Damen i chokladfabriken

Efter det långa och bitvis obehagliga tandläkarbesöket igår så tyckte jag att jag förtjänade lite praliner från NK. NK:s konfektyravdelning har världens godaste chokladpraliner enligt mig. Jag har smakat praliner från alla möjliga länder, exklusiva butiker och märken - men inget slår NK:s mörka praliner med fruktfyllning.

Det finns en annan exklusiv chokladbutik i Stockholm - "Pralinhuset". Där belönade jag mig med fem bitar efter förra tandläkarbesöket - men fick slänga bort tre. Pralinhuset har förvisso fler sorter att välja mellan än NK och kommer ofta med säsongsbetonade och spännande blandningar, men de har vissa nackdelar. Exempelvis så kommer flera fruktsmaker endast i vit choklad och jag föredrar genomgående mörk choklad. Deras mörka choklad är dessutom inte lika god som NK:s. Största problemet ligger dock i smaksättningen. Det var därför jag fick slänga bort tre av fem praliner sist. Jag tycker inte att de klarar av att balansera smakerna, något brukar ofta ta överhanden och gör det då med råge. Den där "blåbär och hallon" smakar bara blåbär och då så skarp blåbär att det blir äckligt. Framförallt alkohol har de problem att balansera, så fort en alkohol är inblandad så tar den överhanden så att det bränner i halsen. Så vill jag inte ha en pralin. Pralinhuset borde smaka NK:s Laphroig-tryffel eller hallon i likör. Alkoholen anas bland chokladsmaken - inte tvärtom.

Det är kul att handla på NK, tycker jag. Förvånansvärt ofta saknas prisskyltning. Jag inser att de är för fiiina för det. Kunderna som kvalar in som NK-kunder bryr sig inte om prislappar, så avsaknaden av dem blir som ett test. Frågar du efter priset så är du i fel butik. Så känns det i alla fall. Det var därför jag köpte med mig en vanlig kanelbulle från konditoriet - för 19 spänn! Nej, den var inte godare än 7.90 kronorsbullen från Hemköp.

På NK talas ett annat språk än på Hemköp. Jag blir kallad 'damen' av både kunder och anställda. Och det är inte ens på skämt! "Jag tror damen här var före mig", säger en tant i 60-årsåldern. Jag höll på att missa min tur för jag tog ju inte åt mig, inte förrän jag upptäckte att alla tittade på just mig. Damen. "Damen här undrar vad det är i det här bakverket." Fast damen undrade inte vad de spännande limporna kostade. Damen lät hellre bli att köpa en än att avslöja sig - som en som faktiskt bryr sig, som en som inte kvalar in.

På husgerådsavdelningen fanns ingen prislapp på den orangea hushållsassistenten. Men om man köpte den fick man, enligt en skylt, välja mellan att på köpet få "en glass skål värd 1477kr eller en glasskål värd 1277kr". Jag kunde inte bestämma mig för om det var en irriterande avstavning på en osedvanligt dyr efterrättsskål eller om det var en felskrivning. Det var nog det sistnämnda. Det skulle nog stå att man kunde välja "en skål glass värd 1477kr". Det skulle jag välja.