I jakten på arbete så snubblade jag över en vanling annons om ett, vad det verkade, allt-i-allo-jobb på kontor. Bemanningsföretaget kallade sig "Fru Olsson AB", men när jag kollade upp deras hemsida satte jag morgon-teet i halsen.
Jag vet inte, kanske var det meningen att man skulle läsa informationen med glimten i ögat. Men det blev svårt att göra det när det enda jag såg var ett koppel förnöjt skrockande övergödda direktörer i kritstrecksrandigt, vattenkammat hår och med en stor cigarr i mungipan. Fru Olsson är ju inget annat än ett företag fullt av överlevande sekreterare från 50-talet!
"Javisst, herr direktören, kaffet kommer direkt."
"Javisst, herr direktören, här är kopiorna."
Jag har inget emot att vare sig dra kopior eller servera kaffe - men inte som en hunsad, välmanikerad, vänt leende flicka i pliserad kjol och högt knäppt blus. Jag slår vad om att det är arbetsuniformen...
Och kolla bara in de illustrerande bilderna! Jag är mållös. Som tidningsartikel hade konceptet varit kul, som affärsidé inte.
Och hur tror ni könsfördelningen ser ut på det företaget...
*suck* Nåväl, men jag är desperat. Så här kommer jag, Fru Olsson. Efter ett par veckor hos er kanske jag åtminstone har lite material till mina memoarer.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Reagerade likadant som du när jag såg deras hemsida.. Men jag behöver erfarenhet så jag ska dit på intervju ändå. hur var ditt möte där? fick du nåt jobb? var det så illa som du trodde?
Tur i oturen fick jag ett annat jobb. Minns inte om jag ens blev kallad till dem, bara att jag skicka in en ansökan. Tyvärr är det ju så att är man i desperat behov av jobb så kan man behöva svälja stolthet och moral ibland... Tror man måste ha varit i situationen innan man dömer. (Du vet, sån som säger "sånt skulle jag aaaaaldrig söka".) Så hoppas det går bra för dig och leder vidare i karriären! /Cadja
Post a Comment