Jag är inne på min andra semestervecka (av två) och känner spontant att jag hade behövt det här för länge sedan. Å ena sidan knorrar det lite att inte ha råd med ett endaste "göra", dubbeltsurt när jag hittat billiga sista-minuten, trippelsurt när jag längtar så jag spricker efter skotska högländerna. Å andra sidan har jag kunnat ta dagarna precis som de kommer.
Någon dag har jag känt för att vandra. En annan har jag gått på stan. En tredje har jag stannat hemma och bloggat/emailat/internetat ikapp. Och en fjärde sa det bara PLOPP och sex månaders torka var över. Beviset för att jag jobbar i rätt riktning med mig själv och livet måste vara att jag äntligen, äntligen lyckats lura mig själv att börja skriva igen. Alla dessa knep jag tagit till utan att få ur mig ett stycke, alla utflykter, lirkandet med en ny dator... men så en dag sa det PLOPP. Tjoho! Idéer flyger och far, under utflykter rullar fantasin fram scen efter scen. Det är som om det suttit en klump i vägen men nu har den lossnat så nu forsar allt på en gång och i väldig fart - och jag har tid att ta rätt på det!
På semestern gör det inget att jag "bara" ska skriva ner en scen efter frukost och sedan blir sittandes till halv sju på kvällen när jag kommer på att magen kurrar. Det gör inget. Utflykten/vandringen/städningen eller vadhelst jag tänkt göra just den dagen kan jag skjuta upp till nästa. Eller nästa.
Jag satt tre dagar i rad och skrev. Från morgon till kväll. Än så länge utforskar jag scener, figurer och stilar. Och lär åter känna gamla vänner som legat på hyllan. Men det gör inget. Det behöver inte komma längre historier ur mig just nu, det räcker så gott att spotta ur sig lösryckta scener och dialoger, leka sig fram, hälsa på figurerna och sedan lämna dem igen. För jag skriver!
Efter tre dagar fick jag själv nog av att sitta still. Samtidigt som jag inte ville lämna figurerna. Inte undra på att jag kände mig lite splittrad igår när jag gav mig ut på utflykt! Så idag har jag suttit hemma och skrivit ur mig det där jag gick omkring och tänkte på igår, så att jag faktiskt kan vara närvarande när jag ger mig ut imorgon. Jo, det har jag nog bestämt mig för att göra. Tror jag. Frågan är om det blir ren vandring eller en fantasifull Torparrunda... om ni anar vad man kan hitta i slutet av en tåglinje!
Oavsett vad, städa får jag nog ändå se till att göra innan jag börjar jobba på måndag igen. Men det är ju ett par dagar kvar tills dess.
Nu ska jag se hur det går med den där brittiska slavinnan, om hon lyckades döda den danska vikingen eller om han bara sover... Vi hörs!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment