Carina syns på Haga

Det är lustigt det här med hur man kan bo någonstans och åka förbi en plats tusentals gånger, säga till sig själv att den vore kul att besöka - men tio år senare har man fortfarande inte varit där!

Hagaparken är ett sådant ställe för mig.

Idag rådde jag bot på det. Jag, en kompis och hennes lille bebis spenderade hela eftermiddagen i solen i Hagaparken. Vi knallade runt i fyra timmar, inklusive pauser. Vi kollade på fåglar och träd och hus och vatten och springande tokar och njöt till fullo av sommarvärmen.

Parken var jättefin, men tyvärr blev det för mycket asfaltspromenad så nu sitter jag med ett svullet och värkande knä. Så där, då har jag åtminstone lärt mig att ta bussen till parken och inte tro att det är ok att gå genom stan. Och att hålla mig undan asfaltsvägarna där inne. Irriterande.

Just därför undrar jag om mitt nya projekt inte torde vara att utforska Nackareservatet. Jag kollade upp det på nätet och det verkar finnas jättemånga härliga vandringsleder i skogsområde - och stigar gillar både jag och knät. Dessutom fanns det en rutt som tog in både sjö, något slags höjder - och ett soldattorp! Vill se!

Hm, och så var det Drottningholm. Undrar om det är asfaltsstigar där..? Isåfall blir det kort promenad med många pauser, för det är också ett sånt där ställe jag faktiskt aldrig varit till. Har jag upptäckt.

Jodå, ser ut som att jag ska kunna roa mig i höst. Termos och mackor och härliga höstpromenader!