Korstecknet, en kriminell handling i Glasgow

I Februari skrev jag om kalabaliken nar Celtics malvakt gjorde korstecknet under ett Glasgowderby. Nu har historien fatt ett juridiskt efterspel. Celtics polska malvakt Boruc har blivit varnad av aklagaren, ett alternativ till atal, for brott mot allmana ordningen.

The Crown Office said Boruc's behaviour had taken place before a crowd in the charged atmosphere of a match between Celtic and rivals Rangers.

As such, it constituted a breach of the peace.

(BBC.co.uk)

Det var alltsa inte korstecknet i sig som var problemet utan sammanhanget det gjordes i. I det har fallet nar Boruc i borjan av andra halvlek gar till malet omringat av 3 sidor Rangersfans. Lat mig da bara fa kommentera att den dar laddade stamningen faktiskt inte fanns pa Ibrox forran efter denna incident. Celtic har en kortsida pa Ibrox och precis vid den sidan, dar fansen sa att saga mots, sa ar det klart att det hacklas och provoceras. (Men i arlighetens namn, stamningen ar faktiskt mer hatsk under ett DIF-AIK derby!) Andra halvan av Ibrox ar Rent Rangers och i denna match kolugn. Som sagt, tills Boruc gor korstecknet...

Jag vet inte, men det kanns som att den har rigida approachen mot Secterian Abuse biter sig sjalv i svansen. Korstecknet blev provocerande for att de officiella myndigheterna bestamt att det kunde vara provocerande. Da ar det klart att motstandarfansen tar varje tillfalle i akt att leta sma detaljer som de kan anvanda emot arkerivalerna. Lagstiftningen har funnits i tva ar nu. Ar det inte dags for en utvardering snart?

Fredagsfyran om Livet och döden

1) Livet följs oundvikligen av döden. Har du accepterat att du en dag kommer att dö?
Nej.

2) Ibland rycks nära anhöriga från livet snabbt och utan förvarning. Ibland efter en tids sjukdom. Vilket alternativ är mindre dåligt?
Battre med forvarning, men inte om den sjuke lider av sjukdomen.

3) Har du planerat hur du vill ha din egen begravning? (Alternativt: Vill du planera din egen begravning eller vill du inte tänka på det?)
Vill begravas hel i kista, resten kvittar. (Antingen vill jag bli uppgravd och hamna pa museum om 300 ar eller sa vill jag atminstone ge mig sjalv en chans till hamnd ifall det senare visar sig att jag nog blev mordad i alla fall...)

4) Vad tror du händer efter att vi dött? Återföds vi? Kommer vi till himlen/nirvana/någon annanstans? Försvinner vi bara?
Vi blir maskfoda och del i naturens kretslopp.

Tjoho, det har kanns ju jatteroligt. Nu ar jag verkligen laddad infor helgen... :-/

Brott & Straff - ok da.

Fick ett brev idag. Fran Strathclydepolisen. De har mig pa bild nar jag kor 41mph pa en tom, trefilig 30mph-vag 21.30 en onsdagkvall. Erkann eller ga till domstol.

Ok. Jag erkanner. Det kanns som att jag kort 60 pa sa manga tomma svenska 50-vagar genom aren att det nog ar min tur att aka dit nu.

For att inte tala om hur jag kort pa tomma motorvagar...

Jag vet, jag har brutit mot reglerna och bor val kanske skammas lite, men det finns val inte nagot brott som det rycks sa mycket pa axlarna at som fortkorning. Jag ar inte battre an nagon annan. "Ja men..."

Jag har ingen sympati med dem som bryter 30-regler, eller dem som kor fort i tatbebyggda omraden med hackar, parkerade bilar, folk etc etc. Jag tillhor faktiskt heller inte dem som vill ha hojda fartgranser. Fast det betyder inte att jag tanker halla dem som finns. Det betyder snarare att jag utgar ifran att jag inte ar den enda som, lite skamtsamt, ser fartgranserna som rekommendationer. Hojs granserna sa ar jag overtygad om att det inte kommer betyda nagot annat an att fortkorarna kor annu fortare.

Sa. Ar vagen bred och tom kommer jag fortsatta kora som jag tycker verkar lampligt, fast jag tanker inte vara lika nonchalant gallande fartkamerorna. Atminstone en viss kamera i vastra Glasgow fungerar som den ska...

I detta brev fick jag skriva under pa att jag erkanner. Sedan kommer ett brev med beslut om det blir rattssak eller fasta boter eller vad sjutton Procurator Fiscalen bestammer (typ aklagare). Har ingen aning om vad Skottlands boter ligger pa, men det lar jag val bli varse. Likasa om deras Pricksystem aven galler mig med utlandskt korkort. Hm, kan bli en intressant ovning...

Och som sagt. Det var nog min tur. Efter 11 ar pa vagarna och en faststalld fortkorning sa maste jag anda saga att upptacktsrisken inte ar sa himla stor... Som sagt, jag borde kanske skammas atminstone litegrann, men med tanke pa hur, var, nar etc etc sa kanns det snarare litegrann som nar man fick kvarsittning for att ha kommit 2 minuter for sent... Och den kvarsittningen tog jag ocksa utan att knussla.

Via Direct, kan jag hjalpa till med nagot?

Jag vet inte hur det var med er mamma, men min tjatade alltid om Fargade och Vita maskiner nar hon talade om tvatt. Sjalv pratar jag om 40 och 60 och hanvisar till graderna.

Vete sjutton vad det var som skapade mina nya aprikosa underklader men ett ar da sakert - jag har inget behov av separera nagon Vittvatt langre...

Bomber i handvaskan? Bah.

I torsdags avslojades/sprangdes/hur man nu ska saga terroristplaner som skulle ta plats i Storbritannien. Tror man, eller kanske pa ett plan pa vag till USA. Man ar inte helt saker.

Vad som ar sakert ar dock lamslagna flygplatser och kraftiga forseningar over hela landet. Fortfarande. Inget handbagage ar fr o m i torsdags tillatet pa nagot flyg, inrikes sa val som utrikes. Det ar valdigt strikta regler pa vad som far tas med; resehandlingar, planbok, receptbelagd medicin (fast inte i flytande form om man ska till USA), glasogon (fast inte fodralet) och har man spadbarn far man ta med vad man maste men hela torsdagen, i vilket fall, sa fick mammorna smaka pa vallingen framfor vakterna for att visa att det inte var sprangmedel.

Tidningar, bocker, smorgasar, tofflor... icke sa nicke.

Tva kollegor upplevde kaoset i torsdags respektive fredags. Otroliga forseningar, bevapnad polis och man slapptes inte ens in pa flygplatsen utan att visa biljet. Aven om resenarerna, enligt kollegorna, tydligen var forvanansvart samarbetsvilliga sa marker man pa snacket pa stan att folk inte riktigt haller med om de har nya sakerhetsatgarderna.

Sakerhetsnivan i UK ar nu pa "kritiskt" - hogsta niva. Men pa jobbet suckar man om overreaktion, propaganda och overloppsgarning. Vill man spranga ett flyg sa gor man det anda. Som ena chefen mycket riktigt sa:
"En sjalvmordsbombare kan stoppa sprangmedel i arslet och inte en manniska skulle upptacka det."

Det har "Kriget mot Terrorismen" har verkligen blivit en Peter och Vargen-historia. Det har gripits over 20 pers i UK samt 2 brittiska medborgare i Pakistan. Men inte ens den pratglada gamla tanten pa bussen trodde att det var nagot allvarligt pa gang.
"Sa de skulle ta med sprangmedel i handbagaget? Har MI5 redan glomt vad som hande i Lockerbie? Handbagaget. Bah."
Sprangningen av planet i Lockerbie skedde i bagageutrymmet. Och dar kan man fortfarande forsla bomber i Ipods och mobiltelefoner - forinstallda et c.

Savida det inte presenteras handgripliga bevis pa att en plot var pa G sa tror jag Blair ar illa ute, annu mer illa ute, hos folket.

Sjalv ar jag bara glad over att inte ha nagon langresa inbokad narmsta tiden...

Fredagsfyran om 11 September 2001

1) Om en månad är det exakt fem år sedan terroristattackerna i USA. Vad minns du från den dagen (var du var, vad du gjorde, hur du fick veta, etc)?
Jag kom till jobbet pa eftermiddagen och en kille dar berattade vad som hant. Det lat som ett skamt sa jag skrattade, nar vi sa fick veta att ett till plan pangat (for jag vet att jag inte visste om bada samtidigt) sa forstod jag att det var sant och skalvde faktiskt for det lat sa otroligt, som om det kom fran nagon actionfilm. Jag blev inte radd eller nagot men reagerade pa att det lat som en san otrolig grej att handa.

2) Snart har två filmer om händelserna, United 93 och World Trade Center, premiär. Var det för tidigt att göra dessa filmer?
Nej, det tycker jag inte. Eller kanske, for jag sag United 93 och den var skitdalig, bara en massa prat, sa kanske det var for tidigt for filmmakaren att gora den eftersom han inte kunde gora en sjysst rulle av det utan var for paverkad av sina egna kanslor...

3) Har ditt liv förändrats sedan den dagen och i så fall hur?
Forutom nippriga politiker och overdrivet uppskruvad sakerhet och taskig aktiemarknad och folk som ser spoken overallt och en laskig utveckling dar tortyr och overgrepp fran stater ursaktats med hanvisning till detta enskilda event sa har inte mitt liv paverkats mycket. Men sa ar jag vit europe ocksa.

4) Hundratals personer sitter fängslade utan rättegång på Guantánamobasen. Vad vet du om detta och vad tycker du?
Jag vet en del om det (av det man far veta, det ar fortfarande mycket markliga och obskyra omstandigheter inblandade) och tycker inte om det.

Syntax error

The varsta med att ha semester ar att man maste tillbaka till jobbet. Framforallt om man inte gillar jobbet man har. Det var riktigt laskigt for jag madde fysiskt illa sondagen och mandag morgon. Sedan visade det sig, sa klart, att allt inte var sa pestigt som jag trott utan det GICK faktiskt att jobba.

Efter att ha glomt bort och darmed behovt andra sisadar vartenda losenord pa datorn... Markligt vad lost de satt i huvet.

Sa att haret reser sig...

Satt lugnt och smapratade med frisoren medan hon utforde halvarstrimmningen. Plotsligt skrattade hon till och pekade mot huvet. Haret var blott och platt, men ett tiocentimeters gratt harstra stack rakt upp! Hon klippte av det och fragade om jag hade det stressigt pa jobbet. Sedan rynkade hon pannan for hon hade tagit upp det for att ge det till mig da hon upptackte att det inte alls hade samma egenskaper som mitt ovriga har. Det var tjockare och kandes mer... syntetiskt. Men det hade suttit fast i huvet pa mig!

Hjalp, haller jag pa att forvandlas till en docka???

Fredagsfyran om Väder och vind

I April fick jag en "utmaning"; att skriva en minst 20 sidor lang berattelse med vissa givna ingredienser. Hm. 3 man och 106 sidor senare borjar jag narma mig slutet... Sa bloggeriet ligger pa sparlaga - om det inte redan markts. En fredagsfyra har jag tid att plutta in i alla fall!

1) Vad är utetemperaturen hos dig just nu?
+21 tydligen
2) Det har varit en väldigt varm sommar hittills. Vid vilken utetemperatur börjar det bli olidligt för dig?
Nu blandar du ihop det. I England har det varit 'valdigt varmt', har i Skottland ar det precis som vanligt... +20 som bast. Naja, passar ju bra, for vid +25 borjar jag tycka allt utom badstrand ar outhardligt.
3) Att sola brukar vara skönt. Är du rädd för det allt tunnare ozonlagret?
Njaeaeae.... Jag tanker faktiskt pa brannskador nar jag ar ute och vandrar, men det ar mest for att jag forstorde mig en sommar och nu branner mig pa 5 sekunder. Och det kan aldrig vara bra... Men jag maste saga att jag inte agnar ozonlagret manga tankar...
4) Vad tycker du om åska?
Mysigt. Vi hade ett askovader en kvall i Juni da det blixtrade fran fyrtioelva hall samtidigt och mullret inte hangde med. Det holl pa i timmar! Det var som att kolla in luftvarnseld eller nagot! Fast jag gillar det inte nar det ar 'precis' ovanfor huset, da ar det laskigt nara...

Fredagsfyran om alder

1) Hur gammal är du?
31
2) Hur gammal bedömer du att du är rent mentalt?
Eh... ok, det ar inte detsamma som vilken alder jag agerar. Jag har nog alltid varit aldre mentalt an hur jag agerat. Med tanke pa att jag agerar som nagon nagonstans mellan 15-25 och folk tror att jag ar runt 22-24 sa tror jag nog att jag mentalt ar... vanta nu forresten, vad definierar en manniskas mentala alder? Mognad? I vilket avseende? Erfarenhet? Hur den anvands? Du, jag tror att jag passar. Jag kanner korkade 50-aringar och kloka 14-aringar. Mental alder... vad ar det?
3) Vid vilken fysisk ålder skulle du helst vilja vara - och varför?
Fysiskt... Knat pajade nar jag var 19, forsta skadan kom nar jag var 17 sa... 16. Valtranad, stark och uthallig.
4) “Alla vill till himmelen men ingen vill dö” sjunger Timbuktu. Skulle du vilja leva för evigt?
Arligt talat, jag ar i princip bara radd for en sak - att do. Inte for doden i sig men att do, for jag vill inte. Sa ja, jag vill leva for evigt. Nu i alla fall. Fraga mig igen nar jag sitter forkalkad och blind pa ett alderdomshem nar jag ar 92.

Prata vader

I ungefar en vecka nu har det bara pratats om en sak i UK - hur man klarar av hettan. London ligger runt 25-30 grader och Engelsmannen flyter bort.

Har uppe i Skottland forstar vi ingenting. Det ar 12 grader pa morgonen och knappt 20 pa eftermiddagen innan det nagra timmar senare sjunker tillbaka till 16.

Faktiskt, det ar ratt behagligt. Jag tror det ar det jag gillar bast, det ar behaglig temperatur aret runt har uppe. Visst skulle det vara skont att bada och sola i +25 grader nagra dagar. Problemet ar att det inte gar att bada i Skottland. Typ. Aberdeen har otroligt fina sandstrander, men det blaser djavulen och doppar du tan i vattnet fryser nasan till is. Loch Lomond - Glasgows narmsta vattenpol - ar ungefar lika inbjudande som Vatten.

Nu har vi faktiskt haft varmt i tre dagar har, men sa brukar en skotsk sommar vara ungefar en vecka ocksa...

Bankstrul - ett ar senare...

Om ni nagon gang flyttar till UK, ta da tva goda rad fran mig;
1. Se till att inget av dina namn innehaller å, ä eller ö.
2. Se till att ditt fornamn faktiskt star FORST i passet.

Jag haller pa att fa allvarligt psykbryt har borta.

varen 2005 slogs jag i 6 veckor med Clydesdale Bank om stavningen av mitt efternamn, och forlorade. De har stavat DJARV sedan dess, alla andra stavar det DJAERV, som det star i passet.

I slutet av April 2006 anstalldes jag av Abbey, ocksa en bank. De har som krav att man oppnar konto med dem dar de betalar in lonen. Inget undantag. Abbey kan lasa pass och vill att jag stavar DJAERV.

UK har inga personnummer eller samkorda register, sa for att oppna konto maste jag "identifiera" mig med ett brev adresserat till min hemadress. Det ar strikta regler vilka typer av brev som ar godkanda. Mina alternativ ar begransade till bankutdrag och brev fran skattekontoret. Eller snarare till skattekontoret, for banken stavar mitt namn "fel". Enligt Abbey. Detta tog dem en manad att upptacka.

En manad och tva paminnelser senare har nu brevet fran skattekontoret anlant. DJAERV.

Abbey slar bakut.

Det star Carina Djaerv i brevet. I passet star det Aasa Carina Djaerv. Abbey vill att jag ska byta namn till Aasa... vilket de anser ar mitt fornamn...

Jag vet inte vad jag ska gora langre. Det finns inte en chans att jag kan fa ett brev fran nagon i hela varlden adresserat till nagon Aasa Djaerv. Vem helsike det nu ar.

Abbeys lonekontor vagrar betala till en annan bank, Abbeys bankavdelning vagrar oppna ett bankkonto under mitt namn, vilket ar samma namn som lonekontoret har, utan vill oppna ett konto under ett annat namn, vilket varken lonekontoret eller skattekontoret kanner igen... Paminn mig om att aldrig, aldrig mer klaga pa svensk byrakrati.

Fredagsfyran om Mardrömmar

1) Har du ofta mardrömmar?
Inte jatteofta, men det hander. Oftast lyckas jag vanda dem medan jag drommer dem, ett trick jag larde mig som liten...
2) När hade du senast en mardröm?
Oj, det minns jag inte. Vet att jag hade nagon drom for ett par manader sedan dar "kanslan" var obehaglig, men jag minns inte exakt vad det handlade om.
3) Vad brukar dina mardrömmar handla om (alternativt, om du inte har mardrömmar: vad brukar dina drömmar handla om)?
Mardrommarna brukar ultimat handla om frustration. Jag forsoker forhindra en olycka men kan inte, forsoker radda folk som ar sa puckade att de vagrar halla tyst nar fienden kommer, att jag blir oskyldigt anklagad for nagot, att de tar fel pa mig och nagon et cetera. En av mina obehagligaste var nar jag dromde att jag skulle "rasklasificeras" av ett gang nazister.
4) Har du någonsin drabbats av sömnparalys?
Jag tror det. Nar jag var Erasmus-student delade jag rum med en tjej jag talde mindre och mindre for varje dag. En natt dromde jag att hon kom fram till min sang och strop mig. Jag 'vaknade' men kunde inte oppna ogonen och jag kande 'nagon' trycka underarmen mot min strupe. Det var en valdigt verklig och fysisk kansla och jag fick en sekunds panik innan jag kunde oppna ogonen och rora mig. Tjejen lag i sin sang och kunde omojligt ha hunnit springa tillbaks fran min ande av rummet. Fast jag var lite smaradd for henne resten av dagen...

VM fran nagonstans i Glasgow

Se pa fan, Sverige kan faktiskt gora mal. :-o

Och Skotten havdar att vi har potential och att vi nu kommer sla England (vilket orsakade grymtningar fran Engelsmannen) men att Wilhelmson "ser bra ut men inte gor sa mycket". Honom gillar vi inte. Fast Kimpa Kallstrom gillar vi. Nordirlandskan tycker att Allback ar snygg. Och pa tv pratar de om Henrik Larsson "for att tillfredstalla skottarna, eftersom vi pa BBC ideligen blir beskylda for att vara anglofiler".

Tidigare idag sprang vi ett gang fran jobbet till narmsta klubb for att kolla pa England - Skottland. Ja, det ar sa den har annonserats har. 7 av Trinidads spelare lirar i Skotska ligan och dessutom har de en spelare som heter Scotland... Majoriteten i klubben holl pa Skottland och blev lika besviken som jag pa resultatet. Jakla engelsman.

Slutligen:
Jisses, var det SA lange sedan jag lamnade ett livstecken! Hrm. Det kanske blir sa nar man helt plotsligt far skrivklada och satter igang med en halv roman och dessutom leker runt med bade tyska och svenska kompisar. Men jag lever! Jag lovar. Nar saker och ting lugnar ner sig kommer fler rapporter.

Positivt besok i Melrose Abbey

En gang skrev jag i en uppsats att "en resa utan vedermodor ar ingen resa utan en transport". Jag tankte pa det i sondags. Jag tankte ocksa pa vilket jakla besvar det ar att resa med nagon som inte kan det se det positiva i saker utan hela tiden suckar och gnaller over sadant vi i vilket fall inte kan paverka!

Melrose Abbey ar en beromd ruin av ett stort, gammalt kloster. Gillar man ruiner, gamla kloster och gargoyles(!) sa ar det vart ett besok. Detsamma om man ar intresserad av romartiden for det lag ett romarfort pa en av kullarna bakom klostret och man har hittat massor med prylar dar. Tanken var att vi skulle besoka klostret och knalla upp for kullen till fortet. Pa kopet skulle vi fa en sightseeing genom Lothian & Borders, en del av landet som jag maste erkanna att jag inte agnat mycket uppmarksamhet.

Bade jag och Tyskan kollade upp busstiderna. Bada tva hade tillfalligt fel pa synen. Istallet for en timmes bussresa fran Edinburgh sa skumpade vi runt i tva! Det var kanonfint vader och vi hade redan suttit en timme i buss mellan Glasgow och Edinburgh, dessutom var det inte Glasgowpriser pa lokalbussen. En First Day i Glasgow kostar £2.75, snubben i Edinburgh ville ha £8.50! Sa klart att vi inte var glada. Men det blir inte roligare om man agnar resten av resan at att gnalla om saken.

Naval, klosterruinen var stor och fin och anda var det bara sjalva kyrkan vi sag. Resterna strackte sig langt utanfor dagens murar sa det blev till att anvanda fantasin. Enda nackdelen med Melrose Abbey ar nacksparren. I vart fall om man gillar gargoyles! Jag stirrade konstant uppat och det fanns nagra riktigt roliga rackare. Vad sags om en gris som spelar sackpipa? Eller nagot som jag bara kan beskriva som en ekorre med dodskalle...

Kollar man ner i marken till vanster om kyrkan sa ser man nagot annat; minnesstenen over Robert The Bruce's hjarta, som ligger begravt dar. Fast inte just precis dar stenen ligger, inte om man gar efter fotona pa utstallningen... enligt dem ar stallet omarkt. Storyn ar att Robert the Bruce ville att hans hjarta skulle aka pa pilgrimsfard, men pilgrimmen dog i Spanien och hjartat forslades till Melrose dar det begravdes. Man hittade det 1921 och, eh, begravde om det i en ny urna.

Det blev ingen promenad uppfor kullen. Tre timmars bussresa - enkel resa - gav oss knappa tre timmar i Melrose. Och det tog nog tva att stirra pa gargoyles och en att kaka glass... Sa vi sag utstallningen och sa gnallde Tyskan over att det var oklart var busshallsplatsen lag - trots att Melrose ar en sluthallplats med en enda loopformad bussrutt med tre hallplatser - och for sakerhets skull sa suckade hon nar vi akte forbi skylten till Roslin Chapel (da Vinci-koden, ni vet...) pa hemvagen ocksa, ett stalle hon ville till och jag hoppades att vi inte skulle hinna med. Troligen for att fa mig att riktigt gnissla tander over folk som inte kan ta saker for vad det ar och atminstone forsoka gora tillvaron sa kul som mojligt.

Jag ar sa nojd jag kan blir under omstandigheterna. Vi kunde varken paverka busstiderna eller priserna, men nu har jag sett Melrose Abbey, vi akte genom Tweed Valley - och resten av sydostra Skottland, kandes det som - och jag behover aldrig atervanda till den delen av landet mer... perfekt.