Alltid lika kul att se var ni kommer ifrån, mina okända läsare. Men eftersom ni inte alltid verkar ha hittat vad ni söker - hoppas jag! - så gör jag naturligtvis mitt bästa för att vara till tjänst...:
Svullen fot – Någon borde verkligen sätta upp en hemsida om svullna fötter, för detta sökord har varit etta i över ett år nu!
Djupa frågor – Ha, ha, på min blogg? Ha, ha,ha!
Tigerfäste – Jaa… finns ju rätt många i Indien har jag förstått…
Carina swecourt – Bingo, det är jag det! Kanske skulle spara mig i Favoriter till nästa gång?
Haggis Sverige – Vet du, English shop har bara ”turistvarianten” som inte ens är kyld. Bara det ett skäl att vara skeptisk och inte köpa… Vet inte vart man hittar det faktiskt, du får nog kolla in sökordet längre ner.
Barnsången om vandrande fantomen – Hm… vandrande? Jag kan bara ”Ingen har sett Fantomen utan kläder”, är det den?
Skillnad trut fiskmås – Hårfin. Kort sagt.
Deichmann skor – Det finns i Stockholm! Vid Sergels torg ligger en butik – tjoho!
Italienska svärord – He, he, pröva ”vaffan culo” om du törs…
Homosexuella idrottare – kommer vi väl aldrig höra talas om… öppet.
Haggis recept – Slakta ett får, ta reda på köttet, mal ner resten med korngryn och en massa kryddor, stoppa in i en urtvättad tarm – voila!
Flytta till Skottland – Värt ett försök, jag lovar! Kolla in inlägg från 2005 och framåt för tips…
Aha.pölsa – Vad är så aha-igt med pölsa??
Vad är exotisk för något – Något främmande, och när det främmande är positivt kallas det exotiskt. Chokladdoppade kackerlackor är främmande, Ananas är exotiskt.
Peter Swartling wsby gk – Har han en egen golfklubb I Wäsby eller vad?
Uttal Celtic – Pratar du om keltisk kultur så uttalas Celtic [Keltik], men talar du om fotbollslaget Celtic så uttalas det [Seltik]. Fråga mig inte varför.
Är en god människa som söker för riktiga kärlek flicka för svenska – låter som koppleri för mig.
Brödmärken – Vad sägs om Kavring, Långfranska, Jätten, Skogaholmslimpa…
Inför rotfyllning – Ja det tycker jag, inför rotfyllning för alla som behöver!
Ramma dorren furniture – Ok, jag är inte man, men jag kan tänka mig att det gör ONT att göra det. Var det det du ville få bekräftat?
Vet ni vad det är för skillnad – Nej, inte en aning faktiskt.
Rutig skjorta singel o sökande – Ska du inte gå till www.bondesökerfru.se?
Dida blev is i magen – Så ät inte dida då!
Skillnad på hallon och smultron – Ok, någon behöver lämna datorn och gå ut i trädgården nu!
Dansar skottar – Svar: ja.
Kul att fylla r – om det är kul vet jag inte, men det går nog fort att fylla den lilla klyckan på toppen av ett r…
31 July 2009
Var stolt - överallt
Just nu pågår Pridefestivalen i Stockholm. Det syns. Överallt. SL-bussar åker runt med regnbågsflaggor, företag i centrala Stockholm har hissat desamma, ibland hänger flaggorna helt enkelt ut genom fönstret. Taxibilar har dekaler, skyltfönster är dekorerade i regnbågstema, regnbågsflaggor syns viftas under "Allsång på Skansen" och Teknikmagasinets senaste k
atalog är regnbågsfärgad och går under titeln "Prylbögskatalogen".
Men feststämning och alla sköna inslag till trots så kan jag inte låta bli att undra om Stockholm verkligen är rätt ställe för Pridefestivalen. Numera.
Det är ingen hemlighet att lantishomos flyttar till Stockholm för att kunna komma ut, för att vara sig själva. För storstaden är en storstad, och av tradition är storstaden mer accepterande än landet. Visst, man ska inte sticka under stol med att det finns problem och intolerans i livet i storstan också, men på det stora hela.
Förvisso kan jag därför förstå att man förlägger en Pridefestival i storstaden, där hbt-människor i större grad kan slappna av och vara sig själva. Men samtidigt känns det lite som att förlägga en upplysande miljöfestival i Greenpeace högkvarter.
Nu när Pridefestivalen är så väletablerad så undrar jag därför om det inte vore en idé att hålla den där den troligen skulle ha störst effekt - Sjöbo, Örebro, Hudiksvall och Luleå.
Varför inte flytta runt den varje år? Givetvis medan man behåller samma starka artistuppbåd, vilket leder till mediaintresse både lokalt och nationellt. För det är viktigt, tror jag, att nationella media uppmärksammar händelsen, annars glöms den lätt bort. Faktiskt.
Det är inte så att jag vill få bort den ifrån Stockholm, men jag skulle däremot vilja få den att lämna tryggheten och skaka om landet lite. Eller är det kanske så att den inte alls skulle skaka om utan att det snarare skulle bli Pite Dansar och Ler och Storsjöyran av hela kalaset?
Då har nog Pride nått sitt mål.
atalog är regnbågsfärgad och går under titeln "Prylbögskatalogen".Men feststämning och alla sköna inslag till trots så kan jag inte låta bli att undra om Stockholm verkligen är rätt ställe för Pridefestivalen. Numera.
Det är ingen hemlighet att lantishomos flyttar till Stockholm för att kunna komma ut, för att vara sig själva. För storstaden är en storstad, och av tradition är storstaden mer accepterande än landet. Visst, man ska inte sticka under stol med att det finns problem och intolerans i livet i storstan också, men på det stora hela.
Förvisso kan jag därför förstå att man förlägger en Pridefestival i storstaden, där hbt-människor i större grad kan slappna av och vara sig själva. Men samtidigt känns det lite som att förlägga en upplysande miljöfestival i Greenpeace högkvarter.
Nu när Pridefestivalen är så väletablerad så undrar jag därför om det inte vore en idé att hålla den där den troligen skulle ha störst effekt - Sjöbo, Örebro, Hudiksvall och Luleå.
Varför inte flytta runt den varje år? Givetvis medan man behåller samma starka artistuppbåd, vilket leder till mediaintresse både lokalt och nationellt. För det är viktigt, tror jag, att nationella media uppmärksammar händelsen, annars glöms den lätt bort. Faktiskt.
Det är inte så att jag vill få bort den ifrån Stockholm, men jag skulle däremot vilja få den att lämna tryggheten och skaka om landet lite. Eller är det kanske så att den inte alls skulle skaka om utan att det snarare skulle bli Pite Dansar och Ler och Storsjöyran av hela kalaset?
Då har nog Pride nått sitt mål.
30 July 2009
Datorn har kryat på sig
Det funkar ju helt enkelt inte med en dator som inte vill skriva ut alla bokstäver man trycker på. Så Doktor Carina satte sig och gnuggade geniknölarna, eftersom det inte finns någon plånbok att lätta för inköp av ny dator.Först kollade jag om jag kunde rensa lite av innehållet på hårddisken. När det är mindre än 6GB kvar visar nämligen indikatorn rött och datorn blir allmänt seg - värre än normalt, vilket också är segt. Fast jag vill ju ha kvar alla de där 22GB musik, för det lyssnar jag på... Och det finns ingen plånbok att lätta för inköp av extern hårddisk just nu. Så jag raderade väl några mappar mest för syns skull.
Sedan funderade jag över när datorn blev sjuk, och insåg att det sammanföll med när jag fick rolig ringsignal i mobilen.
Jag har inte berättat om det, men jag fann en programvara som omvandlade YouTube-klipp till mp3-filer. Jag fann även en programvara som man kan klippa mp3-filer med. Voila så hörs "O'er the hills" från väskan när det ringer! Enda problemet är att det inte ringer så ofta... däremot piper göken nästan oavbrutet, så egentligen ska jag ju hellre leta en kul SMS-signal! Det klurar jag på just nu, för den får ju inte vara någon melodi utan gärna något mycket kort. Annars blir nog både omgivningen och jag tokig.
Jag kollade upp mp3-klipparen och upptäckte att ett spyware installerats på samma gång. Hm.... Så Doktor Carina tänkte att jag ju alltid kan googla efter något annat klippverktyg om det behövs - så jag avinstallerade både verktyget och spywaret.
Vips så sken datorn upp och började fungera utmärkt igen!
Det var inget fel på datorn, den hade ju bara fått en släng av något sketet virus.
29 July 2009
Kul med mördeg
Häromdagen fick jag för mig att baka en födelsedagspresent, en burk med småkakor. Eftersom jag inte kunde bestämma mig för vilken sort så knådade jag ihop en mördeg (mjöl, smör, socker) och stoppade i kylen, för mördeg kan ligga till grund för mycket gott!Exakt hur mycket fick jag klart för mig när jag tittade runt i skåpen i jakt på inspiration. Skulle jag göra syltkakor? Stockholmare (syltkakor med kristyr)? Nötkakor? Kokoskakor?
Det blev alltihopa. Dessutom såg den hemmagjorda müslin precis ut som en kaktillsats (olika sorters gryn, russin, nötter, pumpafrön, solrosfrön, torkade bananer, torkade persikor...) så det blev müslikakor också. Kanongoda, kan tilläggas!
Medan kakorna gräddades (och jag till min glädje upptäckte att kakorna inte flöt ut, vilket bekräftade misstanken om att det var det brittiska smöret som varit mysko de senaste åren!) så funderade jag vidare i kakspåren. Och insåg att man skulle kunna ha precis hur kul som helst med mördeg!
T ex:
* chokladbitar, apelsinskal och chokladbitar, nötter och chokladbitar, andra kombinationer med chokladbitar...
* hela nötter, krossade nötter, mosade nötter, olika sorters nötter, nötter inbakat, rullat i nötter...
* Blåbär, hallon, jordgubbsbitar, andra bärbitar...
* Krossad Marianne, Non Stop, turkisk peppar, geléhallon?
* Smaksätta med kakao, citron?
Ja, möjligheterna är oändliga!
Och nu när jag vet att man faktiskt kan göra småkakor, d.v.s. att det håller sig små och inte flyter ut till tunna tefat, så tror jag nog att det kan bli en kakburk till höst/jul också. Med allt möjligt smarrigt i!
Något att testa när nästa lågtryck kommer in över landet kanske?
28 July 2009
Sltköd datr
Jag visste det. Datorn klarar inte hur mycket som hs utan en vacker dag skulle det gå så här. Den orka inte skiva ala boksäver! Jag knackar oh knacr men hur sakta jag änknackar s hinner den inte med.Jag visste det. Att alla jobnsökniga en dag slleutsn rätt. Fast jag odde frstås att det var jag som skulle bli slutkörd, inte datorn.
*suck* s det är nog jag som fårsel härnäst - för ska jag behöva redige txt ocks meda ag skriver så kommer jag bli skvatt oig! Det kommer ta ÄNNU lägre tid att bli klar!
Nåväl, nu ska jag och datorn sova för i alla fall jag sa på itervju hos ännu en statlig myndighet imorgon. Gonatt.
P. Denna tet skrev i realtid och uta specialefekter. D.S
27 July 2009
Vad är sommarsvenskt?
Senaste veckorna har jag gått omkring som någon ny-turist och sett Sverige och Stockholm med en li
ten nyfiken återvändarblick. Vissa saker och företeelser man stöter på känns bara Så Svenskt, och jag frågade mig; "Om mina utländska kompisar kommer under sommaren, vad vill jag då visa upp?"
Fast sedan var inte frågan längre vad jag vill visa upp, utan jag började snarare fundera över vad de kan se och uppleva här och som är typiskt svenskt i jämförelse med var de kommer ifrån. Som att ge dem en bild av Sverige och Svenskarna utan att tvinga dem att se "Sällskapsresan" och "Änglagård". Och då är högtiderna (jul, påsk, midsommar) diskvalificerade.
Jag bestämde mig för en lista med 5 punkter:
* Allsång på Skansen. Karaoke i all ära, men är det inte väldigt folkhemssvenskt att samlas tillsammans och sjunga visor som man sällan stöter på förutom vid just allsång, eller möjligen midsommarafton. Och det fina med Allsång är ju också typiskt svensk-socialistiskt - ALLA kan vara med; gammal som ung, skönsångare och kraxande kråkor. Alla får vara med, ingen bryr sig om de är bra eller inte - poängen är att ha KUL.
* Parkteatern. Jag tror att det finns någon festival i USA som kör Shakespeare gratis, men jag tror generellt att det är rätt ovanligt med Gratis Proffsteater. Och Parkteatern är mer än bara ett besök på teatern, rättare sagt; det är inget teaterbesök. Det är en picknick i det gröna, en social samling på sommarängen med plockmat och alkohol(!)(som kan drickas i det fria, helt öppet, och även om det normalt sett inte är ok så är det ok just då...) och så får man underhållning av riktiga skådespelare och riktiga sångare/dansare. Var händer det annars?
* Skansen. Midsommar och julmarknad åsido, Skansen är full av gamla svenska miljöer, djur och traditioner. En crash course till Sverige, liksom. Och så blir det lättare att förklara Astrid Lindgren-Sverige med alla röda stugor och gamla stadskvarter att guida gästerna runt i.
* Kräftskiva. Eftersom festerna flyter runt hela sensommaren så räknar jag det inte som en högtid, och vad annat sätter flest myror i huvudet hos utländska besökare. Dekorera med hattar, dukar och solar med skaldjur på? De måste ju tro att vi dyrkar något slags skaldjursgud! Och det krävs en kräftskiva för att förså varför man blir så full av att käka skaldjur... För att inte tala om det exotiska i att dricka sprit, som det är, outspädd! Jag har flera skotska bekanta som fortfarande tror att jag bara drivit med dem när jag berättat att jag gjort det.
* Promenera genom skogen till badet. Fusk kanske, men här slår jag två flugor i en s
mäll, kanske t o m tre. Dels att ta med dem genom skogar och över ängar helt fritt, utan några staket och låsta grindar. Det insåg jag rätt snabbt i Skottland, att det är unikt. Dels kanske vi stannar på vägen och plockar blåbär, hallon och smultron - igen, helt fritt. Ingen markägare man stjäl ifrån, ingen man måste betala, det är bara att ta - och det finns mycket. Och dels kan vi lägga oss och sola och bada varhelst vi når vattenbrynet, i princip. Inga inhägnade badplatser, mycket få marker att inkräkta på och dessutom kan man bada i skönt vatten på hur många platser som helst! Ja, och en fjärde sak här i Stockholm. Trots att vi utgår ifrån ett tätbyggt område med höghus så är vi ute i spenaten i en fjärt.
Vad skulle ni visa upp? Berätta gärna antingen i en kommentar eller på er blogg. :-)
ten nyfiken återvändarblick. Vissa saker och företeelser man stöter på känns bara Så Svenskt, och jag frågade mig; "Om mina utländska kompisar kommer under sommaren, vad vill jag då visa upp?"Fast sedan var inte frågan längre vad jag vill visa upp, utan jag började snarare fundera över vad de kan se och uppleva här och som är typiskt svenskt i jämförelse med var de kommer ifrån. Som att ge dem en bild av Sverige och Svenskarna utan att tvinga dem att se "Sällskapsresan" och "Änglagård". Och då är högtiderna (jul, påsk, midsommar) diskvalificerade.
Jag bestämde mig för en lista med 5 punkter:
* Allsång på Skansen. Karaoke i all ära, men är det inte väldigt folkhemssvenskt att samlas tillsammans och sjunga visor som man sällan stöter på förutom vid just allsång, eller möjligen midsommarafton. Och det fina med Allsång är ju också typiskt svensk-socialistiskt - ALLA kan vara med; gammal som ung, skönsångare och kraxande kråkor. Alla får vara med, ingen bryr sig om de är bra eller inte - poängen är att ha KUL.
* Parkteatern. Jag tror att det finns någon festival i USA som kör Shakespeare gratis, men jag tror generellt att det är rätt ovanligt med Gratis Proffsteater. Och Parkteatern är mer än bara ett besök på teatern, rättare sagt; det är inget teaterbesök. Det är en picknick i det gröna, en social samling på sommarängen med plockmat och alkohol(!)(som kan drickas i det fria, helt öppet, och även om det normalt sett inte är ok så är det ok just då...) och så får man underhållning av riktiga skådespelare och riktiga sångare/dansare. Var händer det annars?
* Skansen. Midsommar och julmarknad åsido, Skansen är full av gamla svenska miljöer, djur och traditioner. En crash course till Sverige, liksom. Och så blir det lättare att förklara Astrid Lindgren-Sverige med alla röda stugor och gamla stadskvarter att guida gästerna runt i.
* Kräftskiva. Eftersom festerna flyter runt hela sensommaren så räknar jag det inte som en högtid, och vad annat sätter flest myror i huvudet hos utländska besökare. Dekorera med hattar, dukar och solar med skaldjur på? De måste ju tro att vi dyrkar något slags skaldjursgud! Och det krävs en kräftskiva för att förså varför man blir så full av att käka skaldjur... För att inte tala om det exotiska i att dricka sprit, som det är, outspädd! Jag har flera skotska bekanta som fortfarande tror att jag bara drivit med dem när jag berättat att jag gjort det.
* Promenera genom skogen till badet. Fusk kanske, men här slår jag två flugor i en s
mäll, kanske t o m tre. Dels att ta med dem genom skogar och över ängar helt fritt, utan några staket och låsta grindar. Det insåg jag rätt snabbt i Skottland, att det är unikt. Dels kanske vi stannar på vägen och plockar blåbär, hallon och smultron - igen, helt fritt. Ingen markägare man stjäl ifrån, ingen man måste betala, det är bara att ta - och det finns mycket. Och dels kan vi lägga oss och sola och bada varhelst vi når vattenbrynet, i princip. Inga inhägnade badplatser, mycket få marker att inkräkta på och dessutom kan man bada i skönt vatten på hur många platser som helst! Ja, och en fjärde sak här i Stockholm. Trots att vi utgår ifrån ett tätbyggt område med höghus så är vi ute i spenaten i en fjärt.Vad skulle ni visa upp? Berätta gärna antingen i en kommentar eller på er blogg. :-)
Söndag med Carola och 3D-film
Efter en synnerligen händelselös helg satte jag mig igår med både DN och internet och ställde mig den eviga sommarlovsfrågan; "Vad finns det att gööööööra?"
Det fanns gratisteater med Parkteatern. "Carola & Jag", en komedi-
monolog om religion, uppväxt och strävan att finna sig själv, typ. Lät faktiskt kul! Dessutom spelades den på sköna Djurgården, så planen var klar.
Om någon skulle fråga mig vad "Sommar" är för mig så skulle nog ett av svaren bli, att åka Djurgårdsfärjan. Den gör sig inte alls lika bra övriga året, men just på sommaren så killar havslukten så där skönt i näsborrarna, tjuten från Gröna Lund ackompanjeras med fiskmåsar och utländska språk, och solen skiner från klarblå himmer. Ja, till och med en molnig dag som igår.
Utanför Gröna Lund började jag nästan överväga med mig själv. 599kr för ett "all inclusive" med både åkband, femkampsbiljetter, matbiljetter för 160kr, 10 lotterier och entré - det var ju helt ok ju! Jämfört med hur mycket man gör av med i alla fall... Och 199kr för ett femkampshäfte är också överkomligt, så med en femhundring kan man ha kul!
En annan dag.
Igår knallade jag längs vattnet till Galärparken och slog mig ner i en obekväm vinkel på en sluttning för lite kultur. Pjäsen var befriande rolig! Jag skrattade i alla fall gott, men jag antar att Carola inte är något fan... inte av delarna som drev med hennes självupptagna person i alla fall. Fast tyvärr speglade det ju bara vad många upplevt själva. Ehrm.
På glatt humör knallade jag ett tag i sommarkvällen, tills jag fann mig nära Hötorget. Klockan var nästan nio men jag hade inte alls lust att åka hem - för ännu en skrivar-/film-/tv-kväll i vardagsrummet. Så jag bestämde mig för att sätta lite sprätt på min veckopeng.
Till min glädje har jag upptäckt att 3D-film även kommit till Stockholm och att man dessutom vis
ade Ice Age 3 på engelska utan text. Yess, som att gå på film hemma ju! :-) Så jag gick på bio.
Och jag menar BIO. Jag har sagt det flera gånger förut, men det tål att upprepas - film ÄR bäst i 3D! Det inser man om inte annat medan man kollar. Man glömmer snart formatet och det känns helt naturligt att mammutarna har runda former och att man tycks befinna sig mitt i djungeln. Så lyfter man på solglasögonen och ser filmen "normalt" - och inser hur platt den är!! Man tar snabbt på sig glasögonen igen, vill jag lova.
3D är filmens framtid, det är jag övertygad om. Jag har sett både tecknad film, spelfilm och konsert (U2, kommer till Stockholm i höst såg jag) i 3D och efter det vill man inte gärna gå tillbaka till platta 2D. Det handlar inte om utskjutande pilar, berg-och-dalbanor eller andra typiska 3D-effekter från 80-talet. Det handlar om helt vanlig film - med en känsla av att vara där.
För dagens 3D är ingenting som de röd-blå kräkframkallande upplevelserna på Tv-piraternas tid. Glasögonen ser till exempel ut som svarta solglasögon, och använder man dem "normalt" så ser också allt ut som vanligt, inga konstiga effekter alls. Effekterna syns bara om man ser på 3D-modifierad film/bilder.
Filmerna är fortfarande i sin vagga. De första två filmerna jag såg gjorde sak av 3D och man fick både utskjutande pilar och berg-och-dalbanor. Spelfilmen ("Resan till jordens medelpunkt") var kass storymässigt, troligen för att man fokuserade helt på 3D-teknik och effekter. Men senaste alstren har varit helt "normala". T ex släpptes både "Coraline" och "Ice Age3" i både vanligt format och 3D. Det är främst tecknad film, för tillfället. Troligen för att det är enklare och billigare än att filma en spelfilm i 3D. Men jag tror att det bara är en tidsfråga innan vi får både komedier, actionfilmer och science fiction i 3D.
Tänk er Harry Potter i 3D! Hisnande tanke - och troligen upplevelse. För det är det fina med 3D, man ser inte filmen - man upplever den.
Det fanns gratisteater med Parkteatern. "Carola & Jag", en komedi-
monolog om religion, uppväxt och strävan att finna sig själv, typ. Lät faktiskt kul! Dessutom spelades den på sköna Djurgården, så planen var klar.Om någon skulle fråga mig vad "Sommar" är för mig så skulle nog ett av svaren bli, att åka Djurgårdsfärjan. Den gör sig inte alls lika bra övriga året, men just på sommaren så killar havslukten så där skönt i näsborrarna, tjuten från Gröna Lund ackompanjeras med fiskmåsar och utländska språk, och solen skiner från klarblå himmer. Ja, till och med en molnig dag som igår.
Utanför Gröna Lund började jag nästan överväga med mig själv. 599kr för ett "all inclusive" med både åkband, femkampsbiljetter, matbiljetter för 160kr, 10 lotterier och entré - det var ju helt ok ju! Jämfört med hur mycket man gör av med i alla fall... Och 199kr för ett femkampshäfte är också överkomligt, så med en femhundring kan man ha kul!
En annan dag.
Igår knallade jag längs vattnet till Galärparken och slog mig ner i en obekväm vinkel på en sluttning för lite kultur. Pjäsen var befriande rolig! Jag skrattade i alla fall gott, men jag antar att Carola inte är något fan... inte av delarna som drev med hennes självupptagna person i alla fall. Fast tyvärr speglade det ju bara vad många upplevt själva. Ehrm.
På glatt humör knallade jag ett tag i sommarkvällen, tills jag fann mig nära Hötorget. Klockan var nästan nio men jag hade inte alls lust att åka hem - för ännu en skrivar-/film-/tv-kväll i vardagsrummet. Så jag bestämde mig för att sätta lite sprätt på min veckopeng.
Till min glädje har jag upptäckt att 3D-film även kommit till Stockholm och att man dessutom vis
ade Ice Age 3 på engelska utan text. Yess, som att gå på film hemma ju! :-) Så jag gick på bio.Och jag menar BIO. Jag har sagt det flera gånger förut, men det tål att upprepas - film ÄR bäst i 3D! Det inser man om inte annat medan man kollar. Man glömmer snart formatet och det känns helt naturligt att mammutarna har runda former och att man tycks befinna sig mitt i djungeln. Så lyfter man på solglasögonen och ser filmen "normalt" - och inser hur platt den är!! Man tar snabbt på sig glasögonen igen, vill jag lova.
3D är filmens framtid, det är jag övertygad om. Jag har sett både tecknad film, spelfilm och konsert (U2, kommer till Stockholm i höst såg jag) i 3D och efter det vill man inte gärna gå tillbaka till platta 2D. Det handlar inte om utskjutande pilar, berg-och-dalbanor eller andra typiska 3D-effekter från 80-talet. Det handlar om helt vanlig film - med en känsla av att vara där.
För dagens 3D är ingenting som de röd-blå kräkframkallande upplevelserna på Tv-piraternas tid. Glasögonen ser till exempel ut som svarta solglasögon, och använder man dem "normalt" så ser också allt ut som vanligt, inga konstiga effekter alls. Effekterna syns bara om man ser på 3D-modifierad film/bilder.
Filmerna är fortfarande i sin vagga. De första två filmerna jag såg gjorde sak av 3D och man fick både utskjutande pilar och berg-och-dalbanor. Spelfilmen ("Resan till jordens medelpunkt") var kass storymässigt, troligen för att man fokuserade helt på 3D-teknik och effekter. Men senaste alstren har varit helt "normala". T ex släpptes både "Coraline" och "Ice Age3" i både vanligt format och 3D. Det är främst tecknad film, för tillfället. Troligen för att det är enklare och billigare än att filma en spelfilm i 3D. Men jag tror att det bara är en tidsfråga innan vi får både komedier, actionfilmer och science fiction i 3D.
Tänk er Harry Potter i 3D! Hisnande tanke - och troligen upplevelse. För det är det fina med 3D, man ser inte filmen - man upplever den.
25 July 2009
Harry Potter-landet i norr
Aftonbladet ger idag några fesljumma tips på var man kan besöka Harry Potter - i England. Men jag känner att det är på sin plats att göra ett tillägg till artikeln, för hela världen vet ju att Harry Potter Land ligger längre norrut - i Skottland.
Visst skulle jag vilja behålla hemligheterna för mig själv, men å andra sidan är jag smärtsamt medveten om betydelsen av turism för Skotska landsbygden. Så av den anledningen tänker jag tipsa om en weekend i Harry Potter Land.
Fredag: Besök Edinburgh, där J.K Rowling bor. Om ni vill kan ni leta u
pp Nicolson Street och spana in restaurangen China Buffet King, som förut hetter Nicolson Café. Det var där hon satt och skrev på första Potter-boken. Det finns en plakett på huset som skvallrar om detta. Vet i och för sig inte om det fortfarande är en Kina-restaurang, för huset var till salu tidigare i år. Någon surrade också om ett café som heter "The Elephant House", så jag antar att man kan besöka båda.
Om inte annat torde staden i sig räcka för att hamna i magisk Harry Potter-stämning. Slott och medeltida gator, det är nästan så att man ser dementorer flyga runt bland hustaken och Hagrids djur smyga runt i gränderna. Och varenda människa på The Royal Mile kunde vara en förklädd trollkarl. Ni förstår när ni är där!
Lördag: Ta bilen och kör upp mot Fort William. På vägen kommer du först komma till utkanten av Rannoch Moor, ett kargt ödelandskap. Hade du här tagit tåget så hade du sett vad Harry och polarna såg genom tågfönstret i senaste filmen, "Halvblodsprinsen", fast du får samma karga utsikt bilvägen också.
Strax efter ett brant och dramatiskt bergspass i Glen Coe, men strax före vägens skarpa högersväng, så går en liten väg in till höger skyltad "Village of Glencoe" och troligen till "Clachaig Inn" också. Sväng av där och ni får inte mindre än TVÅ Harry Potter-ställen. Står man vid Clachaig Inn och kollar mot berget mitt emot, framförallt mot den utskjutande delen till höger så ser man stället där den där täckta bron vid Hogwarts i "Phoenixordern" spelats in.
Fortsätter man längre fram på vägen, i höjd med en liten sjö på vänster sida, så har man på bergssluttningen på sin högra sida Hagrids trädgård, som figurerar i nästan varje film. Det lönar sig faktiskt att gå runt den lilla sjön (står skyltat till en stugby) för att få bättre överblick. Du kan lätt se var både stugan och trädgårdslandet är, och i vilken skogsdunge som Harry Potter gömde sig i en scen.
Sov antingen här eller i Fort William.
Söndag: I Fort William åker ni förslagsvis in i Glen Nevis. När ni kommit längre in så ser ni i "slutet" av dalen hur berget på vänster sida skjuter ut omlott precis i "böjen" där dalen svänger år vänster. Kolla upp i skyn så kanske ni ser den flygande bilen som svängde runt just den här kröken! (Och får ni fö
r er att ni ser Wallace i Braveheart så gör ni nog det för hans by låg här också.)
Fortsätt tills dalen tar slut och ställ bilen där. Ta på er ordentliga skor, förslagsvis vandrarkängor, och följ stigen upp genom bergsskrevan. Efter ca 30min kommer ni till en dal på höjden, en stor gräsmatta breder ut sig och vid bortre väggen faller ett gigantiskt vattenfall - om det nyss regnat. Den här dalen figurerar i flera av filmerna, framförallt som bakgrund i quidditch-matcher, så sent som i "Halvblodsprinsen" t ex, men den flygande bilen flög förbi här också.
Ta sedan bilen och kör till Glenfinnan en dryg halvtimme från Fort William. Det här stället förknippas nog mest av allt med Harry Potter. Av två skäl. Vid bilparkeringen finns en utsiktskulle som jag rekommenderar att man knallar upp på. Där uppe satt förresten Harry Potter i en bortklippt scen (finns på DVD:n) där han funderar över vem han är, tror det är i första eller andra filmen... Bakom kullen löper viadukten som Hogwarts Express åker över i nästan varenda film. Framför breder Glenfinnan-viken ut sig. Hogwarts hem. Det är här skolan ligger i filmerna. Främst på högra bergssluttningarna, men jag har upptäckt att det har en tendens att flytta på sig, höger, v
änster, höger.... och i senaste filmen verkade det t o m ligga nästan vid utsiktskullen! Troligen för att man skulle få snygg utsikt.
Jag kan även rekommendera att åka tåg mellan Fort William och Glenfinnan, då får man åka över den där viadukten och känna sig som Harry Potter själv. Framförallt på somrarna då det finns chans att åka ånglok.
Dessutom, att åka runt bland de här ställena ger något för både vuxna och barn, Harry Potter-fan och inte. Jag rekommenderar denna Harry Potter-helg starkt!
Visst skulle jag vilja behålla hemligheterna för mig själv, men å andra sidan är jag smärtsamt medveten om betydelsen av turism för Skotska landsbygden. Så av den anledningen tänker jag tipsa om en weekend i Harry Potter Land.
Fredag: Besök Edinburgh, där J.K Rowling bor. Om ni vill kan ni leta u
pp Nicolson Street och spana in restaurangen China Buffet King, som förut hetter Nicolson Café. Det var där hon satt och skrev på första Potter-boken. Det finns en plakett på huset som skvallrar om detta. Vet i och för sig inte om det fortfarande är en Kina-restaurang, för huset var till salu tidigare i år. Någon surrade också om ett café som heter "The Elephant House", så jag antar att man kan besöka båda.Om inte annat torde staden i sig räcka för att hamna i magisk Harry Potter-stämning. Slott och medeltida gator, det är nästan så att man ser dementorer flyga runt bland hustaken och Hagrids djur smyga runt i gränderna. Och varenda människa på The Royal Mile kunde vara en förklädd trollkarl. Ni förstår när ni är där!
Lördag: Ta bilen och kör upp mot Fort William. På vägen kommer du först komma till utkanten av Rannoch Moor, ett kargt ödelandskap. Hade du här tagit tåget så hade du sett vad Harry och polarna såg genom tågfönstret i senaste filmen, "Halvblodsprinsen", fast du får samma karga utsikt bilvägen också.
Strax efter ett brant och dramatiskt bergspass i Glen Coe, men strax före vägens skarpa högersväng, så går en liten väg in till höger skyltad "Village of Glencoe" och troligen till "Clachaig Inn" också. Sväng av där och ni får inte mindre än TVÅ Harry Potter-ställen. Står man vid Clachaig Inn och kollar mot berget mitt emot, framförallt mot den utskjutande delen till höger så ser man stället där den där täckta bron vid Hogwarts i "Phoenixordern" spelats in.
Fortsätter man längre fram på vägen, i höjd med en liten sjö på vänster sida, så har man på bergssluttningen på sin högra sida Hagrids trädgård, som figurerar i nästan varje film. Det lönar sig faktiskt att gå runt den lilla sjön (står skyltat till en stugby) för att få bättre överblick. Du kan lätt se var både stugan och trädgårdslandet är, och i vilken skogsdunge som Harry Potter gömde sig i en scen.
Sov antingen här eller i Fort William.
Söndag: I Fort William åker ni förslagsvis in i Glen Nevis. När ni kommit längre in så ser ni i "slutet" av dalen hur berget på vänster sida skjuter ut omlott precis i "böjen" där dalen svänger år vänster. Kolla upp i skyn så kanske ni ser den flygande bilen som svängde runt just den här kröken! (Och får ni fö
r er att ni ser Wallace i Braveheart så gör ni nog det för hans by låg här också.)Fortsätt tills dalen tar slut och ställ bilen där. Ta på er ordentliga skor, förslagsvis vandrarkängor, och följ stigen upp genom bergsskrevan. Efter ca 30min kommer ni till en dal på höjden, en stor gräsmatta breder ut sig och vid bortre väggen faller ett gigantiskt vattenfall - om det nyss regnat. Den här dalen figurerar i flera av filmerna, framförallt som bakgrund i quidditch-matcher, så sent som i "Halvblodsprinsen" t ex, men den flygande bilen flög förbi här också.
Ta sedan bilen och kör till Glenfinnan en dryg halvtimme från Fort William. Det här stället förknippas nog mest av allt med Harry Potter. Av två skäl. Vid bilparkeringen finns en utsiktskulle som jag rekommenderar att man knallar upp på. Där uppe satt förresten Harry Potter i en bortklippt scen (finns på DVD:n) där han funderar över vem han är, tror det är i första eller andra filmen... Bakom kullen löper viadukten som Hogwarts Express åker över i nästan varenda film. Framför breder Glenfinnan-viken ut sig. Hogwarts hem. Det är här skolan ligger i filmerna. Främst på högra bergssluttningarna, men jag har upptäckt att det har en tendens att flytta på sig, höger, v
änster, höger.... och i senaste filmen verkade det t o m ligga nästan vid utsiktskullen! Troligen för att man skulle få snygg utsikt.Jag kan även rekommendera att åka tåg mellan Fort William och Glenfinnan, då får man åka över den där viadukten och känna sig som Harry Potter själv. Framförallt på somrarna då det finns chans att åka ånglok.
Dessutom, att åka runt bland de här ställena ger något för både vuxna och barn, Harry Potter-fan och inte. Jag rekommenderar denna Harry Potter-helg starkt!
Kulturfyran om svininfluensan
1. Kommer du att se till att få vaccin mot svininfluensan?Jag tror inte det. Det är ju ändå de som redan är svaga på nåt sätt (sjukdom, infektion et c) som riskerar få men, vi andra får ju bara influensa.
2. Egentligen heter ju denna form av influensa A/H1N1. Vad tänker du på när du hör ordet svin?
Grisar i en lerpöl.
3. Vilken är den största grisen?
Suggan brukar vara enorm, minns jag från mina besök på bondgården...
4. Tycker du medier rapporterar på bra sätt om influensa A/H1N1?
Visst kan det bli lite mycket, och den där gången när Aftonbladet basunerade att "fallen har fördubblats" men inte talade om att det var i Storbritannien, inte i Sverige - sånt försvagar ju förtroendet. Men annars måste jag säga att jag tycker de rapporterar och samtidigt påpekar att det faktiskt inte är fler i världen som dör av svininfluensan än av vanlig influensa. Och sådan balanserad journalistisk gillar jag!
24 July 2009
Jobbsökandet är rena Peter och Vargen
Hopp, förtvivlan, hopp, förtvivlan... till slut är det väl inte konstigt om man blir cynisk och inte vågar rida på hoppvågorna utan blir så där lagom likgiltig. Vilket inte heller är bra för det gäller ju ändå att samla de där positiva krafterna till nästa intervju.
I måndags fick jag veta att jag, citat; "föll på mållinjen", slut citat. Det var ett jobb jag verkligen ville ha. Enligt rekryteringsfirman gjorde jag ett jättegott intryck både på deras intervju och när jag träffade företaget, plus att referenserna tydligen var kanon. Men i slutändan fanns en tjej som verkade ha slagit mig med en hårsmån. Ni vet, så där så att man undrar om man vunnit om man räckt ut tungan, typ.
Och så var jag nere i förtvivlan i ett ögonblick. Riktig förtvivlan, för efter det fanns bara ett jobb jag kunde tänka mig att jag kunde gilla, eventuellt. Lite för mycket kundtjänst för min smak, men ändå inom en statlig myndighet så det kändes värt att prova. Fast guu vet hur länge det skulle dröja innan de hörde av sig - om de gjorde det - och de där "inkomstjobben" lös med sin tystnad.
Tills härom dagen då den där statliga myndigheten kallade mig på intervju nr 1. Tjoho! Då var vi uppe på en hopp-våg igen. Fick även ett email angående ett kortsiktigt inkomst-jobb och att jag var med i processen om två platser.
Fast, som sagt, nu börjar jag nästan bli cynisk och blir nästan irriterad över att jag låter mig upprymmas. Samtidigt undrar jag hur länge jag kan säga i de personliga breven att "jag nyss flyttat tillbaka till Sverige". Vi börjar närma oss två månader nu.... Och snart måste väl nästan den där luckan i CV:t börja se illa ut...
Två månader?! Herrejävlar, och jag som tyckte jag var arbetslös länge de där fyra veckorna i Glagsow! Jag som trodde jag kunde reducera det här i Stockholm genom kortsiktiga uppdrag via bemanningsföretag! Och nu sitter jag här, två månader senare... och förutom "karriärjobb" och "inkomst-jobb" så har inte ett jävla bemanningsföretag och inte ett enda extrajobb på affär, café eller inom hemtjänsten (ja vafan...) hört av sig. Och det känns inte bara som slöseri med min tid - utan som samhällsslöseri att jag sitter här och inte gör nåt. Kanske har jag hybris, men jag tycker att jag är för nyttig för att sitta hemma och dega.
Och nu är jag så desperat att jag faktiskt ser fram emot att träffa snubben på AF nästa vecka - för att se om de har något tips, eller om de åtminstone kan tipsa om hur fan jag gör för att inte falla på mållinjen!
Ok, vi avslutar väl med något positivt. De jobb jag har på G är ju faktiskt jobb jag vill ha - alltså måste det betyda att min kompetensnivå passar för dem. För de där inkomst-jobben som jag bara söker för att få pengar, de hör ju inte alls av sig. Som sagt, positivt, för då betyder ju det att mina ambitioner stämmer med jobben jag vill ha! :-)
Fast jag vill ju ha pengar också...
I måndags fick jag veta att jag, citat; "föll på mållinjen", slut citat. Det var ett jobb jag verkligen ville ha. Enligt rekryteringsfirman gjorde jag ett jättegott intryck både på deras intervju och när jag träffade företaget, plus att referenserna tydligen var kanon. Men i slutändan fanns en tjej som verkade ha slagit mig med en hårsmån. Ni vet, så där så att man undrar om man vunnit om man räckt ut tungan, typ.
Och så var jag nere i förtvivlan i ett ögonblick. Riktig förtvivlan, för efter det fanns bara ett jobb jag kunde tänka mig att jag kunde gilla, eventuellt. Lite för mycket kundtjänst för min smak, men ändå inom en statlig myndighet så det kändes värt att prova. Fast guu vet hur länge det skulle dröja innan de hörde av sig - om de gjorde det - och de där "inkomstjobben" lös med sin tystnad.
Tills härom dagen då den där statliga myndigheten kallade mig på intervju nr 1. Tjoho! Då var vi uppe på en hopp-våg igen. Fick även ett email angående ett kortsiktigt inkomst-jobb och att jag var med i processen om två platser.
Fast, som sagt, nu börjar jag nästan bli cynisk och blir nästan irriterad över att jag låter mig upprymmas. Samtidigt undrar jag hur länge jag kan säga i de personliga breven att "jag nyss flyttat tillbaka till Sverige". Vi börjar närma oss två månader nu.... Och snart måste väl nästan den där luckan i CV:t börja se illa ut...
Två månader?! Herrejävlar, och jag som tyckte jag var arbetslös länge de där fyra veckorna i Glagsow! Jag som trodde jag kunde reducera det här i Stockholm genom kortsiktiga uppdrag via bemanningsföretag! Och nu sitter jag här, två månader senare... och förutom "karriärjobb" och "inkomst-jobb" så har inte ett jävla bemanningsföretag och inte ett enda extrajobb på affär, café eller inom hemtjänsten (ja vafan...) hört av sig. Och det känns inte bara som slöseri med min tid - utan som samhällsslöseri att jag sitter här och inte gör nåt. Kanske har jag hybris, men jag tycker att jag är för nyttig för att sitta hemma och dega.
Och nu är jag så desperat att jag faktiskt ser fram emot att träffa snubben på AF nästa vecka - för att se om de har något tips, eller om de åtminstone kan tipsa om hur fan jag gör för att inte falla på mållinjen!
Ok, vi avslutar väl med något positivt. De jobb jag har på G är ju faktiskt jobb jag vill ha - alltså måste det betyda att min kompetensnivå passar för dem. För de där inkomst-jobben som jag bara söker för att få pengar, de hör ju inte alls av sig. Som sagt, positivt, för då betyder ju det att mina ambitioner stämmer med jobben jag vill ha! :-)
Fast jag vill ju ha pengar också...
Så gick det till när brorsan blev gängad
Vet inte hur ni normalt firar bröllop, men i vår familj firar man i dagarna tre. :-) Ja, det bidde i vart fall nästan så när brorsan gifte sig förra helgen.
Eftersom det inte är min dag så tänker jag inte utelämna en massa privata detaljer, men min story av helgen kommer här:
På fredagen åkte hela gänget till Sala där kalaset skulle hållas. Jag och syrran delade bil och på vägen fick jag lära mig tre saker:
1) Man har byggt om och till motorväg vid Uppsala så det är hart när omöjligt att hitta till Sala - om man inte vet att man ska svänga av mot Strängnäs...
2) Puckons vagga ligger i Järlåsa, en by mellan Uppsala och Sala. Det är sant! Syrran pekade ut fabriken där första Puckona gjordes (den är nedlaggd och tillbommad nu, se till vänster i bild). Ett sånt klassiskt landmärke måste ju fotas. Och någon borde märka ut det på kartan med en sån där lussekringla!
3) Korven på korvkiosken i Järlåsa är ur-äcklig.
Fredag eftermiddag förbereddes logen inför bröllopsfesten. Och under en paus då några av oss satt och skvallrade roliga historier om bröllopsparet (som man gör) så lyckades jag nästla in mig så att jag till slut anmodades hålla tal under middagen. Shit. Visst, precis som vid tre av mina vänners bröllop så hade jag tänkt hålla tal, men precis som tidigare så fick jag allt kallare fötter ju närmare vi kom datumet så några d
agar innan lade jag ner hela projektet. Precis som vid tidigare bröllop. (Jag undrar nu om det kanske är så att jag tänker för många varv och gör det mer komplicerat än vad det behöver vara.... hm, ska minnas det till nästa bröllop!) Toastmadamen gillade dock en historia så bra att hon i princip sa:
"Bäst du förbereder nåt, för om du inte gör det så kommer jag i alla fall ropa upp dig så att du får berätta det där!"
Shit, som sagt.
Fredag kväll grillade vi hos brorsans blivande svärföräldrar innan vi fick all tid i världen att göra stan. Ja, nu gör man i och för sig Sala rätt snabbt, men det var tretton år sedan vi flyttade därifrån och även om syskonen rört sig i kretsarna så har jag bara varit där en gång sedan dess. Och nu kändes det som att det kanske runnit tillräckligt mycket vatten under de vita broarna för att det skulle vara intressant att ta en titt runt omkring. Jag och syrran "cruisade" därför förbi några områden av intresse och konstaterade att hälften var sig likt och hälften ändrats. Så där som det gör.
Medan
syrran trotsade kvalmigheten i lägenheten som vi fått låna under helgen så tog jag sedan en promenad i de centrala delarna. Och gjorde en rätt... intressant... men samtidigt lite läskig upptäckt.
Jag noterade det inte först, men efter att ha knallat ett antal kvarter och närmade mig den andra uteserveringen på kort tid så slog det mig. Och jag stannade förvånat till för att liksom känna efter om jag uppfattat rätt. Det hade jag. Och jag noterade vilka spår ett ställe kan lämna hos en, och hur dessa spår med tidens gång kan koncentreras till just detta ställe. Denna insikt var på samma gång läskig men tröstrik.
Vad var det då jag noterade? Jo, att jag gick runt med en orolig och lätt illamående knut i magen. En känsla jag först inte kunde förstå förrän jag stannade till och kände efter, och snart slog den ner som ett åsknedslag när jag insåg hur jag betett mig senaste halvtimmen. Jag var medveten om att jag kanske kunde träffa på någon som jag en gång växt upp med, men tanken gjorde mig inte nyfiken och förväntansfull utan fyllde mig med oro och avvaktan. Vem kunde det vara? Good or bad? Och jag visste inte vad som vore värst, att känna igen dem eller att inte göra det. Jag hade liksom gått runt och varit beredd, omedvetet spänt musklerna och örona. Varje gång jag mötte, på avstånd såg eller passerade grupper av människor så var jag beredd. På glåpord, gliringar, kommentarer. Som inte kom, och just ovissheten blev värre för varje kvarter. Precis så som det var när jag bodde där.
När jag närmade mig den andra uteserveringen insåg jag att jag närmade mig den med tillförsikt. Jag hade inte kollat in den förra, slog det mig, jag hade stint tittat ner i gata
n och skyndat förbi. Nu när jag identifierat obehagskänslorna tvingade jag mig att kolla in den nya uteserveringen. Jag svepte med blicken, men insåg efteråt att jag skyndat mig, rädd för att få ögonkontakt med någon - som jag kanske kände, som kunde använda det som ursäkt att kasta glåpord... En totalt irrationell reaktion!
Jag förvånades över min egen reaktion och mitt eget beteende. Det var ju tretton år sedan! Och så här känner jag ju aldrig, aldrig i Stockholm! Eller någonstans heller, för den delen. Här känner jag aldrig obehag i folksamlingar, jag oroar mig inte för att passera folk, och uteserveringar spanar jag in både två och tre gånger - ifall jag känner någon, eller ser någon som ser trevlig ut.
Jag förvånades över vilka spår stan satt i mig - även efter så lång tid. Men jag gladdes samtidigt åt insikten att dessa spår nu tydligen koncentrerat sig till just den staden. Och där kan de gott stanna. Medan jag fortsätter leva på betydligt trivsammare ställen. En skön känsla. Kanske är det det som kallas "closure"?
Fast först skulle jag elddopas genom att gå ut med syskonen och brorsans polare och lugna bröllopsnerverna på en tredje uteservering i stan. Där upptäckte jag en god hjortroncider(!) och sedan skrattade vi ikapp åt brorsan som fått en lapp på ryggen som uppmanade folk att köpa kyssar av honom. Med tanke på vilken, ehrm, dambortstötare till tröja han bar så fick han rätt många napp av gamla tanter, tycker jag! :-) I slutändan lämnade jag och syrran killarna och gick hem, medan bilen fick sussa på parkeringen... Två cider gör ju så att man inte bör köra - dessutom visade de sig göra så att jag blev himla sugen på "chips 'n' cheese"! Och den tiden på natten tyckte jag det verkade en kanonidé att få en stackars pizzabagare att tillverka det åt mig... tja, det är inte gott med hamburgerost, men å andra sidan räckte flottet i pommes fritten för att stilla fyllehungern.
Lördagen var bröllopsdag och alldeles, alldeles underbar! Och jag som trodde att jag var immun mot att gråta på bröllop - Jösses Amalia
men jag bölade tamejtusan tre gånger! Gick kanon när brudparet kom uppför gången, kanske för att jag var upptagen med att filma... Men så satte jag mig och såg brorsan och hans kärlek där framme vid altaret och min andra bror som bestman snett bakom - och det var kört. Det var som om det plötsligt slog mig att det faktiskt hände! Åsså vare ju lillebrorsan...
Och kranen vreds på så att jag inte kunde sjunga med i första psalmen. Den enda jag kunde...
Kvällen blev lång och även den alldeles, alldeles underbar. Fick ordning på det hemska talet under middagen, när bestman-brorsan tacknämligt tog upp saker som jag kunde spinna vidare på i en naturlig övergång. Och dessutom var jag med i ett vinnande tipspromenadlag. Så bra kände jag tydligen brorsan, ha, ha!
Hemma vid två på natten, och upp för en stressig söndag. Var saker som skulle hinnas med innan vi var tvungna att åka en viss tid för att hinna till DIF-Elfsborg på kvällen. Jodå, men hjärtat i halsgropen hanns allt med - fast på kvällen gick luften ur och jag somnade som en klubbad säl.
Fast med ett leende på läpparna. Det här var kul! Det här gör vi om! Och nu har jag en svägerska! Coolt!
Eftersom det inte är min dag så tänker jag inte utelämna en massa privata detaljer, men min story av helgen kommer här:
På fredagen åkte hela gänget till Sala där kalaset skulle hållas. Jag och syrran delade bil och på vägen fick jag lära mig tre saker:
1) Man har byggt om och till motorväg vid Uppsala så det är hart när omöjligt att hitta till Sala - om man inte vet att man ska svänga av mot Strängnäs...
2) Puckons vagga ligger i Järlåsa, en by mellan Uppsala och Sala. Det är sant! Syrran pekade ut fabriken där första Puckona gjordes (den är nedlaggd och tillbommad nu, se till vänster i bild). Ett sånt klassiskt landmärke måste ju fotas. Och någon borde märka ut det på kartan med en sån där lussekringla!3) Korven på korvkiosken i Järlåsa är ur-äcklig.
Fredag eftermiddag förbereddes logen inför bröllopsfesten. Och under en paus då några av oss satt och skvallrade roliga historier om bröllopsparet (som man gör) så lyckades jag nästla in mig så att jag till slut anmodades hålla tal under middagen. Shit. Visst, precis som vid tre av mina vänners bröllop så hade jag tänkt hålla tal, men precis som tidigare så fick jag allt kallare fötter ju närmare vi kom datumet så några d
agar innan lade jag ner hela projektet. Precis som vid tidigare bröllop. (Jag undrar nu om det kanske är så att jag tänker för många varv och gör det mer komplicerat än vad det behöver vara.... hm, ska minnas det till nästa bröllop!) Toastmadamen gillade dock en historia så bra att hon i princip sa:"Bäst du förbereder nåt, för om du inte gör det så kommer jag i alla fall ropa upp dig så att du får berätta det där!"
Shit, som sagt.
Fredag kväll grillade vi hos brorsans blivande svärföräldrar innan vi fick all tid i världen att göra stan. Ja, nu gör man i och för sig Sala rätt snabbt, men det var tretton år sedan vi flyttade därifrån och även om syskonen rört sig i kretsarna så har jag bara varit där en gång sedan dess. Och nu kändes det som att det kanske runnit tillräckligt mycket vatten under de vita broarna för att det skulle vara intressant att ta en titt runt omkring. Jag och syrran "cruisade" därför förbi några områden av intresse och konstaterade att hälften var sig likt och hälften ändrats. Så där som det gör.
Medan
syrran trotsade kvalmigheten i lägenheten som vi fått låna under helgen så tog jag sedan en promenad i de centrala delarna. Och gjorde en rätt... intressant... men samtidigt lite läskig upptäckt.Jag noterade det inte först, men efter att ha knallat ett antal kvarter och närmade mig den andra uteserveringen på kort tid så slog det mig. Och jag stannade förvånat till för att liksom känna efter om jag uppfattat rätt. Det hade jag. Och jag noterade vilka spår ett ställe kan lämna hos en, och hur dessa spår med tidens gång kan koncentreras till just detta ställe. Denna insikt var på samma gång läskig men tröstrik.
Vad var det då jag noterade? Jo, att jag gick runt med en orolig och lätt illamående knut i magen. En känsla jag först inte kunde förstå förrän jag stannade till och kände efter, och snart slog den ner som ett åsknedslag när jag insåg hur jag betett mig senaste halvtimmen. Jag var medveten om att jag kanske kunde träffa på någon som jag en gång växt upp med, men tanken gjorde mig inte nyfiken och förväntansfull utan fyllde mig med oro och avvaktan. Vem kunde det vara? Good or bad? Och jag visste inte vad som vore värst, att känna igen dem eller att inte göra det. Jag hade liksom gått runt och varit beredd, omedvetet spänt musklerna och örona. Varje gång jag mötte, på avstånd såg eller passerade grupper av människor så var jag beredd. På glåpord, gliringar, kommentarer. Som inte kom, och just ovissheten blev värre för varje kvarter. Precis så som det var när jag bodde där.
När jag närmade mig den andra uteserveringen insåg jag att jag närmade mig den med tillförsikt. Jag hade inte kollat in den förra, slog det mig, jag hade stint tittat ner i gata
n och skyndat förbi. Nu när jag identifierat obehagskänslorna tvingade jag mig att kolla in den nya uteserveringen. Jag svepte med blicken, men insåg efteråt att jag skyndat mig, rädd för att få ögonkontakt med någon - som jag kanske kände, som kunde använda det som ursäkt att kasta glåpord... En totalt irrationell reaktion!Jag förvånades över min egen reaktion och mitt eget beteende. Det var ju tretton år sedan! Och så här känner jag ju aldrig, aldrig i Stockholm! Eller någonstans heller, för den delen. Här känner jag aldrig obehag i folksamlingar, jag oroar mig inte för att passera folk, och uteserveringar spanar jag in både två och tre gånger - ifall jag känner någon, eller ser någon som ser trevlig ut.
Jag förvånades över vilka spår stan satt i mig - även efter så lång tid. Men jag gladdes samtidigt åt insikten att dessa spår nu tydligen koncentrerat sig till just den staden. Och där kan de gott stanna. Medan jag fortsätter leva på betydligt trivsammare ställen. En skön känsla. Kanske är det det som kallas "closure"?
Fast först skulle jag elddopas genom att gå ut med syskonen och brorsans polare och lugna bröllopsnerverna på en tredje uteservering i stan. Där upptäckte jag en god hjortroncider(!) och sedan skrattade vi ikapp åt brorsan som fått en lapp på ryggen som uppmanade folk att köpa kyssar av honom. Med tanke på vilken, ehrm, dambortstötare till tröja han bar så fick han rätt många napp av gamla tanter, tycker jag! :-) I slutändan lämnade jag och syrran killarna och gick hem, medan bilen fick sussa på parkeringen... Två cider gör ju så att man inte bör köra - dessutom visade de sig göra så att jag blev himla sugen på "chips 'n' cheese"! Och den tiden på natten tyckte jag det verkade en kanonidé att få en stackars pizzabagare att tillverka det åt mig... tja, det är inte gott med hamburgerost, men å andra sidan räckte flottet i pommes fritten för att stilla fyllehungern.Lördagen var bröllopsdag och alldeles, alldeles underbar! Och jag som trodde att jag var immun mot att gråta på bröllop - Jösses Amalia
men jag bölade tamejtusan tre gånger! Gick kanon när brudparet kom uppför gången, kanske för att jag var upptagen med att filma... Men så satte jag mig och såg brorsan och hans kärlek där framme vid altaret och min andra bror som bestman snett bakom - och det var kört. Det var som om det plötsligt slog mig att det faktiskt hände! Åsså vare ju lillebrorsan...Och kranen vreds på så att jag inte kunde sjunga med i första psalmen. Den enda jag kunde...
Kvällen blev lång och även den alldeles, alldeles underbar. Fick ordning på det hemska talet under middagen, när bestman-brorsan tacknämligt tog upp saker som jag kunde spinna vidare på i en naturlig övergång. Och dessutom var jag med i ett vinnande tipspromenadlag. Så bra kände jag tydligen brorsan, ha, ha!
Hemma vid två på natten, och upp för en stressig söndag. Var saker som skulle hinnas med innan vi var tvungna att åka en viss tid för att hinna till DIF-Elfsborg på kvällen. Jodå, men hjärtat i halsgropen hanns allt med - fast på kvällen gick luften ur och jag somnade som en klubbad säl.
Fast med ett leende på läpparna. Det här var kul! Det här gör vi om! Och nu har jag en svägerska! Coolt!
17 July 2009
"Nu ska det bli ett bröllop, vi gör oss klara för ett bröllop"
Som de sjöng i "Trolltyg i tomteskogen."Uj. Då var det dags. Att göra anständigt folk av lillebrorsan. Är iväg över helgen för lillpojkens bröllop. Hm, fast borde kanske då sluta kalla honom lillpojken.
Äh, han är ändå minst! :-D
Gudarna har lovat +25 och sol hela helgen så jag torde t o m bättra på solbrännan i festklänningen! Fast nu ska jag hämta upp syrran och sen köra ut i obygden och vika servetter, eller nåt.
Såg förresten "Sharpe's Enemy" igår och scenen där Teresa dör i hans armar fick mig faktiskt att börja böla. Det var något hon sa, och hur hon sa det. Att han aldrig försökt stoppa henne från att vara den hon är, och att det är därför hon älskar honom. Och så sa hon "you set me free" - och då tjöt jag. Det är nog det som kallar riktig kärlek, när man befriar en annan människa att vara precis den de är.
Så, iväg nu var det ja. Och se när ytterligare två människor befriar varandra på vår jord.
Min lillebror... he, he, vem hade kunnat tro det när han invaderade min liggande bokläsande kropp med he-man figurer och legogubbar...
Skriver mer nästa vecka - nu ska jag på fest!
16 July 2009
I frontlinjen på armémueet.
Tisdagar ska bli min nya favvodag. Påmindes nämligen om att vissa museer har gratis inträde mellan 17-20 då! På en semester här tidigare så besökte jag historiska museet, i tisdags var det dags för.... Armémuseet!
Jodå så att... det kändes som ett roligare sätt att börja efterforska än att stänga in sig på biblioteket. På dagordningen stod nämligen:
* Kolla vad allsköns millitärtermer heter på svenska. Bekantskapen med Sharpe och brittisk historia har ju gjort mig välbekant med både 'mortars', 'glacis', 'ramrods' och militära beteckningar och taktiker, men de svenska motsvarigheterna....?
* Kolla in 30-åriga kriget lite närmare eftersom jag grunnat på en berättelse under den eran.
* Kolla in lite mer om när soldattorpen och indelningsverken var i bruk, och hur det funkade och hur livet för soldaten var, eftersom jag funderar på en berättelse under den eran.
* Kolla in svensk militärhistoria generellt, nu när det känns som att jag kan den brittiska bra mycket bättre...
Trist nog avhandlas vikingatid och medeltid i en ingress, i princip. I en hörna precis där man börjar omnämns vikingar samt medeltid och borgar - men åtminstone jag hade velat få mer kött på benen! Jag menar, stormännen i Sverige slogs ju som lairdarna/klanhövdingarna i Skottland (se, där fick jag ordning på den motsvarigheten) och det måste ju finnas historier om det! Väl?
Vid 30-åriga kriget drog museet igång, kändes det som. Fast trots (väldigt verklighetstrogna) dockor och coola pyttedockor på ett slagfält så var det väldigt mycket text! Det kändes i princip som att läsa en tragglig skolbok på väggarna. Någon borde se över framställningen, för jag somnade ju där jag läste - och läste om, för att jag ville veta. Utställningen borde göras lite mer interaktiv med ljudband, knappar att trycka på, små färgglada faktablad...
Fick i vart fall lite hjälp i researchen. T ex om hur armén var uppbyggd (lansar och musköter), vilket klargjorde vad huvudkaraktären i berättelsen ska vara... Och Sverige hoppade tydligen med i kriget 1630 först. Bra, det gör det lättare att placera berättelsen, och att välja slag att skildra. Tyvärr missar 'vi' ju därmed Odelsberg 1628, där Mackay-klanen briljerade. Hm... det ställer till problem, för jag tänkte ha både skottar och svenskar med... får klura på hur jag löser det.
Andra problemet dök upp när jag gick vidare in i nästa rum och upptäckte att soldattorpen och indelningsverken kom till flera årtioenden efter 30-åriga kriget! Men va f... då ställs ju hela min berättelse på ända! Får nog fundera på en serie där och låta sonen bo i soldattorp, he, he.
Nåväl, efter en kort parantes om karolinerna så ägnades resten av museet åt första och andra världskriget i princip. Fast jag måste erkänna att jag blev lite nyfiken på vad som hände under Karl XI och Karl XII... ska kolla upp ryss-krigen lite mer tror jag.
Det var lite intressant att se kronologin med alla slag och kungar och så. Jag fick lite bättre ordning på kaoset i huvet, och kommer nog för en bra tid framöver se vår historia som att gå genom olika rum på armémuseet.
I slutet kom man till luckan (Repmånad!) och markan och sen till hundratals svärd, musköter och gevär i olika montrar. Jag slängde mig in med näsan först - men blev lite snopen när de små informationslapparna bara talade om tidsåldern men inte tillverkaren. Ja, om det fanns fyra gevär från 1809-1816 så vill jag ju veta om något av dem är ett Baker gevär! Ett sånt som jägarna (ha, ännu en betäckning jag fick översatt, 'rifleman's svenska motsvarighet är jägarna) i Napoleonkriget hade. För mitt öga är inte alls så tränat att jag kan se skillnad på gevär och gevär... Å andra sidan tvivlar jag på att svenskarna använde Baker-gevär utan säkert någon europeisk variant?
Fick f ö veta att ett "heavy cavalry sword" tydligen kallas "Pallascher" på svenska. Va? Vad är det för ett ord?! Låter ju urfånigt. Tror att jag fortsätter kalla det tungt kavallerisvärd...
Trots reservationer så blev det två och en halv rätt informativa och intensiva timmar - som fyllde mig med allsköns realisationer och idéer. Och väckte större intresse för min (halvt förlorade) svenska historia. Lustigt det där, hur intressant det blir när man har något att jämföra med...
Och min tålmodiga kompis får jag återgälda någon gång tror jag. *skratt* Finns det ett munkmuseum jag kan ta med henne till nästa tisdag?
Jodå så att... det kändes som ett roligare sätt att börja efterforska än att stänga in sig på biblioteket. På dagordningen stod nämligen:
* Kolla vad allsköns millitärtermer heter på svenska. Bekantskapen med Sharpe och brittisk historia har ju gjort mig välbekant med både 'mortars', 'glacis', 'ramrods' och militära beteckningar och taktiker, men de svenska motsvarigheterna....?
* Kolla in 30-åriga kriget lite närmare eftersom jag grunnat på en berättelse under den eran.
* Kolla in lite mer om när soldattorpen och indelningsverken var i bruk, och hur det funkade och hur livet för soldaten var, eftersom jag funderar på en berättelse under den eran.
* Kolla in svensk militärhistoria generellt, nu när det känns som att jag kan den brittiska bra mycket bättre...
Trist nog avhandlas vikingatid och medeltid i en ingress, i princip. I en hörna precis där man börjar omnämns vikingar samt medeltid och borgar - men åtminstone jag hade velat få mer kött på benen! Jag menar, stormännen i Sverige slogs ju som lairdarna/klanhövdingarna i Skottland (se, där fick jag ordning på den motsvarigheten) och det måste ju finnas historier om det! Väl?
Vid 30-åriga kriget drog museet igång, kändes det som. Fast trots (väldigt verklighetstrogna) dockor och coola pyttedockor på ett slagfält så var det väldigt mycket text! Det kändes i princip som att läsa en tragglig skolbok på väggarna. Någon borde se över framställningen, för jag somnade ju där jag läste - och läste om, för att jag ville veta. Utställningen borde göras lite mer interaktiv med ljudband, knappar att trycka på, små färgglada faktablad...
Fick i vart fall lite hjälp i researchen. T ex om hur armén var uppbyggd (lansar och musköter), vilket klargjorde vad huvudkaraktären i berättelsen ska vara... Och Sverige hoppade tydligen med i kriget 1630 först. Bra, det gör det lättare att placera berättelsen, och att välja slag att skildra. Tyvärr missar 'vi' ju därmed Odelsberg 1628, där Mackay-klanen briljerade. Hm... det ställer till problem, för jag tänkte ha både skottar och svenskar med... får klura på hur jag löser det.
Andra problemet dök upp när jag gick vidare in i nästa rum och upptäckte att soldattorpen och indelningsverken kom till flera årtioenden efter 30-åriga kriget! Men va f... då ställs ju hela min berättelse på ända! Får nog fundera på en serie där och låta sonen bo i soldattorp, he, he.
Nåväl, efter en kort parantes om karolinerna så ägnades resten av museet åt första och andra världskriget i princip. Fast jag måste erkänna att jag blev lite nyfiken på vad som hände under Karl XI och Karl XII... ska kolla upp ryss-krigen lite mer tror jag.
Det var lite intressant att se kronologin med alla slag och kungar och så. Jag fick lite bättre ordning på kaoset i huvet, och kommer nog för en bra tid framöver se vår historia som att gå genom olika rum på armémuseet.
I slutet kom man till luckan (Repmånad!) och markan och sen till hundratals svärd, musköter och gevär i olika montrar. Jag slängde mig in med näsan först - men blev lite snopen när de små informationslapparna bara talade om tidsåldern men inte tillverkaren. Ja, om det fanns fyra gevär från 1809-1816 så vill jag ju veta om något av dem är ett Baker gevär! Ett sånt som jägarna (ha, ännu en betäckning jag fick översatt, 'rifleman's svenska motsvarighet är jägarna) i Napoleonkriget hade. För mitt öga är inte alls så tränat att jag kan se skillnad på gevär och gevär... Å andra sidan tvivlar jag på att svenskarna använde Baker-gevär utan säkert någon europeisk variant?
Fick f ö veta att ett "heavy cavalry sword" tydligen kallas "Pallascher" på svenska. Va? Vad är det för ett ord?! Låter ju urfånigt. Tror att jag fortsätter kalla det tungt kavallerisvärd...
Trots reservationer så blev det två och en halv rätt informativa och intensiva timmar - som fyllde mig med allsköns realisationer och idéer. Och väckte större intresse för min (halvt förlorade) svenska historia. Lustigt det där, hur intressant det blir när man har något att jämföra med...
Och min tålmodiga kompis får jag återgälda någon gång tror jag. *skratt* Finns det ett munkmuseum jag kan ta med henne till nästa tisdag?
15 July 2009
Könsroll som affärsidé är inte coolt, Fru Olsson
I jakten på arbete så snubblade jag över en vanling annons om ett, vad det verkade, allt-i-allo-jobb på kontor. Bemanningsföretaget kallade sig "Fru Olsson AB", men när jag kollade upp deras hemsida satte jag morgon-teet i halsen.
Jag vet inte, kanske var det meningen att man skulle läsa informationen med glimten i ögat. Men det blev svårt att göra det när det enda jag såg var ett koppel förnöjt skrockande övergödda direktörer i kritstrecksrandigt, vattenkammat hår och med en stor cigarr i mungipan. Fru Olsson är ju inget annat än ett företag fullt av överlevande sekreterare från 50-talet!
"Javisst, herr direktören, kaffet kommer direkt."
"Javisst, herr direktören, här är kopiorna."
Jag har inget emot att vare sig dra kopior eller servera kaffe - men inte som en hunsad, välmanikerad, vänt leende flicka i pliserad kjol och högt knäppt blus. Jag slår vad om att det är arbetsuniformen...
Och kolla bara in de illustrerande bilderna! Jag är mållös. Som tidningsartikel hade konceptet varit kul, som affärsidé inte.
Och hur tror ni könsfördelningen ser ut på det företaget...
*suck* Nåväl, men jag är desperat. Så här kommer jag, Fru Olsson. Efter ett par veckor hos er kanske jag åtminstone har lite material till mina memoarer.
Jag vet inte, kanske var det meningen att man skulle läsa informationen med glimten i ögat. Men det blev svårt att göra det när det enda jag såg var ett koppel förnöjt skrockande övergödda direktörer i kritstrecksrandigt, vattenkammat hår och med en stor cigarr i mungipan. Fru Olsson är ju inget annat än ett företag fullt av överlevande sekreterare från 50-talet!
"Javisst, herr direktören, kaffet kommer direkt."
"Javisst, herr direktören, här är kopiorna."
Jag har inget emot att vare sig dra kopior eller servera kaffe - men inte som en hunsad, välmanikerad, vänt leende flicka i pliserad kjol och högt knäppt blus. Jag slår vad om att det är arbetsuniformen...
Och kolla bara in de illustrerande bilderna! Jag är mållös. Som tidningsartikel hade konceptet varit kul, som affärsidé inte.
Och hur tror ni könsfördelningen ser ut på det företaget...
*suck* Nåväl, men jag är desperat. Så här kommer jag, Fru Olsson. Efter ett par veckor hos er kanske jag åtminstone har lite material till mina memoarer.
13 July 2009
"There's only 1 John Hartson(...) he's got no hair, but we don't care..." Oops!
Efter alla år man levt så borde man ju ha vant sig vid såna där nyheter "man inte trodde man skulle få läsa". Men icke, jag blir lika tagen på sängen varje gång. Och det inte bara för att jag råkade sitta i sängen när jag läste det...
Tog en titt i The Scotsman för min regelbundna koll på nyheterna "hemma". Och stötte på min favorit-Celt. Nej, han har aldrig hetat Henrik Larsson, min favvo har i flera år varit John Hartson. Stor, trygg, tung, pålitlig - lite som Per Carlén på sexmeterslinjen. Fast Hartson stod i Henkes skugga tills denne lämnade Celtic - då visade Hartson att han inte bara var en framspelare!
Hur som helst. The
Scotsman. John Hartson. Och vad hade han sysslat med under helgen?
Åkt till sjukhuset med huvudvärk och fått veta att han har testikelcancer som spridit sig till hjärnan! Nej, inte den hjärnan, den hjärnan.
Neeej! Sånt vill jag ju inte läsa om! Inte det - och inte han!
John Hartson är ju bara lika gammal som jag, alltså knappast mogen att vare sig få cancer eller dö. Och något säger mig att det här har spridit sig lite väl långt för att gå att rädda....
Men givetvis gör jag som varenda Celticfan som fortfarande minns vår f.d. hjälte och skickar massor med hållna tummar, kramar, god karma och lite strålning också.
En sak behöver han åtminstone inte bry sig om. Karln är ju känd för att inte ha något hår...
There's only one John Hartson
Oooone John Hartson
He's got no hair
But we don't care
Walking in a Hartson wonderland
(melodi: Winter wonderland)
Svenska media har tydligen också fått nys... se Aftonbladet te x.
Tog en titt i The Scotsman för min regelbundna koll på nyheterna "hemma". Och stötte på min favorit-Celt. Nej, han har aldrig hetat Henrik Larsson, min favvo har i flera år varit John Hartson. Stor, trygg, tung, pålitlig - lite som Per Carlén på sexmeterslinjen. Fast Hartson stod i Henkes skugga tills denne lämnade Celtic - då visade Hartson att han inte bara var en framspelare!
Hur som helst. The
Scotsman. John Hartson. Och vad hade han sysslat med under helgen?Åkt till sjukhuset med huvudvärk och fått veta att han har testikelcancer som spridit sig till hjärnan! Nej, inte den hjärnan, den hjärnan.
Neeej! Sånt vill jag ju inte läsa om! Inte det - och inte han!
John Hartson är ju bara lika gammal som jag, alltså knappast mogen att vare sig få cancer eller dö. Och något säger mig att det här har spridit sig lite väl långt för att gå att rädda....
Men givetvis gör jag som varenda Celticfan som fortfarande minns vår f.d. hjälte och skickar massor med hållna tummar, kramar, god karma och lite strålning också.
En sak behöver han åtminstone inte bry sig om. Karln är ju känd för att inte ha något hår...
There's only one John Hartson
Oooone John Hartson
He's got no hair
But we don't care
Walking in a Hartson wonderland
(melodi: Winter wonderland)
Svenska media har tydligen också fått nys... se Aftonbladet te x.
11 July 2009
En lördag med hemlängtan, endorfiner och bärplock
Det är ju lördag så jag ställde ingen väckarklocka. Istället vaknade jag vid halv nio av att jag och Sharpe stod och skrek åt varandra i hans kök medan hans fru höll för öronen. Tröttsamt att bråka, även om det bara var i drömmen, så jag låg kvar i sängen och fantiserade om mig och någon otydlig karl i en höskulle fram till elva-tiden.
Sedan låg jag och zappade lite mellan kanalerna (d.v.s. 1, 2, 4, 6 och barnkanalen...) och fastnade totalt på Bolibompa. Pingu, någon gul ubåt, Mumin... Medan jag följde den lilla ubåtens äventyr funderade jag på vad jag kände för att göra idag. Först hotade samma orkeslöshet som igår, men så klickade det bara till och helt plötsligt ville jag gå och plocka blåbär!
Faktum är att jag ville plocka blåbär och smultron, knalla i skogen och bestiga... Väsjöbacken. Den lilla slalomkullen där jag bor. Vid midnatt igår lyckades jag nämligen identifiera tomheten. Det var inte bara de där sakerna som virvlade runt i huvudet. Dra på trissor, men jag tror att jag har fått en släng av hemlängtan också! Gator, dofter, smaker, ljud.... jag saknar Glasgow. Och jag saknar att när jag känner så här att kunna ta bussen till ett berg och knalla runt i lugnet. Och samtidigt som jag saknar så försöker jag liksom bekvämt tränga undan allt jag har här. För gör jag inte det så måste jag ju fatta att jag är på rätt ställe - ju! Fast jag har ändå hemlängtan.
Någonstans längs elljusspåret stötte jag på ett blåbärshav. När jag fyllt en halvlitersburk bestämde jag att spara den andra åt smultronen. Men knappt hann jag lämna blåbärshavet förrän jag stötte på blåbärsoceanen. Och snart var 75% av burken full... Då tvingade jag mig att gå därifrån.
Fråga: Vad är det sista du vill träffa på när du är på väg att plocka smultron?
Svar: En tant med en enliterstillbringare nästan full med smultron!
Att vara tvåa på bollen är jobbigt, men att vara tvåa till smultronställena är ännu jobbiga
re. Jag fick nöja mig med "nästan-röda" och pyttepyttesmå... Tills jag fortsatte grusvägen som slingrar sig upp till backens topp. Där, i dikeskanten, bland stenrösen, där stötte jag på inte mindre än två suveräna smultronställen. Oplockade! Med ett öga på eventuella ormar (det är ju inte bara smultron som trivs bland stenrösen...) så balanserade och akrobatiserade jag mig genom diket och fyllde de resterande 25% i burken.
Det är en konst att plocka smultron! Man kan ju inte bara klampa på, utan det kräver noggrann stegsättning och ibland ser det nästan ut som om man spelar ett osynligt Twister när man sträcker sig efter godsakerna.
Med burken full knallade jag så upp till toppen på berget/kullen/högen. Ja, det är ju en gammal sophög... Utsikten var milsvid, och om igen slås jag av hur mycket träd det finns i det här landet. Jag befinner mig i en förort till Stockholm - men från kullen såg jag skog, skog, skog, sjöar, röda stugor med vita knutar åsså halvt gömda hyreshus som liksom verkade uppätna av ännu mer skog.
Det går inte att jämföra utsikten med Ben Dorain, men... precis som jag i Skottland lärde mig Arrochar Alps utan och inna
n så lutar det väl nästan åt att jag kommer att få nöta sönder Väsjöbacken här i Sverige. Såvida jag inte utforskar den där nakna klumpen som verkade sticka upp norr om Täby, vad det nu var...
Jag satt uppe på toppen i över en timme och fikade, filosoferade och längtade hem. Fast visst, hur mycket jag än tänker på jobb, berg och gatulukter så finns varken familj eller närmsta vännerna där. Men ibland känns det liksom som om jag passar bättre i Glasgow... som om det är där jag hör hemma... fastän jag känner mig hemma i Stockholm också. Äh, det är svårt att förklara och nu börjar jag svamla igen. Dessutom gillar jag att bo i ett samhälle som jag delar referenspunkter med. Som vet vad jag menar när jag citerar Killing-gänget eller är med på
noterna när något är Hujeda Mig. Fast å andra sidan har jag nu referenspunkter som jag önskar att folk här fattade... Äh, som sagt, virrigt är det.
Dessutom förvandlades liksom hemlängtan till ett gott humör i takt med att endorfinerna rusade runt i kroppen. Ja, efter så här lång tid så behövdes det tydligen inget större än en liten slalombacke för att lyckoruset skulle forsa genom blodådrorna. Det är det jag gillar bäst med upptäcksfärder i naturen - endorfinerna.
Så glad och lycklig knallade jag visslande hem, där jag svängde ihop en blåbärs- och smultronsmulpaj. Sommar!!
Och nu ser jag fram emot att leka med kompisar imorgon. Det som jag flyttade hem för! Risken är väl att jag svämmar över av endorfiner efter den här helgen. Äh, nu ska jag nog en bit paj till...
Sedan låg jag och zappade lite mellan kanalerna (d.v.s. 1, 2, 4, 6 och barnkanalen...) och fastnade totalt på Bolibompa. Pingu, någon gul ubåt, Mumin... Medan jag följde den lilla ubåtens äventyr funderade jag på vad jag kände för att göra idag. Först hotade samma orkeslöshet som igår, men så klickade det bara till och helt plötsligt ville jag gå och plocka blåbär!
Faktum är att jag ville plocka blåbär och smultron, knalla i skogen och bestiga... Väsjöbacken. Den lilla slalomkullen där jag bor. Vid midnatt igår lyckades jag nämligen identifiera tomheten. Det var inte bara de där sakerna som virvlade runt i huvudet. Dra på trissor, men jag tror att jag har fått en släng av hemlängtan också! Gator, dofter, smaker, ljud.... jag saknar Glasgow. Och jag saknar att när jag känner så här att kunna ta bussen till ett berg och knalla runt i lugnet. Och samtidigt som jag saknar så försöker jag liksom bekvämt tränga undan allt jag har här. För gör jag inte det så måste jag ju fatta att jag är på rätt ställe - ju! Fast jag har ändå hemlängtan.
Någonstans längs elljusspåret stötte jag på ett blåbärshav. När jag fyllt en halvlitersburk bestämde jag att spara den andra åt smultronen. Men knappt hann jag lämna blåbärshavet förrän jag stötte på blåbärsoceanen. Och snart var 75% av burken full... Då tvingade jag mig att gå därifrån.
Fråga: Vad är det sista du vill träffa på när du är på väg att plocka smultron?
Svar: En tant med en enliterstillbringare nästan full med smultron!
Att vara tvåa på bollen är jobbigt, men att vara tvåa till smultronställena är ännu jobbiga
re. Jag fick nöja mig med "nästan-röda" och pyttepyttesmå... Tills jag fortsatte grusvägen som slingrar sig upp till backens topp. Där, i dikeskanten, bland stenrösen, där stötte jag på inte mindre än två suveräna smultronställen. Oplockade! Med ett öga på eventuella ormar (det är ju inte bara smultron som trivs bland stenrösen...) så balanserade och akrobatiserade jag mig genom diket och fyllde de resterande 25% i burken.Det är en konst att plocka smultron! Man kan ju inte bara klampa på, utan det kräver noggrann stegsättning och ibland ser det nästan ut som om man spelar ett osynligt Twister när man sträcker sig efter godsakerna.
Med burken full knallade jag så upp till toppen på berget/kullen/högen. Ja, det är ju en gammal sophög... Utsikten var milsvid, och om igen slås jag av hur mycket träd det finns i det här landet. Jag befinner mig i en förort till Stockholm - men från kullen såg jag skog, skog, skog, sjöar, röda stugor med vita knutar åsså halvt gömda hyreshus som liksom verkade uppätna av ännu mer skog.
Det går inte att jämföra utsikten med Ben Dorain, men... precis som jag i Skottland lärde mig Arrochar Alps utan och inna
n så lutar det väl nästan åt att jag kommer att få nöta sönder Väsjöbacken här i Sverige. Såvida jag inte utforskar den där nakna klumpen som verkade sticka upp norr om Täby, vad det nu var...Jag satt uppe på toppen i över en timme och fikade, filosoferade och längtade hem. Fast visst, hur mycket jag än tänker på jobb, berg och gatulukter så finns varken familj eller närmsta vännerna där. Men ibland känns det liksom som om jag passar bättre i Glasgow... som om det är där jag hör hemma... fastän jag känner mig hemma i Stockholm också. Äh, det är svårt att förklara och nu börjar jag svamla igen. Dessutom gillar jag att bo i ett samhälle som jag delar referenspunkter med. Som vet vad jag menar när jag citerar Killing-gänget eller är med på
noterna när något är Hujeda Mig. Fast å andra sidan har jag nu referenspunkter som jag önskar att folk här fattade... Äh, som sagt, virrigt är det.Dessutom förvandlades liksom hemlängtan till ett gott humör i takt med att endorfinerna rusade runt i kroppen. Ja, efter så här lång tid så behövdes det tydligen inget större än en liten slalombacke för att lyckoruset skulle forsa genom blodådrorna. Det är det jag gillar bäst med upptäcksfärder i naturen - endorfinerna.
Så glad och lycklig knallade jag visslande hem, där jag svängde ihop en blåbärs- och smultronsmulpaj. Sommar!!
Och nu ser jag fram emot att leka med kompisar imorgon. Det som jag flyttade hem för! Risken är väl att jag svämmar över av endorfiner efter den här helgen. Äh, nu ska jag nog en bit paj till...
10 July 2009
En sån där onödig blogg när fingrarna bara knackar medan hjärnan är urkopplad. Undrar hur lång rubriken kan vara förresten? Ja, hit gick ju bra, men..
Fan också. Nu är det så där mycket som virvlar runt i huvet igen. Och så har jag ägnat större delen av dagen åt att registrera mig så att jag kan söka en tjänst hos Försäkringskassan. Så tidsödslande att alla vill att man ska registrera hela sin historia - en och en och för hand - varje gång man söker jobb!
Nu ids jag inte mer.
Nu tror jag huvet ska få virvla fritt ett tag. Ja, om jag t o m skulle lägga mig platt och titta i taket under tiden? Och lyssna på när vinden försöker rycka loss balkongdörren.
Jag känner mig lite putt idag. Har väl i och för sig känt så ett par dagar nu, men jag tror idag passar att låta det blomma ut. Så att jag kan få tillbaka mig själv till imorgon igen.
Det låter som en plan. Nu går jag och tjurar en stund.
Hejrå! :-D
Nu ids jag inte mer.
Nu tror jag huvet ska få virvla fritt ett tag. Ja, om jag t o m skulle lägga mig platt och titta i taket under tiden? Och lyssna på när vinden försöker rycka loss balkongdörren.
Jag känner mig lite putt idag. Har väl i och för sig känt så ett par dagar nu, men jag tror idag passar att låta det blomma ut. Så att jag kan få tillbaka mig själv till imorgon igen.
Det låter som en plan. Nu går jag och tjurar en stund.
Hejrå! :-D
Radioplåga
För nästan ett år sedan fick jag en ny stereo. En modern, snygg sak med både ipod-dockning och - DAB. DAB var något jag aldrig hört talas om men det visade sig vara nya tidens digitalradio. Inte en sådan där man knappar fram kanalerna med knappar istället för en ratt, utan en helt ny teknologi. Kanalerna sänder inte via FM-bandet utan via något slags datasignaler. Som skillnaden mellan analog och digital TV, typ.Hur som helst, antennen såg annorlunda ut och när man ställde in radiokanalerna slapp man sökning utan stereon hoppade ledigt från en station till en annan. Frågan var inte var på bandet kanalen låg utan om den sände för tillfället, så fort den sände (och de stora kanalerna sänder ju jämt) så plockades signalen upp. Rent och klart. För det bästa av allt - FM-bruset var ett minne blott! Inte ett enda halvinställd station, inte en tillstymmelse till brus så långt örat kunde nå! CD-klart ljud!
Jag älskade DAB. Och vande mig.
Och när jag nu flyttade tillbaka till Sverige så försökte jag ställa in de svenska kanalerna. Ja, alltså, kanalen... Det visade sig nämligen att trots att jag bor i Stockholm så fanns knappt en enda kanal att tillgå via DAB-tekniken! Jag fick tag på P1 et c men av reklamkanalerna stod det kanalnamn (Rix, Bandit...) men kanalen var tyst som graven. Fick till slut in, tror det var Lugna Favoriter... ja, och så kan man ju inte ha det. Framförallt inte som jag upptäckt att bara "Star FM" spelar musik jag gillar i längre stunder.
Så jag sitter nu här med min fina, snygga stereo och lyssnar på FM igen. Brus och allt. Visst, man kan ju låtsas att det är en nostalgisk tripp a la lyssna på LP, men det är inte vad jag vill ha. Det är inte DAB. Och nu låter jag säkert som en bortskämd snobb, men:
Ropen skalla - DAB till alla!
9 July 2009
Ormet kruper i jobbannonsen
Ingen idé att hänga läpp. Och när man stöter på annonser som den jag såg idag så drar man till och med på mungiporna.
Tacka fan för att de behöver någon som är flytande i engelska, med tanke på att den som skrev annonsen inte är det! F ö, om "general director" kommunicerar via en yahoo- och en hotmailadress så drar åtminstone jag öronen åt mig... Fast skrattar lika gott:
Njae... skulle inte tro det. Trots det utomordentligt goda lönespannet.
Tacka fan för att de behöver någon som är flytande i engelska, med tanke på att den som skrev annonsen inte är det! F ö, om "general director" kommunicerar via en yahoo- och en hotmailadress så drar åtminstone jag öronen åt mig... Fast skrattar lika gott:
Description of the company: Application of international new patents for
treatment. All kinds to drugs and substrats: I Administrator and 2 Secretaries
to our newly started office at Stureplan / StockholmJobdescription:
Administration of clinic coordination phisshens, secretaries, nurses and other
personals contact with service providers media.Essential requirements: Fluent English. Good computer skills.
Varaktighet/Arbetstid
Tillsvidare
Heltid
limited duration 1-2 months
Tillträde
Starting date 20 07 09
Lön
Fast lön
20 000 to 25 000 30 000 for Administrators
Ansökan
send your cv in English together with photo
Njae... skulle inte tro det. Trots det utomordentligt goda lönespannet.
Anti-peppmöte på AF
För ett tag sedan, när jag skulle få betyg verifierade, så fick ju Arbetsförmedlingen för sig att köra hela myndighets-racet med mig och därmed var jag inbjuden på Informationsmöte imorse.Det var precis lika tidsslösande för mig nu som då jag var tvungen att gå 2005 (eh, ett par veckor innan jag ändå skulle flytta till Skottland...) fast med skillnaden förstås att jag nu inte behövde gå. Jag har ju ingen a-kassa som kan kasta ut mig. :-)
Det positiva var att AF verkar ha utvecklat sina attityder lite och nu verkar mer stöttande och coachande än daltande. Det negativa var att snubben ändå inte verkade kunna låta bli att låta så där lätt patroniserande som om han talade med nyfödda lammungar som inte riktigt kan agera eller ta initiativ om man inte säger åt dem att de ska.
Med mig fick jag i alla fall... eh... jo, men jag fick ju veta att... äh, inget nytt förutom att de visst har "massor" med pengar till praktikplatser. Ja, så jag överväger faktiskt att snacka med dem om det utifall jag inte får det här jobbet jag nu går och håller tummarna för att jag får. Skulle t ex vara kul att praktisera på en lokaltidning.... tja, varför inte testa?
Faktum är, att det enda jag fick med mig var ett nedstämt humör. Positivismen, initiativlustan, energin, tron, allt som jag hade innan jag gick dit lyckades snubben successivt pressa ur mig tills jag satt som ett tomt kolli och tänkte "det är ingen idé, det går inte"... och det var väl just det tänket dom tänkt ta ur oss?
Jag menar, han börjar med att tala om hur svårt det är att få jobb och att vi ju bor i Stockholm så trots att a-kasseslavarna måste söka i hela landet så är det ingen idé i alla fall. Och att det nu finns ca 18000 lediga jobb på deras sida men att det brukar finnas 35-40000 på vintern. Att det i vår kommun finns 1000 öppet arbetslösa och 3500 i såna där fuskåtgärder för att få ner statistiken. Att det är en miljon på varje sökt tjänst - och det som tog luften ur mig var när han berättade om tjänsten de haft ute om en AF-handläggare på deras kontor. Den hade legat ute i endast en vecka och de hade fått 239 sökande. Jag var en av dem... Någonstans tror jag inte att jag kommer bli kallad till intervju.
"Det svåra är att hålla humöret och energin uppe och inte ge upp efter två veckor", sa han. Och det var väl det klokaste han sa på hela timmen. Jo tack, jag kände igen mig. Jag har ju sökt intensivt sedan April/Maj... Och megaintensivt sedan början av juni. Energin börjar tryta...
Samtidigt, medan jag kopplade bort hans ovidkommande babbel och drömskt tittade ut på regnet genom fönstret, så funderade jag lite. Jag började ju kolla så smått efter jobb redan i oktober ifjol, men sökte bara såna jag verkligen ville ha. I april fick jag en intervju... Det är ju ingen stor utdelning. Sedan jag flyttade tillbaka så har jag varit på intervju för tre jobb. Inga stora siffror, men tittar man på tidsaxeln så tycker jag man får vara nöjd. Man undrar ju hur siffran sett ut om jag bott i Sverige i vintras... för jag tror nog allt att det har med saken att göra, att de inte kallar folk som bor utomlands.
Så kanske blir det fler intervjuer när hösten kommer igen! Fast vem har råd att vänta tills dess? Usch, ska jag verkligen behöva gå upp till socialtjänsten och få ovett för att jag är så dum att jag flyttar tillbaka till Sverige utan jobb...
Nåväl, har fått konfirmation på att mitt brittiska bankkort är på väg, så snart kommer jag ju åt en månadshyra till! Tjoho, mindre att låna!
Och sen har jag ju jobb. Eller hur. :-)
8 July 2009
Kulturfyran om sommarläsning och sommarlyssning
Hade vi inte den här fyran nyss? Eller svarade jag på samma frågor någon annanstans... Nåväl, kör på!
1. Vad läser du just nu?
"Kafka på stranden" av nån japansk författare, "Copperhead" av Bernard Cornwell, "Phantom of the Opera" av vem-det-nu-är och en kåserisamling av Katrina Mazetti. Vaddå bara läsa en bok??
2. Vilken är nästa bok du ska läsa?
Jag har några som väntar, men först avslutar jag nog dem jag har.
3 Vilken låt lyssnar du mest på nu?
För tillfället kör jag "random" på de 1200 låtar jag har på ipoden så det är väl ingen som spelas mer än de an.... oj, vilken jag lyssnar mest på. Jamen dåså, eftersom Rix FM envisas med att spela "Fairytale" med den där norska gutten tio gånger i timmen på morgnarna så är det definitivt den jag lyssnar mest på just nu. Ofrivilligt!
4. Har du sett någon film i sommar?
Jag har nyss hämtat hem videon (ja, VHS, kommer ni ihåg dem?) och upptäckt några gamla VHS-filmer. på vinden Så jag har sett både "Jalla Jalla" och "Tillsammans"! Japp, återupptäcker svenska filmer nu. Har ju inget biokort längre ju.
1. Vad läser du just nu?
"Kafka på stranden" av nån japansk författare, "Copperhead" av Bernard Cornwell, "Phantom of the Opera" av vem-det-nu-är och en kåserisamling av Katrina Mazetti. Vaddå bara läsa en bok??
2. Vilken är nästa bok du ska läsa?
Jag har några som väntar, men först avslutar jag nog dem jag har.
3 Vilken låt lyssnar du mest på nu?
För tillfället kör jag "random" på de 1200 låtar jag har på ipoden så det är väl ingen som spelas mer än de an.... oj, vilken jag lyssnar mest på. Jamen dåså, eftersom Rix FM envisas med att spela "Fairytale" med den där norska gutten tio gånger i timmen på morgnarna så är det definitivt den jag lyssnar mest på just nu. Ofrivilligt!
4. Har du sett någon film i sommar?
Jag har nyss hämtat hem videon (ja, VHS, kommer ni ihåg dem?) och upptäckt några gamla VHS-filmer. på vinden Så jag har sett både "Jalla Jalla" och "Tillsammans"! Japp, återupptäcker svenska filmer nu. Har ju inget biokort längre ju.
7 July 2009
Vilket är MITT jobb?
Jag har nu sökt jobb ett tag och med endast ett jobb (på en statlig myndighet) undantaget så finns det en fras som likt en fastlagd regel alltid kommer upp under intervjun. Ibland direkt, ibland mot slutet. "Du, när jag tittar på ditt CV, du verkar ju överkvalificerad för det här. Hur ställer du dig till det?"
Ja, hur ställer jag mig till det? Att jag inte skulle ha sökt jobbet om jag inte var beredd att ge min tid åt det, kanske! Att det är ett helt nytt område att lära sig? Att det är något jag vill syssla med, oavsett tidigare erfarenheter. Att det kanske är något som jag skulle behöva ett par års officiell erfarenhet ifrån - på CVt, så att jag ens blir kallad till intervju för kategori B. D.v.s. jobb där jag saknar dokumenterad erfarenhet från något de i annonsen vill att man har dokumenterad erfarenhet ifrån - även om man är övertygad om att man skulle klara jobbet även i dagsläget.
Visst, jag har sökt en hel del jobb "bara för att ha en inkomst". Men det verkar inte spela någon roll hur jag skalar av CV:t eller formulerar mig i brevet - för till dessa inkomstjobb blir jag sällan kallad till intervju. De ser igenom mig redan från början...
Men så dyker det där jobbet upp som jag verkligen vill ha. Där jag kan se mig i flera år, en behaglig karriär, en framtid! Och jag håller tummarna så de blånar för att bli kallad till intervju trots att jag inte gjort just det förut. Och så blir jag det. Och så funderar jag över hur jag ska framhäva mina positiva sidor så att de fattar att jag både kan och vill göra jobbet, även om jag inte jobbat i den specifika branchen eller i den specifika positionen förut. Och så... får de för sig att jag är överkvalificerad?! Jag som trodde de skulle tycka att jag saknade kompetenser!
Och då blir jag förvirrad.
Eller så är det inte det att jag är överkvalificerad, utan att jag snackar för mig alldeles för skickligt... Nä, de hänvisar till CV och vad jag gjort... Ok, då har jag väl blivit alldeles överduktig på att knåpa CV och framhäva mina positiva sidor dårå! Fast de stämmer ju...
Ja, så det är väl inte underligt om jag börjar fråga mig själv hur MITT jobb ser ut? Det där jobbet där jag är lagom kvalificerad och precis rätt? Är det såna jobb som på den statliga myndigheten? Men jag har ju sökt på andra myndigheter och fått höra att jag saknar... eh... erfarenhet från statliga myndigheter...
Jag är förvirrad. Och jag är ingen karriärvarg. Men jag kan mer än vad som står i CV:t. Den som fattar det vinner mig för flera år framöver!
Ja, hur ställer jag mig till det? Att jag inte skulle ha sökt jobbet om jag inte var beredd att ge min tid åt det, kanske! Att det är ett helt nytt område att lära sig? Att det är något jag vill syssla med, oavsett tidigare erfarenheter. Att det kanske är något som jag skulle behöva ett par års officiell erfarenhet ifrån - på CVt, så att jag ens blir kallad till intervju för kategori B. D.v.s. jobb där jag saknar dokumenterad erfarenhet från något de i annonsen vill att man har dokumenterad erfarenhet ifrån - även om man är övertygad om att man skulle klara jobbet även i dagsläget.
Visst, jag har sökt en hel del jobb "bara för att ha en inkomst". Men det verkar inte spela någon roll hur jag skalar av CV:t eller formulerar mig i brevet - för till dessa inkomstjobb blir jag sällan kallad till intervju. De ser igenom mig redan från början...
Men så dyker det där jobbet upp som jag verkligen vill ha. Där jag kan se mig i flera år, en behaglig karriär, en framtid! Och jag håller tummarna så de blånar för att bli kallad till intervju trots att jag inte gjort just det förut. Och så blir jag det. Och så funderar jag över hur jag ska framhäva mina positiva sidor så att de fattar att jag både kan och vill göra jobbet, även om jag inte jobbat i den specifika branchen eller i den specifika positionen förut. Och så... får de för sig att jag är överkvalificerad?! Jag som trodde de skulle tycka att jag saknade kompetenser!
Och då blir jag förvirrad.
Eller så är det inte det att jag är överkvalificerad, utan att jag snackar för mig alldeles för skickligt... Nä, de hänvisar till CV och vad jag gjort... Ok, då har jag väl blivit alldeles överduktig på att knåpa CV och framhäva mina positiva sidor dårå! Fast de stämmer ju...
Ja, så det är väl inte underligt om jag börjar fråga mig själv hur MITT jobb ser ut? Det där jobbet där jag är lagom kvalificerad och precis rätt? Är det såna jobb som på den statliga myndigheten? Men jag har ju sökt på andra myndigheter och fått höra att jag saknar... eh... erfarenhet från statliga myndigheter...
Jag är förvirrad. Och jag är ingen karriärvarg. Men jag kan mer än vad som står i CV:t. Den som fattar det vinner mig för flera år framöver!
5 July 2009
Kulturfyran om Almedalen
1. Har du varit i Almedalen under politikerveckan, i år eller något annat år?
Nej.
2. Brukar du följa vad som sker i Almedalen under dessa politikerveckor?
Nej, men i år har jag ätit frukost och jobb-surfat under morgon-tv så i år har jag haft förvånansvärt bra koll!
3. Statsminister Reinfeldt får hård kritik för sitt tal, där han ska ha visat att han inte vet hur "vanliga människor" har det. Tycker du att det finns någon politiker som du upplever vet hur verkligheten är för "vanliga människor"?
Alla är väl vanliga människor, även politiker? Och alla politiker har levt 'vanliga' liv före de blev invalda.
Fast de diskuterar ju saker utifrån ideologi, så håller man inte med om ideologin bakom så kan det så klart uppfattas som att de inte vet hur vanliga människor har det. Så är det ju med allt som man diskuterar idémässigt.
4. Vad tror du om vi skulle ta initiativ till och starta en Kulturvecka på liknande sätt? Skulle vi starta den i Visby också, eller på någon annan ort?
Det finns ju redan. Lite överallt i landet, dessutom. Alla festivaler under sommaren, vad är de om inte Kulturveckor?
Nej.
2. Brukar du följa vad som sker i Almedalen under dessa politikerveckor?
Nej, men i år har jag ätit frukost och jobb-surfat under morgon-tv så i år har jag haft förvånansvärt bra koll!
3. Statsminister Reinfeldt får hård kritik för sitt tal, där han ska ha visat att han inte vet hur "vanliga människor" har det. Tycker du att det finns någon politiker som du upplever vet hur verkligheten är för "vanliga människor"?
Alla är väl vanliga människor, även politiker? Och alla politiker har levt 'vanliga' liv före de blev invalda.
Fast de diskuterar ju saker utifrån ideologi, så håller man inte med om ideologin bakom så kan det så klart uppfattas som att de inte vet hur vanliga människor har det. Så är det ju med allt som man diskuterar idémässigt.
4. Vad tror du om vi skulle ta initiativ till och starta en Kulturvecka på liknande sätt? Skulle vi starta den i Visby också, eller på någon annan ort?
Det finns ju redan. Lite överallt i landet, dessutom. Alla festivaler under sommaren, vad är de om inte Kulturveckor?
3 July 2009
Tio reflektioner en månad efter landsbytet
Uj, jag har ju knappt hunnit landa och så har jag redan varit i Sverige en månad! Jag brukar få frågan från båda sidor om pölen om hur det känns, och i ärlighetens namn tror jag inte att jag har haft tid att känna efter. Det har liksom rullat på med att komma iordning i lägenheten, hinna träffa och ta igen tid med alla jag varit ifrån (alldeles för länge!) och att söka jobb. Just nu är jag så fokuserad på att komma iordning att det inte riktigt finns tid för reflektion.Fast det hindrar ju inte att man gör små reflektioner i vilket fall. När jag simmade igår och jag frågade mig själv hur det kändes, hur det kändes att vara ifrån Skottland och att vara i Sverige, så svarade jag efter ett par simtag så där lugnt, att: "Jag är lycklig nog att ha två hem". Översättning: Att bo i Glasgow känns naturligt, rätt och som Hemma. Att bo i Stockholm känns naturligt, rätt och som Hemma. Jag trivs helt enkelt på båda ställen - eh, ok, jag ska inte upprepa mig, ni har hört argumenten redan...
Men jag kan slå fast att jag tog rätt beslut. Det känns ända in i benmärgen att avsaknaden av närheten till familj och vänner tär mer än avsaknaden av närheten till skotska högländerna. Som jag så insiktsfullt slog fast i höstas; människan är av naturen ett socialt flockdjur. Övriga reflektioner:
¤ Det kommer nog krävas att jag blir överkörd innan jag vant mig vid från vilket håll trafiken kommer!
¤ Första veckorna bodde jag hos mina föräldrar, de första dagarna efter det njöt jag av att rå om mig själv i min lägenhet, men inom en vecka så saknade jag faktiskt att ha folk omkring mig! Jag gillade att kunna organisera hemmet som jag ville, men samtidigt önskade jag att någon annan kunde ha åsikter om i vilket skåp prylarna borde vara. Jo, efter fyra år (+ ett som student) med att dela lägenhet så har jag visst vant mig vid det. Positivt med tanke på att jag inte kommer få några problem att dela med framtida partner! Fast tills dess undrar jag om det är crazy att flytta till ett kollektiv på 2000-tal
et...¤ Det här är ju sjukt. När jag flyttade till Glasgow "hittade jag inget" av det jag behövde, nu är det samma här. Apoteket har slutat med sin braiga ansiktskräm. Johnsone funkar kanon - men det märket har jag inte ens sett och jag använder massor av deras produkter! Och hur ska jag kunna behålla mitt fina hår utan Tresemmes produkter?! (Nyhet: De lanseras faktiskt i Sverige i September - tjoho!) Och var köper jag schyssta BH:s och kläder med passform när inte Evans finns? Var köper jag över huvud taget färgglada, schyssta kläder i stora storlekar - för varför envisas H&M, Kappahl och Lindex med att alla tjockisar ska klä sig i svart och mörkblått?!
¤ Vilket tryck det är i duschmunstycket! Jisses, har jag på max så gör det nästan ont. Så jag har upptäckt att jag faktiskt oftast duschar med samma (brist på) tryck som i duschen jag hade i Glasgow. (He, he, minns ni hur jag klagade på det... äh, ge mig tid
att vänja mig bara.)¤ Var köper man Poppadoums i Stockholm??? Man kan väl inte äta indiskt utan poppadoums?! Och varför finns bara Tikka Masala och Korma? Var hittar jag Rogan Josh, Balti, Jalfrezi...? Såg dock att märket Patak finns här i alla fall. Puh, något man känner igen.
¤ Sushi! Man kan köpa sushi! Överallt! När som helst! Till bra pris! Supergott!!!
¤ För några år sedan, när jag just flyttat till Glasgow, utbrast jag: "vilken bra musik som kommit!" Efter flera års uppehåll började jag köpa skivor igen - på löpande band. Editors, Athlete, Kaiser Chiefs, Fratellis, Franz Ferdinand, Kooks, Keane, Coldplay, Killers, Snow Patrol, Kings of Leon... det vimlade av bra indie-musik. Så flyttade jag tillbaka till Sverige - och upptäckte att det inte alls var en ny musikvåg. Det var brittisk hitmusik... För i Sverige fi
nns inte en enda jäkla station som spelar min musik! Istället spelar man Alexander Rydback och Alcazar på repeat. Och jag upptäckte snabbt att, ehrm, europopen och schlagern inte alls var död... och att min egen musiksmak passar bättre i Storbritannien.¤ Häromdagen gav en ung tjej mig en sån där medlidande och lite besvärad blick när en gammal tant frågade efter bussen till badet och jag snart fann mig själv småprata om bussar, bad och bostadsort. Det slog mig att tjejen uttryckte att hon tyckte synd om mig som fått tanten på halsen men att jag liksom fick skylla mig själv som svarade med något mer än ett mutter. Jag tycker inte alls att det var synd om mig utan att det ju inte alls skadar att byta några ord i väntan på bussen - jo, jag har nog blivit en viss procent Glaswegian.
¤ Man kan ju lapa mjölk från gatorna i Stockholm! Vad rent och snyggt det är överallt! Inga små chipspåsar som flyger i vinden, inga läskflaskor som rullar längs golvet i bussarna. O vet ni, häromdagen såg jag en man skala av pappret på en glass, o, o, o - han slängde det i papperskorgen!! Jo, det är sant, han gick ett par tre steg och slängde det i papperskorgen!
¤ Jag har varit här i över en månad nu och inte hört en enda förälder beordra ungarna att "skynda på", "sitt", "flytta på dig" eller "kom hit" som om ungen vore en bångstyrig hund som ska hållas i kort koppel.
En kompis med erfarenhet av att ha bott ett par år utomlands sa till mig: "Tänk bara på att du inte flyttar hem, du har förändrats och Sverige har förändrats. Du flyttar till ett nytt land. Igen."
Och kompisen har rätt. Det är lätt att glömma eller förringa, men har man varit isär så länge som några år så är det bäst att man är beredd på en omvänd kulturkrock. Och på att man faktiskt kan få en omvänd hemlängtan.
Jag märker av det. Och jag tror jag kommer få ett spännande år framöver medan jag, ehrm, acklimatiserar mig. Om jag överlever i gatukorsningarna tills dess.
2 July 2009
Kulturfyran om Astrid Lindgren
Verkar ju inte komma någon Fyra den här veckan... så jag gör väl en som jag missat att göra! Och vad passar egentligen bättre så här mitt i sommaren än en fyra om Svenska Sommarens Skapare - Astrid Lindgren.1. Vilken är din favoritbok av Astrid Lindgren?
Ronja Rövardotter eller Bröderna Lejonhjärta, det är lite svårt att avgöra nästan...
2. Vem är din favoritkaraktär i Astrid Lindgrens böcker?
Ronja Rövardotter - hon har helt rätt livsinställning! Och är faktiskt den enda äventyrsbok jag hittade som liten med en schysst tjej i huvudrollen - d.v.s. en som inte var övertjejig...
3. Vilken karaktär är mest lik dig?
Vet du, undrar om det inte skulle bli en hybrid av Tjorven, Madicken och Ronja Rövardotter. Jag såg nästan exakt ut som Tjorven när jag var liten, jag var en lika påhittig pojkflicka som Madicken men gick min egen väg och utmanade farorna som Ronja.
4. Vem tycker du borde få Astrid Lindgren-priset?
Vet inte ens vilka som kan få det eller vilka som fått det... Antar att det är en barndomsförfattare, eller så. Tja, J.K Rowing har ju tänjt gränserna på etiketten "barnboksförfattare", hon kan få det. Om hon inte redan fått det...
Sommarnatt!
Sommar, varmt i lägenheten, inget planerat för kvällen, vad göra?Låt oss ta med picknick och besöka Parkteatern!
Så jag och kompisen åkte ut till Margaretaparken i Sandsborg för att få oss ett skratt åt "Figaros bröllop".
Bara det att vi inte skrattade. Vi tittade på varandra med smått plågade ansiktsuttry
ck och frågade oss vad sjutton som stod på. Pjäsen var skit. Skitknepig, skitkonstnärlig, skit. Så jag böjde mig mot kompisens öra och viskade:"Ska vi dra in till stan och kolla på turister istället?"
Så det gjorde vi. Eller, tja, vi kollade inte på turister så mycket som själva stan. Precis som jag aldrig tror att jag kommer tröttna på vyerna i Glen Coe så kommer jag aldrig tröttna på vyerna i Stockholm. Samma vyer som jag satt och halvdrö
mskt njöt av i tonåren satt jag och kompisen och halvdrömskt njöt av igår kväll.Stockholm är otroligt vackert. Och när kvällssolen målar husen i guld så blir det ännu vackrare. Den ljumma sommarnatten adderar bara till upplevelsen. Kompisen och jag satt en stund på en kaj vid Gamla Stan, pratade om livets väsentligheter och följde med intresse en tonårskille som impade på sina polare genom att dyka i vattnet och så di
verse vakter som så där nervöst liksom avvägde mellan att gripa in men inte brusa upp. Det var rätt roande.En promenad genom Gamla Stan senare så fann vi oss sittandes på en parkbänk uppe på en höjd på Riddarholmen och beundrade utsikten åt andra hållet, så att säga. Solen förbryllade oss dock, för väster visade sig inte alls ligga där vi trott... Nåväl, ännu mer prat innebar att vi såg solen gå ner, lyktorna tändas och till
slut lös månen stark på natthimlen. Jag kom hem strax före halv ett - men vet ni, det gjorde ingenting!Det är sommar. Och en sommarnatt i Stockholm är alldeles, alldeles underbar. Vid sådana tidpunkter känns det helt ok att bo i Sverige igen!
Subscribe to:
Posts (Atom)
