Då och då genom åren har jag hört eller läst om Moneybrother. Han skulle tydligen vara kanonbra live. Personligen hade jag ingen åsikt om någonting om eller av honom, förutom att "Stormy weather" var på en Absolute Music-skiva jag kom över. Och den var ju bra.
Tidigare i somras pratade jag och några kollegor om musik och om att upptäcka ny musik. Av en händelse kom det sig att jag nämnde att jag 'tänkt' (men att det så klart inte blivit av) att lyssna in mig på Morrissey - och Moneybrother. "Alla säger ju att de är så bra." Så efter snacket på jobbet gick jag faktiskt hem och gjorde slag i saken - jag ladda ner båda på Spotify.
Hur det gick? Häromveckan spelade Moneybrother på Mosebacke. Jag kastade mig över en biljett!
Och ja. Skivorna var jättebra (senaste är min favorit) och han är precis så bra live som 'alla' säger. Vilket ös! Vilken show! Vilken total uppslukning och närvaro!
Kontrasten mot Kent någon vecka tidigare kunde inte vara tydligare. Visst, det är olika slags musik, men... Moneybrother kom in och röjde av två tunga hits på en gång. Publiken var på topp direkt! Sedan var det bara att köra efter det. Roligt och kamratligt mellansnack - med interna skämt och pikar mot folk som såg konserten från sin takterrass istället för att lösa biljett och parta med oss - förstärkte känslan av att vara på en privat fest. Det var som om fullsatta Mosebacke var en samling polare, och en av oss fick för sig att gå upp på scenen och jamma lite.
Han kollade lite tvekande på klockan - vars minutvisare stod farligt nära 22.00, gränsen för då man får väsnas på privata fester - innan han röjde igenom andra extranumret. Men sedan var vi tvungna att lugna ner oss. Det kändes lite snopet. Hade två timmar förflutit redan?! Men... han började ju nyss!
Det kallar jag ett gott betyg. Räkna med att jag är på plats på nästa fest igen!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment