Ovant men kul att vara rekommenderad läsning

Fredag, och det låter nästan mer vansinnigt än i måndags. Jag får en berättelse publicerad i en bok. Jag! Folk - ja, några räknar jag kallt med - kommer läsa mig. Folk jag aldrig mött! Och mitt namn kommer stå vid berättelsen. Mitt namn!

Visst, jag har inte skrivit en egen bok. Och novellsamlingen kommer knappast stå på Top 10 på Akademibokhandeln. Men jag blev utvald i en novelltävling - och bara det tycker jag faktiskt är kanon! Oavsett om juryn har skummat, lusläst, hånat, skrattat eller smackat sig igenom bidragen så har de bland allt de haft att välja mellan lagt min novell på minnet. På något sätt. Och oavsett hur så har min berättelse gjort intryck på en samling främlingar. Och det är coolt. Riktigt kanon, faktiskt.

Visst, jag kom inte bland de tre främsta. Men min novell är bland de 21 som gjorde så pass stort intryck att juryn valt dem att medverka i en novellsamling. Av alla inskickade bidrag är alltså min novell rekommenderad läsning. Tänker man så, så är det som hänt riktigt häftigt! Det hade varit kul att bli omnämnd i en slutlig lista. Det hade varit jättekul att få sin novell publicerad i en tidning (Amelia, i det här fallet). Men jag ska få min novell publicerad i en bok - det är faniming supercoolt!

Nu vet jag i och för sig vare sig hur eller när boken distribueras. Som sagt, den kommer knappast stå bland Top 10. Men som jag ser det finns tre möjligheter:

Antingen kommer den ut i någon liten upplaga i bokhandlarna - så där som man sett publicerade bloggar, citatböcker och andra skrifter med tidningslogga både fram och bak. (Dem man hittar på rean senare samma år.) Och det vore ju skitkul, att gå och köpa en bok där min berättelse är med! Och hamnar den på rean kommer ju folk köpa bara för att det är billigt, och då sprids berättelsen ännu bättre.

Eller så kommer man bara kunna köpa boken via Vulkan.se - bokförlaget bakom tävlingen. Men även om man tänker att ingen utom de 21 författarna är intresserade så kommer de och deras familjer, vänner och bekanta köpa boken. Det är en schysst läskrets det också!

Eller så får man boken som gåva/bilaga med ett nummer av Amelia. Då tänker jag att av alla som köper Amelia varannan vecka så finns både de som tilltalas av erotiska berättelser och de som inte gör det. Men eftersom boken är gratis och att det dessutom är något "nytt" - nämligen erotiska noveller FÖR kvinnor AV kvinnor - så kommer båda läger åtminstone bläddra i den. Om några sedan hajar till, skrattar eller myser åt just min berättelse - då är jag nöjd.

På det hela taget är jag nöjd. Stolt faktiskt. Och ovan. Måste erkänna att det kändes både märkligt och lite coolt att läsa om den här boken i tidningarna idag, och liksom veta att jag kommer vara med. Jag! Så risken finns att jag kommer påminna mig själv här på bloggen ett tag. Bara tills jag vänjer mig vid tanken.

Du kan läsa mer här:
Aftonbladet: Linda Skugge om boken och tävlingen. (Vill bara kommentera att min novell är äckligt konservativ.)
Aftonbaldet: Vinnarnovellen. (Hm, jag är nog konservativ, och i det här fallet mer poetisk... jag gillade inte alls de råa ordvalen.)
Expressen: Intervju med vinnaren, Ann-Helene Welander.