Svensk rotfyllning hos gullig tant

Hade en lång (1 timme 15 minuter) sittning hos tandläkartanten idag. Vi håller på med en rotfyllning och nu efter tredje gången varav två gått ut på rensning och filning av små trånga rotkanaler så undrar jag vad sjutton tandisgubben i Glasgow pysslade med 2007 när jag rotfyllde sist. Jag hade ju aldrig gjort en rotfyllning då så tyckte det var toppen att det gick ut på att käka penicillin, kleta in mördarkräm (som fick hela tungan att domna bort när den råkade få en mikropartikel på sig), borra lite och så fylla igen tanden. Allt på ett par tre besök a 10 minuter. Fast året efter kom inflammationen tillbaka i samma tand och då bestämde tandis att dra ut den.

Tanten jag har nu sitter och putsar och filar, gröper och filar. Jag är inte tandläkare så jag kan ha fel, men jag kan inte låta bli att undra om gubben tog någon genväg som sedan straffade sig... I och för sig var hans metod trevligare, den kändes inte alls. Nu får jag bedövning men en av de tre rotkanalerna verkar inte alls påverkas. Hela vänstersidan av ansiktet, ända upp till ögat, är bortdomnat - men rotkanalen ilar och det känns obehagligt när tandis rensar. Åtminstone när hon kommit ner på djupet.

Obehaget till trots, jag älskar min tandistant. Har jag sagt att jag fått världens gulligaste, snällaste och pedagogiska tandläkartant? I och för sig, efter den förvisso kunnige men otroligt auktoritära och opedagogiska tandläkare jag först hade i Glasgow så är alla tandläkare gulliga... men den här tandistanten är fantastisk. Hon berättar vad som händer, hon är lyhörd och reagerar innan jag ens själv fattat att jag grimaserat, och hon är säker på handen. Jag har alltid tyckt att det varit oerhört obehagligt att gå till tandläkaren - så där kallsvettigt obehagligt så att hjärnan som en ren försvarsmekanism framkallar fantasifigurer för att lugna en. Förra gången jag var hos tandistanten så hände något som aldrig hänt och som jag inte ens trodde var möjligt - jag höll på att somna i stolen. Somna! Snacka om att känna sig trygg.

Förra besöket kom faktiskt fantasifigurer på besök. De blev t.o.m. svartsjuka på varandra för de har inte mötts förr... jag vet, jag låter helt sinnessjuk, men det är en försvarsmekanism, ok? Hur som helst, jag viftade bort dem. Jag var trygg med tanten. Det var strax efter det som jag höll på att somna.

Idag kom en av dem tillbaka, då när jag fått två bedövningar men tandis kom så djupt i den ilande rotkanalen att jag nästan började hyperventilera. Han la sin hand på min arm och viskande lugnande ord. Det kan i och för sig ha varit en slang som legat mot armen, men... jag behövde stöd idag.

Nu har bedövningen släppt och trots varning om att jag kan känna mig öm så känns tanden förvånansvärt bra. Det är bara en eller högst två gånger kvar på rotfyllningen. Men jag känner mig i trygga händer. Det enda min nya tandistant inte kan slå är priset. Rotfyllningen i Glasgow kostade £123, i dåvarande penningvärde motsvarar det 1500kr. Nu räknar vi med en slutnota, efter högkostnadsskydd, på ca 4500kr... Det är det enda i hela historien som är läskigt.