... Hälsocentret var dock inte alls medvetna om att de hade Öppen Hus idag, så det var varken så att säga öppet eller besökt. Den enda människa som var där var receptionisten som gav mig ett formulär och sa att jag var tvungen att få en introduktion till gymmet innan jag fick använda det. Och de introducerade inte på söndagar... Jag vågade inte fråga om jag var tvungen att få duschen introducerad innan jag fick använda den, så jag tog formuläret och gick.
Det positiva från det besöket var att hon knappade in min postkod och jag var berättigad till 50% rabatt! För två år sedan fick jag inte det, då var inte mitt område underpreviligerat nog. Tydligen är vi det nu, så det kostar £3.30 för en introduktion och sedan £2.20 per gång. Medlemskapet är gratis och avsaknaden av tio-kiort, månadskort och annat tilltalar mig. Jag tänker gå tillbaka redan på tisdag - inte bara för att det är dags att duscha igen då...
Men jag behövde fortfarande en dusch idag, så jag gick till Whitehill badhus ett par kvarter från där jag bor. Det visade sig vara både litet och folktomt. Skönt, men lite ledsamt. Jag fick där prov på vad andra svenskar berättat, men som jag liksom inte stött på själv. Omklädningsrummet hade inga bänkar. Istället två väggar med skåp och sedan en stor ö med en massa små bås - ombytesbås! Förvisso besparas dåligt självförtroende när man går dit med gropar i låren och hängbröst, men samtidigt kändes det som höjden av viktoriansk prydhet. Det verkade dessutom inte som att man tog av sig, inte ens vek ner, badkläderna i duschen. Jag fick liksom flashbacks från alla svenska badhus med stora skyltar om att komma ihåg att göra det motsatta...
En hel halvtimme simmade jag längder - och kände livet strömma genom kroppen. Så underbart att röra på sig! (och det utan att ha ont) Jag riktigt kände endorfinerna kicka in. Fri och flytande körde jag frilanssjukgymnastik och sprattlade med benen medan jag tänkte på sköna simstunder och bergsvandring. Om jag börjar simma och gymma (långsam cykling för benen och styrka/smidighet för resten) så bör jag dels hålla humöret uppe nu (mig gillar endorfiner, ha, ha!) och dessutom inte vara i alltför stor o-form när jag förhoppningsvis kan ge mig ut på nåt slags utflykter i vår. Det är ju när jag går som det gör ont i knäet, så kanske kan det här bygga upp på nåt sätt så att det liksom inte gör så ont... förhoppningsvis.
Hur som helst, jag är massor med månader 'efter' och känner mig mer ur form än på länge, så är det bara möjligt att börja röra på sig igen så är jag glad - rörelse är glädje!
Dessutom, en lång varm dusch men ordentligt tryck i strålen - det är alldeles, alldeles underbart!
No comments:
Post a Comment