20 September 2009

Offentlighetsprincipen kan inte blundas för i praktiken

Ibland blir jag rädd.

Som när en chef på Myndigheten säger: "Vi har inga allmänna handlingar." Framförallt som hela myndighetens verksamhet går ut på att behandla allmänna handlingar! Vår myndighet omfattas nämligen inte av det omvända sekretesskyddet (som säger att allt i utgångsläget är hemligt) utan allt är precis som på de flesta myndigheter offentligt såvida sekretessregler inte säger annorlunda. De flesta handlingar och uppgifter skyddas förvisso av sekretessregler, men i utgångsläget är de allmänna och vissa av dem är faktiskt efter en sekretessprövning t.o.m. offentliga.

Eller som när en anställd säger: "Jag fattar inte det här med sekretess, så jag tänker helt enkelt inte avslöja något till någon. Det är enklast så." Och några håller med. Och ingen handledare eller chef rättar dem!

Visst, alla uppgifter som rör själva ärendena är rekretesskyddade, men det finns en handfull uppgifter som inte är det. Generellt. Sedan kan man behöva göra en viss prövning i vissa fall i alla fall.

Visst, det kan vara krångligt. Men det innebär inte att man på en myndighet kan slippa undan - för är uppgiften oskyddad så SKA man ge ut den. Det står ordagrant så i förvaltningslagen och personalen har ett tjänstemannaansvar att utföra denna uppgift.

Varför är det så svårt att förklara läget som det är? Med lite enkel pedagogik kan man lätt spalta upp ett steg-för-steg-schema för hur man prövar de flesta fall. Gråzoner i åtanke, förstås. Eller är det så att inte ens handledarna och cheferna förstår...?

Då är jag rädd.

1 comment:

Anonymous said...

Tror tyvärr att du har rätt i din sista mening....
Sekretess är en djungel och det tolkas lite hur som helst tycker jag, vi har svårt att få ordentliga svar på mitt jobb. och den ene säger på ett vis och den andre på ett annat vis!! *suck*