Sommarnatt!

Sommar, varmt i lägenheten, inget planerat för kvällen, vad göra?

Låt oss ta med picknick och besöka Parkteatern!

Så jag och kompisen åkte ut till Margaretaparken i Sandsborg för att få oss ett skratt åt "Figaros bröllop".

Bara det att vi inte skrattade. Vi tittade på varandra med smått plågade ansiktsuttryck och frågade oss vad sjutton som stod på. Pjäsen var skit. Skitknepig, skitkonstnärlig, skit. Så jag böjde mig mot kompisens öra och viskade:
"Ska vi dra in till stan och kolla på turister istället?"

Så det gjorde vi. Eller, tja, vi kollade inte på turister så mycket som själva stan. Precis som jag aldrig tror att jag kommer tröttna på vyerna i Glen Coe så kommer jag aldrig tröttna på vyerna i Stockholm. Samma vyer som jag satt och halvdrömskt njöt av i tonåren satt jag och kompisen och halvdrömskt njöt av igår kväll.

Stockholm är otroligt vackert. Och när kvällssolen målar husen i guld så blir det ännu vackrare. Den ljumma sommarnatten adderar bara till upplevelsen. Kompisen och jag satt en stund på en kaj vid Gamla Stan, pratade om livets väsentligheter och följde med intresse en tonårskille som impade på sina polare genom att dyka i vattnet och så diverse vakter som så där nervöst liksom avvägde mellan att gripa in men inte brusa upp. Det var rätt roande.

En promenad genom Gamla Stan senare så fann vi oss sittandes på en parkbänk uppe på en höjd på Riddarholmen och beundrade utsikten åt andra hållet, så att säga. Solen förbryllade oss dock, för väster visade sig inte alls ligga där vi trott... Nåväl, ännu mer prat innebar att vi såg solen gå ner, lyktorna tändas och till slut lös månen stark på natthimlen. Jag kom hem strax före halv ett - men vet ni, det gjorde ingenting!

Det är sommar. Och en sommarnatt i Stockholm är alldeles, alldeles underbar. Vid sådana tidpunkter känns det helt ok att bo i Sverige igen!