19 August 2010

Men valet då?

Det är inte många veckor kvar till riksdagsvalet. Jag måste erkänna att jag är rätt road av all politik som surrar i luften just nu. Alla floskelattacker, utspel om det självklara, detaljfrågor för att dölja de stora, lösa löften och rent desperata groduttalanden.

Maud Olofsson (C) försöker låta som byns förnumstiga ICA-kassörska. Göran Hägglund (KD) är kul men charmig på ett sätt som ger kalla kårar och har urknasiga åsikter. Jan Björklund (Fp) kommer med så korkade uttalanden att han är en karikatyr av sig själv. Jimmie Åkesson (SD) är tragikomisk vad han än säger. Mona Sahlin (S) låter som hon skämtar men jag är inte säker på om hon skojar eller menar allvar. Fredrik Reinfeldt (M) säger inte så mycket men det gör inget för han för en politik jag upplevt i Storbritannien och som jag inte vill se i Sverige. Lars Ohly (V) håller med Mona och jag är inte säker på om han också tror att hon skojar så därför håller med på skoj eller om han faktiskt tror henne och håller med fastän hon skojar. Maria Wetterstrand (Mp) kommer med lockande förslag men inte hur det skulle gå till vilket får henne att låta som godisaffärsinnehavarens dotter som lovar bort hela affären på skolgården. vad-han-nu-heter i Piratpartiet räknar jag inte ens.

De är alla underhållande på sina vis och jag har jätteskoj åt turerna i media. Men... bland rot och rut och butlers och hemska invandrare och elitklasser och gratis kollektivtrafik så har jag fortfarande inte förstått vilket parti jag bör rösta på - eller varför.

Däremot har jag fullständigt klart för mig vilka jag INTE bör - eller vill - rösta på. Vilket, har det visat sig under resans gång, är de flesta.


Jag gjorde ett av alla dessa tester för att se om jag fick lite hjälp. Så tyckte jag om si och det ville jag prioritera framför det. I slutändan kom en stor graf där partierna var indelade enligt en snillrik skala. Vänster - Höger ekonomi, Bakåtsträvare - Framåtskridare. Skalan var ett kors och fyra fält. Alla i Oppositionen hamnade på olika ställen i övre vänstra fyrkanten, alla i Alliansen (och SD) hamnade i nedre högra fyrkanten, Piratpartiet hamnade mitt i krysset (för de hade ju inga åsikter om något förutom om datatrafik). Jag hamnade... i övre högra fyrkanten inemot mitten. Det fanns inte ett parti inom synhåll!

Jag vet precis vilket samhälle jag vill leva i, vad jag anser om si och vilket jag vill prioritera. Jag är ingen vilsen väljare. Men jag är en väljare utan parti. Var är mitt parti?

Ideologiska presentationer om vilket slags samhälle partierna jobbar för, det saknas i debatten. Istället kommer små retoriska utspel, punktinsatser som inte spelar någon roll i det stora hela. Partierna verkar så upptagna med att skämta med varandra och med oss väljare att valet verkar ha glömts bort. För inte kan väl alla dessa rent ut sagt korkade skämt vara på allvar. Eller...?

Jag får starta ett eget parti till nästa val. Ett för oss i övre högra hörnet inemot mitten, vi som vill kombinera human människosyn och självbestämmande, som vill låta skatterna betala socialt skyddsnät genom att tillåta ökad men kontrollerad privatisering. Vi som är både röda, gröna och blå och där allt är grått istället för svart-vitt. Toleranta nyanseringspartiet (Tony) ska vi heta.

Men frågan kvarstår; vilken skämtare och vilket parti är det tänkt att jag ska rösta på tills dess...?

2 comments:

Jenny M said...

Jag håller med i stora drag.

Och funderar på om man kan protestera med allt genom att inte rösta. Men det känns fel, och inte fasiken kommer det att dyka upp ett bättre psrti bara för att jag ligger på sofflocket.

Ogillar dessutom att det hyschas så mycket i Sverige om politik och pengar. Ingen vill berätta vad de röstar på eller vad de tjänar, om man inte pushar (och det ska man inte gör).

Själv velar jag mellan S och MP. Att det blir det blocket står helt klart, för jag vill inte rösta egoistiskt. Alliansen skulle vara bättre för mig och min familj som läget ser ut idag, men vem vet hur det ser ut om 10 år.

Carina said...

Vet du, när jag satt och strök parti efter parti så tänkte jag också att jag skulle strunta i alltihop. Men precis som du tyckte jag det kändes fel. Tanken kom också att söka upp nåt icke etablerat parti och lägga rösten där i protest. Fast jag känner inte till några förutom Piratpartiet, Sverigedemokraterna och Feministiskt Initiativ och, ursäkta, men de känns som skämt alla tre.

Det trista är hur diskurserna ändrats under de senaste 15 åren. Jag känner inte alls igen politiken de olika partierna för idag jämfört med då. Har röstat Fp flera gånger, men de har ju fått nåt hårt i skallen nu och är fanimig dummare än Kd och Sd tillsammans!

(Brr, tänk de tre i koalition!)

Jag upplever också att Sverige strävar mot ett samhälle jag inte vill ha och som jag upplevde i Storbritannien. Där borta röstade jag faktiskt supervänster - för det sociala är HELT förbisett, och jag insåg då att jag vill ha den människosynen i samhället jag lever. Och jag vill ha dagisavgift jag har råd med, rena sjukhus och jag vill inte att inkomst ska avgöra vilken kvalitet på skola och vård man får. Betalar gärna någon krona mer i skatt för det.

Fast rösta S eller V? Mjae, är inte så säker...

Tror det är dags att göra nästa test och se vilka jag håller med mest. Egentligen känns det inte som att det är partipolitik som gäller, utan snarare blocken. Rött eller blått. Fan, jag vill rösta lila!