Jag kommer bli världens kassaste jurist. "Du har tre veckor på dig att överklaga". Bra, då behöver jag inte starta förrän om 2 ½ veckor. Oops, deadline är imorgon. Oj, skulle nog ha börjat tidigare för det här blir inte klart... Jag kommer missa deadlines, skjuta upp saker tills jag glömt vad jag skulle göra och sitter jag med tre utredningar jag måste läsa på kvällen som kommer det sluta med att jag hamnar framför DVD:n. Eller datorn.
"Jag jobbar bäst under tidspress." Är det verkligen så eller är det världens mest utslitna ursäkt för att man är lat?
Jag har 2 tentor nästa vecka, en salstenta och en hemtenta. En av kurserna har jag läst förr, nu skulle jag ta god tid på mig och få in alla tusen filosofer snyggt och prydligt i huvudet. 1 vecka kvar och jag vet fortfarande inte om Descartes var naturrättare eller om Hume var positivist. Om nån var det. Har en snygg taktik för hemtentan också. 1 fråga per kväll med början idag. Eller, nej förresten, jag börjar imorgon, nu är jag så trött att jag tror jag slår på nån film istället...
Jag kanske jobbar bäst under tidspress, men jag mår inte bäst av det. Jag blir paralyserad. Som krisarbetare funkar jag bra under press. Allt jag gör och alla beslut jag tar sköter jag på adrenalin. No problem. Men när vi inte står inför en katastrof utan jag bara har väldigt mycket att göra på kort tid (mina tentor) eller väldigt många beslut att ta relativt snabbt (resten av mitt liv just nu) så är det kört. Jag får kortslutning. Totalt blockerad. Och istället för att ta tag i sakerna (som inte kommer försvinna bara för att jag ignoerar dem) så bloggar jag strunt, surfar runt och till slut är det ändå för sent på kvällen så jag slår på en film och tänker på allt jag ska ta tag i imorgon.
För ett tag sedan frågade man mig om mitt livsmotto. Jag sa "Det ordnar sig". Jodå, till slut gör det väl det. Men varför till slut, varför inte idag?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment