Konst är konstigt

Det finns konst och så finns det konst. Dagen började med en artikel om detta konst-iga bråk mellan Israels ambassadör och Historiska museet i Stockholm. Ingen har väl missat konstverket föreställande en liten barkbåt med en bild på en kvinnlig Palestinsk självmordsbombare seglandets i en pool fylld av blod (rött vatten alltså). D.v.s. ingen har väl missat det nu sedan Israels ambassadör gick till fysisk attack mot det. Hade han inte gjort det hade vi inte ens känt till utställningen. Smart P-G.

Jag förstår att en dylik installation väcker känslor, framför allt om man kommer från landet där konstverket är verklighet. Kanske känns det då som om hela grejen "uppmuntrar" självmordsbombare. Men jag förstår inte denna inställning. Det var många tankar som gick igenom mitt huvud när jag såg konstverket på tv, men ingen av dem var till gärningsmannens favör.

En tankegång var att en liten, till synes oskuldsfull, flicka kan orsaka så mycket förödelse. Att se den lilla båten med den oskuldsfulla bilden i detta enorma hav av blod... En annan tankegång skulle snarare betraktas som jätte-kritik till Palestina och hade att göra med att just segla, segla på vågen, få vind i seglen.

(tänker här på Palestinas genom åren ökade stöd som existerande nation och rätt till landområdet. Första årtiondena var allmänna inställningen så ensidigt inriktad på att Israel tillhörde judarna, men med tiden insåg man väl att det inte var ett öde landskap England gett bort utan ett bebott sådant och man började ifrågasätta om man bara kunde ge bort länder som funnits i hundratalsår, oavsett vem som i urtidens begynnelse var där "först", vilket är en fråga i sig.)

Denna tankegång utmynnade i den kritiska frågan; Så, ni (Palestina) har fått vind i seglen, men till vilket pris, vilket hav är det ni seglar på? Dessutom sitter ingen vid rodret utan båten driver omkring på måfå, också en kritik i sig.

Jag kanske är helt ensam i min tolkning, men från min synvinkel kan detta knappast vara hets mot folkgrupp riktat mot Israelerna. I mitt tycke kan det inte vara hets mot någon folkgrupp, men vore det det så vore det snarare mot Palestinerna...

Dagen avslutades med att bussen åkte förbi den mest fantastiska konstutställning jag stött på. På en skolgård hade barn byggt snögubbar och snöskulpturer överallt. Hela fotbollsplanen var full och under varje träd, på varje ledig plats, stod en snöskapelse. Det var gubbar och maskar och monster och familjer och fort. En del hade fått färg, så jag hann se en grön mask med orange mössa, en grön utomjording och en hippiegubbe i alla möjliga färger. Underbart! Hade jag inte haft matvaror som var tvunget att komma hem hade jag hoppat av och kikat runt på denna utställning ett tag. Nu vred jag nacken ur led medan vi passerade istället. Konst som inte kan annat än fylla en med värme och glädje. Oavsett tolkning.