Men valet då?

Det är inte många veckor kvar till riksdagsvalet. Jag måste erkänna att jag är rätt road av all politik som surrar i luften just nu. Alla floskelattacker, utspel om det självklara, detaljfrågor för att dölja de stora, lösa löften och rent desperata groduttalanden.

Maud Olofsson (C) försöker låta som byns förnumstiga ICA-kassörska. Göran Hägglund (KD) är kul men charmig på ett sätt som ger kalla kårar och har urknasiga åsikter. Jan Björklund (Fp) kommer med så korkade uttalanden att han är en karikatyr av sig själv. Jimmie Åkesson (SD) är tragikomisk vad han än säger. Mona Sahlin (S) låter som hon skämtar men jag är inte säker på om hon skojar eller menar allvar. Fredrik Reinfeldt (M) säger inte så mycket men det gör inget för han för en politik jag upplevt i Storbritannien och som jag inte vill se i Sverige. Lars Ohly (V) håller med Mona och jag är inte säker på om han också tror att hon skojar så därför håller med på skoj eller om han faktiskt tror henne och håller med fastän hon skojar. Maria Wetterstrand (Mp) kommer med lockande förslag men inte hur det skulle gå till vilket får henne att låta som godisaffärsinnehavarens dotter som lovar bort hela affären på skolgården. vad-han-nu-heter i Piratpartiet räknar jag inte ens.

De är alla underhållande på sina vis och jag har jätteskoj åt turerna i media. Men... bland rot och rut och butlers och hemska invandrare och elitklasser och gratis kollektivtrafik så har jag fortfarande inte förstått vilket parti jag bör rösta på - eller varför.

Däremot har jag fullständigt klart för mig vilka jag INTE bör - eller vill - rösta på. Vilket, har det visat sig under resans gång, är de flesta.


Jag gjorde ett av alla dessa tester för att se om jag fick lite hjälp. Så tyckte jag om si och det ville jag prioritera framför det. I slutändan kom en stor graf där partierna var indelade enligt en snillrik skala. Vänster - Höger ekonomi, Bakåtsträvare - Framåtskridare. Skalan var ett kors och fyra fält. Alla i Oppositionen hamnade på olika ställen i övre vänstra fyrkanten, alla i Alliansen (och SD) hamnade i nedre högra fyrkanten, Piratpartiet hamnade mitt i krysset (för de hade ju inga åsikter om något förutom om datatrafik). Jag hamnade... i övre högra fyrkanten inemot mitten. Det fanns inte ett parti inom synhåll!

Jag vet precis vilket samhälle jag vill leva i, vad jag anser om si och vilket jag vill prioritera. Jag är ingen vilsen väljare. Men jag är en väljare utan parti. Var är mitt parti?

Ideologiska presentationer om vilket slags samhälle partierna jobbar för, det saknas i debatten. Istället kommer små retoriska utspel, punktinsatser som inte spelar någon roll i det stora hela. Partierna verkar så upptagna med att skämta med varandra och med oss väljare att valet verkar ha glömts bort. För inte kan väl alla dessa rent ut sagt korkade skämt vara på allvar. Eller...?

Jag får starta ett eget parti till nästa val. Ett för oss i övre högra hörnet inemot mitten, vi som vill kombinera human människosyn och självbestämmande, som vill låta skatterna betala socialt skyddsnät genom att tillåta ökad men kontrollerad privatisering. Vi som är både röda, gröna och blå och där allt är grått istället för svart-vitt. Toleranta nyanseringspartiet (Tony) ska vi heta.

Men frågan kvarstår; vilken skämtare och vilket parti är det tänkt att jag ska rösta på tills dess...?