Här är jag - mitt i livet!

Äh, fattar väl jag också att ni har viktigare saker för er än att klicka in på min blogg varje dag. Tänkte ändå tala om att jag - till skillnad mot Mats Sundin - inte lagt ner verksamheten. (Det känns väl som att det var på tiden dock) Det är bara lite mycket just nu... Kort sagt, livet rullar på!

Myndighetsintroduktionen går från klarhet till klarhet - och är det nåt jag lärt mig så är det att banne mig följa varenda liten byråkratisk vurpa som föreskrivs genom livet. Oavsett myndighet! För nu har vi förstått att ALLT hänger ihop, och att det kan komma och bita en i rumpan flera år senare. Tips nr 1) Anmäl er till A-kassan från DAG 1 (inte 2 eller 3) när ni blir arbetslösa - oavsett situation, oavsett om ni har rätt till a-kassa eller inte. Just Do It! För det kan påverka både det ena och det andra något/några år senare.

Hade möte igår med handledaren angående examensuppsatsen i kriminologi. Förutom att jag har lyckats intressera mig för en fråga som det inte har forskats i förr (coolt i och för sig, även om det just ställer till problem när man ska leta tidigare forskning...) så kräver det tillgång till polisanmälningar även långt bak i tiden - och det är inte så där superlätt att få tag i. Men det ska nog lösa sig på ett eller annat sätt...

I lördags spelade DIF-MoDo i hemmapremiären i hockey och det var SÅÅÅÅ kul att kolla på det igen! Och att gå dit med kompisen J och upptäcka att det fortfarande - tio år senare - finns spelare i truppen som lirade när vi började gå på hockey tillsammans! Även om några av dem var i J20-laget på den tiden. Som Marcus Nilsson... Efter alla år mer fotboll blev jag dock lite tagen av farten i första perioden. Jisses, det var ju knappt man hängde med i svängarna! Hm, jo, fast det gjorde å andra sidan inte spelarna heller, för de verkade ha kroknat totalt redan i andra period och såsade därmed mest i tredje. På lördag är det hur som helst dags igen - och gissa vem som kommer vara där!

I söndags träffade jag kompisen M och hennes familj vid Hellasgården för lite utomhuslek och picknick. Den här gången utforskades en ny slinga och jag kan fortfarande rekommendera stället - till alla! Det fanns spännande bäverspår att utforska, vattenbryn att splasha i, pinnar att fäktas med och lugn skog och fin sjö att njuta av. Och vill man se nakna mansrumpor - ja, framsidor också för den delen - så kan man fika vid bryggan där bastubadarna svalkar sig... Eller så håller man sig därifrån och spelar minigolf istället.

I måndags var det AIK-DIF i fotboll. Jodå, vi fick rådäng så klart, men man måste ju se skiten lik förbaskat... Kompisen K flyttade samma kväll ut ur sin lägenhet precis bakom Norra Stå så jag lurade med henne in på Råsunda - för första gången under de sex år hon bodde där! Bättre sent än aldrig, som man säger. Riktigt optimalt var det kanske inte, för vi hade biljett mitt bland alla tusentals AIK:are på långsidan. Å andra sidan fanns inte så stor anledning att jubla och ställa till med fest heller.

Igår och idag har jag administrerat. Administrerat mitt liv, så att säga. Fönsterkuverten har avlöst varandra och samtliga har velat att jag ska ta kopior på Det och skicka in Det, men det är ju för det bättre. Igår damp det t ex ner ett kuvert om tjänstepension, och de ville veta hur jag ville spara mina pengar. Tja, inte farao vet jag vilken förvaltare som är bäst om trettio år, eller om jag bör köra traditionell fegbesparing eller fondspar. Så jag körde 100% kvinnologik(...) och kände efter och kryssade "vad som kändes bäst". Får väl se om trettio år om jag hade någon känsla för det där...

När jag fick jobbet skulle jag ju förresten gå med i A-kassan och då tänkte jag att jag lika gärna kunde gå med i facket på samma gång. Som jag sa på informationsmötet på jobbet så är det faktiskt så att jag under mina år i Skottland saknade facket. Det var först vid avsaknaden av dem som jag insåg vad de faktiskt gör och att det behövs en motvikt till den starka arbetsgivaren. Det behövs en part som för arbetstagarnas talan. I Storbritannien är facken små trevliga klubbar utan tyngd, och jag har därmed också erfarenhet av på vilket sätt arbetsgivare kan köra över sina anställda med rent vansinniga villkor. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det, men där borta hörde jag mig själv sucka flera gånger över att jag önskade det fanns en stark facklig rörelse. Så nu är jag medlem! Fast det kräver sitt lilla pappersarbete när det dimper ner saker man inte hade en aning om ingick i servicen så att säga...

Ja, nä, det var väl lite kort om vad jag gjort sista veckan. Vi syns!

Strul med Sigge

Ja, eller SGI - sjukpenninggrundande inkomst.

Ni kanske minns hur jag i förra inlägget sa att jag skulle återkomma med hur SGI skulle beräknas nu när jag flyttat tillbaka till Sverige. När jag väl blivit registrerard hos Försäkringskassan vill säga...

SGI är det som avgör hur stor dagpenning jag får om jag blir sjuk, helt plötsligt blir gravid och vill ta ut föräldraprenning osv.

Först trodde jag att det skulle bli strul eftersom jag inte haft någon svensk inkomst de senaste fyra åren.

Sedan lärde jag mig att den beräknas på den inkomst jag har nu - förutsatt att den kan förväntas vara långvarig. Långvarig betyder att jag får den i minst sex månader. Och då tänkte jag att det är lugnt, för kontraktet på det här jobbet är på sex månader. Så då är ju saken biff och inte alls krångligt!

Fast sedan slutade jag flina. För jag insåg ju att anställningen faktiskt bara är på 5,5 månader...

Så. Äh, jag vet inte alls hur min Sigge ser ut nu. Nog för att det är mycket regler, men det är ingenting mot alla undantag! Innan jag fick huvudvärk och lade ner undersökningarna så fann jag att mina 5,5 månader eventuellt kan räcka om de tror att jag har en avsikt att jobba heltid även efteråt. I vissa fall kan även vissa inkomster intjänade utomlands räknas med...

Kort sagt, det är bara att avvakta och se vad handläggarna kommer fram till, och att vara beredd på att få bifoga allehanda kopior på allehanda intyg under resans gång. F ö kommer de inte ens kolla in frågan förrän jag faktiskt begär ersättning av något slag - t ex om jag blir långtidssjuk. Och DÅ gäller det att vara beredd på ÄNNU en lång handläggningstid.

Varför min spargris numera heter "Sigge", för jag måste ju ha något slags sjukkassa undertiden Försäkringskassan utreder min sjukkassa...

Värsta Bästa Studieexemplet var det!

Glöm inte byråkraterna när du byter land!

Lär av en som just nu sitter och fyller i formulär för glatta livet.

Jag visste att jag skulle anmäla till Skatteverket när jag flyttade utomlands, och sedan anmäla om/när jag flyttade tillbaka. Jag visste också att jag "borde" kontakta Försäkringskassan och CSN. CSN har jag skuld hos, så dem kontaktade jag. Men jag hade inga bidrag, avsåg inte söka några heller och visste redan när och hur jag skulle omfattas av Skottlands socialförsäkring så jag sket helt enkelt i Försäkringskassan.

Skatteverket "ska" man ju kontakta så fort man sticker, men jag tänkte att även om jag avsåg att stanna permanent så vet man ju aldrig. Så jag beslutade att bara dirigera posten till mina föräldrar och vänta något år. Ja, och så kan ni ju gissa... tiden gick och det tog två år innan jag fick tummen ur. Då blev jag officiell emmigrant.

Och allt var frid och fröjd för jag både jobbade och bodde i Skottland och visste att jag omfattades av deras regelsystem.

På nya jobbet har jag IDAG fått en finfin repetition - och fördjupning - på reglerna för när folk flyttar kors och tvärs både inom EU och utanför. Och helt plötsligt blev den webbaserade utbildningen extra intressant - när jag upptäckte att jag var Värsta Bästa Studieexemplet! Och att jag glömt/ignorerat något...

Som jag skrev ovan så kontaktade jag inte Försäkringskassan när jag flyttade, för jag tyckte inte att det spelade någon roll. Fair enough. De fick meddelande när jag väl kontaktade Skatteverket så då avregistrerades jag.

MEN... tydligen kunde något med pensionen påverkas när man inte avregistrerades direkt. Å andra sidan påverkas det oavsett när jag försvann ur systemet och det är något som det diskuteras och tvistas om inom hela EU eftersom folk förlorar pension när de flyttar runt, samtidigt som ingen ännu vet vad som kommer hända när vår rörliga generation faktiskt går i pension och alla pensioner från alla länder ska betalas ut... Så jag känner mig inte ett dugg orolig - det kommer bli som det blir och det verkar ändå som att man gör bäst i att teckna en privat pensionsbesparing.

OCH... en hemlighet... OM jag hade återvänt inom kort för att jag inte hittat jobb där borta i Skottland så hade jag fått gå igenom en låååång utredning för att kunna bli inskriven igen. Trots att jag aldrig bytte land! Så i ärlighetens namn så känns det som om jag gjorde rätt som avvaktade. Tydligen gick det inte att bara ringa några månader senare och säga "jag är tebaks" och få dem att kryssa i någon ruta.

Varför vi nu kommit till anledningen till formulärifyllandet;

Nu när jag flyttat tillbaka till Sverige så räckte det inte med att kontakta Skatteverket och skriva in sig igen. Man måste kontakta Försäkringskassan och skriva in sig där också!

I våras kollade jag faktiskt upp vilka papper jag borde ta med mig till Sverige och försökte samtidigt reda ut hur jag var försäkrad under tiden jag sökte jobb i Sverige. Men till slut blev jag så sur på hänvisningar hit och dit och svävande svar så jag tänkte att det nog löser sig.

Ni kan ju därför ta detta råd, nu när jag är så snäll och klargör det hela, och om möjligt se till att ni har pappren iordning redan på förhand.

OM DU JOBBAT INOM EU/EEA
1) Och tänker börja jobba här så behöver du ta med intyg E104, som behövs om du senare behöver sjukpenning.
2) Om du är arbetslös när du lämnar "utlandet" så måste du vara inskriven på deras Arbetsförmedling och så behöver du intyg E301 när du kommer och skriver in dig på svenska Arbetsförmedlingen och sedan registrerar dig på Försäkringskassan. Annars blir det knas om du blir sjuk.
3) För att skriva in dig hos Försäkringskassan printar du ut formulär 5456 från deras hemsida, alternativt ringer och får den hemskickad. Om du har nytt jobb i Sverige, glöm inte att bifoga anställningsbevis.

Sedan kan du sitta med armarna i kors och vänta medan hela kalaset utreds. Och DET tar tid! En handläggningstid på 3-6 månader är tydligen inte ovanligt...

Dessutom kan jag förvarna dem som jobbat i Storbritannien. När du fyllt i ansökningsformuläret för E104 (Mer info:http://www.hmrc.gov.uk/cnr/osc.htm) så ska du bifoga P60, P45, senaste lönespecen + lönespecen för Mars månad för alla jobb du haft under de senaste 2 åren. Jag nämner detta så att du kan börja leta efter allt redan nu...

Det är detta pappersarbete jag just avslutat. Så nu ska jag skicka brev både till Storbritannien och till Försäkringskassan. Så att jag åtminstone ligger i systemet den dag jag skulle bli sjuk.

Ja, och sker det innan jag har jobbat ett år i Sverige, och därmed har en svensk årslön att redovisa, så kommer nästa roliga överraskning. Då ska de (FK) nämligen räkna ut vilken inkomst de ska basera sjukpenningen på, i en värld där man kan få tillgodoräkna sig vad man tjänat utomlands, om, men... Och den utredningen har jag förstått kan ta lika lång tid! Men hur proceduren går till får jag återkomma om. Det ska jag nämligen lära mig imorgon.

Dagens samlade citat

"För att skriva ut dokumentet klicka OK. Om det här hade varit i verkligheten hade du nu rest dig upp och gått och hämtat utskriften."
(Supercoola snubben i web-utbildningen, avd Utbildning för dummies...)

"Och här har vi en sån här... traditionell svensk flagga... den blåa..."
(Maria Montazamy i 'Svenska Hollywoodfruar', avd och hur ser den otraditionella svenska flaggan ut..?)

"It's only a yoke, only a yoke!"
(Programledaren i 'Kändisdjungeln' visar på sitt bristande engelska uttal...)

Vad som händer när man släpper in en rastlös pluggis i köket

Jag vet inte om det har att göra med att jag läser så mycket just nu, både under utbildningen på jobbet och inför uppsatsskrivandet hemma, men det plötsliga intresset för att släppa loss i köket har en stark känsla av deja vú över sig! Jag minns nämligen att jag blev lika kreativ när det var mycket att göra på universitetet också...

Förra veckan tröttnade jag på allt bröd jag ätit hittills och gick loss på rågsiktsmjölet. Den himmelska smaksensation man bjuds på när smöret smälter på det nybakta brödet har så klart gått förlorad nu. Men det är ändå gott till frukostfilen/gröten!

Rågsiktskakor är förresten det enda brödet, tror jag, där jag inte vågar mixtra med receptet och blanda i en massa fibrer. Jag har råkat göra "rågsiktscementkakor" några gånger så nu chansar jag inte mer. De får vara goda men fiberfattiga, det struntar jag i!

En kompis har nyss flyttat och jag fick nöjet att röja bland skräpbokhögen. Bl a snodde jag åt mig en bok med lätta Tapasrecept. När jag tittade igenom den i lördags upptäckte jag att de flesta recept faktiskt innehåller sådant jag alltid har hemma - vitlök, potatis och olivolja. Köpte jag bara ägg och en zuchini kunde jag göra en riktig festmåltid. Så det gjorde jag! Småpotatis med aioli, tortilla och zuchiniplättar. (på bilden syns även en skål med aioli och en med tzaziki.)

Visst, jag fick improvisera, men det är väl en del av charmen. T ex var den gula löken möglig, så jag gjorde tortilla med potatis, champinjoner och bacon istället. Och jo, jag vände med hjälp av en tallrik - precis så som jag såg spanjorskorna göra. Dessutom gjorde jag jordens starkaste aioli... Själva såsen var inte så himla svår att göra som jag trott, men de där "fyra stora vitlöksklyftorna" visade sig inte behöva vara fullt så stora som dem jag hade! Jag som älskar vitlök och inte trodde den kunde överdoseras - jag hade svårt med aiolin. Som tur är skulle potatisen dränkas i den så att de liksom sög upp smaken. "Vitlökspotatisen" var inte lika stark, den var bara god! Jag kommer ändå bli förvånad om jag blir förkyld, typ någonsin!

Jag fick en Jätte-deja-vú på köpet! Helt plötsligt kändes det som om jag var tillbaka i köket jag delade med två spanjorskor när jag var utbytesstudent. Dofterna, råvarorna, användadet av tamejsjutton varenda bunke, skål och slev i hela köket... Nu förstod jag verkligen hur köket kunde se ut som det gjorde när de lagade mat - mitt kök var också fullt med disk efteråt! F.ö. har jag en kanongod matlåda som väntar imorgon.

Det gick inte att putta i vaniljkräm i muffins, märkte jag en gång, för det flöt ut och försvann i smeten. Men om man skulle ta och försöka göra "kompletta minipajer" att ta med som efterrätt till jobbet? Tanken var först att göra ett slags piroger (se närmast i bild) fylld med vaniljkräm och en blandning av jordgubbs- och äppelbitar. Men degen och jag var inte kompisar... den ville inte låta sig kavlas. Dessutom blev det väldigt lite fyllning till väldigt mycket deg. Så jag tänkte om.

Och gjorde Minipajer. Pajdeg, tjock vaniljkräm, fruktblandning och ett deglock med hål.

Tanken var god. Men resultatet blev, tja, blaha. Något saknades liksom för att det skulla smaka. Kanske ingefära...? Eller socker i degen? Ja, hela degen borde nog ha varit annorlunda för den där pajdegen smakade inte mycket, och konsistensen var snarare som kakor... Dessutom flöt vaniljkrämen ut den också, och smakade inte mycket vanilj!

Nåväl, nu finns de. Och äckliga var de ju inte... så medan jag smaskar efterrätt kanske jag lyckas lista ut vad som gick snett. Och hur man får vaniljkräm att vara vaniljkräm även efter gräddning - så som butikerna lyckas med vaniljhjärtan, vaniljbullar osv... En dag ska jag lista ut det.

Som sagt var

Tänk, ibland tänker man och funderar, grubblar och filosoferar, men allt man får fram är långa haranger och invecklade trasselsudd.

Men så snubblar man in någonstans - t.e.x på bloggen Equaltonone - och helt plötsligt får man alla sina funderingar sammanfattade. I två enkla rader:

I really shouldn´t miss you
but I can´t let you go

Precis så.

Offentlighetsprincipen kan inte blundas för i praktiken

Ibland blir jag rädd.

Som när en chef på Myndigheten säger: "Vi har inga allmänna handlingar." Framförallt som hela myndighetens verksamhet går ut på att behandla allmänna handlingar! Vår myndighet omfattas nämligen inte av det omvända sekretesskyddet (som säger att allt i utgångsläget är hemligt) utan allt är precis som på de flesta myndigheter offentligt såvida sekretessregler inte säger annorlunda. De flesta handlingar och uppgifter skyddas förvisso av sekretessregler, men i utgångsläget är de allmänna och vissa av dem är faktiskt efter en sekretessprövning t.o.m. offentliga.

Eller som när en anställd säger: "Jag fattar inte det här med sekretess, så jag tänker helt enkelt inte avslöja något till någon. Det är enklast så." Och några håller med. Och ingen handledare eller chef rättar dem!

Visst, alla uppgifter som rör själva ärendena är rekretesskyddade, men det finns en handfull uppgifter som inte är det. Generellt. Sedan kan man behöva göra en viss prövning i vissa fall i alla fall.

Visst, det kan vara krångligt. Men det innebär inte att man på en myndighet kan slippa undan - för är uppgiften oskyddad så SKA man ge ut den. Det står ordagrant så i förvaltningslagen och personalen har ett tjänstemannaansvar att utföra denna uppgift.

Varför är det så svårt att förklara läget som det är? Med lite enkel pedagogik kan man lätt spalta upp ett steg-för-steg-schema för hur man prövar de flesta fall. Gråzoner i åtanke, förstås. Eller är det så att inte ens handledarna och cheferna förstår...?

Då är jag rädd.

Hur är du på jobbet?

Jobb24 har ett personlighetstest där man fördelar poäng på tre givna påståenden. Jag, som är kronisk enkätoman, kunde så klart inte låta bli att göra detta lilla test.

Faktum är att svaret blev förvånansvärt upplysande och tänkvärt. Visst kan jag argumentera för ett eller två påståenden, att det beror på omständigheter och att jag skulle vilja diskutera definieringen av vissa saker. Men på det stora hela har testet poänger - både om mina goda och utvecklingsbara sidor. T o m angående aspekter jag kanske inte direkt reflekterat över förut. Det var upplyftande, för ofta tycker jag dessa testet är rätt förutsägbara!

Vågar du möta ditt nakna jobbjag? Gör testet här.

Kulturfyran om boken om mitt liv

1. Boken om dig, vilken slags bok skulle det bli? En deckare? En biografi? En faktabok? En romantisk roman? Ett drama? En komedi?
Låter som att det skulle bli ett komiskt äventyrsdrama.

2. Viken författare tycker du skulle passa skriva boken om dig, eller vilken författare skulle du vilja skrev den boken?
Tyvärr är ju Olov Svedelid död, för jag gillar hans stil och tror att hans ton skulle passa i boken om mig. Undrar om jag inte skulle vilja ge uppdraget till Jan Guillou... skulle vara spännande att se hur sakligt och dramatiskt det skulle bli, för att inte tala om realistiskt och full av torr humor.

3. Om boken blev film: vilken skådespelare skulle spela dig?
Med risk för att låta som en trasig skiva; Vanna Rosenberg eller Queen Latifah.

4. Finns det någon låt som du tycker handlar om dig på något sätt?
Av någon anledning poppar fyra upp i huvudet ganska samtidigt;
1) "Always look on the bright side of life" av Monty Python
2) "The one and only" av Chesney Hawkes
3) "My way" av Frank Sinatra.
4) "Clownen Claude" av Jumper

Finns säkert fler om jag tänker efter en stund.

Mitt liv som byråkrat

Ni vet det där om att börja ett nytt jobb, vara pigg och fräsch och göra gott intryck?

Tja, kan man väl göra. Eller så börjar man nya karriären med ett par dagar med sena kvällsaktiviteter som inte alls går ihop med att gå upp före kl 6 - åtminstone inte för en extremt morgontrött människa.

Var på DIF-MFF i måndags och det gick väl småsnett på alla möjliga plan; med både förlust, inkastade grejer, inspringande idioter och avbruten match. Så det blev sent innan jag kom i säng.

I tisdags var jag på ett bokreleaseparty då en pluggkompis gett ut en bok. Riktigt coolt för henne!! Och det var kul att ses i ett sånt ovant sammanhang, det tror jag vi allihopa tyckte.

Fast idag är jag ju förstås lite småslut... så det blir en lugn kväll med både blogg och idol.

Byråkrat, var det. Har nu jobbat tre dagar på myndigheten och det finns väl mycket att säga om både det ena och det andra, men det blir nog bra till slut. Eller nåt. Just nu blir vi utbildade, typ. Fast största lektionen är att försöka vara som en människa tidigt på morgonen. Och att inte tjura ihjäl sig när man inte vaknar före 11 - för att man inte får ha tekopp med sig vid skrivbordet!! Jag har en känsla av att detta bara kan sluta på två sätt;
1) Jag glömmer lite bekvämt denna hushållsregel
2) De inser hur mycket jag behöver koffein så de trycker ändå till slut en mugg i handen på mig.

Risken är att jag glömt regeln redan imorgon, för de senaste tre dagarna har varit jävulska. Fast det är ju inte jag som lider - det är ju kollegorna jag muttrar åt.

I övrigt leter jag nu efter stora glasögon, grå rock och portfölj. För det är väl unformen man bär när man jobbar på myndighet? Och så svänger man lite lätt på portföljen innehållandes matlåda medan man trallar på byråkraternas ledmotiv:

Jag ska bli en byråkrat - Electric Banana Band

En dag så fråga´ min mor
”Vad ska du bli när du blir stor
en modig och stark brandsoldat?”
”Nej, jag ska bli en byråkrat” sa jag

För pärmar och papper är det bästa jag vet
jag älskar mitt hålslag och min gem-magnet
och bruna brev i C-format
och min egen ljuvliga häftapparat

Byråkrater dom har det bra
Dom stormtrivs på jobbet var da´
Dom skickar små fax hit och dit
med ambition och mycket flit

För pärmar och papper är det bästa jag vet
jag älskar mitt hålslag och min gem-magnet
och bruna brev i C-format
och min egen ljuvliga häftapparat

Dom sitter där vid varsitt bord
och skriver sina svåra ord
som ”avdragsgill” och ”synergi”
Så duktig vill jag också bli

För pärmar och papper är det bästa jag vet
jag älskar mitt hålslag och min gem-magnet
och bruna brev i C-format
och min egen ljuvliga häftapparat

Och så när klockan blir fem
då åker jag hem
Jag slipper nattskift och jour
sån vill jag bli när jag blir stor

Liv och rörelse

Hagaparken, Nackareservatet, promenader på stan, röj och städning - jo, lite motion har man nog allt fått senaste veckorna.

Extra kul var det då att ta trapporna vid Slussens tunnelbana och upptäcka att jag inte ens blev andfådd! För att pröva tesen "rörelse har förbättrat flåset som varit i botten senaste månaderna" så tog jag trapporna upp till Puckeln på Hornsgatan också. Gick som en dans!

Kul! Nu blir det en kul höst med alla skogsutflykter och höstpicknickar! För det är ju någonstans roligare när man ser resultat. Det lyfter - inifrån.

TRESemmé - äntligen i Sverige!

För första gången sedan jag flyttade tillbaka till Sverige så stod jag igår nyduschad och drog, med undantag för några tilltrasslade toppar, borsten genom håret utan några som helst problem. Sedan igår kan jag heller inte låta bli att hela tiden dra fingrarna genom mitt långa hår - just för att jag kan!

TRESemmé har kommit till Sverige. Äntligen!



Det är inte ofta jag svär vid något. Men sedan jag för fyra år sedan provade TRESemmés hårprodukter så svär jag verkligen vid dem. Schampoot och balsamet ger mjukt, glansigt och lätthanterligt hår. I flera dagar! Och jag tror banne mig att den färgbevarande sorten får färgen att sitta i lite längre. Och det känns faktiskt som att volymsorten får bättre volym på mitt platta, fina hår. Volymmoussen hjälper dessutom till och ger hållbart resultat - dessutom luktar det gott. Det var inte bara min kompis som brukade kommentera det, utan folk på jobbet också. Man luktar liksom... rent, fräscht, lite frisersalong.

Och det är väl så. För TRESemmé är frisörprodukter - för folket. Typ. Eller hur deras slogan kan tänkas gå. Hur som helst så säljs produkterna i vanliga affärer. I Sverige betyder det tydligen just nu ICA och Coop, vad jag har förstått.

Själv köpte jag schampoo och balsam på ICA Maxi Stormarknad i Arlandastad. Det fanns tre sorter bara (normal, för färgat hår och volym) men på den fullsmäckade hårvårdshyllan så gapade tre svarta fack. TRESemmés. Fem ynka flaskor stod kvar, som tur var de två som jag behövde.

En anställd stod och fixade vid hyllorna och jag kommenterade lite så där att jag hade tur.
"Ja," sa hon, "jag förstår inte. De är nya de där och de har gått som smör i solsken. Vad är det för speciellt med dem, vet du det?"
Åhå, om jag visste!

Och av allt att döma finns det många utlandssvenskar och resande svenskar som också vet det. Och nu kan vi alltså får mjukt, glansigt, lätthanterligt och fräscht hår även i Sverige.

Även om vi får betala dubbelt - ja, t.o.m dubbeldubbelt - så mycket mot t ex Storbritannien! Jag både tappade hakan och stirrade storögt när jag såg priset. Visst, i Skottland var de inte heller billiga, alltså lika billiga som de "vanliga" märkena. Där kostade en flaska (500ml) ca £4 (drygt 50 spänn) - men ofta hittade man Ta 2 Betala För 1-erbjudanden så att man fick både schampoo och balsam för £4. I Sverige kostar en flaska... 90 spänn! Och här finns banne mig inga Ta 2 Betala För 1-erbjudanden så vi får betala 2 x 90 spänn!

Ilsket morrande tog jag ändå två flaskor. Volymmoussen (också 90 spänn!) får dock vänta tills jag får lön. Men det står ju klart att det blir till att köpa schampoo och balsam nästa gång jag åker till Skottland.

Som tur är räcker en flaska i drygt ett halvår, så har jag tur har jag slutat morra innan det är dags att köpa nytt. Och dessutom är det lite svårt att morra när man nöjsamt ler och drar fingrarna genom sitt trasselfria, mjuka hår.

Jag avslutar inlägget här. Det har tagit flera minuter att skriva och jag behöver fingrarna på annat håll nu.

...

Eh. Flåt. Kom av mig. Såg... eh... det här...

Film: Lawabiding Citizen

Vad var det jag skulle... Eh... Äh, jag... eh...

Ok. Bara en titt till.

Mmmm... Ser inte polisen till höger l-i-t-e nöjd ut..? Hm, fast jag föredrar ändå när Gerry Butler inte är så himla vältränad. Muskler är hårda, flabb är mjukt och gosigt...

Mmmm...

Ok. Nu går jag och lägger mig.

...

Kulturfyran i bilder

1. Vem är du ur kultursynvinkel? Säg det gärna med en bild.

2. Vilken bok har senast påverkat dig starkt?

3. Vilken bok har du senast lagt undan utan att läsa klart?
Minns faktiskt inte, det händer rätt ofta. Jag ger boken en chans, men efter nåt eller några kapitel får jag nog. Och i samma sekund glömmer jag för det mesta boken...

4. Visa oss ett youtube-klipp eller bild, som gör dig glad.

Från Biodate till IKEA på en helg

Inget blir som man tänkt sig - vilket i vissa fall kan bli precis så där bra och avkopplande som man egentligen behöver!

I fredags hade jag en sedan länge inbokad date. En film jag sett fram emot och som jag redan för länge sedan bestämde att jag skulle unna mig på premiärdagen, fredag och allt. Planerna på vem jag skulle gå med och middagen före gick i och för sig i stöpet, men det gjorde faktiskt inte så mycket. Istället kunde jag unna mig en påse favoritsmågodisar innan jag, en handfull tjejer och en halv salong killar bänkade oss för "Gamer" - en actionfilm i genren "rå-action i tv-spelsvärld" med läckre Gerry Butler i huvudrollen. Fnittrade till när huvudpersonen Kable flydde från sitt actionspel och försökte hämta sin fru från ett sällskapsspel. Blev lite som om Halo besökte The Sims! Schysst film, vissa irritationsmoment åsido.

Lördagen började med en vandrig med Jenny i Nackareservatet, utgångspunkt Hellasgården. Suveränt skönt! Det var härligt att knalla runt och snacka, (ehrm) flåsa lite i uppförsbackarna och njuta av naturens lugn. Och äventyr! Planen var att följa en 5km-slinga, men sedan började vi freestyla...
"Var går den här stigen?"
"Ska vi ta av här kanske?"
"Vad tycker du, höger eller vänster?"
Till slut visste vi knappt var vi var... Bara att vi var "ungefär här" i vida cirklar på en imaginär översiktskarta.

Men vi kom tillbaka till den snitslade banan till slut, med långt mer än 5km under skorna... Vilket kändes.

Jag var dock tillräckligt klar i knoppen för att känna att jag vill tillbaka och utforska andra - både långa och korta - leder kring Hellasgården. Vilket paradis! 15min med buss från Slussen, vänliga promenadstråk, medellånga slingor, långa (över 10km) vandringsleder - både minigolf, sjöar, fin natur och soldattorp! Där kan man ju leka med både stora och små - året runt. Tror det kan bli min nya lekplats.

Jenny och jag skiljdes åt, men det jag sedan skulle göra blev inställt så istället besökte jag en Internationell Matmarknad vid Sergels Torg. Det var lite kul att bara gå runt och ta in dofter och idéer. Är lite besviken över att brittiska ståndet envisades med marmelad, chutney och ost när jag håller på att leta ihjäl mig efter Ljunghonung! Köpte istället en bit italiensk nougat formad som en bit Schwarzwaldtåra med nötter och choklad - kanongod! Men precis så mäktig och söt som man kan tänka, så det blir små bitar i taget...

Satt en stund i Kungsträdgården och bara njöt av solen innan jag knallade runt och letade Subway. Blev vansinnigt sugen på deras rostade Subway Club till middag! Resultatet blev lite väl mycket asfaltsgång för mig. Fan! Haltade så klart mot slutet.

Men det hindrade inte att jag på söndagen - när Projektet blev inställt ännu en gång - åkte ut till Kungsängen(!) för att besöka en Medeltidsdag. Undrar om Kungsängen är StorStockholms bibelbälte? Var och varannan bil verkade ha kyrkans logo, jag gick förbi flera kyrkolokaler under min korta promenad och det mesta som verkade hända där, inklusive medeltidsdagen, anordnades av en eller annan kyrka. Lite symptosomatiskt då att jag också stötte på sex dörrknackare...

Bl a hade de marknad (klosterdrickan var jättegod, men i vilket sammanhang skulle jag korka upp den?!), kläduppvisning, medeltida kör, tipspromenad om borglivet, riddardubbning - och bågskytte.

Utan tvekan köade jag för att gratis skjuta lite pil. Kändes som fusk med dagens bågar dock, där pilen ligger i skåra och man inte ens behöver hålla den mot strängen. Jag frågade killen hur man siktade, för när jag i mitt sikte tyckte att jag hade mitt i prick så menade killen att jag måste sänka bågen "jättemycket".
"Instinkt." Svarade han.
Vilket ju inte var det minsta hjälpsamt - fast det ekade direkt svaret huvudrollsfiguren i Bernard Cornwells Harlequin-serie gav på samma fråga. Han, bågskytten från 1100-talet.

Min insikt sa.... Skjut Jättehögt Över Och Så Hårt Att Pilen Flyger Nästan Till Vägen Och Så Att Stackars Kille Får Gå Jättelångt För Att Hämta Den. (På bilden är stackars killen på väg tillbaka...)

Fast de övriga två satte jag på måltavlan. Dock inte mitt i prick.

När jag tröttnat på medeltiden åkte jag till IKEA i Barkarby för att köpa lakan. Och för att kolla in möjliga möbler för lägenheten. Hittade en soffa direkt! Precis en sån med schäslong som jag vill ha, mörkgrå, superskön - som kan bäddas till extrasäng. Dessutom, kostade den endast 4900! Minns inte vad den hette, men vet precis var den står. Hittade däremot inte de där hyllorna jag blev kär i i Glasgow, vilket gjorde mig putt. Det lutar nu åt en Billyserie i alla fall. Vit eller björk...

Sängen, det mest akuta, gav mig dock huvudvärk. Jag provlåg i alla möjliga ställningar, läste på om fyllning, kände på material... men bestämde mig för att snärja en personalmänniska när jag ska köpa den istället. Jag vill ha en hård resårbotten - hårdare än de hårda där på IKEA, där man ändå sjunker ner. En sån jag sov så gudomligt gott i i Glasgow... Typ lika hård som soffan jag sover i nu!

Förresten, en dörrmatta för 4kr är ju löjligt billigt. Fast 99kr för små lampskärmar är löjligt dyrt!

Mot slutet av affären var jag med om något oerhört läskigt. Så där läskigt så att det suger i magen! Sista sektionen, från blommor till lager till kassorna, såg exakt likadan ut som i Glasgow. Exakt! Det var så där läskigt så att jag undrade om jag gått igenom en portal, om jag skulle se Food Shopen på andra sidan kassorna... Om jag skulle höra folk snacka engelska omkring mig...

Men folk snackade svenska och Food Shopen fanns inte. Jo, några hyllor faktiskt, där man kunde köpa godisälgar! Fast märkligt nog fanns inga ställ där man kunde ta en katalog. Vad är det för något?! Fanns inga kataloger att tillgå alls! Fick beställa från internet. Jösses, det är ju när man kommer ifrån butiken som katalogen är så bra, när man vill kolla upp saker och drömma vidare...

Drömma vet jag inte om jag gjorde på natten dock, fast jag somnade som en stock.

Män har varit fittor och horor i flera hundra år

Vissa använder Knasen och andra reklamblad som toalektyr. Jag använder en bok som jag hittade för 40kr på Emmaus. "Odygd och vanära - Folk och brott i gamla Stockholm" av Arne Jarrick & Johan Söderberg.

Det är en superintressant bok skriven av två historieforskare. De jämför mål som kommit upp i kämnarsrätten och kyrkorätten i Stockholm 1681 och 1781, inte bara vilka mål det var utan historierna bakom. Fokus ligger på förolämpningar, förtal och våldsbrott.

Resultat: En otroligt djup och bred bild av livet förr. Jag vågar påstå att jag fått en bättre bild av livet på gatan och av hur folk tänker och fungerar i denna bok än genom någon av alla de historiska böcker jag stött på! Rättsfallen beskriver ju vad som faktiskt skett, vilka okvädningsord och genmälen som använts och vad det resulterat i. Det visar också på tidens anda i hur rätten resonerar i domarna. Genom att jämföra dessa två årtal får man också en bra bild av hur saker ändrats mellan århundradena, t ex i samspel stat-kyrka.

En av sakerna som roat mig är att läsa historierna bakom misshandelsmål.
"Han använde inte min titel när vi hälsade, så jag var naturligtvis tvungen att slå till honom med bredsidan av värjan."
Naturligtvis.

"Givetvis" stod männen för de flesta misshandelsmål - medan kvinnorna stod för de flesta förtalsmål.

Förolämpningarna är nog mest intressanta! Dessa spaltas upp i prydliga tabeller där man kan se hur många män och kvinnor som kallats för vad och av vilka. Man får också, så småningom, förklaringar och utvecklanden av vad olika begrepp står för. T ex att "hora" inte bara betyder sexhandel utan generellt någon som fifflat utanför äktenskapet - och både män och kvinnor var horor, även om det var något vanligare att en kvinna kallades för det. Att tjuv inte behövde betyda att någon tagit något olovandes utan det var snarare knutet till heder - att beskylla någon för att vara tjuv betydde att de inte var "ordentliga". Och att vara ohederlig hade inget med att tala sanning att göra utan med Heder - en hederlig människa kunde därför mycket väl ljuga inför rätten för att behålla sin heder, och ansågs därför vara hederlig. Comprendo? Just Heder är ju något oerhört viktigt och som träffar djupt. Ingen blir väl så arg som då de anklagas för att vara ohederliga! Så också på denna tid, det ser man i misshandelsfallen, som i varje fall mellan män ofta uppstår ute på gatan när någons heder beskylls...

I mitt tycke den mest intressanta detaljen är förolämpningen "hundsfott" som sticker ut som den allra vanligaste förolämpningen till en man. Förklaringen av vad det är för något får man i boken, tillsammans med insikten att det förekommer även i andra länder, t ex Island och Tyskland. I princip syftar det till hundens kvinnliga könsorgan, och betydelsen graveras genom tanken att det kvinnliga könsorganet är så att säga passivt, något som penetreras och därför är underkastligt det manliga könet, vilket i sin tur betyder att det för en man är oerhört kränkande att bli kallad för en passiv och underdånig kvinnlig hunds könsorgan. Kort sagt; bli kallad Fitta.

Är inte det en insikt, så säg! Helt plötsligt får dagens Fittor och Horor en vidare och mer historisk förklaring. Det intressanta här är väl när Fitta övergick från att vara en rent manlig förolämpning till att bli en kvinnlig och en förlämpning för båda könen? Och när Hora blev en renodlat kvinnlig förolämpning - även om jag tycker mig märka att män nu också kallas det igen??

Förutom detta så får man god insikt i olika skikt i samhället, hur pigor och husbondefolk förhöll sig, män och kvinnor, militär rättsskipning, världslig och religiös makt...

Helt klart de bäst spenderade 40kr på länge - och skitkul toalektyr!

Övningsuppgift 1 i Mammaskolan

Uppgift: Sitt akut barnvakt åt kompisens nyfödda bebis.

Teori: Förvisso var det flera år sedan jag tog hand om barn, men jag är inte helt oerfaren och det praktiska löser sig alltid. Sunt förnuft brukar räcka långt och här ses en chans att pröva mitt berömda lugn i nödsituationer i ny miljö.
Metod: Lyssna noggrant på information om matrutin, blöjrutin och inte minst tips på glädjeförhöjningar.
Handlingsplan: Ja, vad gör man med en nyföddis?? I några minuter satt jag faktiskt där och tittade rakt fram, lite rådvill - tills jag kom på att man ju kan vyssja och prata och titta i speglar och ligga på lekmatta och förundras över hur han långsamt inser att han kan boxa mjukdjur med händerna och sedan roas av när han tycker det är jättekul.
Problematik: Två incidenter. Först en Hick-Incident där grabben blev otröstlig när det där otäcka inte gick bort. Men grabben löste det, för när han skrikit sig trött så försvann hickan också. Nästan incident var en Mat-Incident. Grabben gick från nöjd till utsvulten-på-gränsen-att-dö på tre sekunder - och då kunde jag inte fixa fram käk snabbt nog. Med den utsvultna stackaren skrikandes så såg jag dessutom till att försena maten ytterligare genom att tappa locket till tillbringaren - så att det skvätte vatten över halva köket inklusive mig själv... "Jag kommer, NN, jag ska bara torka rent skåpluckorna" var en uppmaning grabben gav blanka katten i. Allt väl när sölmoster äntligen kom med flaskan dock.
Resultat: Grabben lever och mår efter omständigheterna bra. Jag däremot måste vara lite sjuk - för jag ville ta med honom hem och behålla honom!
Slutsats: Visst klarade jag att behålla lugn även i denna situation. Något lustigt hände dock på resan dit. Jag var inte alls orolig över det praktiska, faktiskt inte riktigt ens över om något skulle hända, alltså det själva praktiska i nödsituationen - men däremot slog Ansvaret ner som en blixt från himlen. Han var ju Mitt Ansvar. Det var läskigt. Det var nog bara en försmak till vad som komma skall...
Betyg: Frågar man grabben är han nog inte glad över att jag inte kunde ta bort hickan eller att jag inte kom med mat inom fem sekunder, så han ger nog en 2:a. Jag tycker dock att jag bör premieras för att jag behöll lugn när köket och jag själv var genomvått så jag ger mig själv 3,5.

Stor katastrof och liten tröst

Min favvotermos e döööööö, den e dööööööö!!!

Igår skulle jag ta med te till Hagaparken, så jag tog upp favorittermosen ur en flyttkartong. Den luktade. Den luktade som om den varit tätt försluten i tre månader och hunnit bilda lite mögel. Jag diskade den, använde den och allt var frid och fröjd.

Idag tänkte jag att jag skulle tvätta den lite mer noggrannt. Det är för många skrymslen i toppmekanismen för att man ska kunna använda diskborste, så jag frågade mig hur jag skulle få bort avlagringarna i alla springor och vrår. Så tänkte jag att folk ju kokar nappflaskor...

Så jag kokade upp vatten och la ner smådelarna till termosen i kastrullen...

Dålig idé!

Efter några minuter lossnade "den lilla röda grejen som man fjongar upp för att öppna termosen" och helt plötsligt hade jag ännu fler smådelar i handen!

Min termos dog!!! Mitt framför ögonen på mig!!! Aaaargh!!!

Jag försökte laga den, men det kokande vattnet deformerade den lilla lock-grejen så nu går den inte att sätta ihop. Förvisso, med lite uppfinningsrikedom så kan jag nog fortsätta använda termosen - om jag skruvar loss hela toppartiet när jag häller upp dryck - fast först måste jag lista ut hur jag får vissa smådelar att sitta fast, för annars läcker locket.

Jävla skit-jag och förstöra så där! Och Woolworth finns ju inte ens längre för att köpa en ny. Får lista ut var mer man kan köpa just den här sorten - den bästa sorten jag någonsin haft. Väger noll och håller dryck inte bara varmt utan HETT precis hela dagen. Så just därför tänker jag hitta ett sätt att fortsätta använda den - om jag så ska hålla ihop smådelarna med gaffatejp!

Som lite tröst på såren så lämnade jag blod idag och valde en present som förhoppningsvis betyder slutet för kallt te på jobbskrivbordet. En termomugg. Nu vet jag ju inte än om den verkligen fungerar, eller hur länge teet håller sig varmt, men det får jag utforska. För visst är det irriterande när man gjort sig en kopp gott te och så kommer en kollega eller så får man ett jobbsamtal och innan man är klar har det gått en halvtimme och teet är feskallt. Håller muggen teet varmt i en timme så är jag glad!

Carina syns på Haga

Det är lustigt det här med hur man kan bo någonstans och åka förbi en plats tusentals gånger, säga till sig själv att den vore kul att besöka - men tio år senare har man fortfarande inte varit där!

Hagaparken är ett sådant ställe för mig.

Idag rådde jag bot på det. Jag, en kompis och hennes lille bebis spenderade hela eftermiddagen i solen i Hagaparken. Vi knallade runt i fyra timmar, inklusive pauser. Vi kollade på fåglar och träd och hus och vatten och springande tokar och njöt till fullo av sommarvärmen.

Parken var jättefin, men tyvärr blev det för mycket asfaltspromenad så nu sitter jag med ett svullet och värkande knä. Så där, då har jag åtminstone lärt mig att ta bussen till parken och inte tro att det är ok att gå genom stan. Och att hålla mig undan asfaltsvägarna där inne. Irriterande.

Just därför undrar jag om mitt nya projekt inte torde vara att utforska Nackareservatet. Jag kollade upp det på nätet och det verkar finnas jättemånga härliga vandringsleder i skogsområde - och stigar gillar både jag och knät. Dessutom fanns det en rutt som tog in både sjö, något slags höjder - och ett soldattorp! Vill se!

Hm, och så var det Drottningholm. Undrar om det är asfaltsstigar där..? Isåfall blir det kort promenad med många pauser, för det är också ett sånt där ställe jag faktiskt aldrig varit till. Har jag upptäckt.

Jodå, ser ut som att jag ska kunna roa mig i höst. Termos och mackor och härliga höstpromenader!