1) Flera ministrar i den nya regeringen har tidigare undvikit eller “glömt” att betala tv-licens. Hur påverkar gamla synder deras nuvarande förtroende som ministrar?
Allvarligt. Att inte betala tv-licens maste jag erkanna inte paverkar mitt fortroende for dem som yrkesmanniskor det allra minsta. Kom igen, allvarligt talat...
2) Plötsligt fick Radiotjänst tusentals samtal från privatpersoner som ringde in och anmälde tv-innehav. Vilka tror du fuskar mest med tv-licensen: Väljarna eller de valda?
Procentuellt sett - bada grupper.
3) Ska det ställas högre krav på politiker än på “vanligt folk”? Varför/varför inte?
Det beror helt och hallet pa vad det galler och vilken roll, position, inflytande och stallning personen ifraga har. Politiker ar ett yrke, precis som en chefsstab pa ett foretag. Det viktiga ar hur de skoter sina jobb; sitt engagemang och insatthet i uppgifterna. Sa lange deras personliga syn pa saker inte gar vasentligt emot arbetsuppgifterna sa har jag inget emot deras fel och brister. De ar medborgare som alla andra. De bade pruttar och suckar over att behova betala 1.50 for matkassen.
Jag anser inte att en finansminister ar mindre trovardig i sin yrkesroll om han privat har en betalningsanmarkning eller har snattat en Toblerone. Jag ser heller inget fel med en justitieminister som suttit i fangelse (kanske snarare kan tillfora nagot...) men jag kan inte acceptera en rasist som migrationsminister eller en en naringsminister som skovlar bolag...
4) SSU:s ordförande, Anna Sjödin, blev nyligen dömd för krogbråket i vintras. Vem tror du mest på: Krogvakten eller Anna?
Jag har mest himlat med ogonen at historien - for jag tror bada tva har skuld i det hela - sa jag slutade engagera mig ratt tidigt. Kanner inte till detaljer nog for att uttala mig egentligen.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment