Tänk vad olika man faktiskt uppfattar saker. När jag kom hem idag kom jag, en 30-årig man och ett par i sextioårsåldern in genom porten samtidigt. Kvinnan plockar upp något från golvet och muttrar. Hissen kommer och vi kliver in. Kvinnan plockar upp ett kolapapper från golvet och suckar "usch så det ser ut, det var inte alls länge sedan städerskan var här men se, usch" och så suckade hon lite till och beklagade hur fruktansvärt det ser ut i vårt hus. Mannen håller med och säger åt oss (ungdomar i det här fallet) "tycker inte ni det också?" 30-åringen skruvar på sig och letar efter mobilen (varför gör vi alltid det när vi känner oss besvärade, vad gjorde vi innan mobilen fanns?) men jag svarar, helt uppriktigt; "nej, det kan jag inte påstå." Mannen förtydligar, eller nåt; "tycker du inte att det är skitigt här i huset?". Jag orkar ju inte dividera så jag säger "nej inte jämfört med alla andra ställen jag bott på. Då tycker jag snarare det är skitfint här". (HUR kunde just det uttrycket poppa upp just då!?) Mannen och kvinnan flämtar men ska precis kliva ur så mannen säger "ja vi är då vana vid nåt annat".
Jisses. Var det där min spanska roommates föräldrar eller? Ett papper i lobbyn och ett i hissen och de tycker det är ett problem?!? Har de inte större problem än så i livet....
Till saken hör att jag alltid tyckt att jag bor i ett väldigt fint hus med akvarellfärger på väggarna, mycket lite klotter (lite i trapphuset bara, som är smalt och trångt och som ingen går i i vilket fall) och där både städerska och "hustomtar" pysslar runt dagligen. Under helgen kan det förstås ligga lite papper eller sand i porten, men herregud...
31 January 2004
30 January 2004
fredagsfyran, v5
Tema bildning:
1. Ser du dig själv som allmänbildad?
Ja, det tycker jag. Inte expert på något men kan lite av allt möjligt.
2. Vilket skulle vara ditt bästa ämne i Jeopardy?
Ordförståelse eller som det känns just nu "Harry Potter" *skratt*
3. Vilket skulle vara ditt sämsta ämne i Jeopardy?
Svenska kungar eller vad som helst som rör årtal! Oftast har jag järnkoll på varför nåt hände, men inte när...
4. Vad heter huvudstaden i Pakistan?
Är det ett mått på allmänbildning? Var det inte de som bytte namn nyss förresten? Äh, jag har ingen aning. Men jag vet var det ligger! :-)
1. Ser du dig själv som allmänbildad?
Ja, det tycker jag. Inte expert på något men kan lite av allt möjligt.
2. Vilket skulle vara ditt bästa ämne i Jeopardy?
Ordförståelse eller som det känns just nu "Harry Potter" *skratt*
3. Vilket skulle vara ditt sämsta ämne i Jeopardy?
Svenska kungar eller vad som helst som rör årtal! Oftast har jag järnkoll på varför nåt hände, men inte när...
4. Vad heter huvudstaden i Pakistan?
Är det ett mått på allmänbildning? Var det inte de som bytte namn nyss förresten? Äh, jag har ingen aning. Men jag vet var det ligger! :-)
Arbeit macht frei - CSN-versionen
Vet ni hur lång tid det tar att tömma ett sparkonto? Det går på ett klick.
2001 tjänade jag hemska 16000 spänn (före skatt) för mycket enligt CSNs normer. Helt CSN-logiskt måste jag därför betala tillbaka hälften av det. Problemet är att efter skatt får man ut 10500 spänn och det är ifrån den pengahögen jag ska ta de 8000 jag måste betala tillbaka. Hänger ni med? Alltså slet jag på Konsum alla dessa timmar för att av intjänade 16000 kronor få behålla 2500! 2500!!! Jag vill inte ens räkna ut timlönen för det.
Så, nu tänker jag repetera vad säkert tusen studenter sagt före mig i liknande situation:
1) Ok om man på så vis mister bidraget - men lånet? Det är JAG som lånar pengar som ÄNDÅ måste betalas tillbaka. Om jag nu tjänar så otroligt bra men är så korkad att jag vill ta lån så är väl det mitt eget problem, eller hur?
2) Tänk om dessa 10500 jag fick ut ändå hade gått till något roligt, som en utlandssemester. Tyvärr ser jag inget större nöje i att betala räkningar och köpa kurlitteratur för ca 6000 på EN termin.
3) Jag vet att jag SKA meddela ändrad inkomst, men om man vet att man skulle få svårt att klara sig då så tar man faktiskt det beslutet att skjuta problemet på framtiden. Tack vare att en oväntad inkomst dök upp i höstas så har jag nu faktiskt råd att betala tillbaka. Det hade jag INTE kunnat 2001.
Nu vill alltså CSN få tillbaka dessa 8000 och ränta på det. Summa sumarum betalar jag därför nu tillbaka - håll i er - 10141 kronor! Jag har alltså på alla dessa timmar tjänat totalt 400 spänn. 400! NU vill jag definitivt inte räkna ut timlönen.
CSN är generösa och skickar med en avbetalningsplan. Jag läste inte ens igenom denna, men slår vad om att det tillkommer ränta. Eftersom jag hade sådan ofantlig tur att jag fick ett Erasmus-stipendium i höstas som täcker det mesta av skulden så jag tänker jag bli kvitt detta så fort som möjligt. Ett par klick på internetbanken och sparkontot är tömt. Och enligt någon märklig ideologi är jag nu en fri kvinna...
2001 tjänade jag hemska 16000 spänn (före skatt) för mycket enligt CSNs normer. Helt CSN-logiskt måste jag därför betala tillbaka hälften av det. Problemet är att efter skatt får man ut 10500 spänn och det är ifrån den pengahögen jag ska ta de 8000 jag måste betala tillbaka. Hänger ni med? Alltså slet jag på Konsum alla dessa timmar för att av intjänade 16000 kronor få behålla 2500! 2500!!! Jag vill inte ens räkna ut timlönen för det.
Så, nu tänker jag repetera vad säkert tusen studenter sagt före mig i liknande situation:
1) Ok om man på så vis mister bidraget - men lånet? Det är JAG som lånar pengar som ÄNDÅ måste betalas tillbaka. Om jag nu tjänar så otroligt bra men är så korkad att jag vill ta lån så är väl det mitt eget problem, eller hur?
2) Tänk om dessa 10500 jag fick ut ändå hade gått till något roligt, som en utlandssemester. Tyvärr ser jag inget större nöje i att betala räkningar och köpa kurlitteratur för ca 6000 på EN termin.
3) Jag vet att jag SKA meddela ändrad inkomst, men om man vet att man skulle få svårt att klara sig då så tar man faktiskt det beslutet att skjuta problemet på framtiden. Tack vare att en oväntad inkomst dök upp i höstas så har jag nu faktiskt råd att betala tillbaka. Det hade jag INTE kunnat 2001.
Nu vill alltså CSN få tillbaka dessa 8000 och ränta på det. Summa sumarum betalar jag därför nu tillbaka - håll i er - 10141 kronor! Jag har alltså på alla dessa timmar tjänat totalt 400 spänn. 400! NU vill jag definitivt inte räkna ut timlönen.
CSN är generösa och skickar med en avbetalningsplan. Jag läste inte ens igenom denna, men slår vad om att det tillkommer ränta. Eftersom jag hade sådan ofantlig tur att jag fick ett Erasmus-stipendium i höstas som täcker det mesta av skulden så jag tänker jag bli kvitt detta så fort som möjligt. Ett par klick på internetbanken och sparkontot är tömt. Och enligt någon märklig ideologi är jag nu en fri kvinna...
29 January 2004
Knutby - vår tids Dallas
Dokusåpor och tv-serier i all ära men just nu går den bästa följetongen på Aktuellt.
Mordet i Knutby började som ett "märkligt" mord, gick vidare till ett slags Twin Peaks och är nu det mest spännande, intrigfyllda, snaskiga, engagerande vi har. Bättre än när Rederiet var i sitt esse.
Det mest talande scenariot var det som utspelade sig hemma hos mina föräldrar igårkväll. Deras hedersstund är Fame Factory varje kväll (eller hur ofta det nu visas). Igår kom pappa hem samtidigt som Fame Factory precis börjat. Mamma stängde av ljudet (!!! stor händelse) och efter 'hejhurärdet' säger hon upprymt:
"Har du hört det senaste om Knutby?"
Pappa: "Nej."
Mamma: "Nu har de anhållit pastorn och frun till den skottskadade mannen."
Pappa: "Ja, jag har alltid sagt att det är nåt skumt med den där pastorn. Men frun..."
Mamma: "Vänta lite ska du få höra. Det visade sig nämligen att pastorn och frun hade en kärleksaffär ihop."
Pappa: "Nej vad säger du, är det sant! De två?"
Mamma: "Jodå, och man misstänker att barnen blev drogade innan de gick och la sig..."
Pappa: "Jag sa ju att det var konstigt att de inte vaknade."
Mamma: "... och nu börjar man tro att det är nåt skumt med pastorns förra fru, hon som dog i badkaret, minns du."
Pappa: "Nästa nyhetssändning är kl 9 va, jag måste ut med hunden innan dess:"
Och medan vi följer detta vardagsdrama kommer alla gamla föreställningar upp. "Frikyrka + litet ställe, det säger väl sig självt att det bara var en tidsfråga innan nåt sånt här dyker upp", "men det lilla samhället som är så lugnt, inte kunde man väl tro..." osv osv. Jag säger bara att det är tur det var en kristen frikyrkosekt för ingen skulle väl komma på tanken att döma alla kristna efter det här. Om det varit en muslimsk sekt däremot...
Vilket jag blev påmind om på kvällen när tv3 tog upp barngifte i Sverige. Reportern ringde ju faktiskt runt till väldigt många muslimska kyrkor och fick blankt nej, men så hittades något litet "ja" och vips fick jag höra idag att muslimer inte är riktigt kloka som gifter bort sina barn. Ungefär som om det vore Jehovas Vittnen, Livets Ord, Ljusets Barn och Maranata som satte standarden för kristendom... brrrr!
Mordet i Knutby började som ett "märkligt" mord, gick vidare till ett slags Twin Peaks och är nu det mest spännande, intrigfyllda, snaskiga, engagerande vi har. Bättre än när Rederiet var i sitt esse.
Det mest talande scenariot var det som utspelade sig hemma hos mina föräldrar igårkväll. Deras hedersstund är Fame Factory varje kväll (eller hur ofta det nu visas). Igår kom pappa hem samtidigt som Fame Factory precis börjat. Mamma stängde av ljudet (!!! stor händelse) och efter 'hejhurärdet' säger hon upprymt:
"Har du hört det senaste om Knutby?"
Pappa: "Nej."
Mamma: "Nu har de anhållit pastorn och frun till den skottskadade mannen."
Pappa: "Ja, jag har alltid sagt att det är nåt skumt med den där pastorn. Men frun..."
Mamma: "Vänta lite ska du få höra. Det visade sig nämligen att pastorn och frun hade en kärleksaffär ihop."
Pappa: "Nej vad säger du, är det sant! De två?"
Mamma: "Jodå, och man misstänker att barnen blev drogade innan de gick och la sig..."
Pappa: "Jag sa ju att det var konstigt att de inte vaknade."
Mamma: "... och nu börjar man tro att det är nåt skumt med pastorns förra fru, hon som dog i badkaret, minns du."
Pappa: "Nästa nyhetssändning är kl 9 va, jag måste ut med hunden innan dess:"
Och medan vi följer detta vardagsdrama kommer alla gamla föreställningar upp. "Frikyrka + litet ställe, det säger väl sig självt att det bara var en tidsfråga innan nåt sånt här dyker upp", "men det lilla samhället som är så lugnt, inte kunde man väl tro..." osv osv. Jag säger bara att det är tur det var en kristen frikyrkosekt för ingen skulle väl komma på tanken att döma alla kristna efter det här. Om det varit en muslimsk sekt däremot...
Vilket jag blev påmind om på kvällen när tv3 tog upp barngifte i Sverige. Reportern ringde ju faktiskt runt till väldigt många muslimska kyrkor och fick blankt nej, men så hittades något litet "ja" och vips fick jag höra idag att muslimer inte är riktigt kloka som gifter bort sina barn. Ungefär som om det vore Jehovas Vittnen, Livets Ord, Ljusets Barn och Maranata som satte standarden för kristendom... brrrr!
27 January 2004
Guldbaggefunderingar
Vad är en bra film? Jag vet, det är en högst subjektiv värdering, men om vi försöker vara l-i-t-e objektiv ett tag. Säg att vi har 2 filmer; den ena har fått pris för bästa scenografi och bästa foto, den andre för bästa manus, bästa regi, bästa kvinnliga huvudroll OCH bästa manliga biroll. Vilken av de två skulle DU, rent objektivt, betrakta som Bästa Film? Japp, exakt, scenografin är ett tungt vägande skäl... Grattis Björn Runge, din film ÄR bäst, men du förstår, vi har hypat den där andra så mycket och så är den baserad på en jättepopulär och ständigt omtalad roman och dessutom tyckte vi att vi skulle skicka den att tävla om en Oscars så, tja, du förstår nog varför den andre filmen är Årets Bästa...
Kvällen bästa var kommentaren om Krister Henriksson, att "ditt namn är en kvalitetsgaranti för en bra film". Du menar, ditt namn är en garanti för att filmen är regisserad av Ingmar Bergman och jättesvår och omöjlig att hålla sig vaken till?
Det är nog med Ingmar Bergman som med Woody Allen; antingen älskar man honom eller så hatar man honom. Jag kan inte uttala mig om varken eller eftersom deras filmer alltid antingen fått mig att somna eller börja fundera på inköpslista för nästa månad... jag måste nog orka se klart en film först innan kan kan komma med en kommentar.
Förresten, Bästa scenografi till Ondskan? Jag tror aldrig jag sett en film som känts så icke-naturlig i sina omgivningar. Fick en stark känsla av teaterkuliss av vartenda rum. I vart fall finns inte en möjlighet i Småland att någon levandes varelse kunde tänkas BO där. Guldbaggarnas väg äro outgrundliga...
Kvällen bästa var kommentaren om Krister Henriksson, att "ditt namn är en kvalitetsgaranti för en bra film". Du menar, ditt namn är en garanti för att filmen är regisserad av Ingmar Bergman och jättesvår och omöjlig att hålla sig vaken till?
Det är nog med Ingmar Bergman som med Woody Allen; antingen älskar man honom eller så hatar man honom. Jag kan inte uttala mig om varken eller eftersom deras filmer alltid antingen fått mig att somna eller börja fundera på inköpslista för nästa månad... jag måste nog orka se klart en film först innan kan kan komma med en kommentar.
Förresten, Bästa scenografi till Ondskan? Jag tror aldrig jag sett en film som känts så icke-naturlig i sina omgivningar. Fick en stark känsla av teaterkuliss av vartenda rum. I vart fall finns inte en möjlighet i Småland att någon levandes varelse kunde tänkas BO där. Guldbaggarnas väg äro outgrundliga...
23 January 2004
Fredagsfyran, v. 4
Tema: tidskrifter
1. Är det någon speciell tidning/ magasin du köper regelbundet?
Nuförtiden är det Empire, en brittisk filmtidning, men jag gör noga avvägningar mellan den och Total Film varje månad. I Sverige är de nästan dubbelt så dyra som i UK så det blir bara en och oftast får man mer för pengarna i Empire. Tyvärr är Café Sport nedlagd, annars hade jag köpte vartenda nummer av den.
2. Prenumererar du på någon dagstidning?
Nej, faktiskt inte. Det blev inte av att beställa när jag kom hem i somras. Jag MÅSTE ha en tidning till frukost, men Empire är dötjock (tar nästan en månad att gå igenom eftersom jag läser allt) och dessutom har jag en massa student- och facktidningar som kommer varje vecka så jag har fullt upp! Och eftersom jag är ute på nätet ca 2 ggr/dag så får jag mina nyheter ändå.
3. Om du var chefsredaktör för en tidning, vad skulle den handla om?
Djurgårdens IF, ishockey främst. Jag skulle göra alla reportage och artiklar läsarna inte 'tillät' mig göra på Klockrents tid... D.v.s. allt från rapporter från J20 via intervjuer med de minst kända spelarna till vad som händer bakom scenen, t ex hur man kör en ismaskin.
4. Är kvällstidningar som ex. Aftonbladet och Expressen ett slöseri med papper?
Inte tidningarna i sig, men hur utrymmet utnyttjas ibland.
1. Är det någon speciell tidning/ magasin du köper regelbundet?
Nuförtiden är det Empire, en brittisk filmtidning, men jag gör noga avvägningar mellan den och Total Film varje månad. I Sverige är de nästan dubbelt så dyra som i UK så det blir bara en och oftast får man mer för pengarna i Empire. Tyvärr är Café Sport nedlagd, annars hade jag köpte vartenda nummer av den.
2. Prenumererar du på någon dagstidning?
Nej, faktiskt inte. Det blev inte av att beställa när jag kom hem i somras. Jag MÅSTE ha en tidning till frukost, men Empire är dötjock (tar nästan en månad att gå igenom eftersom jag läser allt) och dessutom har jag en massa student- och facktidningar som kommer varje vecka så jag har fullt upp! Och eftersom jag är ute på nätet ca 2 ggr/dag så får jag mina nyheter ändå.
3. Om du var chefsredaktör för en tidning, vad skulle den handla om?
Djurgårdens IF, ishockey främst. Jag skulle göra alla reportage och artiklar läsarna inte 'tillät' mig göra på Klockrents tid... D.v.s. allt från rapporter från J20 via intervjuer med de minst kända spelarna till vad som händer bakom scenen, t ex hur man kör en ismaskin.
4. Är kvällstidningar som ex. Aftonbladet och Expressen ett slöseri med papper?
Inte tidningarna i sig, men hur utrymmet utnyttjas ibland.
21 January 2004
Viktigpettern
Scen: På bussen
3 tonårskillar och en tjej väntar medan en mamma försöker få in barnvagnen på sitt ställe. De går sedan bakåt och sätter sig.
Pojke 1: Fan för att släpa runt på barnvagn sådär. Fan vad jobbigt.
Pojke 2: A fan, man måste ju ha den överallt. Åh snö och allt.
Flicka: Den såg tung ut.
Pojke 2: (kunnig röst) Det jobbiga börjar när man ska dra runt på ungarna. Så länge man e gravid ereju inga problem. De väger ju bara en 300g styck. Det jobbiga är när vagnen ska med.
The End
========
Jajamän, lilla gubben, precis så är det...
3 tonårskillar och en tjej väntar medan en mamma försöker få in barnvagnen på sitt ställe. De går sedan bakåt och sätter sig.
Pojke 1: Fan för att släpa runt på barnvagn sådär. Fan vad jobbigt.
Pojke 2: A fan, man måste ju ha den överallt. Åh snö och allt.
Flicka: Den såg tung ut.
Pojke 2: (kunnig röst) Det jobbiga börjar när man ska dra runt på ungarna. Så länge man e gravid ereju inga problem. De väger ju bara en 300g styck. Det jobbiga är när vagnen ska med.
The End
========
Jajamän, lilla gubben, precis så är det...
One down, more to go...
Polisens nya dum-dum kulor är bevisligen i bruk nu. Jag har sagt det förut, men det tål att repeteras: Det här är pinsamt. Pinsamt, Sverige!
Nej, det står ingenstans att dessa inte får användas nationellt. Det står bara i Geneve-konventionen att de inte får användas vid internationella, väpnade konflikter. Anledningen: de orskakar för stort onödigt lidande. Hur de fungerar? Jo, ni vet såna där plaströr man sätter i hål i väggen innan man skruvar i en skruv? Typ så. När kulan penetrerar kroppen expanderar den och orsakar alltså större skada än vad kulan är stor.
Vad man bör ha i åtanke är att det oftast inte är kulan i sig som orsakar störst skada i kroppen. Det är "sekundära" skador. T ex när kulan träffar ben, vilket blir till tusen små sylvassa flisor som av den kraftiga stöten flyger iväg inne i kroppen och skadar än mer skada. Även en liten kula kan orsaka stor skada på detta sätt, ni kan ju tänka er riskerna med en kula som är ännu större!
I min illusioriska värld hade jag inte höjt på ögonbrynen om någon aristokratisk meta-stat eller militärdiktatur dragit den logiska slutsatsen, förutsatt att de ratificerat konventionen, att "hö, hö, vi får inte skjuta våra fiender med dessa, men grabbar, hö, hö, det står ingenstans att vi inte får skjuta våra egna medborgare". Men när Sverige gör det. Sverige! En FN-tjänsteman som undervisade oss i Public International Law ifjol sa vid ett tillfälle; "On the international stage the roles are as clear as in an action-movie. First you have the rule-breakers, who do anything they want and gets away with it, in every international case that's USA. Then you have the good guys, who always know what's right and wrong, acts in a good way and are loved by everyone, that's Sweden and Canada. They're like the World's good conscience, sort of." Denna FN-tjänsteman sitter nog fortfarande med hakan nere vid knäna.
Finns det ingen lag om vilka vapen och typ av ammunition som är tillåten nationellt? Varför är denna kula isåfall tillåten till något annat jakt? Lyssna gärna på Jan Guillous inlägg på Aftonbladets sida om varför man använder denna kula vid jakt - för att döda fortare! Har inget parti motionerat om att förbjuda denna ammunition även nationellt, eftersom vanligt sunt förnuft och etiska hänsyn tydligen inte räcker?
Personligen känner jag stort obehag inför Sveriges utveckling mot grövre vapen inom polisen. Skurkarna är inte korkade, de kommer såklart inte beväpna sig med kniv om de riskerar att få en dum-dum kula i kroppen. De vill nog gärna skjuta först i det läget. Är det vår på gränsen till besatthet av USA som bidragit till detta? Varför har vi inte sänkt blicken till ett samhälle mycket mer likt vårt både i struktur, utveckling och mentalitet - Norge? Vi borde väl åtminstone hållt oss inom Europa och tittat på Storbritannien? Eller är Rikspolisstyrelsen rädda för vad de ser; En fungerande poliskår där ingen vanlig, patrullerande polisman har några vapen alls.
Nej, det står ingenstans att dessa inte får användas nationellt. Det står bara i Geneve-konventionen att de inte får användas vid internationella, väpnade konflikter. Anledningen: de orskakar för stort onödigt lidande. Hur de fungerar? Jo, ni vet såna där plaströr man sätter i hål i väggen innan man skruvar i en skruv? Typ så. När kulan penetrerar kroppen expanderar den och orsakar alltså större skada än vad kulan är stor.
Vad man bör ha i åtanke är att det oftast inte är kulan i sig som orsakar störst skada i kroppen. Det är "sekundära" skador. T ex när kulan träffar ben, vilket blir till tusen små sylvassa flisor som av den kraftiga stöten flyger iväg inne i kroppen och skadar än mer skada. Även en liten kula kan orsaka stor skada på detta sätt, ni kan ju tänka er riskerna med en kula som är ännu större!
I min illusioriska värld hade jag inte höjt på ögonbrynen om någon aristokratisk meta-stat eller militärdiktatur dragit den logiska slutsatsen, förutsatt att de ratificerat konventionen, att "hö, hö, vi får inte skjuta våra fiender med dessa, men grabbar, hö, hö, det står ingenstans att vi inte får skjuta våra egna medborgare". Men när Sverige gör det. Sverige! En FN-tjänsteman som undervisade oss i Public International Law ifjol sa vid ett tillfälle; "On the international stage the roles are as clear as in an action-movie. First you have the rule-breakers, who do anything they want and gets away with it, in every international case that's USA. Then you have the good guys, who always know what's right and wrong, acts in a good way and are loved by everyone, that's Sweden and Canada. They're like the World's good conscience, sort of." Denna FN-tjänsteman sitter nog fortfarande med hakan nere vid knäna.
Finns det ingen lag om vilka vapen och typ av ammunition som är tillåten nationellt? Varför är denna kula isåfall tillåten till något annat jakt? Lyssna gärna på Jan Guillous inlägg på Aftonbladets sida om varför man använder denna kula vid jakt - för att döda fortare! Har inget parti motionerat om att förbjuda denna ammunition även nationellt, eftersom vanligt sunt förnuft och etiska hänsyn tydligen inte räcker?
Personligen känner jag stort obehag inför Sveriges utveckling mot grövre vapen inom polisen. Skurkarna är inte korkade, de kommer såklart inte beväpna sig med kniv om de riskerar att få en dum-dum kula i kroppen. De vill nog gärna skjuta först i det läget. Är det vår på gränsen till besatthet av USA som bidragit till detta? Varför har vi inte sänkt blicken till ett samhälle mycket mer likt vårt både i struktur, utveckling och mentalitet - Norge? Vi borde väl åtminstone hållt oss inom Europa och tittat på Storbritannien? Eller är Rikspolisstyrelsen rädda för vad de ser; En fungerande poliskår där ingen vanlig, patrullerande polisman har några vapen alls.
19 January 2004
Konst är konstigt
Det finns konst och så finns det konst. Dagen började med en artikel om detta konst-iga bråk mellan Israels ambassadör och Historiska museet i Stockholm. Ingen har väl missat konstverket föreställande en liten barkbåt med en bild på en kvinnlig Palestinsk självmordsbombare seglandets i en pool fylld av blod (rött vatten alltså). D.v.s. ingen har väl missat det nu sedan Israels ambassadör gick till fysisk attack mot det. Hade han inte gjort det hade vi inte ens känt till utställningen. Smart P-G.
Jag förstår att en dylik installation väcker känslor, framför allt om man kommer från landet där konstverket är verklighet. Kanske känns det då som om hela grejen "uppmuntrar" självmordsbombare. Men jag förstår inte denna inställning. Det var många tankar som gick igenom mitt huvud när jag såg konstverket på tv, men ingen av dem var till gärningsmannens favör.
En tankegång var att en liten, till synes oskuldsfull, flicka kan orsaka så mycket förödelse. Att se den lilla båten med den oskuldsfulla bilden i detta enorma hav av blod... En annan tankegång skulle snarare betraktas som jätte-kritik till Palestina och hade att göra med att just segla, segla på vågen, få vind i seglen.
(tänker här på Palestinas genom åren ökade stöd som existerande nation och rätt till landområdet. Första årtiondena var allmänna inställningen så ensidigt inriktad på att Israel tillhörde judarna, men med tiden insåg man väl att det inte var ett öde landskap England gett bort utan ett bebott sådant och man började ifrågasätta om man bara kunde ge bort länder som funnits i hundratalsår, oavsett vem som i urtidens begynnelse var där "först", vilket är en fråga i sig.)
Denna tankegång utmynnade i den kritiska frågan; Så, ni (Palestina) har fått vind i seglen, men till vilket pris, vilket hav är det ni seglar på? Dessutom sitter ingen vid rodret utan båten driver omkring på måfå, också en kritik i sig.
Jag kanske är helt ensam i min tolkning, men från min synvinkel kan detta knappast vara hets mot folkgrupp riktat mot Israelerna. I mitt tycke kan det inte vara hets mot någon folkgrupp, men vore det det så vore det snarare mot Palestinerna...
Dagen avslutades med att bussen åkte förbi den mest fantastiska konstutställning jag stött på. På en skolgård hade barn byggt snögubbar och snöskulpturer överallt. Hela fotbollsplanen var full och under varje träd, på varje ledig plats, stod en snöskapelse. Det var gubbar och maskar och monster och familjer och fort. En del hade fått färg, så jag hann se en grön mask med orange mössa, en grön utomjording och en hippiegubbe i alla möjliga färger. Underbart! Hade jag inte haft matvaror som var tvunget att komma hem hade jag hoppat av och kikat runt på denna utställning ett tag. Nu vred jag nacken ur led medan vi passerade istället. Konst som inte kan annat än fylla en med värme och glädje. Oavsett tolkning.
Jag förstår att en dylik installation väcker känslor, framför allt om man kommer från landet där konstverket är verklighet. Kanske känns det då som om hela grejen "uppmuntrar" självmordsbombare. Men jag förstår inte denna inställning. Det var många tankar som gick igenom mitt huvud när jag såg konstverket på tv, men ingen av dem var till gärningsmannens favör.
En tankegång var att en liten, till synes oskuldsfull, flicka kan orsaka så mycket förödelse. Att se den lilla båten med den oskuldsfulla bilden i detta enorma hav av blod... En annan tankegång skulle snarare betraktas som jätte-kritik till Palestina och hade att göra med att just segla, segla på vågen, få vind i seglen.
(tänker här på Palestinas genom åren ökade stöd som existerande nation och rätt till landområdet. Första årtiondena var allmänna inställningen så ensidigt inriktad på att Israel tillhörde judarna, men med tiden insåg man väl att det inte var ett öde landskap England gett bort utan ett bebott sådant och man började ifrågasätta om man bara kunde ge bort länder som funnits i hundratalsår, oavsett vem som i urtidens begynnelse var där "först", vilket är en fråga i sig.)
Denna tankegång utmynnade i den kritiska frågan; Så, ni (Palestina) har fått vind i seglen, men till vilket pris, vilket hav är det ni seglar på? Dessutom sitter ingen vid rodret utan båten driver omkring på måfå, också en kritik i sig.
Jag kanske är helt ensam i min tolkning, men från min synvinkel kan detta knappast vara hets mot folkgrupp riktat mot Israelerna. I mitt tycke kan det inte vara hets mot någon folkgrupp, men vore det det så vore det snarare mot Palestinerna...
Dagen avslutades med att bussen åkte förbi den mest fantastiska konstutställning jag stött på. På en skolgård hade barn byggt snögubbar och snöskulpturer överallt. Hela fotbollsplanen var full och under varje träd, på varje ledig plats, stod en snöskapelse. Det var gubbar och maskar och monster och familjer och fort. En del hade fått färg, så jag hann se en grön mask med orange mössa, en grön utomjording och en hippiegubbe i alla möjliga färger. Underbart! Hade jag inte haft matvaror som var tvunget att komma hem hade jag hoppat av och kikat runt på denna utställning ett tag. Nu vred jag nacken ur led medan vi passerade istället. Konst som inte kan annat än fylla en med värme och glädje. Oavsett tolkning.
17 January 2004
En hastig känsla av helhetssyn
Jag har sett ett samband, tjalalalalala!!!! Otroligt vad man kan se när man ger upp. Skrev tenta idag och när jag tömt ut alla filosofer och gick till fråga nr 2 såg jag liksom bara habla, habla. Sedan såg jag plötsligt att Marx presenterade samma kritik mot de Mänskliga Rättigheterna på sin tid (trodde inte ens de fanns då...) som vi läste på Public International Law ifjol att icke-västerländska samhällen uttrycker idag. Att rättigheterna riktar in sig på individen, vilket inte stämmer överrens med deras samhällssyn, där människan bara är en del av något större - samhället. Lyckades på helt eget bevåg dra en parallell från Aristoteles och människan som politisk varelse, via Marx och kommunismen till olika Tribal Laws av idag. WHOA!!!
Nu måste jag fasen ha klarat mig. Ska rama in fråga 2 sedan. Tur jag inte hoppade från balkongen igår kväll. :-)
Nu måste jag fasen ha klarat mig. Ska rama in fråga 2 sedan. Tur jag inte hoppade från balkongen igår kväll. :-)
16 January 2004
Fredagsfyran v.3
Tema resor
1. Var skulle du helst vilja resa just nu?
He, he, är det här ett skämt? Ända sedan jag kom hem från Skottland för nån vecka sedan så har jag inte gjort annat än funderat på hur i hela friden jag ska få tag på ett juristjobb där så jag kan flytta dit. Vill åka till Skottland alltså - NU!
2. När var du utomlands senast och var?
Ja, var i Skottland alltså, över nyår, och kom hem förra söndagen.
3. Hur reser du helst?
Med bil. Man kan stanna när som helst och åka in på småvägarna guideböckerna inte tar upp, men som är fulla av spännande grejer! Dessutom kan man sova i den och därmed spara massor med pengar så man kan åka ännu längre. :-)
4. Vilket resmål rekommenderar du och varför?
Helt klart Skottland. Antingen vandrar du (West Highland Way är toppen!) och andas in den dramatiska naturen, eller så åker du runt i bil och gör detsamma (men missar tystnaden och den speciella samhörigheten med de andra vandrarna) och passar då också på att kolla in lite häftiga slott på östkusten, framförallt Dunnottar Castle utanför Aberdeen, och så stannar du en dag i Edinburgh och låtsas att du är med i filmen "Ivanhoe". Edinburgh Castle sätter verkligen prägel på stan, som f ö är mer turistig än Glasgow. Till sist shoppar du en dag i Glasgow (DVD busbilligt!) som i flera år utsetts till Storbritanniens bästa shoppingstad utanför London. Och så stannar du förstås en dag till och går på fotboll medan din konst/designintresserade partner kollar in Rennie Mackintosh hus/museum/smycken lite närmare. Och just ja, så går ni ju på Uisghe Betha eller Ben Nevis i West End och tar en öl, får hjälp att hitta god whisky (MÅNGA sorter, personalen vet vilken "din" sort är), snackar med dötrevliga skottar och lyssnar på keltisk musik. Åsså inser ni att ni behövt en vecka till... :-) Varför? Åk dit så märker du varför!
1. Var skulle du helst vilja resa just nu?
He, he, är det här ett skämt? Ända sedan jag kom hem från Skottland för nån vecka sedan så har jag inte gjort annat än funderat på hur i hela friden jag ska få tag på ett juristjobb där så jag kan flytta dit. Vill åka till Skottland alltså - NU!
2. När var du utomlands senast och var?
Ja, var i Skottland alltså, över nyår, och kom hem förra söndagen.
3. Hur reser du helst?
Med bil. Man kan stanna när som helst och åka in på småvägarna guideböckerna inte tar upp, men som är fulla av spännande grejer! Dessutom kan man sova i den och därmed spara massor med pengar så man kan åka ännu längre. :-)
4. Vilket resmål rekommenderar du och varför?
Helt klart Skottland. Antingen vandrar du (West Highland Way är toppen!) och andas in den dramatiska naturen, eller så åker du runt i bil och gör detsamma (men missar tystnaden och den speciella samhörigheten med de andra vandrarna) och passar då också på att kolla in lite häftiga slott på östkusten, framförallt Dunnottar Castle utanför Aberdeen, och så stannar du en dag i Edinburgh och låtsas att du är med i filmen "Ivanhoe". Edinburgh Castle sätter verkligen prägel på stan, som f ö är mer turistig än Glasgow. Till sist shoppar du en dag i Glasgow (DVD busbilligt!) som i flera år utsetts till Storbritanniens bästa shoppingstad utanför London. Och så stannar du förstås en dag till och går på fotboll medan din konst/designintresserade partner kollar in Rennie Mackintosh hus/museum/smycken lite närmare. Och just ja, så går ni ju på Uisghe Betha eller Ben Nevis i West End och tar en öl, får hjälp att hitta god whisky (MÅNGA sorter, personalen vet vilken "din" sort är), snackar med dötrevliga skottar och lyssnar på keltisk musik. Åsså inser ni att ni behövt en vecka till... :-) Varför? Åk dit så märker du varför!
15 January 2004
"Skulle du skära av repet för mig?"
Såg en dokumentär-aktig film på bio i Glasgow för någon vecka sedan, Touching the void. Handlar om två snubbar som råkar i trubbel när de ska bestiga ett svårbemästrat berg i Peru. Skulle man kunna säga att den handlar om. Man skulle också kunna säga att den handlar om livsvilja, överlevnadsinstinkt, utsatthet, vänskap och existensialism på bokstavligt talat hög nivå.
Som min bäste vän J retoriskt frågade i ett mail efteråt:
"Skulle du ha skurit av repet för mig?"
Det finns två aspekter i filmen, de två vännerna Simpson och Yates ställs inför två sidor av samma mynt skulle man kunna säga. Simpson bryter benet högt uppe på berget och båda vet att han i princip är dödsdömd. Yates gör ändå ett försök att rädda honom genom att fira ner honom med repet de är sammanbundna i. Det uppstår en situation när Simpson dinglar i repet utför ett stup, vilket Yates inte vet. Han sitter bara och väntar på att Simpson ska få fast mark under fötterna och ge signal om att Yates kan börja klättra.
Där står de, så att säga. Simpson dinglar, har ingen chans att vare sig klättra upp längs repet ellet få fast mark under fötterna och han kan inte ropa i snöstormen. Yates har ingen aning om vad som hänt Simpson, han håller emot men börjar kana i snön, ner mot stupet han förvisso inte vet ska komma. I filmen får man intrycket av att Status Quo håller i sig nästan en hel dag. Till slut måste Yates ta ett beslut; antingen fortsätter han sitta och vänta på Godot, riskerar att dö av kylan och fortsätter kana, eller så skär han av repet för sin vän, offrar honom men har chans att rädda sig själv.
Det var här J:s retoriska fråga kom in. Jag skulle nästan vilja omformulera frågan; "Hur länge skulle jag vänta?" Hur länge kan man kräva att någon väntar?
Efter Estonia-katastrofen hörde jag en psykolog säga att män generellt sett har större chans att överleva dylika katastrofer för de tänker mer själviskt och vill rädda sig själva medan kvinnor har en tendens att vilja rädda grannen också, och därmed dras ned själva i fallet.
På min väns fråga skulle jag därför vilja svara att jag hoppas jag skulle skära av repet, och att jag skulle göra det i tid. Jag tror dock risken är stor att jag skulle hoppas så länge att jag till slut inte skulle hinna få upp kniven innan jag själv faller utför kanten. Det är så jag tror verkligheten skulle se ut, även om jag gärna vill tro att jag kommer vara kall och rationell och kunna ta det oundvikliga beslutet innan det är för sent. Det svåra beslutet. Det kanske är därför jag är rädd för att jag inte kommer ta det.
Simpson överlever dock fallet, som slutar nere i en glaciärspricka. Och där sitter han, med brutet ben, utan chans att klättra upp själv och utan chans att hans rop når upp till hans vän - om han skulle komma förbi, för Yates vet ju inte om Yates heller lever. Livsviljan Simpson visar upp resten av filmen är remarkabel. Jag hoppas verkligen jag har en sådan. Jag vill ha en sådan!
Jag undrar vad som krävs för att man ska ge upp? Skulle jag fortsatt ner i sprickan när jag inte vet vad som väntar? Jag vet ju att jag inte kan ta mig upp själv, men skulle jag verkligen sökt mig ännu längre ner i ovissheten eller skulle jag legat på den lilla avsatsen och hoppats att någon skulle hitta mig? Skulle jag förlita mig på andra eller skulle jag ta ödet i egna händer? Med ett ben jag inte kan stödja på.
Simpson uttrycker att vad som till sist avgjorde hans beslutsamhet där på avsatsen var en inre uppgörelse med sin agnosticism. Hans tvekan utmynnade i en stark tanke av att han bara har ett liv, det finns inget liv efter döden och ingen Gud som kommer ta hand om honom. Om han vill överleva det enda liv han nånsin kommer få så måste han ta hand om sig själv. Han måste bli herre över sitt eget öde. Detta väcker spännande tankar om motivation. Han hade lika gärna kunnat finna sin styrka i en motsatt insikt. Att det finns en Gud, och att om han anser att Simpsons tur inte är kommen än så kommer han guida honom ner genom sprickan och vägleda honom i säkerhet. Men Simpson fann styrkan i en ateistisk uppenbarelse. Detta stärker väl tesen "Tro kan försätta berg" med slutsatsen att det är tron i sig själv som är viktig, inte vad man tror på.
När snubbarna återvände till Storbirtannien fick Yates massiv kritik från bergsbestigare för att han skurit av repet. Ett no-no gentemot sin partner. Simpson har dock alltid försvarat sin vän, även i den självbiografiska bok som filmen bygger på. En talande detalj är första meningen Simpson yttrar när de två sent omsider möts i lägret igen; "Thank you, for everything".
Jag tror inte filmen kommer upp på bio här, men har vi tur kommer den så småningom på DVD. Hyr den. Om inte annat för att kunna förtränga tankarna den väcker. Tankar om beslut man inte vill ta, situationer man inte vill finna sig i och frågor man inte vill ställa sig. Någonsin.
Som min bäste vän J retoriskt frågade i ett mail efteråt:
"Skulle du ha skurit av repet för mig?"
Det finns två aspekter i filmen, de två vännerna Simpson och Yates ställs inför två sidor av samma mynt skulle man kunna säga. Simpson bryter benet högt uppe på berget och båda vet att han i princip är dödsdömd. Yates gör ändå ett försök att rädda honom genom att fira ner honom med repet de är sammanbundna i. Det uppstår en situation när Simpson dinglar i repet utför ett stup, vilket Yates inte vet. Han sitter bara och väntar på att Simpson ska få fast mark under fötterna och ge signal om att Yates kan börja klättra.
Där står de, så att säga. Simpson dinglar, har ingen chans att vare sig klättra upp längs repet ellet få fast mark under fötterna och han kan inte ropa i snöstormen. Yates har ingen aning om vad som hänt Simpson, han håller emot men börjar kana i snön, ner mot stupet han förvisso inte vet ska komma. I filmen får man intrycket av att Status Quo håller i sig nästan en hel dag. Till slut måste Yates ta ett beslut; antingen fortsätter han sitta och vänta på Godot, riskerar att dö av kylan och fortsätter kana, eller så skär han av repet för sin vän, offrar honom men har chans att rädda sig själv.
Det var här J:s retoriska fråga kom in. Jag skulle nästan vilja omformulera frågan; "Hur länge skulle jag vänta?" Hur länge kan man kräva att någon väntar?
Efter Estonia-katastrofen hörde jag en psykolog säga att män generellt sett har större chans att överleva dylika katastrofer för de tänker mer själviskt och vill rädda sig själva medan kvinnor har en tendens att vilja rädda grannen också, och därmed dras ned själva i fallet.
På min väns fråga skulle jag därför vilja svara att jag hoppas jag skulle skära av repet, och att jag skulle göra det i tid. Jag tror dock risken är stor att jag skulle hoppas så länge att jag till slut inte skulle hinna få upp kniven innan jag själv faller utför kanten. Det är så jag tror verkligheten skulle se ut, även om jag gärna vill tro att jag kommer vara kall och rationell och kunna ta det oundvikliga beslutet innan det är för sent. Det svåra beslutet. Det kanske är därför jag är rädd för att jag inte kommer ta det.
Simpson överlever dock fallet, som slutar nere i en glaciärspricka. Och där sitter han, med brutet ben, utan chans att klättra upp själv och utan chans att hans rop når upp till hans vän - om han skulle komma förbi, för Yates vet ju inte om Yates heller lever. Livsviljan Simpson visar upp resten av filmen är remarkabel. Jag hoppas verkligen jag har en sådan. Jag vill ha en sådan!
Jag undrar vad som krävs för att man ska ge upp? Skulle jag fortsatt ner i sprickan när jag inte vet vad som väntar? Jag vet ju att jag inte kan ta mig upp själv, men skulle jag verkligen sökt mig ännu längre ner i ovissheten eller skulle jag legat på den lilla avsatsen och hoppats att någon skulle hitta mig? Skulle jag förlita mig på andra eller skulle jag ta ödet i egna händer? Med ett ben jag inte kan stödja på.
Simpson uttrycker att vad som till sist avgjorde hans beslutsamhet där på avsatsen var en inre uppgörelse med sin agnosticism. Hans tvekan utmynnade i en stark tanke av att han bara har ett liv, det finns inget liv efter döden och ingen Gud som kommer ta hand om honom. Om han vill överleva det enda liv han nånsin kommer få så måste han ta hand om sig själv. Han måste bli herre över sitt eget öde. Detta väcker spännande tankar om motivation. Han hade lika gärna kunnat finna sin styrka i en motsatt insikt. Att det finns en Gud, och att om han anser att Simpsons tur inte är kommen än så kommer han guida honom ner genom sprickan och vägleda honom i säkerhet. Men Simpson fann styrkan i en ateistisk uppenbarelse. Detta stärker väl tesen "Tro kan försätta berg" med slutsatsen att det är tron i sig själv som är viktig, inte vad man tror på.
När snubbarna återvände till Storbirtannien fick Yates massiv kritik från bergsbestigare för att han skurit av repet. Ett no-no gentemot sin partner. Simpson har dock alltid försvarat sin vän, även i den självbiografiska bok som filmen bygger på. En talande detalj är första meningen Simpson yttrar när de två sent omsider möts i lägret igen; "Thank you, for everything".
Jag tror inte filmen kommer upp på bio här, men har vi tur kommer den så småningom på DVD. Hyr den. Om inte annat för att kunna förtränga tankarna den väcker. Tankar om beslut man inte vill ta, situationer man inte vill finna sig i och frågor man inte vill ställa sig. Någonsin.
12 January 2004
En upplyst varelses rationella beslut
Det är väl en närmast vedertagen sanning att idrottsmän är vidskepliga. Jag är inget undantag, även om det är väldigt snällt att idag kalla mig idrottsman... Eller, inte vidskepliga förresten, det är det bara icke-idrottsmän som säger. Vi idrottsmän kallar det för "rutiner", något vi gör för att underlätta förberedelser, påklädning, uppvärmning osv. Vad det nu är som underlättas av att man spottar tre gånger innan man kliver in i omklädningsrummet.
Jag har inställningen att jag inte tror på vidskepligheter. Heller. Men om jag står inför en match, viktig tenta eller något annat avgörande så verkar det, rent logiskt sett, oklokt att utmana ödet/andarna i just det ögonblicket. Ifall "det" nu skulle funka. Ja, lyckan alltså, om man bara gör den där grejen. Och går saker min väg bara för att jag gör den där lilla grejen så är det väl det minsta jag kan göra i just den situationen. Eller hur? Jag kan ju faktiskt vara obstinat en annan gång.
Så, därför byter jag sockor som känns fel tenta-morgonen, därför undviker jag A-brunnen på väg till gymmet (dumt att lägga grunden för brutet ben...) / alternativt går på A-brunnen för att det känns rätt och därför, bara därför, har jag nu lagt ner en blogg jag startade för 1 ½ månad sedan.
Jag startade den av en specifik anledning, nämligen att få en ventil under en kamp jag utkämpar till vardags. Det hade känts tungt ett bra tag och jag tänkte att i stället för att skriva mina memoarer (...) så kanske jag kunde pysa ut lite i lagoma doser på en anonym blogg. Detta satte ju kråkor i maskinen direkt. Hade jag förut stått fast i lervällingen så började jag nu med raketfart sjunka allt längre ner i dyn. Jag prövade allt (nja) eller åtminstone försökte finna styrkan mentalt igen, men det gick bara inte. Med kvicksand till armhålorna försökte jag komma på var det gick som mest snett, när jag började sjunka på allvar. Det var när jag startade bloggen. Förra veckan tog jag därför det radikala beslutet att lägga ner den. Jag gillar inte idén med syndabockar, men nu var jag desperat och om det var bloggen som var boven är det värt ett försök.
Vips så flöt jag uppåt igen! Nu har jag bara lera till knäna och känner att jag är på väg upp på fast mark igen. Den bloggen var inte bra för mig. Jag vill nog inte kalla det vidskepelse, det känns bara onödigt att utmana ödet just nu, så, tja, jag la bara ner den. En ren rutinåtgärd.
Jag har inställningen att jag inte tror på vidskepligheter. Heller. Men om jag står inför en match, viktig tenta eller något annat avgörande så verkar det, rent logiskt sett, oklokt att utmana ödet/andarna i just det ögonblicket. Ifall "det" nu skulle funka. Ja, lyckan alltså, om man bara gör den där grejen. Och går saker min väg bara för att jag gör den där lilla grejen så är det väl det minsta jag kan göra i just den situationen. Eller hur? Jag kan ju faktiskt vara obstinat en annan gång.
Så, därför byter jag sockor som känns fel tenta-morgonen, därför undviker jag A-brunnen på väg till gymmet (dumt att lägga grunden för brutet ben...) / alternativt går på A-brunnen för att det känns rätt och därför, bara därför, har jag nu lagt ner en blogg jag startade för 1 ½ månad sedan.
Jag startade den av en specifik anledning, nämligen att få en ventil under en kamp jag utkämpar till vardags. Det hade känts tungt ett bra tag och jag tänkte att i stället för att skriva mina memoarer (...) så kanske jag kunde pysa ut lite i lagoma doser på en anonym blogg. Detta satte ju kråkor i maskinen direkt. Hade jag förut stått fast i lervällingen så började jag nu med raketfart sjunka allt längre ner i dyn. Jag prövade allt (nja) eller åtminstone försökte finna styrkan mentalt igen, men det gick bara inte. Med kvicksand till armhålorna försökte jag komma på var det gick som mest snett, när jag började sjunka på allvar. Det var när jag startade bloggen. Förra veckan tog jag därför det radikala beslutet att lägga ner den. Jag gillar inte idén med syndabockar, men nu var jag desperat och om det var bloggen som var boven är det värt ett försök.
Vips så flöt jag uppåt igen! Nu har jag bara lera till knäna och känner att jag är på väg upp på fast mark igen. Den bloggen var inte bra för mig. Jag vill nog inte kalla det vidskepelse, det känns bara onödigt att utmana ödet just nu, så, tja, jag la bara ner den. En ren rutinåtgärd.
9 January 2004
Varför göra saker idag du kan skjuta upp tills imorgon
Jag kommer bli världens kassaste jurist. "Du har tre veckor på dig att överklaga". Bra, då behöver jag inte starta förrän om 2 ½ veckor. Oops, deadline är imorgon. Oj, skulle nog ha börjat tidigare för det här blir inte klart... Jag kommer missa deadlines, skjuta upp saker tills jag glömt vad jag skulle göra och sitter jag med tre utredningar jag måste läsa på kvällen som kommer det sluta med att jag hamnar framför DVD:n. Eller datorn.
"Jag jobbar bäst under tidspress." Är det verkligen så eller är det världens mest utslitna ursäkt för att man är lat?
Jag har 2 tentor nästa vecka, en salstenta och en hemtenta. En av kurserna har jag läst förr, nu skulle jag ta god tid på mig och få in alla tusen filosofer snyggt och prydligt i huvudet. 1 vecka kvar och jag vet fortfarande inte om Descartes var naturrättare eller om Hume var positivist. Om nån var det. Har en snygg taktik för hemtentan också. 1 fråga per kväll med början idag. Eller, nej förresten, jag börjar imorgon, nu är jag så trött att jag tror jag slår på nån film istället...
Jag kanske jobbar bäst under tidspress, men jag mår inte bäst av det. Jag blir paralyserad. Som krisarbetare funkar jag bra under press. Allt jag gör och alla beslut jag tar sköter jag på adrenalin. No problem. Men när vi inte står inför en katastrof utan jag bara har väldigt mycket att göra på kort tid (mina tentor) eller väldigt många beslut att ta relativt snabbt (resten av mitt liv just nu) så är det kört. Jag får kortslutning. Totalt blockerad. Och istället för att ta tag i sakerna (som inte kommer försvinna bara för att jag ignoerar dem) så bloggar jag strunt, surfar runt och till slut är det ändå för sent på kvällen så jag slår på en film och tänker på allt jag ska ta tag i imorgon.
För ett tag sedan frågade man mig om mitt livsmotto. Jag sa "Det ordnar sig". Jodå, till slut gör det väl det. Men varför till slut, varför inte idag?
"Jag jobbar bäst under tidspress." Är det verkligen så eller är det världens mest utslitna ursäkt för att man är lat?
Jag har 2 tentor nästa vecka, en salstenta och en hemtenta. En av kurserna har jag läst förr, nu skulle jag ta god tid på mig och få in alla tusen filosofer snyggt och prydligt i huvudet. 1 vecka kvar och jag vet fortfarande inte om Descartes var naturrättare eller om Hume var positivist. Om nån var det. Har en snygg taktik för hemtentan också. 1 fråga per kväll med början idag. Eller, nej förresten, jag börjar imorgon, nu är jag så trött att jag tror jag slår på nån film istället...
Jag kanske jobbar bäst under tidspress, men jag mår inte bäst av det. Jag blir paralyserad. Som krisarbetare funkar jag bra under press. Allt jag gör och alla beslut jag tar sköter jag på adrenalin. No problem. Men när vi inte står inför en katastrof utan jag bara har väldigt mycket att göra på kort tid (mina tentor) eller väldigt många beslut att ta relativt snabbt (resten av mitt liv just nu) så är det kört. Jag får kortslutning. Totalt blockerad. Och istället för att ta tag i sakerna (som inte kommer försvinna bara för att jag ignoerar dem) så bloggar jag strunt, surfar runt och till slut är det ändå för sent på kvällen så jag slår på en film och tänker på allt jag ska ta tag i imorgon.
För ett tag sedan frågade man mig om mitt livsmotto. Jag sa "Det ordnar sig". Jodå, till slut gör det väl det. Men varför till slut, varför inte idag?
Fredagsfyran
Bloggingtema - igen!
1. Vilken är din svenska favoritblogg?
Humpedumpe... Jag hittade en kul av en mamma som oftade citerade sina barn, och det var urskojigt. Tyvärr tappade jag bort den. Min favorit är nog annars Lindas Webblogg eftersom man ofta får lite filosofiska funderingar kring saker man aldrig sett så djupt och filosofiskt på. Intressant!
2. Vilken är din utländska favoritblogg?
Skriven på utrikiska eller där personen bakom befinner sig utomlands? En engelskskriven som jag gillar mycket, även om personen bor i Sverige är How to learn Swedish in 1000 difficult lessons.
3. Vilken typ av bloggar brukar du ‘falla’ för?
De lite kåseriaktiga som tar upp vardagliga ämnen men inte låter som ledarsidan på DN.
4. Vad är en blogg egentligen?
Det är som livet självt. Du får ett utrymme men vad du gör med det och hur mycket du fyller det är upp till dig själv. Jag ser det nog också som ett smidigt forum för oss som inte hittat tid och ork att sätta oss in i hur man gör hemsidor...
1. Vilken är din svenska favoritblogg?
Humpedumpe... Jag hittade en kul av en mamma som oftade citerade sina barn, och det var urskojigt. Tyvärr tappade jag bort den. Min favorit är nog annars Lindas Webblogg eftersom man ofta får lite filosofiska funderingar kring saker man aldrig sett så djupt och filosofiskt på. Intressant!
2. Vilken är din utländska favoritblogg?
Skriven på utrikiska eller där personen bakom befinner sig utomlands? En engelskskriven som jag gillar mycket, även om personen bor i Sverige är How to learn Swedish in 1000 difficult lessons.
3. Vilken typ av bloggar brukar du ‘falla’ för?
De lite kåseriaktiga som tar upp vardagliga ämnen men inte låter som ledarsidan på DN.
4. Vad är en blogg egentligen?
Det är som livet självt. Du får ett utrymme men vad du gör med det och hur mycket du fyller det är upp till dig själv. Jag ser det nog också som ett smidigt forum för oss som inte hittat tid och ork att sätta oss in i hur man gör hemsidor...
8 January 2004
Bokslut 2003
Årets bok: "Harry Potter". Först talade alla om när den skulle komma, sedan talade alla om vem som hade dött, sedan talade alla om vad som kommer hända. I Glasgow pratades det dessutom om vem som kommit tillbaka - och det eventuella skälet till det... Konspirationsteorierna flödade.
Årets pryl: TV. Hade ingen fram till Mars och insåg att det funkar kanon utan. Idag funkar den mest som DVD och Video-monitor.
Årets dryck: Whisky. Tyckte inte om, tyckte inte om, tycker om. Vissa sorter.
Årets upptäckt: Shakespeare är inte så dum faktiskt!
Årets film 1: Chicago. Såg den 6 gånger, känner ändå att jag vill se den igen. Och igen.
Årets film 2: Henry V (1989). Aldrig har väl så många citerat så mycket i så otänkbara sítuationer som vi gjorde med hjälp av denna film...
Årets hoppas-det-aldrig-slutar: Första två timmarna på LOTR 3.
Årets är-det-inte-slut-snart: Sista halvtimmen på LOTR 3.
Årets kort: UGC Unlimited card. Film ÄR bäst på bio!
Årets biljett 1: Rangers - Celtic. I was there, man!
Årets biljett 2: Edmond. Av alla föreställningar fanns 4 platser kvar. Totalt! Bättre sent än... för sent. Puh!
Årets personlighet: Prof. Robinson, our defence against the dark arts teacher i Scotwelt. Hon rockar stenfett!
Årets aldrig-mer: 40p studier + 12h jobb/vecka samma termin. Det går bara inte.
Årets promenad: West Highland Way!
Årets sport 1: Rugby. Fatta, det är KUL!
Årets sport 2: Försöka hitta Douglas igen...
Årets väder: Stadigt växlande var 10:e minut.
Årets låt: Non nobis domine av Patrick Doyle. Solklart.
Årets pirr: Europas högsta berg-och-dalbana i Blackpool pirrade i första stupet, Europas äldsta träbana på samma ställe pirrade hela tiden!
Årets vad-var-det-som-hände 1: Mordet/dråpet på Anna Lindh.
Årets vad-var-det-som-hände 2: Inställt Hogmanay i Edinburgh. Voffodådå?
Årets kulinariska upptäckt: Pasta pesto.
Årets Antiklimax: DIFs avgörande match borta mot Halmstad då de blev SM-vinnare, men adrenalinet flödade mer än glädjen efteråt.
Årets historielektion: Tredagarsresan till Belfast.
Årets hjärtfara: Avslutande omgången i Skotska ligan. Celtic och Rangers har exakt samma poäng och exakt samma målskillnad. Rangers har 1 mål fler gjorda. Det var en strid av sällan skådat slag. Tills Kilmarnock (tror jag det var Rangers mötte) la sig...
Årets date: Måste man ses på blodcentralen har man mycket att göra! (P.S. Grymt underskattat date-ställe. D.S)
Årets bara-en-gång-till-snäääälllla: 2003.
Årets pryl: TV. Hade ingen fram till Mars och insåg att det funkar kanon utan. Idag funkar den mest som DVD och Video-monitor.
Årets dryck: Whisky. Tyckte inte om, tyckte inte om, tycker om. Vissa sorter.
Årets upptäckt: Shakespeare är inte så dum faktiskt!
Årets film 1: Chicago. Såg den 6 gånger, känner ändå att jag vill se den igen. Och igen.
Årets film 2: Henry V (1989). Aldrig har väl så många citerat så mycket i så otänkbara sítuationer som vi gjorde med hjälp av denna film...
Årets hoppas-det-aldrig-slutar: Första två timmarna på LOTR 3.
Årets är-det-inte-slut-snart: Sista halvtimmen på LOTR 3.
Årets kort: UGC Unlimited card. Film ÄR bäst på bio!
Årets biljett 1: Rangers - Celtic. I was there, man!
Årets biljett 2: Edmond. Av alla föreställningar fanns 4 platser kvar. Totalt! Bättre sent än... för sent. Puh!
Årets personlighet: Prof. Robinson, our defence against the dark arts teacher i Scotwelt. Hon rockar stenfett!
Årets aldrig-mer: 40p studier + 12h jobb/vecka samma termin. Det går bara inte.
Årets promenad: West Highland Way!
Årets sport 1: Rugby. Fatta, det är KUL!
Årets sport 2: Försöka hitta Douglas igen...
Årets väder: Stadigt växlande var 10:e minut.
Årets låt: Non nobis domine av Patrick Doyle. Solklart.
Årets pirr: Europas högsta berg-och-dalbana i Blackpool pirrade i första stupet, Europas äldsta träbana på samma ställe pirrade hela tiden!
Årets vad-var-det-som-hände 1: Mordet/dråpet på Anna Lindh.
Årets vad-var-det-som-hände 2: Inställt Hogmanay i Edinburgh. Voffodådå?
Årets kulinariska upptäckt: Pasta pesto.
Årets Antiklimax: DIFs avgörande match borta mot Halmstad då de blev SM-vinnare, men adrenalinet flödade mer än glädjen efteråt.
Årets historielektion: Tredagarsresan till Belfast.
Årets hjärtfara: Avslutande omgången i Skotska ligan. Celtic och Rangers har exakt samma poäng och exakt samma målskillnad. Rangers har 1 mål fler gjorda. Det var en strid av sällan skådat slag. Tills Kilmarnock (tror jag det var Rangers mötte) la sig...
Årets date: Måste man ses på blodcentralen har man mycket att göra! (P.S. Grymt underskattat date-ställe. D.S)
Årets bara-en-gång-till-snäääälllla: 2003.
7 January 2004
Hemma igen, eller tvärtom, eller... äh.
En vecka går så fort när man har roligt. Jag trodde jag skulle ha svårt för att lämna mitt kära Skottland, men jag tror verkligen det blivit ett hem för mig, för det var inte alls svårt. Jag visste att jag snart skulle komma tillbaka igen.
Kanske underlättades hemfärden av skräcknatten hos Todd. Jag och Lille Skutt bodde på vandrarhem i Glasgow sista natten och för en astmatiker som Lille Skutt var det verkligen en prövning. Stället var totalt inrökt, skitigt och allmänt sunkigt. Todd verkade driva stället ensam, för överallt fanns lappar om att man fick en gratis natt om man städade. Blue Sky Hostel var billigt (£10 inkl linnen och frukost) men för första gången kan jag inte rekommendera ett ställe. Bara varna!
Kan också varna för Edinburgh Dungeons, typ Spökhuset, som fått jättebra recensioner men som var skittrist. Förutom första delen som handlade om tortyr, vilken tvärtom var lite väl detaljrik och realistisk för att kännas bra.
Tyvärr visade det sig att det där gratis-tåget alla tog mellan Prestwick Airport och Glasgow förut bara var tillfällig service, men att man nu åkte för ½ priset om man hämtade ett formulär i RyanAirs info-disk. Alltid något.
Ja, och så åkte man ju hem med övervikt, trots att man bara hade ca 6kg packning med sig dit. 2 par skor, 13 DVD och 1 HVS tror jag är boven i dramat... Jag har 42 i skor och det är hopplöst att hitta nåt snyggt här hemma i den storleken - om man hittar något alls. I Glasgow finns tyska kedjan Deichmann och jag hann inte ens titta in genom dörren innan jag stod med 5 par jag bara ville ha! Filmer är busbilligt eftersom Blockbuster allt som oftast har ex-rentals till utförsäljning. Inga gamla skitfilmer heller, utan ex Chicago, Sweet home Alabama och andra som i princip nyss kommit ut här hemma. Virgin och HMV har dessutom nästan alltid rea och på Fopp kan man göra fynd. Jag köpte som sagt 13 DVD, för ett snitt pris av 88 SEK/st! Bland titlarna finns då Chicago, men även City of God, Macbeth, About a boy och samlingsboxen med american Pie 1&2. Var på Åhlens igår och ångrade att jag inte köpte Trainspotting för 130 spänn (mot 329 här) och 24h andra säsongen för 450 (mot 899!). Det är livsfarligt att åka till Skottland för mig!
En lustig notering är också hur jag innan jag flyttade dit förra året sa att jag skulle sakna godis eftersom det inte finns något gott där. Nu hade jag helt plötsligt hela väskan full med sånt jag bara "var tvungen" att köpta för att jag längtat efter det så länge... Lustigt...
Synd bara att man inte kan frakta glass. Ben & Jerry's "Chocolate chip cookie dough" är himmelsk. Fick nöja mig med 1,5 kg Haggis, 1l Irn Bru och 3-pack Cadburry Chocolate trifle istället. Nu blir det fest!
Kanske underlättades hemfärden av skräcknatten hos Todd. Jag och Lille Skutt bodde på vandrarhem i Glasgow sista natten och för en astmatiker som Lille Skutt var det verkligen en prövning. Stället var totalt inrökt, skitigt och allmänt sunkigt. Todd verkade driva stället ensam, för överallt fanns lappar om att man fick en gratis natt om man städade. Blue Sky Hostel var billigt (£10 inkl linnen och frukost) men för första gången kan jag inte rekommendera ett ställe. Bara varna!
Kan också varna för Edinburgh Dungeons, typ Spökhuset, som fått jättebra recensioner men som var skittrist. Förutom första delen som handlade om tortyr, vilken tvärtom var lite väl detaljrik och realistisk för att kännas bra.
Tyvärr visade det sig att det där gratis-tåget alla tog mellan Prestwick Airport och Glasgow förut bara var tillfällig service, men att man nu åkte för ½ priset om man hämtade ett formulär i RyanAirs info-disk. Alltid något.
Ja, och så åkte man ju hem med övervikt, trots att man bara hade ca 6kg packning med sig dit. 2 par skor, 13 DVD och 1 HVS tror jag är boven i dramat... Jag har 42 i skor och det är hopplöst att hitta nåt snyggt här hemma i den storleken - om man hittar något alls. I Glasgow finns tyska kedjan Deichmann och jag hann inte ens titta in genom dörren innan jag stod med 5 par jag bara ville ha! Filmer är busbilligt eftersom Blockbuster allt som oftast har ex-rentals till utförsäljning. Inga gamla skitfilmer heller, utan ex Chicago, Sweet home Alabama och andra som i princip nyss kommit ut här hemma. Virgin och HMV har dessutom nästan alltid rea och på Fopp kan man göra fynd. Jag köpte som sagt 13 DVD, för ett snitt pris av 88 SEK/st! Bland titlarna finns då Chicago, men även City of God, Macbeth, About a boy och samlingsboxen med american Pie 1&2. Var på Åhlens igår och ångrade att jag inte köpte Trainspotting för 130 spänn (mot 329 här) och 24h andra säsongen för 450 (mot 899!). Det är livsfarligt att åka till Skottland för mig!
En lustig notering är också hur jag innan jag flyttade dit förra året sa att jag skulle sakna godis eftersom det inte finns något gott där. Nu hade jag helt plötsligt hela väskan full med sånt jag bara "var tvungen" att köpta för att jag längtat efter det så länge... Lustigt...
Synd bara att man inte kan frakta glass. Ben & Jerry's "Chocolate chip cookie dough" är himmelsk. Fick nöja mig med 1,5 kg Haggis, 1l Irn Bru och 3-pack Cadburry Chocolate trifle istället. Nu blir det fest!
2 January 2004
"Shoot & Go Travelling"
Jag ska starta resebyra. Jag kor runt i Skottland i minibuss med skjutdorr, eller fyradorrars bil. Under resan berattar jag de historier eller specialiteter jag kanner till om saker vi ser och sa fort nagon i bilen vill ta en bild sa stannr vi. Eftersom parkeringsfickorna i Western Highlands INTE star i relation till de vackra vyerna sa far man ofta improvisera. D.v.s. leka turist och snabbt, och helt galet, kora in till kanten (som inte finns, eftersom det itne finns vagren), oppna bildorren, ta sin bild, hoppa in och kora innan bilen bakom hunnit ikapp en.
Detta ar ungefar vad vi gjort idag. Vi hade en dag pa oss att se Loch Lomond, Glen Coe, Glen Nevis, Glenfinnan (Harry Potter-land kallat av oss), Loch Ness och garna lite slott ocksa, sa det blir "Shoot & Go" som galler. Na, man hinner val inte njuta av landskapet riktigt, men man far i vart fall ett hum om hur otroligt vackert detta land ar. Som tur ar ar dalgangarna relativt langa, sa man hinner njuta, stona och sucka genom bilrutan ocksa.
Jag skulle kunna rekommendera mina resor till foretag som vill ha intima kick-offer, team-buildingar och andra engelska omskrivningar for "lara kanna varandra battre-konferenser". Eftersom det ar radioskugga i princip fran anr man lamnar Glasgow (OH, hur underbart var det inte att aterse mina kvarter, om sa bara fora nagra minuter!) sa KAN man inte annat an prata, leka lekar och lara knanna varandra. Man lar sig ratt mycket genom 20 fragor, sanning och konsekvens utan konsekvens, ordkedjor m.m. Eller sa sjunger man bara och har det bra.
Shite, dyrt kafe, slut pa kosing, maste sluta. Imorgon ska vi til Glasgow - TJOHO!!!
Haste ye back
Detta ar ungefar vad vi gjort idag. Vi hade en dag pa oss att se Loch Lomond, Glen Coe, Glen Nevis, Glenfinnan (Harry Potter-land kallat av oss), Loch Ness och garna lite slott ocksa, sa det blir "Shoot & Go" som galler. Na, man hinner val inte njuta av landskapet riktigt, men man far i vart fall ett hum om hur otroligt vackert detta land ar. Som tur ar ar dalgangarna relativt langa, sa man hinner njuta, stona och sucka genom bilrutan ocksa.
Jag skulle kunna rekommendera mina resor till foretag som vill ha intima kick-offer, team-buildingar och andra engelska omskrivningar for "lara kanna varandra battre-konferenser". Eftersom det ar radioskugga i princip fran anr man lamnar Glasgow (OH, hur underbart var det inte att aterse mina kvarter, om sa bara fora nagra minuter!) sa KAN man inte annat an prata, leka lekar och lara knanna varandra. Man lar sig ratt mycket genom 20 fragor, sanning och konsekvens utan konsekvens, ordkedjor m.m. Eller sa sjunger man bara och har det bra.
Shite, dyrt kafe, slut pa kosing, maste sluta. Imorgon ska vi til Glasgow - TJOHO!!!
Haste ye back
Fredagsfyran v1
tema: årets bästa
1. Årets bästa bok
Jag är så dålig på att veta när böcker gavs ut, men av dem jag läst i år så säger jag "Commendant of Auschwitz", Rudolph Hoess memoarer. Och den gavs såklart inte ut i år. Å andra sidan, av årets böcker säger jag nog Harry Potter and the order of the Phoenix! (ligger lite efter med årets böcer eftersom jag beordrat mig själv att inte köpa något nytt förrän jag läst alla jag redan har...)
2. Årets bästa skiva
Kane - What if
3. Årets bästa film
Irreversible, City of God eller The Magdalene Sisters. Åh, och Chicago släpptes ju hos oss i år.
4. Årets bästa webbsajt
amazon.co.uk - det är där man hittar det man söker...
1. Årets bästa bok
Jag är så dålig på att veta när böcker gavs ut, men av dem jag läst i år så säger jag "Commendant of Auschwitz", Rudolph Hoess memoarer. Och den gavs såklart inte ut i år. Å andra sidan, av årets böcker säger jag nog Harry Potter and the order of the Phoenix! (ligger lite efter med årets böcer eftersom jag beordrat mig själv att inte köpa något nytt förrän jag läst alla jag redan har...)
2. Årets bästa skiva
Kane - What if
3. Årets bästa film
Irreversible, City of God eller The Magdalene Sisters. Åh, och Chicago släpptes ju hos oss i år.
4. Årets bästa webbsajt
amazon.co.uk - det är där man hittar det man söker...
Subscribe to:
Posts (Atom)
