10 July 2008

Grevens sjukhem

Det är en sån där grå och regnig dag som tar livslusten ur vem som helst och brevbäraren har inte kommit än med paketet med alla Sharpe-noveller (japp, nu är jag så desperat på äventyr att jag t.o.m. läser de korta extra-historierna), så jag sitter i sängen och känner mig allmänt uttråkad.

Varför jag tänkte att jag skulle berätta lite hur livet ser ut på Grevens Sjukhem här i Glasgow. Det är väldigt välorganiserat, med allt inom armlängds räckhåll, vilket kanske förklaras av att det drivs av två svenskar. Tillgänglighet är f ö ett måste, för det gör rent ut sagt skitont att sträcka sig över knät! (även kallad varmvattenflaskan, för den är uppsvälld som en ballong och het.)

Sängen är centrum av universum. Den är så bred att, eftersom jag ändå bara kan ligga stilla på rygg, laptopen, diverse tidningar och extra kuddar har en praktisk plats bredvid mig.

På golvet står en "partypåse" med fler tidningar, juice, DVD-spelare, några DVD-filmer, ett kakpaket för eftermiddags-teet, lite choklad om lusten faller på samt en piratmössa i papper med CAPTAIN skrivet i pannan. Om hierarkin på hemmet någonsin skulle betvivlas.

Bredvid står en vattenflaska, en flaska färdigblandad jordgubbssaft (osötad, så att den faktiskt smakar jordgubb!) och en termos med te. Termosen har redan under flertalet bergsvandringar bevisat att den håller värme i kyla och vind, så ni kan ju tänka er hur hett och gott teet är en eftermiddag inomhus - slurp!

Sängbordet är organiserat med tabletter och andra medicinska nödvändigheter samt har en lagom tom yta för att få plats med måltider.

Frukosten på Grevens Sjukhem serveras på sängen 07.30. Beställningen skrivs ner på en post-it lapp kvällen före. Vid frukosten dras även persiennerna upp och efter önskemål öppnas fönstret.

Lunchen gör jag på Dagens Expedition dår jag går på toa samt ut till köket i ett och samma ärende. Oftast vilar jag en stund på stolen i köket efter långpromenaden. Lunchen består endast av sådant jag kan transportera i en plastpåse som jag hänger på ena kryckan. D.v.s. vikta mackor och yoghurt. Kan hända att jag tar lite av det heta teet till lunch redan!

Middagsbeställningen tas upp på kvällen och serveras på sängen eller framför tv:n efter önskemål. Jag är oftast vid den tiden så kaxig att jag drar ner persiennerna själv när det är dags.

Förutom schemalagda aktiviteter är min Personliga Assistent väldigt lyhörd för övriga önskemål; såsom vattna blommorna, hämta saker, skaka sängkläder eller biträda vid bandagebyte.

Det är väldigt.... bekvämt, att vara handikappad. :o)
Även om jag börjar bli heligt trött på det nu.

3 comments:

Nobody said...

Din blogg far mig att skratta, Tack!

Du glomde att din Personliga Assistent har talamod med patientens humorsvangningar ocksa ;o)

Love you, Sostra Mi

xxx

Anonymous said...

Oj oj, här händer det saker!!! Jag har varit lite dålig på att läsa bloggar ett tag, men nu läser jag ikapp... först tyckte jag väldigt synd om dig (med dina beskrivningar om blodbad), men nu verkar du ju ha det rätt bra!??! Ja ja, allt är relativt, hoppas att knät läker bra så du snart kan skutta ut på bergen igen!

Carina said...

Det var inte humörsvängningar, det var genuin irritation av olika slag.

Inget att tycka synd om. (Jag gillar inte det uttrycket ens, gör ingen nytta alls.) Jag har det bra. :-) Det enda är väl att man inte uppskattar det lika mycket som när man är ok och har VALET att bli bortskämd eller inte.