Bad News 1: Foretaget outsourcar hela administrationen och kundtjanst till ett annat foretag, med effekt fran 1/8.
Bad News 2: Det foretaget forsoker i mojligaste man skicka sina bitar dit kostnaderna ar lagst - d.v.s. Indien.
Bad News 3: Min arbetsplats kommer helt omfattas av denna outsourcning och ca 500 pers (av 2000) kommer forlora sina jobb over den kommande 3-arsperioden.
Good News 1: Kundtjansten ar den absolut sista biten de ens kommer overlagga att flytta, och i realiteten kommer de inte gora det alls. Valdigt manga brittiska foretag har flyttat sin kundtjanst till Indien, folk hatar att prata med dessa kundtjanster (de vill prata med nagon lokalt, kulturskillnaderna ar for stora et c) och de flesta foretag haller nu pa att flytta tillbaka sina kontaktcenter. "Vart" nya foretag har i princip bara slagit fast en sak; deras "voice" (d.v.s. vi) kommer stanna i Storbritannien. Och kundtjansten kommer ligga i Glasgow.
Good News 2: Det viktigaste av allt, troligen, atminstone verkar 'de dar uppe' tro sa, for i "Fragor & Svar"-haftet forsakrades vi om att kaffeautomaterna aven i fortsattningen kommer vara gratis...
Da sa, da har jag inget att invanda. Sa lange jag far betalt sa skiter jag val i vilket namn som star pa lonespecifikationen!
30 May 2007
25 May 2007
Beinn Chabhar; Vi går över daggstänkta träsk fallera
Det är väl ungefär så man kan sammanfatta vandringen till Beinn Chabhar (933m). Jag säger ’till’ för toppen nådde jag aldrig. Jag är äventyrlig, men inte dumdristig.
Citylink släppte snällt av mig vid Drovers Inn i Inverarnan trots att jag bara köpt biljett till Ardlui. Tidtabellen jag konsulterat hade nämligen missat att sätta ut alla hållplatser… Glasgows uppehållsväder förbyttes till det utlovade regnet samtidigt som bussen saktade in för att släppa
av mig. I skydd av ett träd tog jag på mig knähöga gaiters, funderade i tre sekunder och bestämde mig sedan för att bära regnbyxor också. Hängslen och livrem och allt det där.
Med den nyinköpta regnjackan på och luvan uppdragen så knallade jag de ca 200 metrarna längs A82 tills man korsar en träbro och kommer in på Beinglas Farm. Det är en enkel men välplacerad campingplats jag minns bäst för sina toaletter när jag vandrade West Highland Way för fyra år sedan. Bakom campingen reser sig en brant grässlänt och redan utifrån vägen ser man det stora vattenfallet en bit upp. Jag vet inte hur många foton jag har av Drovers Inn med vattenfallet i bakgrunden, det är en vy som är alltför svår att motstå.
En timmes obarmhärtig vandring i vad som känns som 90 graders lutning och två rådjursstaket (med milt sagt hisnade klätterstegar) senare stod jag mitt i vattenfallet. Inte i, i jämnhöjd. Man ser inte hela vattenfallet från den positionen, men det man ser… wow. När jag passerade med bussen för ett par veckor sedan så var fallet bara en liten tricklande rännil, men nu har det regnat och vattenmassorna som forsade fram fick mig att ängsligt se mig om så att ingen smög upp och puttade i mig. (En kort film av utsikten och vattenfallet finns högst upp i högermarginalen.)
Den branta klättringen följer en stenig stig som för dagen förvandlats till en porlande bäck. Som tur var visste jag att jag kunde lita på de vaxinsmorda läderkängorna. Det finns textilboots också men de är inget alternativ för mig för de står – naturligt nog – inte emot vatten på samma sätt och lämpar sig bäst för sommarvandringar på fina stigar/leder.
Strax ovanför vattenfallet slutade det regna, samtidigt som stigen planade ut. Jag tänker från och med nu inte indikera varje väderbyte för i sann skotsk anda växlade det precis hela tiden och under dagen fick jag prov på allt utom hagel och snö. Jag tänker istället nämna vilken vacker omgivning jag just hamnat i. Förutom Glas Burn som forsade fram genom ravinen jag just skulle till att följa så bröt små porlade bäckar genom gräset. Krokiga små björkar (skotsk motsvarighet till fjällbjörk?), andra lövträd och
något som såg ut som blommande äppelträd stod utspridda och i gräset bredde stora täcken av blåklockor ut sig. Jag hade lätt kunnat stanna i paradiset resten av dagen, och valde där en lämplig sten för dagens första rast, men nyfikenheten manade mig att fortsätta.
Stigen längs ravinen är smal, på sina ställen rymdes bara två fötter i bredd, och i det läget gäller det att inte tänka på ravinen som stupar bredvid en och inte på att om jag snavar så är chansen att hindra fallet nerför gräsväggen mycket liten och inte på att forsen skulle spola iväg mig som en trasdocka och inte på att vattenfallet bara är en liten bit bort. (Och inte på vilken sång som bör spelas på min begravning, men tanken vandrade osökt dit och jag tror att ”Always look on the bright side of life” vore passande…) Så istället tänkte jag på vad som kunde tänkas komma runt kröken uppe på bergskammen…
Över horisontens kant bredde ett nytt och gapande vackert landskap ut sig. Glas Burn forsade slingrande genom ljung- och gräsklädda kullar och dess dova muller överröstade naturens annars fysiska tystnad. Fåren syntes snarare än hördes och i fjärran reste sig klippiga kullar som en samling trygga beskyddare och omfamnade heden. När jag slutat gapa och börjat andas igen så följde jag den leriga stigen som ledde vidare ut och försvann bland böljningarna.
Stigen var väldefinierad, även om den gärna försvann i utsmetade lerfält eller övergick i något som bäst liknas vid en igenväxt mindre insjö. Men trots att man (åtminstone under dagens förhållanden) gärna lämnar stigen så är vägen till Beinn Chabhar lättnavigerad; man ser bara till att ha ån på höger sida. Även om ån ibland hamnar väldigt mycket åt höger…
Stigen verkade kunna vara lättgången under torrare förhållanden, även om marken antydde att trakten nog är mer eller mindre kroniskt blöt. Som det var så fick jag under dagen istället prov på säkert varenda myrtyp som finns. Sträckan är utmärkt om man känner för att öva ”blötmarksnavigering”! Man fick tänka till hela tiden för att avgöra vilken rutt som verkade bäst över leran/vattnet och ibland lönade det sig att gå bakåt för att gå framåt... Den enda omväxlingen var en oväntad scramble (klättra på bergsvägg/klippa) som dök upp när jag skulle korsa en bäck. En brant stenvägg ledde ner mot bäcken och direkt på andra sidan behövde man klättra uppför en annan. Jag hatar scrambling och det såg knappt ut att finnas fästen så jag var ett tag övertygad om att jag skulle hamna i vattnet. Men sedan bet jag som vanligt ihop, tog tag i saken och som vanligt gick det galant. Det är alltid lönlöst att oroa sig för det finns alltid en lösning.
Det finns några tricks för att ta sig genom träskmark utan att fastna med lera upp till låret eller drunkna i en vattensamling. Grästuvor är bra; de ger fotfäste. Likaså stenar. Torv (’peat’ på engelska, skotska hedar är fulla av det) är också bra för den är kompaktare än lera. Fast båda är svart så det kan vara svårt att se skillnad. Är leran grumlig kan det gå att passera, ju grötaktigare desto bättre, men man gör bäst i att prova med pinne eller steg för steg. Är lerpölen/fältet slätt som en spegel – gå runt! Det kan bäst beskrivas som kvicksandslera och jo, jag har klafsat i en gång. Jag nästan försvann. Mossa är lurig för den går helt enkelt inte att lita på. Ibland ligger den som ett täcke över ett avgrundshål, ibland är underlaget som en mjuk tvättsvamp. Vattensamlingar med ett glest gräs som liknar gräslök är oftast djupa medan vattensamlingar med mycket gräs oftast går att klafsa igenom om man bär gaiters. Allt detta och lite till får man prov på där jag klafsade runt.
Jag behöver inte nämna att vandringen var oerhört slitsam, va? När jag efter 3,5 timmars klafsande äntligen kom fram till Lochan an Beinn Chabhar var jag helt färdig. Den lilla sjön ligger vid foten av Beinn Chabhar (där sista etappen uppför berget börjar, ska jag väl förtydliga) och är källan till Glas Burn som i sin tur pumpar vatten utför det stora vattenfallet i Inverarnan. Den lilla sjön matas i sin tur av miljoner småbäckar som rinner nerför kullarna runtomkring. Jag har aldrig besökt ett vattendrags urkälla uppe bland bergen förr så det kändes faktiskt rätt coolt. Dessutom låg lochan riktigt fint! Jag kunde lätt se en liten stenstuga vid sidan om (tomten starkt dränerad förstås), men så ska man ju släpa hem matkassarna också…
Efter allt detta klafsande kändes benen som gelé, huvudet som potatismos och orken som en punkterad sufflé. Men trots att jag själv var lika fräsch som en skämd måltid så ignorerade jag ett bräkande fårs ifrågasättande blickar och tvingade fötterna mödosamt uppför kullen som utgjorde sista etappen före bergsryggen och toppen. Höjdmässigt hade jag bara kommit 550m upp och skulle nästan 400 till, men första etappen är en utdragen historia längdmässigt och sista etappen är ren och kompakt kulle. Det kändes underbart att ha fast gräs under fötterna igen så lättnaden tog över tröttheten och snart såg jag bergskammen.
Det var det sista jag såg. Molnet som legat parkerat över berget flyttade sig inte en millimeter utan slöt in mig i sin vita fuktighet. Jag såg inte handen om jag sträckte ut armen. Kartan visade att toppen var klippig med massor av förrädiska utväxter och jag minns att någon varnat mig för att toppen var svårnavigerad i dålig sikt. Jo tack. Och sikten var obefintlig. Jag provade att följa något som liknade en stig, men fann mig snart på ett ställe där jag inte visste vad som väntade i någon som helst riktning. Jag måste erkänna att jag tvekade ett tag för jag hade ju faktiskt kommit ända hit…
Men till slut vann förnuftet och jag sökte mig neråt igen. Butterheten över den avbrutna vandringen förbyttes i hopp om ett långt bad och tidig kväll när jag insåg att jag nu nog faktiskt skulle hinna med den tidigare bussen hem.
Tillbakavägen kändes smidigare för eftersom du kommer uppifrån höjden, ser hur ån ringlar sig snett åt höger över heden och vet att stigen följer ån hela vägen så kan du med lätthet fästa siktet långt borta i horisonten och korsa diagonalt. Jag inbillar mig att jag sparade tid på det. Dessutom upptäckte jag då att det ca 100 meter ovanför scrambleövergången faktiskt fanns ett normalt vadställe…
En varning kan utfärdas om att när man kommer tillbaka till ett ställe där en stig leder neråt ravinen och en fortsätter på samma höjd så ska man välja den lägre stigen för att komma till Beinglas Farm. Den övre stigen leder längs bergssidan och mynnar ut i Glen Falloch.
På tillbakavägen tog jag en fruktstund bland blåklockorna medan regnet smattrade mot luvan. Sedan klättrade jag över det övre rådjursstängslet. Den ligger på toppen av den branta backen med en brant och stenig bit allra närmast. Stegen i sig är 2,5-3 meter och när jag stod där på toppen, på toppen av den branta backen och hade hela dalen framför mig så var det inte utan att jag kände mig lite utsatt. Gratis sug i magen, varsågod!
Väl nere vid campingen så var det dags att inspektera utrustningen. De ständigt växlande väderförhållandena var perfekt för att ge den en grundlig testomgång! Den relativt nya ryggsäcken visade sig precis så rymlig som jag räknade med och svalde både ombyteskläder, regnkläder, matsäck och den vanliga nödpackningen - och hade plats över, och regnskyddet som följde med fungerade utmärkt. Regnbyxorna som jag för två år sedan tog av mig för att de kändes för varma var vattenfasta – åt båda
håll… Förvisso kände jag det rätt snabbt, men bestämde mig ändå för att behålla dem på utifall jag trillade i plurret… som tur är är friluftsbyxorna så finurliga att de torkade på tio minuter. Underkläderna var fortfarande fuktiga dock så nu undrar jag naturligtvis om det finns underkläder i samma fuktavledande material som det mina baströjor är gjorda av? Annars ska jag uppfinna det. Bas-t-shirten var förresten snustorr. Likaså polotröjan som agerade mellanlager. Trots regn, värmande sol och minst sagt svettig vandring så var både mellantröjan och insidan av jackan torr! Dagens överraskning. Jackan stod emot regn och vind och andades! Toppbetyg åt tomtejackan – det är mitt nya favoritplagg! Mina nya gaiters gjorde sitt jobb och höll fötterna torra och vattenblåsan var precis så smidig som jag trott. Jag slapp inte huvudvärken dock för även om jag drack mycket oftare (och vad skönt det var att slippa stanna till!) så tog jag mindre sippar vid varje tillfälle. Det måste jag ändra på.
Citylink släppte snällt av mig vid Drovers Inn i Inverarnan trots att jag bara köpt biljett till Ardlui. Tidtabellen jag konsulterat hade nämligen missat att sätta ut alla hållplatser… Glasgows uppehållsväder förbyttes till det utlovade regnet samtidigt som bussen saktade in för att släppa
av mig. I skydd av ett träd tog jag på mig knähöga gaiters, funderade i tre sekunder och bestämde mig sedan för att bära regnbyxor också. Hängslen och livrem och allt det där.Med den nyinköpta regnjackan på och luvan uppdragen så knallade jag de ca 200 metrarna längs A82 tills man korsar en träbro och kommer in på Beinglas Farm. Det är en enkel men välplacerad campingplats jag minns bäst för sina toaletter när jag vandrade West Highland Way för fyra år sedan. Bakom campingen reser sig en brant grässlänt och redan utifrån vägen ser man det stora vattenfallet en bit upp. Jag vet inte hur många foton jag har av Drovers Inn med vattenfallet i bakgrunden, det är en vy som är alltför svår att motstå.
En timmes obarmhärtig vandring i vad som känns som 90 graders lutning och två rådjursstaket (med milt sagt hisnade klätterstegar) senare stod jag mitt i vattenfallet. Inte i, i jämnhöjd. Man ser inte hela vattenfallet från den positionen, men det man ser… wow. När jag passerade med bussen för ett par veckor sedan så var fallet bara en liten tricklande rännil, men nu har det regnat och vattenmassorna som forsade fram fick mig att ängsligt se mig om så att ingen smög upp och puttade i mig. (En kort film av utsikten och vattenfallet finns högst upp i högermarginalen.)
Den branta klättringen följer en stenig stig som för dagen förvandlats till en porlande bäck. Som tur var visste jag att jag kunde lita på de vaxinsmorda läderkängorna. Det finns textilboots också men de är inget alternativ för mig för de står – naturligt nog – inte emot vatten på samma sätt och lämpar sig bäst för sommarvandringar på fina stigar/leder.
Strax ovanför vattenfallet slutade det regna, samtidigt som stigen planade ut. Jag tänker från och med nu inte indikera varje väderbyte för i sann skotsk anda växlade det precis hela tiden och under dagen fick jag prov på allt utom hagel och snö. Jag tänker istället nämna vilken vacker omgivning jag just hamnat i. Förutom Glas Burn som forsade fram genom ravinen jag just skulle till att följa så bröt små porlade bäckar genom gräset. Krokiga små björkar (skotsk motsvarighet till fjällbjörk?), andra lövträd och
något som såg ut som blommande äppelträd stod utspridda och i gräset bredde stora täcken av blåklockor ut sig. Jag hade lätt kunnat stanna i paradiset resten av dagen, och valde där en lämplig sten för dagens första rast, men nyfikenheten manade mig att fortsätta.Stigen längs ravinen är smal, på sina ställen rymdes bara två fötter i bredd, och i det läget gäller det att inte tänka på ravinen som stupar bredvid en och inte på att om jag snavar så är chansen att hindra fallet nerför gräsväggen mycket liten och inte på att forsen skulle spola iväg mig som en trasdocka och inte på att vattenfallet bara är en liten bit bort. (Och inte på vilken sång som bör spelas på min begravning, men tanken vandrade osökt dit och jag tror att ”Always look on the bright side of life” vore passande…) Så istället tänkte jag på vad som kunde tänkas komma runt kröken uppe på bergskammen…
Över horisontens kant bredde ett nytt och gapande vackert landskap ut sig. Glas Burn forsade slingrande genom ljung- och gräsklädda kullar och dess dova muller överröstade naturens annars fysiska tystnad. Fåren syntes snarare än hördes och i fjärran reste sig klippiga kullar som en samling trygga beskyddare och omfamnade heden. När jag slutat gapa och börjat andas igen så följde jag den leriga stigen som ledde vidare ut och försvann bland böljningarna.
Stigen var väldefinierad, även om den gärna försvann i utsmetade lerfält eller övergick i något som bäst liknas vid en igenväxt mindre insjö. Men trots att man (åtminstone under dagens förhållanden) gärna lämnar stigen så är vägen till Beinn Chabhar lättnavigerad; man ser bara till att ha ån på höger sida. Även om ån ibland hamnar väldigt mycket åt höger…
Stigen verkade kunna vara lättgången under torrare förhållanden, även om marken antydde att trakten nog är mer eller mindre kroniskt blöt. Som det var så fick jag under dagen istället prov på säkert varenda myrtyp som finns. Sträckan är utmärkt om man känner för att öva ”blötmarksnavigering”! Man fick tänka till hela tiden för att avgöra vilken rutt som verkade bäst över leran/vattnet och ibland lönade det sig att gå bakåt för att gå framåt... Den enda omväxlingen var en oväntad scramble (klättra på bergsvägg/klippa) som dök upp när jag skulle korsa en bäck. En brant stenvägg ledde ner mot bäcken och direkt på andra sidan behövde man klättra uppför en annan. Jag hatar scrambling och det såg knappt ut att finnas fästen så jag var ett tag övertygad om att jag skulle hamna i vattnet. Men sedan bet jag som vanligt ihop, tog tag i saken och som vanligt gick det galant. Det är alltid lönlöst att oroa sig för det finns alltid en lösning.Det finns några tricks för att ta sig genom träskmark utan att fastna med lera upp till låret eller drunkna i en vattensamling. Grästuvor är bra; de ger fotfäste. Likaså stenar. Torv (’peat’ på engelska, skotska hedar är fulla av det) är också bra för den är kompaktare än lera. Fast båda är svart så det kan vara svårt att se skillnad. Är leran grumlig kan det gå att passera, ju grötaktigare desto bättre, men man gör bäst i att prova med pinne eller steg för steg. Är lerpölen/fältet slätt som en spegel – gå runt! Det kan bäst beskrivas som kvicksandslera och jo, jag har klafsat i en gång. Jag nästan försvann. Mossa är lurig för den går helt enkelt inte att lita på. Ibland ligger den som ett täcke över ett avgrundshål, ibland är underlaget som en mjuk tvättsvamp. Vattensamlingar med ett glest gräs som liknar gräslök är oftast djupa medan vattensamlingar med mycket gräs oftast går att klafsa igenom om man bär gaiters. Allt detta och lite till får man prov på där jag klafsade runt.
Jag behöver inte nämna att vandringen var oerhört slitsam, va? När jag efter 3,5 timmars klafsande äntligen kom fram till Lochan an Beinn Chabhar var jag helt färdig. Den lilla sjön ligger vid foten av Beinn Chabhar (där sista etappen uppför berget börjar, ska jag väl förtydliga) och är källan till Glas Burn som i sin tur pumpar vatten utför det stora vattenfallet i Inverarnan. Den lilla sjön matas i sin tur av miljoner småbäckar som rinner nerför kullarna runtomkring. Jag har aldrig besökt ett vattendrags urkälla uppe bland bergen förr så det kändes faktiskt rätt coolt. Dessutom låg lochan riktigt fint! Jag kunde lätt se en liten stenstuga vid sidan om (tomten starkt dränerad förstås), men så ska man ju släpa hem matkassarna också…
Efter allt detta klafsande kändes benen som gelé, huvudet som potatismos och orken som en punkterad sufflé. Men trots att jag själv var lika fräsch som en skämd måltid så ignorerade jag ett bräkande fårs ifrågasättande blickar och tvingade fötterna mödosamt uppför kullen som utgjorde sista etappen före bergsryggen och toppen. Höjdmässigt hade jag bara kommit 550m upp och skulle nästan 400 till, men första etappen är en utdragen historia längdmässigt och sista etappen är ren och kompakt kulle. Det kändes underbart att ha fast gräs under fötterna igen så lättnaden tog över tröttheten och snart såg jag bergskammen.
Det var det sista jag såg. Molnet som legat parkerat över berget flyttade sig inte en millimeter utan slöt in mig i sin vita fuktighet. Jag såg inte handen om jag sträckte ut armen. Kartan visade att toppen var klippig med massor av förrädiska utväxter och jag minns att någon varnat mig för att toppen var svårnavigerad i dålig sikt. Jo tack. Och sikten var obefintlig. Jag provade att följa något som liknade en stig, men fann mig snart på ett ställe där jag inte visste vad som väntade i någon som helst riktning. Jag måste erkänna att jag tvekade ett tag för jag hade ju faktiskt kommit ända hit…Men till slut vann förnuftet och jag sökte mig neråt igen. Butterheten över den avbrutna vandringen förbyttes i hopp om ett långt bad och tidig kväll när jag insåg att jag nu nog faktiskt skulle hinna med den tidigare bussen hem.
Tillbakavägen kändes smidigare för eftersom du kommer uppifrån höjden, ser hur ån ringlar sig snett åt höger över heden och vet att stigen följer ån hela vägen så kan du med lätthet fästa siktet långt borta i horisonten och korsa diagonalt. Jag inbillar mig att jag sparade tid på det. Dessutom upptäckte jag då att det ca 100 meter ovanför scrambleövergången faktiskt fanns ett normalt vadställe…
En varning kan utfärdas om att när man kommer tillbaka till ett ställe där en stig leder neråt ravinen och en fortsätter på samma höjd så ska man välja den lägre stigen för att komma till Beinglas Farm. Den övre stigen leder längs bergssidan och mynnar ut i Glen Falloch.
På tillbakavägen tog jag en fruktstund bland blåklockorna medan regnet smattrade mot luvan. Sedan klättrade jag över det övre rådjursstängslet. Den ligger på toppen av den branta backen med en brant och stenig bit allra närmast. Stegen i sig är 2,5-3 meter och när jag stod där på toppen, på toppen av den branta backen och hade hela dalen framför mig så var det inte utan att jag kände mig lite utsatt. Gratis sug i magen, varsågod!
Väl nere vid campingen så var det dags att inspektera utrustningen. De ständigt växlande väderförhållandena var perfekt för att ge den en grundlig testomgång! Den relativt nya ryggsäcken visade sig precis så rymlig som jag räknade med och svalde både ombyteskläder, regnkläder, matsäck och den vanliga nödpackningen - och hade plats över, och regnskyddet som följde med fungerade utmärkt. Regnbyxorna som jag för två år sedan tog av mig för att de kändes för varma var vattenfasta – åt båda
håll… Förvisso kände jag det rätt snabbt, men bestämde mig ändå för att behålla dem på utifall jag trillade i plurret… som tur är är friluftsbyxorna så finurliga att de torkade på tio minuter. Underkläderna var fortfarande fuktiga dock så nu undrar jag naturligtvis om det finns underkläder i samma fuktavledande material som det mina baströjor är gjorda av? Annars ska jag uppfinna det. Bas-t-shirten var förresten snustorr. Likaså polotröjan som agerade mellanlager. Trots regn, värmande sol och minst sagt svettig vandring så var både mellantröjan och insidan av jackan torr! Dagens överraskning. Jackan stod emot regn och vind och andades! Toppbetyg åt tomtejackan – det är mitt nya favoritplagg! Mina nya gaiters gjorde sitt jobb och höll fötterna torra och vattenblåsan var precis så smidig som jag trott. Jag slapp inte huvudvärken dock för även om jag drack mycket oftare (och vad skönt det var att slippa stanna till!) så tog jag mindre sippar vid varje tillfälle. Det måste jag ändra på.
Fredagsfyran om "Om du visste att du skulle dö snart…"
1) …vilken är den sista låt du skulle lyssna på?
Kanns inte sa himla viktigt. "Always look on the bright side of the life", tror jag, for att liksom summera.
2) …vilken är den sista maträtt du skulle äta?
Antingen en plankstek fran Gothem i Stockholm eller en pizza fran Bergmastaren i Sala.
3) …vilken är den sista person du skulle tala med?
Nagon i min familj.
4) …vilken är den sista sak du skulle göra?
Visste jag att slutet bara var nagon dag borta sa skulle jag kopa ett fallskarmshopp - och hoppa utan fallskarm. Vilken hisnande upplevelse att fa falla fritt, och faller jag platt pa mage tror jag doden blir snabb och smartfri.
Vilken lysande upplyftande start pa langhelgen...
Kanns inte sa himla viktigt. "Always look on the bright side of the life", tror jag, for att liksom summera.
2) …vilken är den sista maträtt du skulle äta?
Antingen en plankstek fran Gothem i Stockholm eller en pizza fran Bergmastaren i Sala.
3) …vilken är den sista person du skulle tala med?
Nagon i min familj.
4) …vilken är den sista sak du skulle göra?
Visste jag att slutet bara var nagon dag borta sa skulle jag kopa ett fallskarmshopp - och hoppa utan fallskarm. Vilken hisnande upplevelse att fa falla fritt, och faller jag platt pa mage tror jag doden blir snabb och smartfri.
Vilken lysande upplyftande start pa langhelgen...
Froken Carina
Jag maste bara saga det; jag alskar mitt jobb!
Nej, jag har inte fatt solsting. Men jag har fatt nya uppgifter. Sedan April sa tranar jag upp nya anstallda och jag maste saga att jag verkligen trivs med det. Jag stortrivdes som lararassistent/vikarie nar jag for over tio ar sedan jobbade pa en hogstadieskola och jag stortrivs med det jag gor nu.
Forst hade jag en kille och nu har jag fatt en fordubblad klass om tva personer. Jag ar helt ansvarig for upplagget och genomforandet och friheten passar mig utmarkt. Det ar kul att planera, kul att genomfora och kul att se att de faktiskt lar sig!
Nar den forste killen var redo att flytta in i teamet och flyga solo efter ca 6 veckors traning, sa... det har kommer lata urlojligt, men jag forstod faktiskt for forsta gangen vad lararna menade nar de varje skolavslutning fick tarar i ogonen och menade att de inte riktigt ville slappa oss ifran sig. Jag kande lite samma sak. Som en fagelmamma som slapper ut ungen ur boet med en fjaril i magen samtidigt som man vet att ungen kommer klara sig galant. Killen klarar sig galant; jag har foljt statistiken och han ar en parla. Och kalla mig fanig, men jag kan inte lata bli att kanna lite extra for "mina" elever...
De nya 'eleverna' ger mig lite mer arbete an den ensamma killen for de ar tva helt olika personligheter, med tva helt olika larostilar och tar in traningen olika snabbt. Men det ar ocksa kul! Da maste jag tanka ut nya vagar.
Och nu nar jag ar i "the academy" sa har jag tid att titta igenom sadant jag inte ar nojd med pa jobbet och faktiskt soka en andring pa det. Jag har redan producerat lite strukturerade checklistor som pa ett satt utmarkt mig som den svenska organisatoren men samtidigt gett byrakratiska britter myror i huvudet for... SA enkelt kan det val inte vara? Eh, jo.
Jag hoppas de nyanstaller i all evighet sa att jag aldrig, aldrig behover ga tillbaka till telefonerna och sa att jag for alltid kan fa undervisa. Det ar klurigt och det ar jattekul!
Parallellt med detta har jag fatt mer senioruppgifter och pa lordagar ar jag aven "acting senior", dvs teamansvarig. Det ar jag som ar chefen - och jag som far ta samtalen da kunderna vill tala med managern... Men det ar ocksa ok. Det ar kul att fa ansvar och overgripande uppgifter. Och det ar kul att veta att cheferna "har planer for mig" (chefens ord, inte mina) och ar villiga att pa alla satt bista mig i karriaren. Eh... nu har jag val aldrig tankt mig en karriar inom kundserviceavdelningen pa ett livforsakringsbolag, men hamnar jag pa seniorniva sa... tja, vad sjutton.
Fast da vill jag starta ett eget bolag. Och gora en radikal omstrukturering och av-byrakratisering!!! Och organisera harddiskarna logiskt. Man trodde att man varit med om osmidiga och oorganiserade strukturer forut. Men sedan borjade man jobba pa ett brittiskt bolag...
Och bara om jag far undervisa som hobby vid sidan om.
Nu ska jag fortsatta klura ut instuderingsuppgifter. Vem kunde tro att DE var sa roliga att knapa ihop...
Nej, jag har inte fatt solsting. Men jag har fatt nya uppgifter. Sedan April sa tranar jag upp nya anstallda och jag maste saga att jag verkligen trivs med det. Jag stortrivdes som lararassistent/vikarie nar jag for over tio ar sedan jobbade pa en hogstadieskola och jag stortrivs med det jag gor nu.
Forst hade jag en kille och nu har jag fatt en fordubblad klass om tva personer. Jag ar helt ansvarig for upplagget och genomforandet och friheten passar mig utmarkt. Det ar kul att planera, kul att genomfora och kul att se att de faktiskt lar sig!
Nar den forste killen var redo att flytta in i teamet och flyga solo efter ca 6 veckors traning, sa... det har kommer lata urlojligt, men jag forstod faktiskt for forsta gangen vad lararna menade nar de varje skolavslutning fick tarar i ogonen och menade att de inte riktigt ville slappa oss ifran sig. Jag kande lite samma sak. Som en fagelmamma som slapper ut ungen ur boet med en fjaril i magen samtidigt som man vet att ungen kommer klara sig galant. Killen klarar sig galant; jag har foljt statistiken och han ar en parla. Och kalla mig fanig, men jag kan inte lata bli att kanna lite extra for "mina" elever...
De nya 'eleverna' ger mig lite mer arbete an den ensamma killen for de ar tva helt olika personligheter, med tva helt olika larostilar och tar in traningen olika snabbt. Men det ar ocksa kul! Da maste jag tanka ut nya vagar.
Och nu nar jag ar i "the academy" sa har jag tid att titta igenom sadant jag inte ar nojd med pa jobbet och faktiskt soka en andring pa det. Jag har redan producerat lite strukturerade checklistor som pa ett satt utmarkt mig som den svenska organisatoren men samtidigt gett byrakratiska britter myror i huvudet for... SA enkelt kan det val inte vara? Eh, jo.
Jag hoppas de nyanstaller i all evighet sa att jag aldrig, aldrig behover ga tillbaka till telefonerna och sa att jag for alltid kan fa undervisa. Det ar klurigt och det ar jattekul!
Parallellt med detta har jag fatt mer senioruppgifter och pa lordagar ar jag aven "acting senior", dvs teamansvarig. Det ar jag som ar chefen - och jag som far ta samtalen da kunderna vill tala med managern... Men det ar ocksa ok. Det ar kul att fa ansvar och overgripande uppgifter. Och det ar kul att veta att cheferna "har planer for mig" (chefens ord, inte mina) och ar villiga att pa alla satt bista mig i karriaren. Eh... nu har jag val aldrig tankt mig en karriar inom kundserviceavdelningen pa ett livforsakringsbolag, men hamnar jag pa seniorniva sa... tja, vad sjutton.
Fast da vill jag starta ett eget bolag. Och gora en radikal omstrukturering och av-byrakratisering!!! Och organisera harddiskarna logiskt. Man trodde att man varit med om osmidiga och oorganiserade strukturer forut. Men sedan borjade man jobba pa ett brittiskt bolag...
Och bara om jag far undervisa som hobby vid sidan om.
Nu ska jag fortsatta klura ut instuderingsuppgifter. Vem kunde tro att DE var sa roliga att knapa ihop...
22 May 2007
Cupfinalbiljetterna - nu i min ago
Nar man tittar ut nagot pa en karta och det ar "tredje gatan till vanster" efter ett visst landmarke sa kan det ibland vara en sa kort stracka att man knappt passerat landmarket forran man passerat sjalva malet ocksa. Men ibland sa innebar det attonde gatan till vanster, fyra busshallsplatser bort...
Hur som helst, till slut fann jag budfirman som holl mina alskade cupfinalbiljetter. Nu till poangen med inlagget; jag forstar mig inte pa mig sjalv, framfor allt inte i en ekonomisk karv situation som nu.
Jag slet upp pasen (som forresten var adresserat till CARIMNA DJOER) och kuvertet (som var adresserat till mig). Jag dubbelkollade att biljetterna var akta, att vi satt tillsammans, vart vi satt et c, et c. Sedan stoppade jag dem djupt i vaskan och traskade fornojt flinande till narmsta busstopp.
En timme senare slog det mig - vad kostade platarna egentligen?!?
Jisses, det borde ha varit det forsta jag kollade; vilket jag normalt borde ha kollat eftersom jag inte ens hade en gissning. Pa nagot satt ar jag bara sa glad over att jag har biljetter, och nagonstans ar jag ocksa lite smastolt over att vara sa slug att mygla mig in bland bortasupportrarna...
Naval. Platarna gick pa £28, som en normal ligamatch, sa ingen chock. Puh.
NU kan festen borja!
Och jag ska ga med mina syskon - tjoho!
Bara de inte blir paverkade av massan pa var sektion och borjar heja pa Dunfermline...
Hur som helst, till slut fann jag budfirman som holl mina alskade cupfinalbiljetter. Nu till poangen med inlagget; jag forstar mig inte pa mig sjalv, framfor allt inte i en ekonomisk karv situation som nu.
Jag slet upp pasen (som forresten var adresserat till CARIMNA DJOER) och kuvertet (som var adresserat till mig). Jag dubbelkollade att biljetterna var akta, att vi satt tillsammans, vart vi satt et c, et c. Sedan stoppade jag dem djupt i vaskan och traskade fornojt flinande till narmsta busstopp.
En timme senare slog det mig - vad kostade platarna egentligen?!?
Jisses, det borde ha varit det forsta jag kollade; vilket jag normalt borde ha kollat eftersom jag inte ens hade en gissning. Pa nagot satt ar jag bara sa glad over att jag har biljetter, och nagonstans ar jag ocksa lite smastolt over att vara sa slug att mygla mig in bland bortasupportrarna...
Naval. Platarna gick pa £28, som en normal ligamatch, sa ingen chock. Puh.
NU kan festen borja!
Och jag ska ga med mina syskon - tjoho!
Bara de inte blir paverkade av massan pa var sektion och borjar heja pa Dunfermline...
19 May 2007
God Jul - tomten ger sig upp i bergen
Ja, vad ska jag saga? Snygg gron Marmot Precip-jacka i ratt storlek, arets modell, kostar £70, en tomterod i storleken storre, tidigare modell, var nedsatt till £40. Jag maste erkanna att jag funderade i en timme, men grabben pa Tiso menade att vad gallde egenskaperna sa var det ingen skillnad mellan modellerna och 'taltet' var inte storre an den redan for stora jackan jag har, sa...
Kan jag spara £30 av pengarna jag anda inte har sa ar det klart att jag gor det! Ser ni nu farbror jultomten i de skotska bergen sa ar det bara jag!
Och redan imorgon far jag veta om jag gjort ett bra kop. Vadret ska vara lika uselt som idag (duschregn, osregn, sprayregn, regn och stark vind med chans for uppehall framat kvallen) - och jag ska ut och vandra. Har redan kopt bussbiljett och resan gar till Inverarnan precis vid norra 'toppen' av Loch Lomond. Berget heter Beinn Cabhar och ligger bakom Drovers Inn.
Forhallande kunde inte vara battre for att testa de senaste inkopen. Forutom jackan sa har jag - antligen! - hittat ett par knahoga "gaiters" (mina ar grona och matchar byxorna) som faktiskt sluter tatt kring skorna. Gaiters ar skydd man satter runt smalbenen med rem under foten for att halla benen torra i blot undervegetation och nar man klafsar genom traskmarker och lera. Dessutom, om de sluter tatt, sasom mina ankelkorta gor, sa kan man klafsa genom djup lera och forsar utan att det sipprar in i skorna. Kanon! De nya var dessutom busbilliga, £10, men det ar verkligen inte en vara som maste kosta skjortan. Mina ankelkorta var ocksa av billigaste market och efter fem ar gor de fortfarande sitt jobb perfekt. De ar bara for korta for att jag ska vara nojd i alla lagen.
Jag har aven - ocksa antligen - kopt en vattenblasa (£19 for 3l). Det ar en 3l plastpase med slang. Man har pasen i ryggsacken och leder en slang fram over axeln sa att man bara kan stoppa munstycket i munnen och dricka narhelst man vill. Jag har sedan lange ruttnat pa att behova stanna och ta av mig ryggsacken for att komma at vattenflaskorna varje gang jag vill dricka. Och det vill jag ofta alldeles for sent, d.v.s. nar jag ar torstig. Kanner man torst har man redan hunnit 'torka ut', vilket paverkar orken och koncentrationen. Tricket ar att dricka hela tiden och halla ett jamnt flode. Vilket jag nu hoppas att jag kan. Dessutom, nar man slipper stanna upp varje gang sa kanske det t.o.m. innebar att man kommer fram fortare! Framforallt nar man har ett 'flow' och struntar i att stanna och dricka, vilket innebar att orken tryter och man efter ett tag lik forbaskat sniglar fram som en berusad anka, sa det hade sakert gatt 'fortare' om man stannat och druckit... Dessutom, dricker man inte ordentligt sa far man huvudvark pa kvallen / dagen efter. Den kan jag vara utan.
Kan jag spara £30 av pengarna jag anda inte har sa ar det klart att jag gor det! Ser ni nu farbror jultomten i de skotska bergen sa ar det bara jag!
Och redan imorgon far jag veta om jag gjort ett bra kop. Vadret ska vara lika uselt som idag (duschregn, osregn, sprayregn, regn och stark vind med chans for uppehall framat kvallen) - och jag ska ut och vandra. Har redan kopt bussbiljett och resan gar till Inverarnan precis vid norra 'toppen' av Loch Lomond. Berget heter Beinn Cabhar och ligger bakom Drovers Inn.
Forhallande kunde inte vara battre for att testa de senaste inkopen. Forutom jackan sa har jag - antligen! - hittat ett par knahoga "gaiters" (mina ar grona och matchar byxorna) som faktiskt sluter tatt kring skorna. Gaiters ar skydd man satter runt smalbenen med rem under foten for att halla benen torra i blot undervegetation och nar man klafsar genom traskmarker och lera. Dessutom, om de sluter tatt, sasom mina ankelkorta gor, sa kan man klafsa genom djup lera och forsar utan att det sipprar in i skorna. Kanon! De nya var dessutom busbilliga, £10, men det ar verkligen inte en vara som maste kosta skjortan. Mina ankelkorta var ocksa av billigaste market och efter fem ar gor de fortfarande sitt jobb perfekt. De ar bara for korta for att jag ska vara nojd i alla lagen.
Jag har aven - ocksa antligen - kopt en vattenblasa (£19 for 3l). Det ar en 3l plastpase med slang. Man har pasen i ryggsacken och leder en slang fram over axeln sa att man bara kan stoppa munstycket i munnen och dricka narhelst man vill. Jag har sedan lange ruttnat pa att behova stanna och ta av mig ryggsacken for att komma at vattenflaskorna varje gang jag vill dricka. Och det vill jag ofta alldeles for sent, d.v.s. nar jag ar torstig. Kanner man torst har man redan hunnit 'torka ut', vilket paverkar orken och koncentrationen. Tricket ar att dricka hela tiden och halla ett jamnt flode. Vilket jag nu hoppas att jag kan. Dessutom, nar man slipper stanna upp varje gang sa kanske det t.o.m. innebar att man kommer fram fortare! Framforallt nar man har ett 'flow' och struntar i att stanna och dricka, vilket innebar att orken tryter och man efter ett tag lik forbaskat sniglar fram som en berusad anka, sa det hade sakert gatt 'fortare' om man stannat och druckit... Dessutom, dricker man inte ordentligt sa far man huvudvark pa kvallen / dagen efter. Den kan jag vara utan.
18 May 2007
Fredagsfyran om Tandläkarcheck
1) Vad har du för känslor inför ett tandläkarbesök?
Magont, hjartklappning och andningssvarigheter.
2) Hur ofta byter du tandborste?
Kan det vara var... nar borsten ar nott. Efter 3 manader kanske? Vet inte hur ofta man 'ska' byta, jag noter ut mina.
3) Hur bra/dålig tandhälsa har du?
Relativt bra, tror jag. A andra sidan far jag bara veta var 5:e ar, nar jag pallrar mig dit...
4) Brukar du ljuga för tandläkaren (t.ex. påstår att du äter mindre godis än du gör)?
Nej, det har jag slutat med. Aven nar jag ljog sa gjorde jag fel! Det var ett jakla tjat om tandtrad...
Magont, hjartklappning och andningssvarigheter.
2) Hur ofta byter du tandborste?
Kan det vara var... nar borsten ar nott. Efter 3 manader kanske? Vet inte hur ofta man 'ska' byta, jag noter ut mina.
3) Hur bra/dålig tandhälsa har du?
Relativt bra, tror jag. A andra sidan far jag bara veta var 5:e ar, nar jag pallrar mig dit...
4) Brukar du ljuga för tandläkaren (t.ex. påstår att du äter mindre godis än du gör)?
Nej, det har jag slutat med. Aven nar jag ljog sa gjorde jag fel! Det var ett jakla tjat om tandtrad...
15 May 2007
Akta supportrar drar sig inte for att sitta med fienden.
Det ar inte latt att fixa fotbollsbiljetter har i Skottland. Det finns inget "Biljett Direkt" och bara for att en match spelas pa en viss arena betyder inte det att det gar att kopa biljetter dar. Oftast maste man vanda sig till respektive klubb. For en Celticsupporter betyder det att det i princip ar omojligt att fa biljett till varenda match av intresse. (Darav min gedigna erfarenhet av att ragga biljetter utanfor arenan...)
Skotska cupfinalen spelas pa Hampden Park 26/5 mellan Celtic - Dunfermline. Ingenstans pa vare sig Hampden parks, forbundets eller cupens officiella hemsida gar det att lasa var, nar och hur man koper biljetter, an mindre vad de kostar. For detta maste man vanda sig till klubbarna.
Halva Hampden racker inte pa langa vagar for att matta Celticsupportrarnas behov, inte ens for att forse sasongskortshallarna med platar. Chansen for en vanligt dodlig att fa biljett pa deras sida ar lika med noll. Minus noll.
Dunfermline a sin sida kommer troligen ha biljetter kvar, vilket eventuellt innebar att Celtic far en/ett par extra sektioner tilldelade i sista minuten. Aven dessa kommer sasongskorthallarna slass om.
Sa. Tvillingsyskonen A & J kommer over den helgen, de ar hangivna fotbollsfans och skulle sakerligen gilla att ga pa en cupfinal med over 50'000 askadare. Vad jag, Celticsupportern, vill ar nog sjalvklart. Vi skulle forvisso kunna knalla till Gallowgate och kolla pa matchen pa nagon overfull Celticpub, men...
Jag ringde Dunfermline och kopte 3 biljetter. "Jaa da, mitt i smeten bakom malet blir kanoners", heja Dunfermline. Hjartat slog nagra oroliga slag nar jag gav min address och mottes av tveksam tystnad (det bor jattemanga Dunfermlinesupportrar har i Glasgow...) och nar han laste Disclaimern ("bortasupportrar som forsoker ta sig in pa var sektion kastas ut, allt ni gor och sager kan och kommer att anvandas emot er...") bedyrade jag att "jaa da, forstar precis, naaa da, inga problem". Och sedan gav jag kontokortsnumret och nu vantar jag pa biljetterna.
En halvtimme senare kom jag pa att jag glomde fraga vad de kostade...
Bor ligga runt £30 eller nat. Naval, jag har kopt dem i alla fall! :-)
Skotska cupfinalen spelas pa Hampden Park 26/5 mellan Celtic - Dunfermline. Ingenstans pa vare sig Hampden parks, forbundets eller cupens officiella hemsida gar det att lasa var, nar och hur man koper biljetter, an mindre vad de kostar. For detta maste man vanda sig till klubbarna.
Halva Hampden racker inte pa langa vagar for att matta Celticsupportrarnas behov, inte ens for att forse sasongskortshallarna med platar. Chansen for en vanligt dodlig att fa biljett pa deras sida ar lika med noll. Minus noll.
Dunfermline a sin sida kommer troligen ha biljetter kvar, vilket eventuellt innebar att Celtic far en/ett par extra sektioner tilldelade i sista minuten. Aven dessa kommer sasongskorthallarna slass om.
Sa. Tvillingsyskonen A & J kommer over den helgen, de ar hangivna fotbollsfans och skulle sakerligen gilla att ga pa en cupfinal med over 50'000 askadare. Vad jag, Celticsupportern, vill ar nog sjalvklart. Vi skulle forvisso kunna knalla till Gallowgate och kolla pa matchen pa nagon overfull Celticpub, men...
Jag ringde Dunfermline och kopte 3 biljetter. "Jaa da, mitt i smeten bakom malet blir kanoners", heja Dunfermline. Hjartat slog nagra oroliga slag nar jag gav min address och mottes av tveksam tystnad (det bor jattemanga Dunfermlinesupportrar har i Glasgow...) och nar han laste Disclaimern ("bortasupportrar som forsoker ta sig in pa var sektion kastas ut, allt ni gor och sager kan och kommer att anvandas emot er...") bedyrade jag att "jaa da, forstar precis, naaa da, inga problem". Och sedan gav jag kontokortsnumret och nu vantar jag pa biljetterna.
En halvtimme senare kom jag pa att jag glomde fraga vad de kostade...
Bor ligga runt £30 eller nat. Naval, jag har kopt dem i alla fall! :-)
14 May 2007
Man SKA ta saker ur sin kontext ibland
Ibland maste man faktiskt ta nagot ur sin kontext for att riktigt 'se' det. For tillfalligt spekulerar jag i att kopa bade ett "hardshell" och ett "softshell". Det forra ar en regnjacka (som star emot regn och vind men samtidigt andas och ar latt och tunn nog att skyffla ner i ryggsacken) och det senare en mjukare jacka som kan fungera som jacka nar det for kyligt for forsta lagret klader men for varmt for sasongsjackan och for torrt for 'hardshell'et och som kan fungera som ett bra mellanlager vid behov. For tillfallet fungerar en fem ar gammal munkjacka fran Celtic-shopen som mellanlager och den ar naturligtvis inte optimal. Likasa ar min vatten- och vindtata jacka alldeles for varm for sommaren och tar for stor plats i ryggsacken.
Jag hittade ett "hardshell" som jag foll pladask for pa Tiso. Marmot Precip £70. I sammanhanget ar det ett av de billigaste alternativen som anda verkar uppfylla mina krav och visa pa kvalitet. Dessutom var den forbaskat snygg. (Det ar inte den i lanken, 'min' ar gron/gra.)
Det var inte lika latt att hitta ett "softshell". Dem jag fann i vandrartidningar/broschyrer saldes ingenstans i stan. Till slut fann jag North Face Apex Elixir pa Tiso - och om igen foll jag pladask. £90. Uppfyller mina krav, forbaskat snygg (den grona) och troligen mer anvandbar i bradrasket eftersom jag undviker regn sa gott jag kan. (Hm, for att jag inte har en tillrackligt bra jacka...) Dessutom ligger den i den billiga regionen.
Men. Det var nu jag tog jackan ur sin kontext. £90 for en jackjavel! For er svenskar; det ar 1200 spann! Och det ar ingen superduperjacka som kan flyga, har inbyggd radio och kan forvandla sig till en moped. Det ar en fritidsjacka - om an oerhort vindmotstandig, star emot latt regn, lagom varm for sommaren och som mellanlager nar det ar kyligare, snygg design sa att man kan ha den aven i stan, praktisk... den enda nackdelen ar att den inte har luva.
Men. £90. Det ar en investering, inget snack om saken. Jag har forvisso varit runt i varenda affar i stan, varenda en, och det ar det basta - enda - alternativet for mig och min planbok. Den enda billigare jackan jag hittade var en brun ful sak for £60. Det ar som sagt en investering, men kanske ar det anda en investering for framtiden. Celticjackan holl trots allt i 5 ar - utan att ens gora sitt jobb. Det finns sakert nagon billigare fleecehistoria som inte heller gor sitt jobb i regn, men... det ar nog dags att investera i kvalite och funktionalitet nu.
Se dar, dar forlorade jag objektiviteten igen. £90 for en jackjavel! Vi far se... nar jag satter in underverket i sin kontext igen sa ar jag radd for att jag koper den. Sedan har jag bara rad att vandra pa semestern. :-)
Jag hittade ett "hardshell" som jag foll pladask for pa Tiso. Marmot Precip £70. I sammanhanget ar det ett av de billigaste alternativen som anda verkar uppfylla mina krav och visa pa kvalitet. Dessutom var den forbaskat snygg. (Det ar inte den i lanken, 'min' ar gron/gra.)
Det var inte lika latt att hitta ett "softshell". Dem jag fann i vandrartidningar/broschyrer saldes ingenstans i stan. Till slut fann jag North Face Apex Elixir pa Tiso - och om igen foll jag pladask. £90. Uppfyller mina krav, forbaskat snygg (den grona) och troligen mer anvandbar i bradrasket eftersom jag undviker regn sa gott jag kan. (Hm, for att jag inte har en tillrackligt bra jacka...) Dessutom ligger den i den billiga regionen.
Men. Det var nu jag tog jackan ur sin kontext. £90 for en jackjavel! For er svenskar; det ar 1200 spann! Och det ar ingen superduperjacka som kan flyga, har inbyggd radio och kan forvandla sig till en moped. Det ar en fritidsjacka - om an oerhort vindmotstandig, star emot latt regn, lagom varm for sommaren och som mellanlager nar det ar kyligare, snygg design sa att man kan ha den aven i stan, praktisk... den enda nackdelen ar att den inte har luva.
Men. £90. Det ar en investering, inget snack om saken. Jag har forvisso varit runt i varenda affar i stan, varenda en, och det ar det basta - enda - alternativet for mig och min planbok. Den enda billigare jackan jag hittade var en brun ful sak for £60. Det ar som sagt en investering, men kanske ar det anda en investering for framtiden. Celticjackan holl trots allt i 5 ar - utan att ens gora sitt jobb. Det finns sakert nagon billigare fleecehistoria som inte heller gor sitt jobb i regn, men... det ar nog dags att investera i kvalite och funktionalitet nu.
Se dar, dar forlorade jag objektiviteten igen. £90 for en jackjavel! Vi far se... nar jag satter in underverket i sin kontext igen sa ar jag radd for att jag koper den. Sedan har jag bara rad att vandra pa semestern. :-)
13 May 2007
Fel lat vann
Vad annars? Det ar aldrig ratt lat som vinner, sa jag har inget emot resultatet. Personligen tyckte jag Ukrainas folietyskar, Rumaniens EU-revy, Tysklands swingstrahatt och Frankrikes OhLamour var underhallande nog att vara varda framgang. Ungern hade en for normal(!) lat, Storbritanniens EasyJetbidrag kom tio ar for sent och Sveriges ostblocksshow var alldeles for tam.
Vad hande, Sverige? Vad hande, The Ark?? Normalt sett alskar jag The Ark, deras skivor ar suverana; melodiosa latar som fastnar direkt. Igar kvall hade jag svart att hitta en melodi att nynna med i, jag horde knappt texten for allt mummel och showen kandes mer smaklost Ostblock an The Ark. Och jag har ingen som helst onskan att hora laten igen. Hur den nu gick.
Inte ens under den gamla goda tiden da vast dominerade scenen sa skulle vi ha haft en chans att hamna pa top 10.
Men kvallen var lika underhallande som alltid i sallskap med Storbritanniens Grumpy Old Man, Terry Wogan. Han tar Eurovision precis sa allvarligt som den bor tas - d.v.s. inte alls. Hans vassa, bitska, ironiska och elaka kommentarer ar hur underhallande som helst! "Ah, ingen sno i den har filmen, var ar snon, de maste ju ha sno, ah, dar ar den igen...", "Och har kommer Sverige, det androgyna landet", "Eurovisionfansen kanske verkar knappa men jag har mott dem i verkligheten, de ar annu varre", "Ah, Serbien, 'butchen' med sina fyra fula fangvaktare". Jo tack, sag ju ut som kvinnofangelset ungefar... Pekka Heino skulle hata Terry Wogan. A andra sidan tillhor ju han de dar knappa som tar saken pa for mycket allvar.
Idag gar livet vidare.
Vad hande, Sverige? Vad hande, The Ark?? Normalt sett alskar jag The Ark, deras skivor ar suverana; melodiosa latar som fastnar direkt. Igar kvall hade jag svart att hitta en melodi att nynna med i, jag horde knappt texten for allt mummel och showen kandes mer smaklost Ostblock an The Ark. Och jag har ingen som helst onskan att hora laten igen. Hur den nu gick.
Inte ens under den gamla goda tiden da vast dominerade scenen sa skulle vi ha haft en chans att hamna pa top 10.
Men kvallen var lika underhallande som alltid i sallskap med Storbritanniens Grumpy Old Man, Terry Wogan. Han tar Eurovision precis sa allvarligt som den bor tas - d.v.s. inte alls. Hans vassa, bitska, ironiska och elaka kommentarer ar hur underhallande som helst! "Ah, ingen sno i den har filmen, var ar snon, de maste ju ha sno, ah, dar ar den igen...", "Och har kommer Sverige, det androgyna landet", "Eurovisionfansen kanske verkar knappa men jag har mott dem i verkligheten, de ar annu varre", "Ah, Serbien, 'butchen' med sina fyra fula fangvaktare". Jo tack, sag ju ut som kvinnofangelset ungefar... Pekka Heino skulle hata Terry Wogan. A andra sidan tillhor ju han de dar knappa som tar saken pa for mycket allvar.
Idag gar livet vidare.
12 May 2007
Nu jaklar...
Jag har just slutat lasa en bok jag fick i fodelsedagspresent. Isprinsessan av Camilla Läckberg. Den var skitdalig. Och ruskigt illa skriven. Det var som att lasa en skoluppsats. Har inte forlagen editorer langre? Overtydliga meningar, tva meningar pa varandra som sager samma sak, fruktansvarda dialoger som var styltiga, onaturliga och/eller poanglosa. En dialog ska driva storyn framat, men precis som i en otranad skribents skoluppsats sa verkade flera dialoger ha blivit inslangda bara pa mafa, eller for att det 'borde' vara en dialog ungefar dar. (Vartenda 'hej' och 'hej da' fanns med!) Boken inneholl uppenbara faktamissar (en OS-match i hockey kan omojligt spelas 25/1 nar OS alltid borjar i Februari), spraket kandes onaturligt (det var som om forfattaren tyckte hon borde skriva alderdomligt nar pensionarer var med i bilden och slangkaftigt nar polisen var med, hur som helst kandes det inte akta) och i princip samtliga karaktarer pratade pa samma satt!
Vad som irriterade mig mest var att boken hade lovord tryckt pa bokomslaget.
Koparen visste naturligtvis inte (?) detta, men jag kunde inte lata bli att undra om hon kanske gav mig boken for att visa att faktiskt vem som helst kan fa en bok utgiven om de bara foljer sin drom och ser till att fa den fardigskriven. Kan den dar manniskan fa en bok utgiven sa kan banne mig jag!
Det ar bast jag kommer ihag detta sa att jag inte missar att tacka kompisen i forordet.
Vad som irriterade mig mest var att boken hade lovord tryckt pa bokomslaget.
Koparen visste naturligtvis inte (?) detta, men jag kunde inte lata bli att undra om hon kanske gav mig boken for att visa att faktiskt vem som helst kan fa en bok utgiven om de bara foljer sin drom och ser till att fa den fardigskriven. Kan den dar manniskan fa en bok utgiven sa kan banne mig jag!
Det ar bast jag kommer ihag detta sa att jag inte missar att tacka kompisen i forordet.
Fredagsfyran om Info från din mobil
1) Vad har du för ringsignal på mobilen?
Ledmotivet fran LOTR. Jag har forsokt byta, men det ar den enda jag hor aven i trafikbrus! Dessutom ar den sa abrupt att jag vill svara pa en gang for att tysta den.
2) Vem ringde du senast?
En kompis som jag ska traffa idag.
3) Från vem missade du senast ett samtal?
En annan kompis.
4) Vad står det i det senaste sms:et du fick?
"i've got a spanish guy coming to view the flat at 7 tonite. See you then!"
Hoppas, hoppas, hoppas att killen inte vill flytta in.... ju langre Mia och jag ar ensamma, desto battre. :-)
Ledmotivet fran LOTR. Jag har forsokt byta, men det ar den enda jag hor aven i trafikbrus! Dessutom ar den sa abrupt att jag vill svara pa en gang for att tysta den.
2) Vem ringde du senast?
En kompis som jag ska traffa idag.
3) Från vem missade du senast ett samtal?
En annan kompis.
4) Vad står det i det senaste sms:et du fick?
"i've got a spanish guy coming to view the flat at 7 tonite. See you then!"
Hoppas, hoppas, hoppas att killen inte vill flytta in.... ju langre Mia och jag ar ensamma, desto battre. :-)
8 May 2007
Mamma, pappa, barn - pa riktigt!
Min kompis har blivit mamma! Det ar sa haftigt att det pirrar som kolsyra i kroppen! Vi visste att det skulle bli en tuffing for det visade sig att hon var gravid redan nar vi vandrade de 5 systrarna i Kintail i somras (5 munroer, tog bara 15 timmar...) fast da visste vi naturligtvis inte att hon var tva. Nu har tuffingen kommit ut; det blev markligt nog ingen rodharig skotte i kilt - men val en akta viking!
Allra varmaste grattis till mamma, pappa och barn. Jag vet att det inte ar en lek for er - men jag kan inte vanta pa att fa leka med lillknatten! Jag ska bli den coola mammaskompisen i Skottland!
Och jag ska genast borja titta ut familjevanliga vandringar at oss for framtiden. :-)
Oj. Om jag ar sa har glad nar min kompis far barn, undrar hur jag spritter nar det ar dags for mig... eller man kanske ar helt utslagen da, forresten...
Allra varmaste grattis till mamma, pappa och barn. Jag vet att det inte ar en lek for er - men jag kan inte vanta pa att fa leka med lillknatten! Jag ska bli den coola mammaskompisen i Skottland!
Och jag ska genast borja titta ut familjevanliga vandringar at oss for framtiden. :-)
Oj. Om jag ar sa har glad nar min kompis far barn, undrar hur jag spritter nar det ar dags for mig... eller man kanske ar helt utslagen da, forresten...
7 May 2007
Bridge of Orchy - Kingshouse; en dag i stillhet
The West Highland Way mellan Glasgow och Fort Williams fungerar utmarkt som guide for dagsutflykter. Man tar bussen till ett stalle, knallar en dagsetapp och tar sedan bussen hem fran nasta stalle. Tyvarr ar de otroligt vackra etapperna langs Loch Lomond exkluderade eftersom bilvagen ligger pa motsatt sida sjon, men langre upp i hoglanderna har man desto fler valmojligheter.Jag valde att ta med Mia pa strackan Bridge of Orchy - Kingshouse. Det ar en dagsetapp pa drygt 20km som bjuder pa skonsam vandring i omvaxlande terrang och ger ett fint smakprov pa vad man far ut av en bergsvandring; vyerna ar varierande och stundtals magnifika. Dessutom ar det en strackning dar man kommer bort helt fran A82 och far en dos av tyst skotsk vildmark. I detta fall ett enormt odelandskap, Rannoch Moor, flankerat av en rad berg, men mer om det senare. Det fina ar att vandringen i sig tar ca 6 timmar i lugnt tempo, men man har 11 timmar pa sig innan bussen kommer till Kingshouse, sa man kan verkligen ta sin tid och njuta av dagen - och anda hinna med att ata och ta en ol pa hotellet innan man aker hem.
Vi gick upp fore tuppen kl 5 och tog en uppvarmningspromenad till busstationen dar bussen avgick kl 7. Under den tva timmar langa bussresan vaknade vi till, kommenterade stallen vi passerade och som vi besokt tidigare och spekulerade i om molnen rorde tillrackligt fort pa sig for att ge oss den varma, soliga dag vaderprognoserna lovat oss. Vi hade i vart fall laddat upp ordentligt med vatten.
Fran Bridge of Orchy foljer man en zick-zackstig genom skogen upp pa ljungbekladda kullar. Det drojer inte lange forran man kommer sa pass langt bort fran civilisationen - i detta fall en by med ett dussin hus och ett hotell - att till och med ljudet fran bilarna absorberas av den allomfattande tystnaden. Val uppe planar stigen ut och man far en ratt trivsam och slingrande vandring genom gras och ljung tills man kommer till en cairn pa Mam Carrraigh (ca 300m). Promenaden i sig har bara tagit lite mer an en halvtimme men det ar redan dags for en ordentlig rast, for utsikten ar magnifik.
Vi valde ett stalle i la for vinden, lutade oss tillbaka i ljungen, tog ett djupt andetag och njot. Framfor oss hade vi Loch Tulla i forgrunden, Rannoch Moor bredde ut sig i bakgrunden och berg flankerade bilden pa bada sidor. Det var tyst och stilla, solen tittade fram med jamna mellanrum och vi hade latt kunnat ligga kvar resten av dagen och filosofera. Inga namn namnda, men nagon kopplade av sa totalt att hon helt plotsligt nar hon tuggade pa en muslibar utbrast; "jag undrar var russin kommer ifran"...
Till slut var vi anda tvungna att rora pa oss nerfor kullen mot Inveroran Hotell (ett utmarkt stalle att overnatta (£39... men det finns rakt inga andra alternativ forutom att talta) om man tankt utforska bergen i omradet, Stob Ghabar t ex, men som annars nog inte kan ha speciellt manga gaster eftersom det ligger i slutet av en vag som just inte anvands av nagra andra an vandrare) dar man trist nog maste ga en stund langs en asfaltsvag innan man kommer till borjan av Det Stora Ingentinget; Rannoch Moor. I svag uppforslut som knappt marks kommer man snart upp pa mooren som ligger pa ca 300m hojd. Man foljer en militarvag, anlagd fo
r att transportera engelska soldater till hoglanderna for att kontrollera de rebelliska skottarna i mitten av 1700-talet. Vagen rustades i slutet av 1700-talet upp for att passa datidens standardkrav for att klara vagnar och boskap. (Den aldre militarvagen, den som anlades nagra ar efter Culloden, ligger narmare bergen och ar inte mer an en stig idag.) Leden korsar den vastliga kanten av Rannoch Moor sa medan man har berg pa vanster sida sa breder mooren ut sig anda bort till Pitlochry i ost!Det ar ett ratt frackt odelandskap, boljande med sma kullar och spracklig med smasjoar, vattenansamlingar och backar. Och en ent-gathering. Inte ett trad finns pa flera kilometer - for allihop star ihopkurade tillsammans i en klunga, som om till och med de drar sig undan moorens utsatthet infor naturens element. Nar vadret ar daligt ar mooren inget kul stalle att vara pa, men i fint vader bjuder den pa en tyst kansla av rofylld vildmark.
Naturen har sjalv tagit hand om landskapets utsatthet, for marken ar sapass veckad att det vid behov faktiskt gar att kura ihop sig i la vartan vinden blaser ifran (inget skydd for regn dock). Lunchen intogs i en sadan veckning strax bredvid en av de fyra planterade skogarna, sma fyrkanter planterade omlott och med langa mellanrum langs vagen. De erbjuder visst vindskydd nar man vandrar langs dem, men rakna inte med att kunna soka skydd dar for de ar allihopa inhagnade.
Den torra varen gav ingen brusande Ba Burn, men de vassa, fyrkantiga klippblocken som sticker upp likt kryptonit i an ger anda en spektakular karaktar at den. Fraga mig inte vad stensorten heter... men karaktaren ger coola foton! Langre bort ligger Ba Cottage, en stugruin med egen infart fran vandringsleden. Jag kan inte lata bli att tycka att den ligger ratt fint i skydd av bergen och med lite - ok mycket - upprustning sa...
I slutet av mooren leder leden upp pa en bergsrygg. Man ser uppforsbacken flera timmar i forvag men aven om en uppforsbacke i slutet av dagen kanske inte ar vad man ser fram emot sa ar det inget att oroa sig over, uppforsluten ar skonsam. Pa en liten kulle till vanster syns ett spetsigt stenmonument; det ar en minnessten over Peter Fleming som dog av hjartattack under en vandring i omradet. Du kanner sakert till hans forfattande bror; Ian Fleming...
Pa ca 450m hojd planar stigen ut och langre fram anar man en ny utsikt runt en krok. Nyfikenheten tar over trottheten i slutet av dagen och snart ser man.... mer Rannoch Moor breda ut sig i all oandlighet at oster. A82 skar igenom och man ser bilar kora/svischa fram men det ar fortfarande knappt att man hor dem. Det ar dock bast att inte svischa for fort i gryning och skymning for omradet ar fullt av radjur och kaniner.
Till vanster ser man en spektakular trevagskorsning med Buchaille Etive Mor (ett berg vart en hanford flamtning i sig sjalvt) som vagdelare. Glen Etive, Glen Coe och Rannoch Moor mots och precis vid korsningen ligger helt bekvamt det enda huset pa mils avstand - Kingshouse Hotel. Vrider man nacken annu mer at vanster ser man att det lite langre bort pa bergssidan hanger stolsliftar. P.g.a. vadret har Glencoe Ski Center oppet sa fa dagar om aret att det gar med forlust arligen och standigt hotas av nedlaggning.
Det ar har Mia och jag tar dagens sista langpaus. Om igen lutar vi oss tillbaka i ljungen, tar ett djupt andetag och njuter av utsikten. Och tystnaden. Och livet. Och sedan leker vi med tanken pa att oppna ett cafe i Glasgow. Det ska heta "Fika" och vara inrett som ett Carl Larson-hem och vi ska ha inramade bilder pa kungafamiljen pa toaletterna. Sedan agnade vi sakert tjugo minuter at att rakna upp allt vi skulle baka och salja. Sedan blev vi smatt hungriga.
Det var aven har som nagon, inga namn, fick ta konsekvenserna av det lojligaste misstaget i mannaminne. Nar nagon nagra timmar tidigare fyllde pa de sma vattenflaskorna med hjalp av den stora flaskan i ryggsacken sa, ehrm... glomde... missade jag - jag menar, nagon - att skruva pa korken ordentligt. Sa man kan val saga att ryggsacken fick sig en grundlig rengorning invandigt! Men som visan gar; "vatten, vatten, bara vanligt vatten". Och eftersom solen tittat fram sa hade regnjackan (sic!) torkat lagom tills vi var tvungna att knalla vidare igen - sisadar 45 minuter senare.
Mias stackars fotter, som statt ut en hel dag i hyrda kangor som inte alls erbjod samma komfort som dem hon i vanliga fall brukar hyra, var vid det har laget doa. Jag minns hur mina da ovana fotter och axlar var nar jag fyra ar tidigare vandrade samma stracka som del av en fyradagars vandring, sa jag forstar drivkraften synen av Kingshouse hotell fungerar som sista biten. Ljuset i slutet av tunneln ar ingenting mot den mentala livlina Kingshouse i slutet av Rannoch Moor utgor.
Fyra ar tidigare snubblade jag over ett B&B i ett av de tre husen bredvid hotellet, ett B&B som inte gick att finna i nagon som helst lista nagonstans, och jag kan nu sluta leta - och hoppas pa billig overnattning i omradet - for skylten var borta helt. Det ar synd for alternativen star da mellan £40-hotellrum eller taltning. Jag maste fixa ett talt, sa ar det bara. Jag har funderat pa det i tva ar och det framstar mer och mer som det oundvikliga alternativet for att fa ut sa mycket som mojligt av vandringsmojligheterna. Jag ska ta en serios titt pa utbudet.
Gransamlingen vid hotellet brukar vara ett sakert stalle att se radjur pa och mycket riktigt betade tva figurer i omradet. Vi betraktade dem en stund innan stegen styrde sig sjalva mot puben. Hotell, bar eller Inn; uppe i hoglanderna ar man van vid vandrare och forvantar sig varken vattenkammade, valkladda eller valdoftande gaster. I
bland, som pa Kingshouse eller Inversnaid hotell, sa har den publika puben en egen ingang - garna pa baksidan mellan soptunnorna och hornan dar den rokande kocken tar sig en kort rast - eller till och med en specifik ingang for vandrare. Pa Inversnaid Hotel t ex sa leds man in genom bakdorren och ombeds ta av sig skorna. Men sedan minglar vandrare i strumplasten med hotellgasterna i hogklackat. Pa kingshouse hotel ar puben avskiljd fran restaurangen och faktiskt mysigare. Den ar inredd i tra och stolarna runt det stora bordet i centrum ser ut att vara tillverkade av drivved. Pa vaggarna hanger bilder av berg och bergsbestigare och i en display kan man se gamla redskap och till och med en burk full av knott. Om man nu lyckats missa dem live...Jag belonade mig sjalv med en Diet Irn Bru (vad annars!) och en Steak & Ale pie med pommes frites. Saltsuget kandes anda ner i tarna och maten smakade kanon. Som alltid. Jag kan inte lata bli att undra hur jag skulle uppskatta maten pa alla dessa krogar uppe i bergen om jag tittat in fran en bilresa. Ar det sa att man ar sa hungrig efter en dag att allt smakar himmelskt eller ar det faktiskt sa att det bor en massa suverana kockar runt om i hoglanderna?
Jag hade inte insett hur hungrig jag var forran jag satte mig ner och borjade ata, och det var ungefar da mina fotter sa att de borjade bli trotta av att ga ocksa. Bra tajming. Mia a sin sida utforde ett akrobatnummer bredvid mig; jag undrar om hon faktiskt inte lyckades ata och sova samtidigt!
En halvtimme innan bussen kom borjade kvallsduggregnet rulla in, sa det var dubbelt skont att komma in i varmen och kura ihop i satet. Jag ar imponerad av Citylink for deras tidtabell ar verkligen perfekt utraknad. Bussen skulle komma 19.57 och banne mig om den inte kom pa klockslaget! Det har slagit mig tidigare att de aldrig kommer vare sig tio minuter tidigare eller fem minuter senare, de kommer alltid nar de ska. Citylink borde ta och halla kurs med First Bus Glasgow. Som for att bevisa min tanke sag Mia och jag, utan minsta forvaning, 41:an lamna busstationen precis nar vi rullade in - tre minuter fore schemat - och nar vi vantade vid ett centralt busstop kom inte buss 40 over huvud taget. Vi saknade genast Citylink - och hoglanderna. Problemet med att komma tillbaka till stan en lordagkvall ar att den plotsliga och markanta skillnaden mellan stad och landsbygd ger en en veritabel chock. A andra sidan fungerar chocken som perfekt inspiration for att genast borja planera for nasta vandring...
4 May 2007
Fredagsfyran om Könsfixerat?
1) På vilka sätt är du typiskt manlig?
Jag gillar inte att alta saker bara for sakens skull, jag ar bara intresserad av att prata om det ifall det galler att soka en losning eller bolla ideer. Jag ar ocksa valdigt praktisk och inte radd for att skita ner mig; rensa avlopp, fixa tvattmaskinen eller flytta doda rattor - inga problem. Jag pruttar och rapar och har inga problem att gora avkall pa komfort for att gora nagot jag vill, t ex vandra ett par dagar utan att duscha eller resa runt och sova i bilen. Jag hatar att shoppa klader och gar bara till butiken nar det ar nagot visst jag ska kopa, och nar jag shoppar med vaninnor satter jag mig helst med (de andra) pojkvannerna pa en pall och vantar/gaspar/suckar tills vi kan ga till skivbutiken.
Men eftersom jag ar kvinna sa maste val detta vara kvinnligt ocksa...
2) På vilka sätt är du typiskt kvinnlig?
Jag speglar mig i butiksfonster. Jag kan bli sa frustrerad, berord, arg eller sarad att jag borjar grata nar jag absolut inte vill det. Jag kan matcha hela outfitar (skjorta, byxa, skor, smycken...) och nastan inte vilja bara den ena komponenten utan den andra. Jag dreglar nar jag ser bilder av Will Turner i Pirates of the Caribean, Oliver Mellors i Lady Chatterley och Aragorn i LOTR!
Men jag kanner man som gor en eller flera saker ovan ocksa, sa det maste nog vara manligt ocksa...
3) Känner du dig övervägande manlig eller kvinnlig?
Hur forklarar man det har utan att lata marklig... Jag kanner som sa att det finns kvinnor, det finns man och sa finns jag. Och jag ar mig sjalv och alldeles egen. Jag ar jag.
4) Om du kunde välja vilket kön du skulle återfödas som, vilket skulle du välja?
Arligt talat, mycket hade varit enklare om jag fotts som man. Mina intressen hade inte ifragasatts utan tagits som helt naturliga, jag hade kunnat gora det jag tyckte var kul utan att ses som marklig och jag hade sluppit hora faniga kommentarer om att jag var for pojkaktig. A andra sidan hade jag fatt brottats med samhallet lik forbaskat - for jag hade definitivt fotts homosexuell.
Jag gillar inte att alta saker bara for sakens skull, jag ar bara intresserad av att prata om det ifall det galler att soka en losning eller bolla ideer. Jag ar ocksa valdigt praktisk och inte radd for att skita ner mig; rensa avlopp, fixa tvattmaskinen eller flytta doda rattor - inga problem. Jag pruttar och rapar och har inga problem att gora avkall pa komfort for att gora nagot jag vill, t ex vandra ett par dagar utan att duscha eller resa runt och sova i bilen. Jag hatar att shoppa klader och gar bara till butiken nar det ar nagot visst jag ska kopa, och nar jag shoppar med vaninnor satter jag mig helst med (de andra) pojkvannerna pa en pall och vantar/gaspar/suckar tills vi kan ga till skivbutiken.
Men eftersom jag ar kvinna sa maste val detta vara kvinnligt ocksa...
2) På vilka sätt är du typiskt kvinnlig?
Jag speglar mig i butiksfonster. Jag kan bli sa frustrerad, berord, arg eller sarad att jag borjar grata nar jag absolut inte vill det. Jag kan matcha hela outfitar (skjorta, byxa, skor, smycken...) och nastan inte vilja bara den ena komponenten utan den andra. Jag dreglar nar jag ser bilder av Will Turner i Pirates of the Caribean, Oliver Mellors i Lady Chatterley och Aragorn i LOTR!
Men jag kanner man som gor en eller flera saker ovan ocksa, sa det maste nog vara manligt ocksa...
3) Känner du dig övervägande manlig eller kvinnlig?
Hur forklarar man det har utan att lata marklig... Jag kanner som sa att det finns kvinnor, det finns man och sa finns jag. Och jag ar mig sjalv och alldeles egen. Jag ar jag.
4) Om du kunde välja vilket kön du skulle återfödas som, vilket skulle du välja?
Arligt talat, mycket hade varit enklare om jag fotts som man. Mina intressen hade inte ifragasatts utan tagits som helt naturliga, jag hade kunnat gora det jag tyckte var kul utan att ses som marklig och jag hade sluppit hora faniga kommentarer om att jag var for pojkaktig. A andra sidan hade jag fatt brottats med samhallet lik forbaskat - for jag hade definitivt fotts homosexuell.
Skotska valet 2007 - vilken rysare!
Det gick att mata sig med vilken VM-final som helst; rostrakningen idag holl hela kontoret i ett spant grepp och varenda dator hade BBCs sida uppe for att folja stolsfordelningen. Det var hela tiden jamnt mellan Labour och SNP och da och da gick ett sus genom kontorslandskapet nar nagon drog ifran - och i denna match betydde det ca 3 stolars skillnad - eller hamtade upp.
Nu ikvall star det klart att SNP rockat baten ordentligt och visat att Labour inte kan vara saker pa sin maktposition. Fordelningen av de 129 platserna i Skotska Parlamentet ar som foljer:
SNP 47
Labour 46
Konservativa 17
Lid Dem 16
Ovriga 3
Detta betyder att inget parti ar i ensam majoritet. Det ska bli spannande att se hur den kommande koalitionen kommer att ta sig ut. Det spekuleras i en SNP/Lib Dem/Ovriga-koalition, men da maste en forhandling och en kompromiss till forst. SNP insisterar pa att de vill halla folkomrostning om Skottlands sjalvstyre, nagot Lib Dem sasom pro-union vagrar ga med pa. Man har 28 dagar pa sig att utnamna en First Minister, sa vi kan se fram emot ett par spannande veckor nu i maj.
Nu ikvall star det klart att SNP rockat baten ordentligt och visat att Labour inte kan vara saker pa sin maktposition. Fordelningen av de 129 platserna i Skotska Parlamentet ar som foljer:
SNP 47
Labour 46
Konservativa 17
Lid Dem 16
Ovriga 3
Detta betyder att inget parti ar i ensam majoritet. Det ska bli spannande att se hur den kommande koalitionen kommer att ta sig ut. Det spekuleras i en SNP/Lib Dem/Ovriga-koalition, men da maste en forhandling och en kompromiss till forst. SNP insisterar pa att de vill halla folkomrostning om Skottlands sjalvstyre, nagot Lib Dem sasom pro-union vagrar ga med pa. Man har 28 dagar pa sig att utnamna en First Minister, sa vi kan se fram emot ett par spannande veckor nu i maj.
3 May 2007
Aterbesok till Bridge of Orchy och Kingshouse
Ah vad jag ser fram emot langhelgen. Pa mandag ar det Majdagen, den roda dagen i borjan av maj vilken har alltid ligger pa en mandag och inte pa 1 maj, sa jag har tre dagar att gora vad jag vill pa.
Hade tankt hyra bil och knalla uppfor ett par harliga berg, men den tanken forsvann tillsammans med en otrolig telefonrakning pa £65! Det blir inga timlanga samtal langre - och framfor allt inte till mobiler! Ni som inte har landlina blir det enbart email till framover och jag maste borja satta aggklocka pa samtalstiderna. Naval, mindre skitprat dor man inte av... har jag hort.
Istallet lockade jag med Mia pa en vandring som kan nas med buss. En dagsetapp av The West Highland Way, narmare bestamt Bridge of Orchy till Kingshouse. Det ar en scenisk vandring over Rannoch Moor, mitt ute i absolut ingenting, och som avslutning valkomnas man av Buchaille Etive Mor och det enda huset pa mils avstand - Kingshouse hotell och ett varmt mal mat (med Irn Bru!!!). Buss TOR ca £11.30. Det var fyra ar sedan jag gick strackan och den gangen var det i slutet av mars, sa jag ser riktigt fram emot att gora om det!
Dessutom har jag kopt en ny Buff som jag maste testa. Den ar diskret gra, gra, svart-monstrad sa till skillnad mot skottlandsflaggan jag stolt burit i fem ar sa ser jag inte ut som ett blabar i bergen (se bild till hoger). A andra sidan blir jag svarare att finna, he, he. En buff kan beskrivas som en tub elastiskt tyg som man enkelt kan vrida, vanda och anvanda som bade pirathuvudbonad, shejkhuvudbonad, halsduk, pannband, ansiktsskydd, ranarluva, luva, harsnodd... se exempel har. Jag bar den sa gott som alltid nar jag ar ute och vandrar. Den varmer nar det ar kyligt men inte tillrackligt kallt for mossa, skyddar huvudet nar det ar soligt och varmt och haller haret pa plats nar det blaser.
Som vanligt, mer om detta senare, troligen med bilder.
Hade tankt hyra bil och knalla uppfor ett par harliga berg, men den tanken forsvann tillsammans med en otrolig telefonrakning pa £65! Det blir inga timlanga samtal langre - och framfor allt inte till mobiler! Ni som inte har landlina blir det enbart email till framover och jag maste borja satta aggklocka pa samtalstiderna. Naval, mindre skitprat dor man inte av... har jag hort.
Istallet lockade jag med Mia pa en vandring som kan nas med buss. En dagsetapp av The West Highland Way, narmare bestamt Bridge of Orchy till Kingshouse. Det ar en scenisk vandring over Rannoch Moor, mitt ute i absolut ingenting, och som avslutning valkomnas man av Buchaille Etive Mor och det enda huset pa mils avstand - Kingshouse hotell och ett varmt mal mat (med Irn Bru!!!). Buss TOR ca £11.30. Det var fyra ar sedan jag gick strackan och den gangen var det i slutet av mars, sa jag ser riktigt fram emot att gora om det!
Dessutom har jag kopt en ny Buff som jag maste testa. Den ar diskret gra, gra, svart-monstrad sa till skillnad mot skottlandsflaggan jag stolt burit i fem ar sa ser jag inte ut som ett blabar i bergen (se bild till hoger). A andra sidan blir jag svarare att finna, he, he. En buff kan beskrivas som en tub elastiskt tyg som man enkelt kan vrida, vanda och anvanda som bade pirathuvudbonad, shejkhuvudbonad, halsduk, pannband, ansiktsskydd, ranarluva, luva, harsnodd... se exempel har. Jag bar den sa gott som alltid nar jag ar ute och vandrar. Den varmer nar det ar kyligt men inte tillrackligt kallt for mossa, skyddar huvudet nar det ar soligt och varmt och haller haret pa plats nar det blaser.
Som vanligt, mer om detta senare, troligen med bilder.
Skotska valet 2007 - kanske har jag just rostat bort min rostratt...
3 Maj. Och det var dags att gora sin medb... jag menar, EU-medborgare-boende-i-ett-annat-land-eliga plikt och rosta i parlaments- och kommunalvalet. Som jag forklarat tidigare; eftersom Skottland inte ar en sjalvstandig stat sa raknas deras parlamentsval som ett "lokalt" val och darmed har jag som EU-medborgare rostratt.
Sa jag tog mitt rostkort och gav mig ivag till skolan vilken var min tilldelade rostlokal. Man har mojlighet att postrosta, men i sann brittisk byrakratisk anda sa ar det en procedur i sig sjalv. Forst maste man registrera sig fore ett visst datum och sedan maste man vanta pa papper som skickas till en innan man kan fylla i dem och ta dem till posten. Det var enklare att ga till vallokalen.
Vid grinden stod partirepresentanter och raggade sista-minuten-roster, precis som jag ar van vid. Inne i skolan blev jag hanvisad till ratt ko - efter vilken gata jag bodde pa - och efter ingen kotid alls lamnade jag fram rostkortet och fick mina rostsedlar. I Sverige ar vi ju vana att visa ID samtidigt, men Storbritannien har fortfarande inte riktigt svalt iden med foto-ID. Jag forvantade mig darfor att behova ta med nagon rakning eller bankutdrag for att 'bevisa' vem jag ar (namn och adress), men se det behovde jag inte alls. Rostkortet var allt de ville ha. Hade jag vetat det hade jag tagit med kompisens ocksa...
Tva val, tva rostsedlar. Efter moget overvagande hade jag bestamt mig for att rosta rodare an jag nagonsin trott att jag nagonsin skulle. Scottish Socialist Party. Sug pa den, ni. Anledningen ar helt enkelt att jag inte tycker den socialistiska samhallssynen ar tillrackligt representerad i de 'stora' partierna. Sa, aven om jag inte tror pa fri kollektivtrafik, vilket SSP basunerat ut fran lastbilsflak senaste tiden, sa haller jag med om en rad andra punkter och jag tror pa att varje stat, oavsett politisk dominans, behover en gnutta socialistisk ideologi for att ma bra. Jag hade en liten reserv i det grona partiet, eftersom miljomedvetandet ar minst sagt lagt i det har landet... Det jag beslutat mest bestamt var att inte delta i "unionsfragan", det tankte jag lamna over till skottarna sjalva.
Men.
Till parlamentsvalet ska man satta 2 kryss. Dels ska man rosta pa ett av de storsta partierna, dels ska man rosta pa ett utifran en hel rad partier. Det man rostar pa bland de stora partierna tjanar man ofta inte pa (om valkretsen ar relativt samstammig) att rosta pa bland den langa raden, for det partiet kommer bli representerat anda. Med tanke pa mediatackningen sa trodde jag att jag hade en bild av vilka de stora partierna var och jag funderade mest pa ifall jag skulle rosta SSP och SSP (eftersom det ar ett sa litet av de stora partierna att de inte skulle fa dominans) eller sprida rosten mellan SSP och De Grona. Det bidde intet.
De stora partierna var ynka 5 i antal; varken SSP eller De Grona var till min forvaning, maste jag erkanna, listade. Av dessa 5 var 4 otankbara:
# Det kristna partiet fanns inte pa varldskartan och strok sig sjalva jattedefinitivt nar jag i veckan fick ett brev dar de bad mig tanka pa samhallets basta och "rosta pa en politik som uttryckligen foljer bibeln" och bad mig rosta for deras "ratt att tala om for en skolpojke som deklarerar att han ar homosexuell att det ar en grov synd" (en ny lag har just sagt att detta inte far undervisas). Jag rostar for att pojken ska fa alska vem han vill och de bibeltrognas vanner far fiska i nagot annat vatten.
# Hade valet statt mellan Labour och Tory (de konservativa) sa hade jag rostat pa Labour vilken dag som helst, men de har en samhallssyn och manniskosyn jag inte haller med om sa nar andra val finns sa slipper jag valja mellan magsar och kolera.
# Lib Dem (liberal-demokraterna) skramde bort mig med deras kriminalpolitik som i princip raknat upp allt jag inte, inte, INTE tror pa inom det omradet (name & shame, utokad ratt for polisen att ge direkta boter, ASBOs, langre fangelsestraff i redan overfulla fangelser...) och i princip verkar de sta mellan Labour och Tory, vilket ar pa fel sida om Labour i min bok.
Ja, sa det fanns bara 1 alternativ kvar. Vilket innebar att jag inte gavs nagot alternativ. Jag var tvungen att rosta pa SNP (Scottish Nationalist Party). Och darmed tog jag stallningen jag inte velat ta. Gar det nu sasom manga tror och SNP vinner, ja, da finns en risk for att jag just rostat bort min egen rostratt. For hogst pa deras dagordning star en stravan for Skotsk sjalvstandighet och de har sagt att de vill ha folkomrostning redan fore 2010. Och om folket sager ja och om Skottland blir en sjalvstandig stat. Ja, da far jag inte rosta till parlamentet mer. Snacka om att jag var kluven innan jag plitade ner krysset!
Men en sadan bagatell holl mig inte tillbaka manga sekunder, och sedan kryssade jag for SSP ocksa. I kommunalvalet var det sa finurligt att man fick en rad partier och sedan skulle man rangordna vilka man ville rosta for! Man markera hur manga eller hur fa man ville. Markligt nog, enligt samma logik och uteslutningsmetod som i parlamentsvalet, sa rangordnade jag blott 4 partier. Det var sakert 10 blanka rutor kvar.
Fast vi far val se hur lange de ar det. Nej da, jag har ingen anledning att tro att kontrollanterna skulle fa for sig att fuska pa nagot satt. Men man vet aldrig. Och valsedlarna fylldes anda i med... blyerts! Joda, mina damer och herrar, blyertsrostning var just vad det var. Att inte behova visa ID var val en sak, men att rosta i blyerts var anda nagot jag aldrig i min vildaste fantasi trodde att jag skulle se. Framforallt inte i ett land som blir forvirrat galna om man fyller i en ansokningshandling med bla kulspetspenna istallet for forordat svart.
Nu ska vi bara se hur det gar...
Sa jag tog mitt rostkort och gav mig ivag till skolan vilken var min tilldelade rostlokal. Man har mojlighet att postrosta, men i sann brittisk byrakratisk anda sa ar det en procedur i sig sjalv. Forst maste man registrera sig fore ett visst datum och sedan maste man vanta pa papper som skickas till en innan man kan fylla i dem och ta dem till posten. Det var enklare att ga till vallokalen.
Vid grinden stod partirepresentanter och raggade sista-minuten-roster, precis som jag ar van vid. Inne i skolan blev jag hanvisad till ratt ko - efter vilken gata jag bodde pa - och efter ingen kotid alls lamnade jag fram rostkortet och fick mina rostsedlar. I Sverige ar vi ju vana att visa ID samtidigt, men Storbritannien har fortfarande inte riktigt svalt iden med foto-ID. Jag forvantade mig darfor att behova ta med nagon rakning eller bankutdrag for att 'bevisa' vem jag ar (namn och adress), men se det behovde jag inte alls. Rostkortet var allt de ville ha. Hade jag vetat det hade jag tagit med kompisens ocksa...
Tva val, tva rostsedlar. Efter moget overvagande hade jag bestamt mig for att rosta rodare an jag nagonsin trott att jag nagonsin skulle. Scottish Socialist Party. Sug pa den, ni. Anledningen ar helt enkelt att jag inte tycker den socialistiska samhallssynen ar tillrackligt representerad i de 'stora' partierna. Sa, aven om jag inte tror pa fri kollektivtrafik, vilket SSP basunerat ut fran lastbilsflak senaste tiden, sa haller jag med om en rad andra punkter och jag tror pa att varje stat, oavsett politisk dominans, behover en gnutta socialistisk ideologi for att ma bra. Jag hade en liten reserv i det grona partiet, eftersom miljomedvetandet ar minst sagt lagt i det har landet... Det jag beslutat mest bestamt var att inte delta i "unionsfragan", det tankte jag lamna over till skottarna sjalva.
Men.
Till parlamentsvalet ska man satta 2 kryss. Dels ska man rosta pa ett av de storsta partierna, dels ska man rosta pa ett utifran en hel rad partier. Det man rostar pa bland de stora partierna tjanar man ofta inte pa (om valkretsen ar relativt samstammig) att rosta pa bland den langa raden, for det partiet kommer bli representerat anda. Med tanke pa mediatackningen sa trodde jag att jag hade en bild av vilka de stora partierna var och jag funderade mest pa ifall jag skulle rosta SSP och SSP (eftersom det ar ett sa litet av de stora partierna att de inte skulle fa dominans) eller sprida rosten mellan SSP och De Grona. Det bidde intet.
De stora partierna var ynka 5 i antal; varken SSP eller De Grona var till min forvaning, maste jag erkanna, listade. Av dessa 5 var 4 otankbara:
# Det kristna partiet fanns inte pa varldskartan och strok sig sjalva jattedefinitivt nar jag i veckan fick ett brev dar de bad mig tanka pa samhallets basta och "rosta pa en politik som uttryckligen foljer bibeln" och bad mig rosta for deras "ratt att tala om for en skolpojke som deklarerar att han ar homosexuell att det ar en grov synd" (en ny lag har just sagt att detta inte far undervisas). Jag rostar for att pojken ska fa alska vem han vill och de bibeltrognas vanner far fiska i nagot annat vatten.
# Hade valet statt mellan Labour och Tory (de konservativa) sa hade jag rostat pa Labour vilken dag som helst, men de har en samhallssyn och manniskosyn jag inte haller med om sa nar andra val finns sa slipper jag valja mellan magsar och kolera.
# Lib Dem (liberal-demokraterna) skramde bort mig med deras kriminalpolitik som i princip raknat upp allt jag inte, inte, INTE tror pa inom det omradet (name & shame, utokad ratt for polisen att ge direkta boter, ASBOs, langre fangelsestraff i redan overfulla fangelser...) och i princip verkar de sta mellan Labour och Tory, vilket ar pa fel sida om Labour i min bok.
Ja, sa det fanns bara 1 alternativ kvar. Vilket innebar att jag inte gavs nagot alternativ. Jag var tvungen att rosta pa SNP (Scottish Nationalist Party). Och darmed tog jag stallningen jag inte velat ta. Gar det nu sasom manga tror och SNP vinner, ja, da finns en risk for att jag just rostat bort min egen rostratt. For hogst pa deras dagordning star en stravan for Skotsk sjalvstandighet och de har sagt att de vill ha folkomrostning redan fore 2010. Och om folket sager ja och om Skottland blir en sjalvstandig stat. Ja, da far jag inte rosta till parlamentet mer. Snacka om att jag var kluven innan jag plitade ner krysset!
Men en sadan bagatell holl mig inte tillbaka manga sekunder, och sedan kryssade jag for SSP ocksa. I kommunalvalet var det sa finurligt att man fick en rad partier och sedan skulle man rangordna vilka man ville rosta for! Man markera hur manga eller hur fa man ville. Markligt nog, enligt samma logik och uteslutningsmetod som i parlamentsvalet, sa rangordnade jag blott 4 partier. Det var sakert 10 blanka rutor kvar.
Fast vi far val se hur lange de ar det. Nej da, jag har ingen anledning att tro att kontrollanterna skulle fa for sig att fuska pa nagot satt. Men man vet aldrig. Och valsedlarna fylldes anda i med... blyerts! Joda, mina damer och herrar, blyertsrostning var just vad det var. Att inte behova visa ID var val en sak, men att rosta i blyerts var anda nagot jag aldrig i min vildaste fantasi trodde att jag skulle se. Framforallt inte i ett land som blir forvirrat galna om man fyller i en ansokningshandling med bla kulspetspenna istallet for forordat svart.
Nu ska vi bara se hur det gar...
Subscribe to:
Posts (Atom)
