Jag har iofs amnen att skriva om, men de tar sa lang tid... sa det far bli en femma, sa har nu nar chefen sprungit pa ett mote och jag ar uttrakad. :)
1. Blunda en kort stund och lyssna, vad hor du?
En maskin som surrar, trafik fran motorvagen, klick med mus, vissel fran en kollega, nagon som knappar pa mobilen.
2. Blunda, vrid huvudet fram och tillbaka, oppna ogonen pa mafa, vad ser du?
Ett blatt haftstift pa en svart tygvagg (en san dar lag som skarmar av skrivborden, jag borde verkligen satta upp nagot dar).
3. Blunda, strack ut din hand tills du vidror nagot, vad kanner du?
den snurriga sladden till telefonen.
4. Ta ett par andetag, vad luktar det dar du ar just nu?
Antingen ar det rengoringsmedel eller nya mattor, det ar en speciell doft i alla fall.
5. Kann efter, kanner du nagon smak och i sa fall vilken?
Hm, det smakar lite apelsinjuice, men jag har atit choklad och druckit vatten sa det var konstigt...
Ah, chefen ar fortfarande borta. Da tar vi en Fredagsfyra ocksa. Det var ett tag sedan jag hade tid for sant har skoj! :)
Tema: Språk
1. Vilka språk anser du att du behärskar?
Svenska, engelska och sjorovarspraket. Min tyska ar verkligen inget jag beharskar...
2. Har du lätt för att lära dig språk?
Jag vet faktiskt inte for nu var det 15 ar sedan jag forsokte. Men jag fick ratt uttal pa spanskan ratt snabbt enligt mina spanska flatmates (fast det var ju bara nagra fraser). Ordmassigt tror jag det dock; eftersom jag gillar ordbocker och har ett avancerat svenskt ordforrad sa ar det mer sjalvklart att hitta synonymer aven pa t ex engelska.
3. Hur gör du för att förkovra dig i något språk?
Laser skonlitteratur och veckotidningar (for modernt sprak och slang), ser pa film, tv, lyssnar, pratar, ett tips ar att aven tanka pa spraket - och jag har hela tiden en bra ordlista till hands for att sla upp ord jag ar osaker pa eller inte forstar.
4. Om du fick möjlighet att lära dig ett språk snabbt och enkelt utan ansträngning, vilket språk hade du då valt att lära dig?
Det ar det jag funderar pa nu. Franska eller spanska. Skulle nog i detta fall valja franska for stavning och uttal verkar svarare an spanska...
Oops, fick arbete att gora.
17 May 2005
16 May 2005
"Och vad gjorde du i helgen?"
Jag maste bara fa saga det - jag har haft en underbar helg!
I lordags akte jag kors och tvars och kollade pa lagenheter (se forra inlagget), sa efterat bestamde jag mig for att koppla av med teater. "The comedy of Errors" av Shakespeare pa Citizen's Theatre. Den var kanonskoj! De gjorde den sa bra, med lite bluesmusik insprangt. Vissa repliker blev korta sangnummer, alla passager med repliker pa vers tutade man igenom med humor och tempot var hela tiden hogt. Jag forsokte komma pa hur jag skulle beskriva framforandet och den aldre damen bredvid mig la ordet i mun pa mig i pausen - "slick", just sa var de.
Hon var sa skon forresten, for medan jag skrattade hogt satt hon och sag hemlighetsfull ut, med nagra fa fniss som undantag. Jag trodde att hon kanske inte tyckte det var lika skoj som jag, men efterat stralade hon mot mig: "Vilken underbar pjas, sa otroligt rolig, sa jattebra gjort." Jag antar att man njuter pa olika satt bara.
Sista lagenhetstitten var redan 11.30 pa sondagen. Sedan var det meningen att jag skulle aka till Edinburgh... men i fredags sa chefen att han inte fatt loss sa manga platar som han trott. Jag kande mig lite snopen faktiskt, jag hade ju sett fram emot det har!!!
Tog istallet en runda till The Barras och kollade hur fifflarna organiserade sig. Jag funderar faktiskt pa att gora en observationsstudie som uppsats i kriminologi. Det ar bara att valja vinkel, aka dit och kolla. Smaungar haller utkik, manga 10-12 aringar saljer, fast tittar man noga ser man de vuxna i bakgrunden. Man ser tydligt hur hela familjer ar inblandade och darmed anar man ju hur det kommer ga for ungarna. Nar man ser detta blir man inte sa forvanad nar unga interner rycker pa axlarna och sager "tja, det var min tur nu, alla i min familj har suttit inne, sa det kanns skont att debuten ar avklarad nu." Citatet hamtat ur en intervju i Big Issue (Glasgows motsvarighet till Situation Stockholm, lika bra fast kommer varje vecka och kostar bara £1 = betyder att jag faktiskt kanner att jag har rad att kopa ett nummer varje vecka.)
Naja, jag kollade pa Celtic-matchen pa en pub istallet. Det var lika spannande for det. Jag ser INTE fram emot nasta helg! Minns att det var jattespannande nar jag var har forra gangen ocksa, for tva ar sedan, enda gangen pa fem ar som Celtic torskat titeln... jag hoppas att det inte betyder nagot, att jag ar har nu menar jag... man kan ju ge sig fan pa att Rangers vinner pa lordag och vi spelar oavgjort pa sondag. Javafan, det ar klart det blir sa.
Hann knappt hem igen forran Lenka fragade om jag visste var Sport Cafe lag. De skulle visa Tjeckien - Canada pa kvallen. I vad? Ah fan, ar det hockey-VM nu?! Nar akte VI ut da!?! Jo det ar sant, jag laste nat om att vi skulle mota Lettland nagon gang, men i ett land som sander Snooker och Cricket pa Prime Time sa ar det inte konstigt att sadana som jag inte har nagon koll pa vasentligheterna. Det var kul att kolla pa lite hockey i alla fall och eftersom vi (tydligen) akte ur mot Tjeckerna sa holl jag ju pa dem.
Ja, sa efter all frisk luft, publuft, sport och intressanta upptag sa somnade jag innan jag traffade kudden. Det ar inte ofta det hander.
I lordags akte jag kors och tvars och kollade pa lagenheter (se forra inlagget), sa efterat bestamde jag mig for att koppla av med teater. "The comedy of Errors" av Shakespeare pa Citizen's Theatre. Den var kanonskoj! De gjorde den sa bra, med lite bluesmusik insprangt. Vissa repliker blev korta sangnummer, alla passager med repliker pa vers tutade man igenom med humor och tempot var hela tiden hogt. Jag forsokte komma pa hur jag skulle beskriva framforandet och den aldre damen bredvid mig la ordet i mun pa mig i pausen - "slick", just sa var de.
Hon var sa skon forresten, for medan jag skrattade hogt satt hon och sag hemlighetsfull ut, med nagra fa fniss som undantag. Jag trodde att hon kanske inte tyckte det var lika skoj som jag, men efterat stralade hon mot mig: "Vilken underbar pjas, sa otroligt rolig, sa jattebra gjort." Jag antar att man njuter pa olika satt bara.
Sista lagenhetstitten var redan 11.30 pa sondagen. Sedan var det meningen att jag skulle aka till Edinburgh... men i fredags sa chefen att han inte fatt loss sa manga platar som han trott. Jag kande mig lite snopen faktiskt, jag hade ju sett fram emot det har!!!
Tog istallet en runda till The Barras och kollade hur fifflarna organiserade sig. Jag funderar faktiskt pa att gora en observationsstudie som uppsats i kriminologi. Det ar bara att valja vinkel, aka dit och kolla. Smaungar haller utkik, manga 10-12 aringar saljer, fast tittar man noga ser man de vuxna i bakgrunden. Man ser tydligt hur hela familjer ar inblandade och darmed anar man ju hur det kommer ga for ungarna. Nar man ser detta blir man inte sa forvanad nar unga interner rycker pa axlarna och sager "tja, det var min tur nu, alla i min familj har suttit inne, sa det kanns skont att debuten ar avklarad nu." Citatet hamtat ur en intervju i Big Issue (Glasgows motsvarighet till Situation Stockholm, lika bra fast kommer varje vecka och kostar bara £1 = betyder att jag faktiskt kanner att jag har rad att kopa ett nummer varje vecka.)
Naja, jag kollade pa Celtic-matchen pa en pub istallet. Det var lika spannande for det. Jag ser INTE fram emot nasta helg! Minns att det var jattespannande nar jag var har forra gangen ocksa, for tva ar sedan, enda gangen pa fem ar som Celtic torskat titeln... jag hoppas att det inte betyder nagot, att jag ar har nu menar jag... man kan ju ge sig fan pa att Rangers vinner pa lordag och vi spelar oavgjort pa sondag. Javafan, det ar klart det blir sa.
Hann knappt hem igen forran Lenka fragade om jag visste var Sport Cafe lag. De skulle visa Tjeckien - Canada pa kvallen. I vad? Ah fan, ar det hockey-VM nu?! Nar akte VI ut da!?! Jo det ar sant, jag laste nat om att vi skulle mota Lettland nagon gang, men i ett land som sander Snooker och Cricket pa Prime Time sa ar det inte konstigt att sadana som jag inte har nagon koll pa vasentligheterna. Det var kul att kolla pa lite hockey i alla fall och eftersom vi (tydligen) akte ur mot Tjeckerna sa holl jag ju pa dem.
Ja, sa efter all frisk luft, publuft, sport och intressanta upptag sa somnade jag innan jag traffade kudden. Det ar inte ofta det hander.
Kann dig som hemma - hur da?
Den har helgen har jag stallts infor fragan vad som verkligen ar viktigt i ett hem.
Objekt ett; bra lage med tanke pa jobb, ok i forhallande till city, taskigt lage i trivselfaktor och inte lika smidiga bussar som dar jag nu bor. Lagenheten ar en exakt kopia(!) av lagenheten i torsdags, men den har frys. Ingen telefon och inget bredband dock, fast killen var villig att diskutera saken. Tv:n var max 16" och koket hade 2 sma skap - var ska alla varor rymmas?! Killen och jag kom bra overrens, sa pass att titten blev en pratstund pa en timme... Ett helt ok alternativ nar man vager in alltihopa, men inte perfekt.
Objekt tva - den gamla kvarnen: fantastiskt lage precis vid en fors mitt i stan. Underbart kok och vardagsrum, badrum med jaccuzzi! "Mitt" rum var pyttelitet, hon hade klamt in en jattesang och en liten byra, sedan var det fullt. Ingen plats att sitta och skriva etc alltsa. Kvinnan hade katt, darmed dog alla eventuella overlaggningar.
Objekt tre; tva jattetrevliga flatmates som jag tror jag skulle kunna ha jatteskoj med. Rummet var ok, laget perfekt. Koket var pytte men hade allt - utom sittplats, dessutom fanns inget vardagsrum. Kontenta; du far laga mat i pyttekoket men kaka inne pa ditt rum, dar du f o far gora allt annat ocksa. Kandes som ett fangelse. Nej, tack.
Objekt fyra; kanonlage mitt i stan, charmig vard och den enda flatmaten jag traffade var trevlig. Rummet var dock taskigt moblerat, stallet lite vandrarhem-studentkorridor-kaosartat, aven om koket var bohemiskt charmigt. Jag skulle dela med 3 fransman och de var alla vaaaldigt petiga med detaljer ("vi kopte en torkstallning, men du kan nog fa kopa in dig pa den. (eller sa koper jag en egen for £3...) "vill du ha tv sa blir vi glada, da ar det en till pa tv-licensen" osv, det var ett valdans drittlande.) Charmig atmosfar om an inte sa charmig lagenhet, men, nej, jag skulle inte vilja "bo" dar.
Objekt fem; prefekt. Ligger iofs i narheten av objekt ett, men narmare servicestallena. Rummet var kanon, vardagsrummet hade tre soffor, tv och dator med bredband. Koket var stort och modernt, fast hade inget koksbord. Sag dock en losning och jag far val vanja mig vid att kaka i vardagsrummet annars. Badrummet frascht, killen jag snackade med var jattetrevlig och Celtic-fan, den andra killen var en engelsman som flyttat till Skottland enbart for bergsvandringens skull. Jag sag genast vilket utbyte vi alla kunde ha av varandra! Bra hyra dessutom, med allt inkluderat. Telefonen har fri samtalstid kvallar och helger - aven om jag till en borjan ju mest kommer ringa utrikes...
Ja, sa nu vill, vill, VILL jag ha objekt nummer fem! De skulle hora av sig tors/fre. Killen fran objekt nummer ett ska hora av sig ikvall... shit... vad ska jag saga? Ska forsoka forhala honom.
Nar jag kollat runt sa har alltsa fragan uppstatt; vad behover man, jag, i ett hem? Visst, jag klarar mig utan bra forvaringsutrymme, utan bokhylla, utan tv, utan telefon, jag klarar mig med att bo i ett halvschaskigt omrade osv, men hur manga smasaker klarar jag mig utan samtidigt utan att det paverkar livskvaliten? Vilka smasaker i kombination med vilka funkar att klara sig utan och vilka ar rent essentiella?
Hade jag vetat att jag bara ska bo i lagenheten under en viss tid, sag 6 manader, sa skulle jag sakert klara mig utan flera saker. Jag menar, nar jag pluggade har hade vi varken telefon, tv, (forran efter ett halvar), vardagsrum, internet eller bokhylla (jag gjorde en av tva kartonger). Men nu tanker jag mig att jag ska kunna bo dar ett bra tag framover och da ar jag inte beredd att kompromissa lika mycket, eller pa samma satt. Visst, jag klarar mig med en 26" tv, men da vill jag allt ha telefon och internet. Det funkar utan bokhylla, men da vill jag ha ett koksbord. Och sa vidare. Jag vill inte borja med att behova skaffa en massa prylar och hitta pa en massa alternativa losningar.
Det ar trots allt en skillnad i att bo nagonstans och att ha ett hem. Objekt nummer fem skulle vara ett hem.
Objekt ett; bra lage med tanke pa jobb, ok i forhallande till city, taskigt lage i trivselfaktor och inte lika smidiga bussar som dar jag nu bor. Lagenheten ar en exakt kopia(!) av lagenheten i torsdags, men den har frys. Ingen telefon och inget bredband dock, fast killen var villig att diskutera saken. Tv:n var max 16" och koket hade 2 sma skap - var ska alla varor rymmas?! Killen och jag kom bra overrens, sa pass att titten blev en pratstund pa en timme... Ett helt ok alternativ nar man vager in alltihopa, men inte perfekt.
Objekt tva - den gamla kvarnen: fantastiskt lage precis vid en fors mitt i stan. Underbart kok och vardagsrum, badrum med jaccuzzi! "Mitt" rum var pyttelitet, hon hade klamt in en jattesang och en liten byra, sedan var det fullt. Ingen plats att sitta och skriva etc alltsa. Kvinnan hade katt, darmed dog alla eventuella overlaggningar.
Objekt tre; tva jattetrevliga flatmates som jag tror jag skulle kunna ha jatteskoj med. Rummet var ok, laget perfekt. Koket var pytte men hade allt - utom sittplats, dessutom fanns inget vardagsrum. Kontenta; du far laga mat i pyttekoket men kaka inne pa ditt rum, dar du f o far gora allt annat ocksa. Kandes som ett fangelse. Nej, tack.
Objekt fyra; kanonlage mitt i stan, charmig vard och den enda flatmaten jag traffade var trevlig. Rummet var dock taskigt moblerat, stallet lite vandrarhem-studentkorridor-kaosartat, aven om koket var bohemiskt charmigt. Jag skulle dela med 3 fransman och de var alla vaaaldigt petiga med detaljer ("vi kopte en torkstallning, men du kan nog fa kopa in dig pa den. (eller sa koper jag en egen for £3...) "vill du ha tv sa blir vi glada, da ar det en till pa tv-licensen" osv, det var ett valdans drittlande.) Charmig atmosfar om an inte sa charmig lagenhet, men, nej, jag skulle inte vilja "bo" dar.
Objekt fem; prefekt. Ligger iofs i narheten av objekt ett, men narmare servicestallena. Rummet var kanon, vardagsrummet hade tre soffor, tv och dator med bredband. Koket var stort och modernt, fast hade inget koksbord. Sag dock en losning och jag far val vanja mig vid att kaka i vardagsrummet annars. Badrummet frascht, killen jag snackade med var jattetrevlig och Celtic-fan, den andra killen var en engelsman som flyttat till Skottland enbart for bergsvandringens skull. Jag sag genast vilket utbyte vi alla kunde ha av varandra! Bra hyra dessutom, med allt inkluderat. Telefonen har fri samtalstid kvallar och helger - aven om jag till en borjan ju mest kommer ringa utrikes...
Ja, sa nu vill, vill, VILL jag ha objekt nummer fem! De skulle hora av sig tors/fre. Killen fran objekt nummer ett ska hora av sig ikvall... shit... vad ska jag saga? Ska forsoka forhala honom.
Nar jag kollat runt sa har alltsa fragan uppstatt; vad behover man, jag, i ett hem? Visst, jag klarar mig utan bra forvaringsutrymme, utan bokhylla, utan tv, utan telefon, jag klarar mig med att bo i ett halvschaskigt omrade osv, men hur manga smasaker klarar jag mig utan samtidigt utan att det paverkar livskvaliten? Vilka smasaker i kombination med vilka funkar att klara sig utan och vilka ar rent essentiella?
Hade jag vetat att jag bara ska bo i lagenheten under en viss tid, sag 6 manader, sa skulle jag sakert klara mig utan flera saker. Jag menar, nar jag pluggade har hade vi varken telefon, tv, (forran efter ett halvar), vardagsrum, internet eller bokhylla (jag gjorde en av tva kartonger). Men nu tanker jag mig att jag ska kunna bo dar ett bra tag framover och da ar jag inte beredd att kompromissa lika mycket, eller pa samma satt. Visst, jag klarar mig med en 26" tv, men da vill jag allt ha telefon och internet. Det funkar utan bokhylla, men da vill jag ha ett koksbord. Och sa vidare. Jag vill inte borja med att behova skaffa en massa prylar och hitta pa en massa alternativa losningar.
Det ar trots allt en skillnad i att bo nagonstans och att ha ett hem. Objekt nummer fem skulle vara ett hem.
13 May 2005
Rusningstrafik Stockhom vs. Glasgow
Jag har nu jobbat och darmed pendlat i fyra veckor har i Glasgow. (Shit, tiden gar fort!) Det ar dags att dra tva korta slutsatser;
Folk i Glasgow ar precis lika tysta och somndruckna pa tunnelbanan, bussen och pendeltaget pa morgonen som Stockholmare.
Men trots det sa orkar de vanta tills folk klivit av vagnen innan de sjalva kliver pa. Och trots att det ar rusningstrafik sa varken bokas eller stokas det och folk springer heller inte over varandra.
For en Stockholmare kanns varje morgon har som en sondag och jag kan riktigt kanna hur hjartat tacksamt anpassar sig.
Folk i Glasgow ar precis lika tysta och somndruckna pa tunnelbanan, bussen och pendeltaget pa morgonen som Stockholmare.
Men trots det sa orkar de vanta tills folk klivit av vagnen innan de sjalva kliver pa. Och trots att det ar rusningstrafik sa varken bokas eller stokas det och folk springer heller inte over varandra.
For en Stockholmare kanns varje morgon har som en sondag och jag kan riktigt kanna hur hjartat tacksamt anpassar sig.
Ingen anledning till oro idag.
I have a good feeling about today... :-)
Ska se en lagenhet ikvall och pa nagot satt har jag fattat tycke for flatmaten bara genom sms:en, lagenheten har ocksa en bra hyra, bra lage och det vore val fan om den inte har frys...
Och varfor skulle det inte ga bra, det ar ju Fredag 13:e, av tradition min lyckodag.
Annars far jag val ta en titt pa objekten jag bokat in for helgen. Imorgon ska jag bl a titta pa ett rum i en gammal kvarn! Mitt ute i en flod!! Mitt i stan!!! Hur coolt vore inte det?
Har fyra besok inbokade och ett till pa G. Nagot sager mig att jag hittar en bostad i helgen. Om inte annat for att jag ar heligt trott pa att dela rum med 2-5 pers pa vandrarhemmet nu.
Ska se en lagenhet ikvall och pa nagot satt har jag fattat tycke for flatmaten bara genom sms:en, lagenheten har ocksa en bra hyra, bra lage och det vore val fan om den inte har frys...
Och varfor skulle det inte ga bra, det ar ju Fredag 13:e, av tradition min lyckodag.
Annars far jag val ta en titt pa objekten jag bokat in for helgen. Imorgon ska jag bl a titta pa ett rum i en gammal kvarn! Mitt ute i en flod!! Mitt i stan!!! Hur coolt vore inte det?
Har fyra besok inbokade och ett till pa G. Nagot sager mig att jag hittar en bostad i helgen. Om inte annat for att jag ar heligt trott pa att dela rum med 2-5 pers pa vandrarhemmet nu.
12 May 2005
Det brinner! Men gor inget for all del...
Jag och supporttjejen hade precis kommit ner for trappan till tagperrongen igar kvall nar nagot fangade mig i hogra ogonvran. En eld. Ingen liten mysbrasa utan en hog soppasar som tagit eld i det hoga graset mellan vagen och bilparkeringen. En bil stod precis bredvid. Det var ingen pyttebrasa utan eldslagorna var hogre an jag sjalv. Jag skyndade dit
Min kollega suckade och tyckte att jag skulle strunta i det (och komma och lyssna pa hennes karleksbekymmer istallet).
Folk stod utspridda i kvarteret och tittade. Ingen gjorde en ansats att gora nagot, ingen lyfte en telefon. Sa da gjorde jag det och ringde brandkaren. (Da forsvann de flesta av manniskorna, men de kom tillbaka nar brandkaren kom. Markligt beteende.) Medan jag pratade kom en kille i 12-14 arsaldern och tog en lang planka och forsokte "sla ut" elden, med resultatet att mer gras tog eld, men iden var ju bra sa jag radde honom att peta ivag skrapet at andra hallet, bort ifran bilen och det hoga graset. Killen lyckades avgransa brasan innan brandkaren kom.
Killen petade och jag holl koll pa hur elden betedde sig, brandkaren hade inte hunnit komma, da sager supporttjejen att vi maste ga for taget kommer. Det har ar inte Vasterhaninge, det gar ett nytt om 15 min, ingen av oss hade varldsaviktiga tider att passa, det var en eld vi hade framfor oss och den var inte sakert placerad, det fanns ett flertal riktningar den kunnat ta redan innan brandkaren hunnit fram (och vi visste ju inte hur det sag ut nere vid marken, om den hunnit sprida sig underifran). Hur fasen kan man da tanka pa att sticka innan vi vet att allt ar under kontroll?
Jag vet att det hade kunnat vara varre, men det hade ocksa kunnat bli varre. Det har inte regnat pa en vecka nu, det var mer brannbart runtomkring, vi vet inte vad som ar i sackarna, om det ar olja pa marken och det vore ju schysst om bilen slapp bli skadad. Faktiskt. Det minsta man kan gora ar val att halla lite koll tills professionell hjalp kommer.
Ja, for de kom ju och skvatte vatten till slut.
Jag undrar bara varfor ingen gjorde nagot. Som jag sagt forut sa forstar jag att risken ar stor att man inte gor nagot alls nar man inte vet vad man ska gora eller inte kanner sig saker i att utfora det som bor goras - men den forstaelsen ar storre nar det galler medicinska nodsituationer eller da man ar osaker pa om polis bor blandas in. Vad ar oklart om det brinner? Eld - brandkar. Halla?! Det enda som forvanade mig var att jag i hettan (sic) faktiskt inte ringde 112 utan 999, UK's nodnummer. Jag vet att jag for nagra veckor sedan tankte pa att det ar tur att 112 funkar aven har eftersom jag "omojligt" kunde minnas deras nr. Hm... vissa saker verkar ga in valdigt kvickt.
Jag kanske overreagerar som inte heller tycker att det bara racker med att ringa och sedan ga, men jag har sett alldeles for manga exempel pa hur till synes ofarliga eldar utvecklats pa ett hogst obehagligt satt och eftersom jag faktiskt sag risker i omgivningen har sa kunde jag inte bara lata det bero.
Jag kunde f o inte lata bli att pa hemvagen fundera over om det inte ar sant har jag egentligen borde syssla med. Nar autopiloten slar in och styr upp sadana har situationer - da kanner jag att jag gor nagot och att jag trivs med det jag gor. Fasen, jag kanske ar fodd publikvard...
Min kollega suckade och tyckte att jag skulle strunta i det (och komma och lyssna pa hennes karleksbekymmer istallet).
Folk stod utspridda i kvarteret och tittade. Ingen gjorde en ansats att gora nagot, ingen lyfte en telefon. Sa da gjorde jag det och ringde brandkaren. (Da forsvann de flesta av manniskorna, men de kom tillbaka nar brandkaren kom. Markligt beteende.) Medan jag pratade kom en kille i 12-14 arsaldern och tog en lang planka och forsokte "sla ut" elden, med resultatet att mer gras tog eld, men iden var ju bra sa jag radde honom att peta ivag skrapet at andra hallet, bort ifran bilen och det hoga graset. Killen lyckades avgransa brasan innan brandkaren kom.
Killen petade och jag holl koll pa hur elden betedde sig, brandkaren hade inte hunnit komma, da sager supporttjejen att vi maste ga for taget kommer. Det har ar inte Vasterhaninge, det gar ett nytt om 15 min, ingen av oss hade varldsaviktiga tider att passa, det var en eld vi hade framfor oss och den var inte sakert placerad, det fanns ett flertal riktningar den kunnat ta redan innan brandkaren hunnit fram (och vi visste ju inte hur det sag ut nere vid marken, om den hunnit sprida sig underifran). Hur fasen kan man da tanka pa att sticka innan vi vet att allt ar under kontroll?
Jag vet att det hade kunnat vara varre, men det hade ocksa kunnat bli varre. Det har inte regnat pa en vecka nu, det var mer brannbart runtomkring, vi vet inte vad som ar i sackarna, om det ar olja pa marken och det vore ju schysst om bilen slapp bli skadad. Faktiskt. Det minsta man kan gora ar val att halla lite koll tills professionell hjalp kommer.
Ja, for de kom ju och skvatte vatten till slut.
Jag undrar bara varfor ingen gjorde nagot. Som jag sagt forut sa forstar jag att risken ar stor att man inte gor nagot alls nar man inte vet vad man ska gora eller inte kanner sig saker i att utfora det som bor goras - men den forstaelsen ar storre nar det galler medicinska nodsituationer eller da man ar osaker pa om polis bor blandas in. Vad ar oklart om det brinner? Eld - brandkar. Halla?! Det enda som forvanade mig var att jag i hettan (sic) faktiskt inte ringde 112 utan 999, UK's nodnummer. Jag vet att jag for nagra veckor sedan tankte pa att det ar tur att 112 funkar aven har eftersom jag "omojligt" kunde minnas deras nr. Hm... vissa saker verkar ga in valdigt kvickt.
Jag kanske overreagerar som inte heller tycker att det bara racker med att ringa och sedan ga, men jag har sett alldeles for manga exempel pa hur till synes ofarliga eldar utvecklats pa ett hogst obehagligt satt och eftersom jag faktiskt sag risker i omgivningen har sa kunde jag inte bara lata det bero.
Jag kunde f o inte lata bli att pa hemvagen fundera over om det inte ar sant har jag egentligen borde syssla med. Nar autopiloten slar in och styr upp sadana har situationer - da kanner jag att jag gor nagot och att jag trivs med det jag gor. Fasen, jag kanske ar fodd publikvard...
Jakten pa den perfekta bostaden
For tva dagar sedan tittade jag pa en lagenhet som var helt ok, billig hyra (£310 inkl allt) med internet, tv, dvd och en trevlig flatmate, men den lag lite off for mig och dessutom hade den ingen frys. Hur kan man INTE ha en frys?! Ju mer jag tankte pa det desto storre nackdel blev det. Jag kan inte kopa billigt och frysa in, jag kan inte laga mat och frysa in. Det blir helt enkelt krangligt och dyrt att inte ha en frys.
Battre an att bo pa vandrarhemmet dock, men fragan var om jag skulle bo dar "sa lange" eller vanta och bara behova flytta EN gang.
Var och kollade pa en annan lagenhet igar och det var ett riktigt lagvattenmarke. Tva killar har bott dar i 4 ar och jag lovar att ingen av dem vare sig stadat eller diskat under den tiden. Moblerna var riktigt schaskiga och sangen i "mitt" rum sag ut som den gor pa billiga bordeller pa film. Det var flaskor overallt, ovadrat, inpyrt, fuktflackar och helt vedervardigt. Jag gick innan visningen var over.
Pratade med min Tjeckiska roommate och sa att jag inte visste hur jag skulle gora. Hon menade att jag var dum om jag inte tog den forsta lagenheten, for jag skulle i alla fall inte hitta nagot battre. Jag vet inte hur levnadsstandarden ar i Tjeckoslovakien, men jo, jag kan faktiskt hitta en lagenhet med frys har...
Kopte The List idag och redan nu har jag ringat in 10 annonser som ligger battre till, har bra hyra och sakert har frys ocksa. Jakten fortsatter.
Det ska nog inte behova bli som for min bekant i NY. Hon kunde fa hyra for halva priset om hon gick naken hemma pa kvallarna. "inga sexuella aktiviteter inblandat" stod det i annonsen och mannen bedyrade att han var helt normal... jo, det later ju sa.
Battre an att bo pa vandrarhemmet dock, men fragan var om jag skulle bo dar "sa lange" eller vanta och bara behova flytta EN gang.
Var och kollade pa en annan lagenhet igar och det var ett riktigt lagvattenmarke. Tva killar har bott dar i 4 ar och jag lovar att ingen av dem vare sig stadat eller diskat under den tiden. Moblerna var riktigt schaskiga och sangen i "mitt" rum sag ut som den gor pa billiga bordeller pa film. Det var flaskor overallt, ovadrat, inpyrt, fuktflackar och helt vedervardigt. Jag gick innan visningen var over.
Pratade med min Tjeckiska roommate och sa att jag inte visste hur jag skulle gora. Hon menade att jag var dum om jag inte tog den forsta lagenheten, for jag skulle i alla fall inte hitta nagot battre. Jag vet inte hur levnadsstandarden ar i Tjeckoslovakien, men jo, jag kan faktiskt hitta en lagenhet med frys har...
Kopte The List idag och redan nu har jag ringat in 10 annonser som ligger battre till, har bra hyra och sakert har frys ocksa. Jakten fortsatter.
Det ska nog inte behova bli som for min bekant i NY. Hon kunde fa hyra for halva priset om hon gick naken hemma pa kvallarna. "inga sexuella aktiviteter inblandat" stod det i annonsen och mannen bedyrade att han var helt normal... jo, det later ju sa.
11 May 2005
Vad brukar jag egentligen gora om dagarna?
Chefen gick hem vid tre p.g.a. sjukt barn och sa "gor vad du brukar fram till fem".
Ja, sa eftersom jag, som vanligt, inte har nat att gora om inget akut dyker upp efter morgonrutinerna sa gjorde jag "som jag brukar". Fast langre och mer oppet. Sa nu har jag uppdaterat bloggen, mailat och kommit ikapp webledes. Skont.
Jublade nar jag fick i uppdrag att leta och boka ett hotell i eftermiddags, men en timme senare sa var det roliga slut... Om nagon dag ska jag fa sitta i supporten en eftermiddag och jag ser fram emot det. Jag undrar dock om de over huvud taget laste mitt CV innan jag fick jobbet, for de fick det att lata som om det vore nat nytt och laskigt. Herregud, 10 ar av kundservice...
Oops, nu ar arbetsdagen slut, sa nu far jag sluta att gora "vad jag brukar". :)
Ja, sa eftersom jag, som vanligt, inte har nat att gora om inget akut dyker upp efter morgonrutinerna sa gjorde jag "som jag brukar". Fast langre och mer oppet. Sa nu har jag uppdaterat bloggen, mailat och kommit ikapp webledes. Skont.
Jublade nar jag fick i uppdrag att leta och boka ett hotell i eftermiddags, men en timme senare sa var det roliga slut... Om nagon dag ska jag fa sitta i supporten en eftermiddag och jag ser fram emot det. Jag undrar dock om de over huvud taget laste mitt CV innan jag fick jobbet, for de fick det att lata som om det vore nat nytt och laskigt. Herregud, 10 ar av kundservice...
Oops, nu ar arbetsdagen slut, sa nu far jag sluta att gora "vad jag brukar". :)
Upp kommer man alltid
Sista timmen pa nervagen svor jag hogt for mig sjalv och jag var sa trott sa att jag blandade engelska och svenska hej vilt. Jag onskade att jag kunde bestalla en helikopter for jag var overtygad om att mina knan nar som helst skulle ge upp och kollapsa. Val nere fragade jag mig som sa manga ganger forr vad tusan jag gett min in pa. Vad ar det for masochistisk drift som leder mig ut pa sana har vansinnesturer? Jag tankte rakt inte ta ett steg mer resten av mitt liv, naturupplevelse my ass, det ar fan inget naturromantiskt med yrsel, flas och ommande leder!
Men redan pa bussen hem visste jag ocksa att jag redan morgonen efter skulle beklaga att jag ar tvungen att jobba och inte kan ge mig upp for ett nytt berg forran forst nasta helg.
Malet for dagen hette Beinn Narnain och eventuellt ocksa The Cobbler (Ben Arthur), tiden fick avgora. Jag startade 10.00 (det gar ingen tidigare buss) och bussen hem gick 20.00. Dar hade jag tidsramen. En tur uppfor Ben Narnain beraknas ta ca 7 timmar men eftersom jag ar extremt langsam pa nervagen sa raknade jag med att gora turen pa 8 timmar och jag var tvungen att vara nere fran berget 19.30 for att vara saker pa att jag skulle hinna halta till bussen. (Lugn, jag vet hur mina knan ar efter en san har dag…)
Eftersom jag tankt halla mig vid Arrochar en lang tid framover sa slog jag till och kopte en karta over omradet. Bussen kostar namligen bara £5.80 ToR (om man koper biljett 2 dagar i forvag, annars kostar det £5.70 enkel resa, £8.70 ToR) och det finns massor av berg i omradet sa innan jag har rad att aka langre sa tanker jag beta av topparna vid Loch Lomond och Loch Long. Tyvarr skulle kartan visa sig vara halvt vardelos. De utsatta stigarna fanns dar – men det fanns an fler stigar som INTE var utsatta. Resultatet blev forvirrande, for jag undrade ju om stigen jag hade framfor mig verkligen ledde nagonstans. Kartan kunde endast anvandas for radgivning om jag undrade om det var langt kvar nagonstans eller om ett visst parti var brantare an det andra, den kunde inte visa vagen pa forhand. Bajs, det var ju det som var tanken med den.
Den kandes anda anvandbar for till skillnad mot de andra bergen jag knallat uppfor hittills sa var inte lederna vidare bra utstakade. Pa Ben Lomond och Ben Ghlas etc sa ar det ju snitslad bana och trafik a la Autobahn, sa det ar i det narmaste omojligt att ga vilse. Har var det iofs inte folktomt och leden till The Cobbler var valtrampad, men skulle man uppfor Ben Narnain fick man allt tanka lite sjalv. Vilket bara gjorde upplevelsen mer "genuin" pa ett satt.
Jag foljde leden mot The Cobbler tills jag kom till platan med dammen pa vanster sida. Dar svangde jag hoger, och efter en timmes sick-sackande uppforsbacke njot jag av att ha platt mark under fotterna. Sedan borjade klattringen. Bokstavligt talat. Jag ar inte overfortjust i scrambling, jag tycker det ar lite laskigt att inte kunna ga uppratt pa de har hojderna. Sa har i efterhand ar det lustigt att tanka att jag tyckte det var laskigt redan da, om jag bara visste….
Det sag inte ut att finnas nagon bestamd led utan det verkade finnas en led per vandrare, sa det var bara att forsoka hitta sin egen klattervag bland sten, mossa och lera. Nar jag inte klattrade sa trampade jag i gyttja och imponerades over hur vattentata mina kangor faktiskt ar. Ett par som var myror en halvtimme tidigare hann upp mig precis nar jag efter en stunds panik over att behova leta hela vagen sjalv hittat till nagot som liknade en stig. Mannen berattade att han forsta gangen missat den och gatt helt vilse dar uppe. Han forsakrade mig att det var ratt led vi nu var pa. Puh.
Forst kom jag upp pa en topp, och jag trodde jag var uppe, men det var bara en topp pa vagen. Sedan kom jag upp pa en annan topp, men den var ocksa fel. Och sa var nasta. Och nu var jag less. Sanningen var att jag hittills njutit av den fantastiska utsikten over Ben Lomond, Trossachs och hela vagen till Ben Nevis, men nu var jag heligt trott pa den utsikten och ville se vad som fanns pa andra sidan. Och jag var otroligt trott pa att klattra pa det har forbannade berget!
Naval, efter nasta krok var det inget berg framfor mig langre utan istallet tornade en skyhog stenblocksvagg upp sig. Jag bara gapade: "Ska jag upp DAR?!?" I helvete heller. Men som det gamla bergsvandrarordspraket sager; upp kommer man alltid. Dessutom kunde jag rakt inte se mig komma ner levande fran den vag jag klattrat upp sa den enda vagen for mig var faktiskt framat. Hela tiden ringde citatet fran www.incallander.co.uk's sammanfattning av hela vagen fran platan till toppen "whilst the rocky outcrops will cause you to put hand to rock occasionally they should cause you no serious trouble providing a little eposure does not bother you." A little exposure? A little?? Vafan ar "a little" exposure?!? Min trost var att det MASTE finnas en vag ner pa andra sedan, for det visade kartan, och jag hoppades att den inte var lika livsfarlig som den har.
Jag tog inget kort pa stenvaggen och det angrar jag gruvligt, for jag ar otroligt stolt over att ha klarat den (med livet i behall). Det var tranga passager och bara bergs- och klippsprickor att klattra uppfor. En grupp med pappa, son och svagerska kom uppfor ingenstans (en led per vandrare…) och till min gladje var tjejen mer novis an jag sa jag klattrade forst. Jo, det var jattebra, for foll jag sa foll jag mjukt… Nara, men det kandes bra att veta att det fanns folk precis efter mig ifall nat gick snett. Lite hogre upp fanns helt plotsligt tva olika vagar och da fick jag problem for bada tva sag lika omojliga ut. Nu var vi precis vid toppen och jag vagade inte tanka pa de 900 metrarna jag kunde falla ner… Gruppen valde ena vagen, sa jag hakade pa dem.
Och kom upp!!! Toppen var platt och stenig, det lag sno kvar i sprickorna, det blaste halv orkan och det var svinkallt. Men jag var uppe! Utan tvekan var det har det minst trevliga berget jag bestigit, inte alls som det soliga och promenadvanliga Ben Lomond eller det lummiga Ben A'an. Det har berget kandes som en bedrift att ta sig upp pa.
Ingen rast ingen ro dock, det var det for kallt och blasigt for, sa jag fortsatte. Mycket riktigt var baksidan mer behaglig, trots att man fick ta sig over ett stort parti stenbumlingar som hotade att vricka fotterna pa en. Stigen verkade leda for langt pa baksidan sa kaxig som jag var efter uppatfarden sa korde jag lite off pist tills jag till slut kom ner i dalen pa 600m hojd. Det var en helt annan natur pa den har sidan. Till att borja med blaste det hart och da och da piskade regn eller hagel i ansiktet. Det var bara berg och dalar sa langt ogat rackte, jag skymtade en vag nagonstans, men annars var det bara skotsk vildmark. For er som last Diana Gabaldons bocker; jag kunde latt se Jamie & Co ta sig fram over bergen, sovandes inlindad i sin plad i nagot grunt dike bland ljungen i dalen. Jag kan tanka mig att omradet ar otroligt vackert nar ljungen blommar framat hosten.
Till min gladje och forvaning klarade jag toppen av Beinn Narnain vid tva-tiden sa nar jag stod vid vagskalet till The Cobbler vid halv fyra sa bestamde jag mig for att gora ett forsok. En halvtimme upp i vart fall, sedan maste jag vanda. Vagen upp var trakigt latt; sick-sack och trappsteg. Men det ar inget kul att ga i ojamna trappor i hagel och hard blast i en halvtimme. Jag tog mig upp till den lagre toppen vid hogra "tanden", langre hann jag inte. Jag tanker anda rakna det som att jag har bestigit The Cobbler for for det forsta rader det delade meningar om vilken topp man "ska" bestiga (kolla pa fotot sa ser du hur speciell den ser ut, som betarna pa en kackerlacka, sa varfor heter den inte "the cockroache" istallet for "the cobbler"?) och for det andra var det bara en liten bit kvar, men jag tanker inte ga upp dit igen bara for att gora "de sista 20 minutrarna".
Nervagen var ett rent helvete. Trots att jag holl mig inom mina tidsramar sa visste jag inte hur langt jag var ifran leden dar jag gjorde en avstickare och jag visste inte hur lang tid det skulle ta att komma ner. Det ar nackdelen med att ha en tid att passa, jag fick helt enkelt inte komma sent for det var sista bussen hem och jag skulle upp och jobba dagen efter. Jag vagade inte ta rast alls, med nagra fa 30 sek undantag, utan knallade pa. Naturligtvis varkte knana redan innan jag kommit ner for The Cobbler.
Men ner kom jag, ganska precis kl 7 pa kvallen. Jag satte mig pa en bank och tog av skor och strumpor for att lufta fotterna och for kolla in eventuella blasor. Jag kom lindrigt undan, det var bara lilltanaglarna som lossnat (pga blasor under dem) den har gangen. Nar jag satt dar kom tre pers gaende, de sag svenska ut, men jag skakade av mig tanken for jag kande att jag borjade bli paranoid.
"Hold your breath." uppmanade jag.
Kvinnan pekade pa mina fotter och sa:
"Ont? Pain?"
"Not to bad." svarade jag och forst nar de gatt vidare slog det mig vilket sprak hon talat. Men jag var for trott for att orka "connecta" pa avstand.
Hur kommer det sig att man kan kanna igen sina landsman sa dar latt?! Pa nervagen hade jag stott pa flera stycken. De var kladda som vilken friluftsmanniska som helst, men redan innan jag halsat visste jag liksom att de var svenskar. Hur kommer det sig? Om jag vantat tills efter jag halsat sa kunde jag saga att de gar att kanna igen for att de viker undan med blicken, mumlar och tvekar innan de halsar tillbaka, men jag kande det ju pa mig redan innan. Kan det vara nagot med var kroppshallning? Jag tanker fundera vidare kring det har...
Och nasta faltstudie gor jag nog forst nasta helg eftersom jag ska till Edinburgh pa Hearts - Celtic i helgen. Nasta helg tanker jag dock ta mig upp pa berget bakom Beinn Narnain, det som enligt kartan bara har en stig halvvags upp men vilken jag tydligt sag ledde hela vagen upp - Beinn Ime.
Men redan pa bussen hem visste jag ocksa att jag redan morgonen efter skulle beklaga att jag ar tvungen att jobba och inte kan ge mig upp for ett nytt berg forran forst nasta helg.
Malet for dagen hette Beinn Narnain och eventuellt ocksa The Cobbler (Ben Arthur), tiden fick avgora. Jag startade 10.00 (det gar ingen tidigare buss) och bussen hem gick 20.00. Dar hade jag tidsramen. En tur uppfor Ben Narnain beraknas ta ca 7 timmar men eftersom jag ar extremt langsam pa nervagen sa raknade jag med att gora turen pa 8 timmar och jag var tvungen att vara nere fran berget 19.30 for att vara saker pa att jag skulle hinna halta till bussen. (Lugn, jag vet hur mina knan ar efter en san har dag…)
Eftersom jag tankt halla mig vid Arrochar en lang tid framover sa slog jag till och kopte en karta over omradet. Bussen kostar namligen bara £5.80 ToR (om man koper biljett 2 dagar i forvag, annars kostar det £5.70 enkel resa, £8.70 ToR) och det finns massor av berg i omradet sa innan jag har rad att aka langre sa tanker jag beta av topparna vid Loch Lomond och Loch Long. Tyvarr skulle kartan visa sig vara halvt vardelos. De utsatta stigarna fanns dar – men det fanns an fler stigar som INTE var utsatta. Resultatet blev forvirrande, for jag undrade ju om stigen jag hade framfor mig verkligen ledde nagonstans. Kartan kunde endast anvandas for radgivning om jag undrade om det var langt kvar nagonstans eller om ett visst parti var brantare an det andra, den kunde inte visa vagen pa forhand. Bajs, det var ju det som var tanken med den.
Den kandes anda anvandbar for till skillnad mot de andra bergen jag knallat uppfor hittills sa var inte lederna vidare bra utstakade. Pa Ben Lomond och Ben Ghlas etc sa ar det ju snitslad bana och trafik a la Autobahn, sa det ar i det narmaste omojligt att ga vilse. Har var det iofs inte folktomt och leden till The Cobbler var valtrampad, men skulle man uppfor Ben Narnain fick man allt tanka lite sjalv. Vilket bara gjorde upplevelsen mer "genuin" pa ett satt.
Jag foljde leden mot The Cobbler tills jag kom till platan med dammen pa vanster sida. Dar svangde jag hoger, och efter en timmes sick-sackande uppforsbacke njot jag av att ha platt mark under fotterna. Sedan borjade klattringen. Bokstavligt talat. Jag ar inte overfortjust i scrambling, jag tycker det ar lite laskigt att inte kunna ga uppratt pa de har hojderna. Sa har i efterhand ar det lustigt att tanka att jag tyckte det var laskigt redan da, om jag bara visste….
Det sag inte ut att finnas nagon bestamd led utan det verkade finnas en led per vandrare, sa det var bara att forsoka hitta sin egen klattervag bland sten, mossa och lera. Nar jag inte klattrade sa trampade jag i gyttja och imponerades over hur vattentata mina kangor faktiskt ar. Ett par som var myror en halvtimme tidigare hann upp mig precis nar jag efter en stunds panik over att behova leta hela vagen sjalv hittat till nagot som liknade en stig. Mannen berattade att han forsta gangen missat den och gatt helt vilse dar uppe. Han forsakrade mig att det var ratt led vi nu var pa. Puh.
Forst kom jag upp pa en topp, och jag trodde jag var uppe, men det var bara en topp pa vagen. Sedan kom jag upp pa en annan topp, men den var ocksa fel. Och sa var nasta. Och nu var jag less. Sanningen var att jag hittills njutit av den fantastiska utsikten over Ben Lomond, Trossachs och hela vagen till Ben Nevis, men nu var jag heligt trott pa den utsikten och ville se vad som fanns pa andra sidan. Och jag var otroligt trott pa att klattra pa det har forbannade berget!
Naval, efter nasta krok var det inget berg framfor mig langre utan istallet tornade en skyhog stenblocksvagg upp sig. Jag bara gapade: "Ska jag upp DAR?!?" I helvete heller. Men som det gamla bergsvandrarordspraket sager; upp kommer man alltid. Dessutom kunde jag rakt inte se mig komma ner levande fran den vag jag klattrat upp sa den enda vagen for mig var faktiskt framat. Hela tiden ringde citatet fran www.incallander.co.uk's sammanfattning av hela vagen fran platan till toppen "whilst the rocky outcrops will cause you to put hand to rock occasionally they should cause you no serious trouble providing a little eposure does not bother you." A little exposure? A little?? Vafan ar "a little" exposure?!? Min trost var att det MASTE finnas en vag ner pa andra sedan, for det visade kartan, och jag hoppades att den inte var lika livsfarlig som den har.
Jag tog inget kort pa stenvaggen och det angrar jag gruvligt, for jag ar otroligt stolt over att ha klarat den (med livet i behall). Det var tranga passager och bara bergs- och klippsprickor att klattra uppfor. En grupp med pappa, son och svagerska kom uppfor ingenstans (en led per vandrare…) och till min gladje var tjejen mer novis an jag sa jag klattrade forst. Jo, det var jattebra, for foll jag sa foll jag mjukt… Nara, men det kandes bra att veta att det fanns folk precis efter mig ifall nat gick snett. Lite hogre upp fanns helt plotsligt tva olika vagar och da fick jag problem for bada tva sag lika omojliga ut. Nu var vi precis vid toppen och jag vagade inte tanka pa de 900 metrarna jag kunde falla ner… Gruppen valde ena vagen, sa jag hakade pa dem.
Och kom upp!!! Toppen var platt och stenig, det lag sno kvar i sprickorna, det blaste halv orkan och det var svinkallt. Men jag var uppe! Utan tvekan var det har det minst trevliga berget jag bestigit, inte alls som det soliga och promenadvanliga Ben Lomond eller det lummiga Ben A'an. Det har berget kandes som en bedrift att ta sig upp pa.
Ingen rast ingen ro dock, det var det for kallt och blasigt for, sa jag fortsatte. Mycket riktigt var baksidan mer behaglig, trots att man fick ta sig over ett stort parti stenbumlingar som hotade att vricka fotterna pa en. Stigen verkade leda for langt pa baksidan sa kaxig som jag var efter uppatfarden sa korde jag lite off pist tills jag till slut kom ner i dalen pa 600m hojd. Det var en helt annan natur pa den har sidan. Till att borja med blaste det hart och da och da piskade regn eller hagel i ansiktet. Det var bara berg och dalar sa langt ogat rackte, jag skymtade en vag nagonstans, men annars var det bara skotsk vildmark. For er som last Diana Gabaldons bocker; jag kunde latt se Jamie & Co ta sig fram over bergen, sovandes inlindad i sin plad i nagot grunt dike bland ljungen i dalen. Jag kan tanka mig att omradet ar otroligt vackert nar ljungen blommar framat hosten.
Till min gladje och forvaning klarade jag toppen av Beinn Narnain vid tva-tiden sa nar jag stod vid vagskalet till The Cobbler vid halv fyra sa bestamde jag mig for att gora ett forsok. En halvtimme upp i vart fall, sedan maste jag vanda. Vagen upp var trakigt latt; sick-sack och trappsteg. Men det ar inget kul att ga i ojamna trappor i hagel och hard blast i en halvtimme. Jag tog mig upp till den lagre toppen vid hogra "tanden", langre hann jag inte. Jag tanker anda rakna det som att jag har bestigit The Cobbler for for det forsta rader det delade meningar om vilken topp man "ska" bestiga (kolla pa fotot sa ser du hur speciell den ser ut, som betarna pa en kackerlacka, sa varfor heter den inte "the cockroache" istallet for "the cobbler"?) och for det andra var det bara en liten bit kvar, men jag tanker inte ga upp dit igen bara for att gora "de sista 20 minutrarna".
Nervagen var ett rent helvete. Trots att jag holl mig inom mina tidsramar sa visste jag inte hur langt jag var ifran leden dar jag gjorde en avstickare och jag visste inte hur lang tid det skulle ta att komma ner. Det ar nackdelen med att ha en tid att passa, jag fick helt enkelt inte komma sent for det var sista bussen hem och jag skulle upp och jobba dagen efter. Jag vagade inte ta rast alls, med nagra fa 30 sek undantag, utan knallade pa. Naturligtvis varkte knana redan innan jag kommit ner for The Cobbler.
Men ner kom jag, ganska precis kl 7 pa kvallen. Jag satte mig pa en bank och tog av skor och strumpor for att lufta fotterna och for kolla in eventuella blasor. Jag kom lindrigt undan, det var bara lilltanaglarna som lossnat (pga blasor under dem) den har gangen. Nar jag satt dar kom tre pers gaende, de sag svenska ut, men jag skakade av mig tanken for jag kande att jag borjade bli paranoid.
"Hold your breath." uppmanade jag.
Kvinnan pekade pa mina fotter och sa:
"Ont? Pain?"
"Not to bad." svarade jag och forst nar de gatt vidare slog det mig vilket sprak hon talat. Men jag var for trott for att orka "connecta" pa avstand.
Hur kommer det sig att man kan kanna igen sina landsman sa dar latt?! Pa nervagen hade jag stott pa flera stycken. De var kladda som vilken friluftsmanniska som helst, men redan innan jag halsat visste jag liksom att de var svenskar. Hur kommer det sig? Om jag vantat tills efter jag halsat sa kunde jag saga att de gar att kanna igen for att de viker undan med blicken, mumlar och tvekar innan de halsar tillbaka, men jag kande det ju pa mig redan innan. Kan det vara nagot med var kroppshallning? Jag tanker fundera vidare kring det har...
Och nasta faltstudie gor jag nog forst nasta helg eftersom jag ska till Edinburgh pa Hearts - Celtic i helgen. Nasta helg tanker jag dock ta mig upp pa berget bakom Beinn Narnain, det som enligt kartan bara har en stig halvvags upp men vilken jag tydligt sag ledde hela vagen upp - Beinn Ime.
Sjukt, sa Bull.
For nagra veckor sedan spenderade jag tre dagar pa det mest bisarra konvent jag varit med om. Ett kirurgkonvent. Utstallningen var helt sjuk (sic!). En del montrar sag ut som tortyrkamrar, med redskap jag inte ens vill veta vad de ar till for, och om jag NAGONSIN behover fa anvant pa mig prylarna i "colorectal"s (e dyl.) monter sa hoppas jag vid gudarna att jag blivit nedsovd forst! Inte en chans att de bojda skyfflarna skulle fa plats i mitt ars… Aj.
En pistolliknande gadget snurrade sakta runt i en upplyst kupa, lite sadar som sportbilar gor pa massor. Skyltarna talade ocksa om "snabbhet", "smidighet" och sant dar man brukar saga om frasiga Porschar. Vad det var? En hemorrojdborttagare!!!
Vidare visades sma harliga filmer lite overallt och, ja, jag maste ju erkanna att jag har en liten doktor-wannabee inom mig sa jag sag dem med stort intresse. Till de ovriga receptionisternas forfaran far jag tillagga, framforallt nar jag inte tankte mig for utan ville dela med mig av de remarkabla framstegen inom kirurgin…
Jag maste erkanna att detta ar en marknad jag inte agnat manga tankar, men det verkar finnas konkurrens aven har. Jag minns nar jag lamnade blod i februari och man informerade mig om att de provade en ny sorts blodpase; det ar ju inte som om jag tankt pa att det skulle finnas olika marken av dem... Pa utstallningen nu sa sag jag en ny sorts patientrock(!) som man marknadsforde; "praktisk for dig – bevarar vardigheten for patienten". Jag ville nastan fraga om man fick ett gratisprov. Istallet plockade jag pa mig godis, och jag lar inte lida brist pa kulspetspennor pa ett tag.
Jag jobbade i receptionen tillsammans med ett gang kvinnor och en mork godbit vid namn Audley, vilken jag saklart teamade upp med redan fran borjan. Forsta dagen var mest hektisk eftersom det var forsta dagen pa konventet och alla delegater skulle registrera sig. Jag kande mig duktigt i vagen... De andra kom fran ASGBI (Association of Surgeons of Great Britain and Ireland) och kande saklart till rutinerna, kunde svara pa fragor osv. Jag kande mig som en Pryo och killen som skulle gora mig sallskap som vimsig hyrpersonal dok inte upp den dagen. (Nar han kom berattade han for mig att han forsovit sig och skulle bli en timme sen, sa han tyckte inte det var nagon ide att komma alls, snacka om arbetsmoral.)
Men jag gillar att bli kastad in i elden; jag lar mig fortast da. Och ar det mycket att gora ser jag ju vad jag KAN hjalpa till med. Audley och jag fick ihop ett sjujakla samarbete pa det sattet; han registrerade, jag tog betalt – snabbt och smidigt. Dagen efter var jag ju varm i kladerna och tog for mig mer, sa sedan rullade det som smort. Det var riktigt kul, t.o.m.!!!
Saken var att jag kom oerhort bra overrens med ganget och vi hade kul de har dagarna, jag trivdes verkligen. Jag kom in nastan direkt och kande mig verkligen accepterad. Mina tva kompisar fran "teamet" pa vaskpackardagen jobbade som informanter i narheten, sa jag snackade lite med dem ocksa nar vi kom at.
De ovriga tva som sedemera dok upp i receptionen var trevliga men oerhort sloa och totalt hjarndoda (dar kunde kirurgerna ha experimenterat lite). De var av sorten som behover KONSTANT ledning. Bad nagon dem att packa upp en kartong sa gjorde de det. Stopp. Sedan stod de bredvid kartongen tills nagon sa at dem att ga tillbaka till disken. Pa torsdagen fick vi ett sidouppdrag for under alla moten skulle det rada omrostning, sa man ville att vi skulle sta vid utgangarna och dela ut och samla in mentometerknappar fore och efter varje mote. Underforstatt; under sjalva motena, som tog mellan 1-2 timmar, skulle vi atervanda till var plats. 3 av oss fattade. De tva notterna stannade vid sina bakdorrar och sloade hela dagen. Killen sa till mig dagen efter att de inte tyckte det var nagon ide att komma tillbaka. "Det ar ju bara en timme emellan." Jisses.
Jag hade faktiskt helst velat hanga med gruppen tillbaka till London (ah, forresten, det var ju kul att kunna snacka normalt ett par dagar, utan att behova koncentrera sig for att urskilja orden...), men det gick ju inte. Jag tror dock att de var nojda med mig ocksa. Det kandes som att jag fick ett l-i-t-e varmare tack-och-hej-da an ovriga hyrpersonalen.
En pistolliknande gadget snurrade sakta runt i en upplyst kupa, lite sadar som sportbilar gor pa massor. Skyltarna talade ocksa om "snabbhet", "smidighet" och sant dar man brukar saga om frasiga Porschar. Vad det var? En hemorrojdborttagare!!!
Vidare visades sma harliga filmer lite overallt och, ja, jag maste ju erkanna att jag har en liten doktor-wannabee inom mig sa jag sag dem med stort intresse. Till de ovriga receptionisternas forfaran far jag tillagga, framforallt nar jag inte tankte mig for utan ville dela med mig av de remarkabla framstegen inom kirurgin…
Jag maste erkanna att detta ar en marknad jag inte agnat manga tankar, men det verkar finnas konkurrens aven har. Jag minns nar jag lamnade blod i februari och man informerade mig om att de provade en ny sorts blodpase; det ar ju inte som om jag tankt pa att det skulle finnas olika marken av dem... Pa utstallningen nu sa sag jag en ny sorts patientrock(!) som man marknadsforde; "praktisk for dig – bevarar vardigheten for patienten". Jag ville nastan fraga om man fick ett gratisprov. Istallet plockade jag pa mig godis, och jag lar inte lida brist pa kulspetspennor pa ett tag.
Jag jobbade i receptionen tillsammans med ett gang kvinnor och en mork godbit vid namn Audley, vilken jag saklart teamade upp med redan fran borjan. Forsta dagen var mest hektisk eftersom det var forsta dagen pa konventet och alla delegater skulle registrera sig. Jag kande mig duktigt i vagen... De andra kom fran ASGBI (Association of Surgeons of Great Britain and Ireland) och kande saklart till rutinerna, kunde svara pa fragor osv. Jag kande mig som en Pryo och killen som skulle gora mig sallskap som vimsig hyrpersonal dok inte upp den dagen. (Nar han kom berattade han for mig att han forsovit sig och skulle bli en timme sen, sa han tyckte inte det var nagon ide att komma alls, snacka om arbetsmoral.)
Men jag gillar att bli kastad in i elden; jag lar mig fortast da. Och ar det mycket att gora ser jag ju vad jag KAN hjalpa till med. Audley och jag fick ihop ett sjujakla samarbete pa det sattet; han registrerade, jag tog betalt – snabbt och smidigt. Dagen efter var jag ju varm i kladerna och tog for mig mer, sa sedan rullade det som smort. Det var riktigt kul, t.o.m.!!!
Saken var att jag kom oerhort bra overrens med ganget och vi hade kul de har dagarna, jag trivdes verkligen. Jag kom in nastan direkt och kande mig verkligen accepterad. Mina tva kompisar fran "teamet" pa vaskpackardagen jobbade som informanter i narheten, sa jag snackade lite med dem ocksa nar vi kom at.
De ovriga tva som sedemera dok upp i receptionen var trevliga men oerhort sloa och totalt hjarndoda (dar kunde kirurgerna ha experimenterat lite). De var av sorten som behover KONSTANT ledning. Bad nagon dem att packa upp en kartong sa gjorde de det. Stopp. Sedan stod de bredvid kartongen tills nagon sa at dem att ga tillbaka till disken. Pa torsdagen fick vi ett sidouppdrag for under alla moten skulle det rada omrostning, sa man ville att vi skulle sta vid utgangarna och dela ut och samla in mentometerknappar fore och efter varje mote. Underforstatt; under sjalva motena, som tog mellan 1-2 timmar, skulle vi atervanda till var plats. 3 av oss fattade. De tva notterna stannade vid sina bakdorrar och sloade hela dagen. Killen sa till mig dagen efter att de inte tyckte det var nagon ide att komma tillbaka. "Det ar ju bara en timme emellan." Jisses.
Jag hade faktiskt helst velat hanga med gruppen tillbaka till London (ah, forresten, det var ju kul att kunna snacka normalt ett par dagar, utan att behova koncentrera sig for att urskilja orden...), men det gick ju inte. Jag tror dock att de var nojda med mig ocksa. Det kandes som att jag fick ett l-i-t-e varmare tack-och-hej-da an ovriga hyrpersonalen.
7 May 2005
Vykort fran Skottland
Hej! Hur mar ni? Jag mar bra. I sondags var jag pa utflykt till Inveraray. Det ar en liten hala bestaende av tva gator (Front Street, vilken man ser forst, och Main Street, vilken leder ut ur stan igen) vid en bukt mitt ute i ingenting. Jag antar att den skulle beskrivas som "pittoresk" i turistbroschyren.
I Inveraray star kyrkan bokstavligen mitt i byn. Stans enda rondell gar runt den.
Jag akte buss dit. Framfor mig satt tre svenska whiskyexperter och pratade goobledygook. Det verkade handla om whisky, for varje gang vi passerade en namnskylt blev de helt exalterade. Varenda stalle var tydligen namn pa whiskysorter.
Vi akte genom Glen Croe och jag vred nacken ur led for att spana in Arrochar Alps, bergen jag tankt attackera harnast. Jag har knallat uppfor Ben Lomond, och det har ar bergen man ser pa andra sidan Loch Lomond. Nagra av dem ar Munros (over 900m), men alla ska tydligen handskas varsamt for de ar steniga och branta. Med tanke pa att jag inte tranat sedan December sa later det ju som en stralande forsta ovning… (Blogginlagg fran Ministry of Propaganda som fick det att vattnas i munnen pa mig forra aret finns har , har, har och har.)
Vadret var stralande storre delen av forra veckan – utom i sondags. Jag borjade darfor med att besoka halans fangelse, vilket nu ar ett museum. Ett overskattat sadant. Det har vunnit turistpriser och sant, men jag maste nog saga att jag tyckte Stirlings Old Prison var battre aven ur den synvinkeln. Dar blev man guidad i grupp av en galen fangvaktare, spelad av en skadis. Han berattade intressanta saker som inte stod pa skyltarna. I Inveraray fick man knalla runt pa egen hand. De har en rattegangssal fran 1800-talet, ett fangelse pre-1820 och ett som byggdes strax efter enligt datidens nya moderna ideer. Kan ju vara intressant att jamfora, aven om fragan var vad man jamforde egentligen, for personligen kandes det som att bade Stirling och Inveraray missade malet med flera mil.
Ja, fangarna pa 1700-talet levde som rattor, det var skitigt och javligt, men VARFOR var det sa? Inte ett ord om datidens andliga syn pa sjalen och kroppen, straffideologin, synen pa brottslighet och brottslingen, ingenting. Det vore ju sa latt att lagga till "och sa var det for att fangelset inte var en straffinstitution i sig, det var en forvaringsplats tills det RIKTIGA straffet skulle verkstallas." Det var saklart ocksa en utstallning om hur tortyrliknande dessa straff var, men om igen, inte ett ord om varfor. "… man ansag bl a att det var den onda kroppen som skulle straffas for att rena sjalen och straffen var tvunget att verka avskrackande pa den stora massan for det var mycket svarare att fa fast den skyldige da an senare, det fanns ingen polis t ex." Man kunde ju ocksa lagga till att tortyr var en accepterad forhorsmetod for att man ansag det vara en del av straffet och det var ok att borja straffa redan fore rattegangen for sjalva misstanken i sig utgjorde enligt datidens rattsfilosofi en grad av skuld. Att fangarna i det "moderna" fangelset hade det sa mycket battre, med varme etc, var ju for att fangelset blev straffet i sig, nu skulle de inte sitta ett par veckor dar utan flera ar. Dessutom ansag man att straffet skulle ha en mer individualpreventiv verkan, att fangen skulle botgora sig. Genom att tillbringa all tid i ensamhet skulle fangen tanka igenom sina synder och angra sig. Typ. Och ja, folk deporterades fran UK till Australien, men VARFOR gjorde man det? Jo for att man behovde befolka den nya kolonin samtidigt som UK hade lagkonjunktur, och filosofin om den biologiske brottslingen borjade fa fotfaste sa man ville gora sig av med de daliga elementen. Osv, osv.
Jag vet att jag redan som liten alltid blev lika besviken efter besok pa dylika museum, for de visar alltid hur det var, men svarar aldrig pa VARFOR. Denna klarhet fick jag forst efter mina kriminologiska och juridiska studier, bade i skolan och pa egen hand. Det kanske bara ar jag som ar intresserad av helheten, vad vet jag, men det vore sa latt att fa in denna helhet pa ett lattsamt och lattillgangligt sett. Fast det kanske inte ar museernas syfte? De kanske stravar efter vara exploaterande, shockerande skrackkabinett och i sa fall lyckas de.
Hm, jag ser en jobbmojlighet har…
Efter en frusen lunch pa en blot parkbank vid hamnen knallade jag bort till Bell Tower, vars 10 klockor ar de nast tyngsta i varlden. Forstod inte vitsen med att titta pa tornet, for jag tankte rakt inte ga in, sa jag fortsatte raskt till Inveraray Castle. Dar bor duken av Argyll, tillika 'hovdingen' for klanen Campbell. Han ar snygg! Och gift. Slottet i sig var ratt ointressant, jag ar inte mycket for titta-vilka-fina-serviser-vi-fatt-fran-shanen-av-Indien och liknande, men det regnade ute sa jag tog en noggrann tur i vilket fall... Vapenhallen var cool i och for sig, med alla vapen arrangerade i olika monster, och blir man latt imponerad kunde man spana in Rob Roy's dirk och sporran i en monter, men om baltet ar autentiskt sa var karln antingen en pygme eller anorektisk.
Jag smog bitvis efter en grupp pensionarer och tjuvlyssnade pa deras guidning. I ett av rummen stod en sang. Dar hade en 14-arig Irlandsk, harpaspelande pojke mordats av irlandare for hundratals ar sedan for att han tjanstgjorde at "fienden". Han lades pa sangen sa duken kunde hitta honom dar. Sedan dess spokar han varje gang duken dor. Nar den nast forra dog i ett angransande rum hordes harpmusik, men dorren gick inte att oppna. Nar man kollade ut genom fonstret i rummet bredvid kom ljus fran pojkens rum. Plotsligt slutade harpan spela och i samma stund kunde man oppna dorren igen. Rummet sag ut precis som vanligt och ingen lampa var tand. Nar senaste duken dog foll en tavla, som han hatade, ner fran vaggen, skador syns nu bade pa tavlan och bordet den foll ner pa. Guiden avslutade med "jag vet inte om ni tror pa spoken, men…" En gammal tant sa till en annan: "Jag vet inte jag vad galler tavlan, men den forsta berattelsen tror jag pa. Jag kan kanna att han ar har." Eh…
Nar det blev uppehall knallade jag upp pa Dun Na Cuaiche (dar den har bilden ar tagen ifran). Det ar en 250m hog kulle bakom slottet. Mina bergsvandrarsvultna ben alskade varje steg och nar lungorna fattat att jag inte dor av lite motion sa fick jag in en stadig, flasande andning ocksa. Shit, man tappar verkligen kondition snabbt om man inte underhaller den… Pa toppen beundrade jag utsikten, tog lite kort och funderade over vad tornet dar uppe egentligen ar till for. Nar det ater borjade regna knallade jag ner igen.
At middag pa ett fiskcafe (eh..) vid hamnen. En jattetrevlig tant stod i koket och en butter man serverade. Vagade knappt prata med honom, sa jag at min fish&chips utan ketchup. Fisken var god dock och inte alls drankt i frityrsmet, vilket den latt kan bli.
Sedan akte jag buss hem igen, somnade som en baby pa kvallen och njot av traningsvarken dagen efter.
Puss och kram.
Carina
I Inveraray star kyrkan bokstavligen mitt i byn. Stans enda rondell gar runt den.
Jag akte buss dit. Framfor mig satt tre svenska whiskyexperter och pratade goobledygook. Det verkade handla om whisky, for varje gang vi passerade en namnskylt blev de helt exalterade. Varenda stalle var tydligen namn pa whiskysorter.
Vi akte genom Glen Croe och jag vred nacken ur led for att spana in Arrochar Alps, bergen jag tankt attackera harnast. Jag har knallat uppfor Ben Lomond, och det har ar bergen man ser pa andra sidan Loch Lomond. Nagra av dem ar Munros (over 900m), men alla ska tydligen handskas varsamt for de ar steniga och branta. Med tanke pa att jag inte tranat sedan December sa later det ju som en stralande forsta ovning… (Blogginlagg fran Ministry of Propaganda som fick det att vattnas i munnen pa mig forra aret finns har , har, har och har.)
Vadret var stralande storre delen av forra veckan – utom i sondags. Jag borjade darfor med att besoka halans fangelse, vilket nu ar ett museum. Ett overskattat sadant. Det har vunnit turistpriser och sant, men jag maste nog saga att jag tyckte Stirlings Old Prison var battre aven ur den synvinkeln. Dar blev man guidad i grupp av en galen fangvaktare, spelad av en skadis. Han berattade intressanta saker som inte stod pa skyltarna. I Inveraray fick man knalla runt pa egen hand. De har en rattegangssal fran 1800-talet, ett fangelse pre-1820 och ett som byggdes strax efter enligt datidens nya moderna ideer. Kan ju vara intressant att jamfora, aven om fragan var vad man jamforde egentligen, for personligen kandes det som att bade Stirling och Inveraray missade malet med flera mil.
Ja, fangarna pa 1700-talet levde som rattor, det var skitigt och javligt, men VARFOR var det sa? Inte ett ord om datidens andliga syn pa sjalen och kroppen, straffideologin, synen pa brottslighet och brottslingen, ingenting. Det vore ju sa latt att lagga till "och sa var det for att fangelset inte var en straffinstitution i sig, det var en forvaringsplats tills det RIKTIGA straffet skulle verkstallas." Det var saklart ocksa en utstallning om hur tortyrliknande dessa straff var, men om igen, inte ett ord om varfor. "… man ansag bl a att det var den onda kroppen som skulle straffas for att rena sjalen och straffen var tvunget att verka avskrackande pa den stora massan for det var mycket svarare att fa fast den skyldige da an senare, det fanns ingen polis t ex." Man kunde ju ocksa lagga till att tortyr var en accepterad forhorsmetod for att man ansag det vara en del av straffet och det var ok att borja straffa redan fore rattegangen for sjalva misstanken i sig utgjorde enligt datidens rattsfilosofi en grad av skuld. Att fangarna i det "moderna" fangelset hade det sa mycket battre, med varme etc, var ju for att fangelset blev straffet i sig, nu skulle de inte sitta ett par veckor dar utan flera ar. Dessutom ansag man att straffet skulle ha en mer individualpreventiv verkan, att fangen skulle botgora sig. Genom att tillbringa all tid i ensamhet skulle fangen tanka igenom sina synder och angra sig. Typ. Och ja, folk deporterades fran UK till Australien, men VARFOR gjorde man det? Jo for att man behovde befolka den nya kolonin samtidigt som UK hade lagkonjunktur, och filosofin om den biologiske brottslingen borjade fa fotfaste sa man ville gora sig av med de daliga elementen. Osv, osv.
Jag vet att jag redan som liten alltid blev lika besviken efter besok pa dylika museum, for de visar alltid hur det var, men svarar aldrig pa VARFOR. Denna klarhet fick jag forst efter mina kriminologiska och juridiska studier, bade i skolan och pa egen hand. Det kanske bara ar jag som ar intresserad av helheten, vad vet jag, men det vore sa latt att fa in denna helhet pa ett lattsamt och lattillgangligt sett. Fast det kanske inte ar museernas syfte? De kanske stravar efter vara exploaterande, shockerande skrackkabinett och i sa fall lyckas de.
Hm, jag ser en jobbmojlighet har…
Efter en frusen lunch pa en blot parkbank vid hamnen knallade jag bort till Bell Tower, vars 10 klockor ar de nast tyngsta i varlden. Forstod inte vitsen med att titta pa tornet, for jag tankte rakt inte ga in, sa jag fortsatte raskt till Inveraray Castle. Dar bor duken av Argyll, tillika 'hovdingen' for klanen Campbell. Han ar snygg! Och gift. Slottet i sig var ratt ointressant, jag ar inte mycket for titta-vilka-fina-serviser-vi-fatt-fran-shanen-av-Indien och liknande, men det regnade ute sa jag tog en noggrann tur i vilket fall... Vapenhallen var cool i och for sig, med alla vapen arrangerade i olika monster, och blir man latt imponerad kunde man spana in Rob Roy's dirk och sporran i en monter, men om baltet ar autentiskt sa var karln antingen en pygme eller anorektisk.
Jag smog bitvis efter en grupp pensionarer och tjuvlyssnade pa deras guidning. I ett av rummen stod en sang. Dar hade en 14-arig Irlandsk, harpaspelande pojke mordats av irlandare for hundratals ar sedan for att han tjanstgjorde at "fienden". Han lades pa sangen sa duken kunde hitta honom dar. Sedan dess spokar han varje gang duken dor. Nar den nast forra dog i ett angransande rum hordes harpmusik, men dorren gick inte att oppna. Nar man kollade ut genom fonstret i rummet bredvid kom ljus fran pojkens rum. Plotsligt slutade harpan spela och i samma stund kunde man oppna dorren igen. Rummet sag ut precis som vanligt och ingen lampa var tand. Nar senaste duken dog foll en tavla, som han hatade, ner fran vaggen, skador syns nu bade pa tavlan och bordet den foll ner pa. Guiden avslutade med "jag vet inte om ni tror pa spoken, men…" En gammal tant sa till en annan: "Jag vet inte jag vad galler tavlan, men den forsta berattelsen tror jag pa. Jag kan kanna att han ar har." Eh…
Nar det blev uppehall knallade jag upp pa Dun Na Cuaiche (dar den har bilden ar tagen ifran). Det ar en 250m hog kulle bakom slottet. Mina bergsvandrarsvultna ben alskade varje steg och nar lungorna fattat att jag inte dor av lite motion sa fick jag in en stadig, flasande andning ocksa. Shit, man tappar verkligen kondition snabbt om man inte underhaller den… Pa toppen beundrade jag utsikten, tog lite kort och funderade over vad tornet dar uppe egentligen ar till for. Nar det ater borjade regna knallade jag ner igen.
At middag pa ett fiskcafe (eh..) vid hamnen. En jattetrevlig tant stod i koket och en butter man serverade. Vagade knappt prata med honom, sa jag at min fish&chips utan ketchup. Fisken var god dock och inte alls drankt i frityrsmet, vilket den latt kan bli.
Sedan akte jag buss hem igen, somnade som en baby pa kvallen och njot av traningsvarken dagen efter.
Puss och kram.
Carina
Lite av varje
Borjar bli smatt vansinnig pa att blogga fran bibblan. Deras sakerhetssystem tillater nastan ingenting! Sa fort jag skriver ett lite langre inlagg sa vagrar den posta for att det ar "for manga fula ord". Vafanihelvetesjavlar! Losningen vore ju att blogga pa engelska, men da finns ju ingen vits med att ha den svenska bloggen... Losningen tror jag istallet ar att maila inlagget till hotmail, fiska upp det pa jobbet och posta dar, for dar har de inget fula-ord-forbud men vill de inte att man anvander disketter, vilket man kan forsta. Krangligt, jovisst serru.
Ser fram emot ikvall. Det ska komma en grupp missionarer fran USA och stanna en vecka. William placerade tva av damerna i mitt rum, han trodde det skulle passa mig... Ha, ha, fragan ar om det passar dem. Tydligen kommer de fran en frikyrka som ar valdigt konservativ. Jomentjena. Vi far val se hur lange de star ut med oss moderna manniskor... :)
NU kanner jag mig forresten hemmstadd "pa riktigt". Har fatt bankkortet och har satt in lite kosing sa jag slipper betala 30 spann varje gang jag gor ett uttag. Smidigt att satta in pengar; de drar kortet och jag slar koden, inga blanketter och sant. Nagot for Nordea? Trots allt, det ar ju sa man satter in pengar pa ICA-banken odyl, sa varfor skulle det inte funka pa en vanlig bank?
Valet ar over och jag tycker det ar lite trist. Det har varit skitskoj att folja! Britternas torra humor ar fantastisk och valreklamen har fatt mig att skratta flera ganger. ("Vill du vakna upp med den har mannen pa fredag?" och sa en narbild pa Ron Howard. Eh, naaa. A andra sidan vill jag inte vakna upp bredvid Tony Blair heller... brrr.) For att inte tala om intervjuerna pa tv.
OH, det ringde en man i fredags och nar mannen han sokte inte var pa kontoret sa borjade han prata med mig istallet. Han var jattetrevlig! Han tyckte jag lat trevlig och foreslog att jag skulle komma till London istallet, jag vantade bara pa att han skulle bjuda ut mig... Hi, hi, det ar kul med lite telefonflirt!
Ser fram emot ikvall. Det ska komma en grupp missionarer fran USA och stanna en vecka. William placerade tva av damerna i mitt rum, han trodde det skulle passa mig... Ha, ha, fragan ar om det passar dem. Tydligen kommer de fran en frikyrka som ar valdigt konservativ. Jomentjena. Vi far val se hur lange de star ut med oss moderna manniskor... :)
NU kanner jag mig forresten hemmstadd "pa riktigt". Har fatt bankkortet och har satt in lite kosing sa jag slipper betala 30 spann varje gang jag gor ett uttag. Smidigt att satta in pengar; de drar kortet och jag slar koden, inga blanketter och sant. Nagot for Nordea? Trots allt, det ar ju sa man satter in pengar pa ICA-banken odyl, sa varfor skulle det inte funka pa en vanlig bank?
Valet ar over och jag tycker det ar lite trist. Det har varit skitskoj att folja! Britternas torra humor ar fantastisk och valreklamen har fatt mig att skratta flera ganger. ("Vill du vakna upp med den har mannen pa fredag?" och sa en narbild pa Ron Howard. Eh, naaa. A andra sidan vill jag inte vakna upp bredvid Tony Blair heller... brrr.) For att inte tala om intervjuerna pa tv.
OH, det ringde en man i fredags och nar mannen han sokte inte var pa kontoret sa borjade han prata med mig istallet. Han var jattetrevlig! Han tyckte jag lat trevlig och foreslog att jag skulle komma till London istallet, jag vantade bara pa att han skulle bjuda ut mig... Hi, hi, det ar kul med lite telefonflirt!
6 May 2005
Hogflygande planer infor helgen
Hur ofta hander det att kontoret totaldor kl 3?! Telefonblocket ar tomt, alla uppgifter gjorda, chefen slar knut pa sig sjalv for att hitta pa uppgifter och... ja, sa jag letade lite lagenheter pa natet. Och nu skriver jag en snabblogg. Kunde man inte bara fa ga hem...?
Har ett STORT problem infor helgen. Celtic spelar sista hemmamatchen pa sondag. Jag blir galen om jag inte far vandra i bergen snart. Jag MASTE till banken pa lordag och skulle behova en tunn jacka ocksa. Enda dagen att vandra blir da sondag... Jo, det blir sa. Jag har ingen biljett till matchen i vilket fall och aven om jag skulle fa en utanfor sa kostar den ju typ £25. Bussen till Arrochar gar pa £5.80 - tur och retur. Tankte knalla uppfor Beinn Narnain och kanske ta en tur over till The Cobbler ocksa. Det ar ett stenigt och brant Munro sa det kanns ju som en perfekt mjukstart, med tanke pa att jag inte tranat sedan i borjan av Januari... Fick blodad tand efter utflykten i sondags (postar inlagget senare) da jag knallade uppfor en kulle. Mina fotter har saknat det!
Yay... nu ar det bara 40 minuter kvar... dax att sluta knattra och latsas att jag jobbar...
Har ett STORT problem infor helgen. Celtic spelar sista hemmamatchen pa sondag. Jag blir galen om jag inte far vandra i bergen snart. Jag MASTE till banken pa lordag och skulle behova en tunn jacka ocksa. Enda dagen att vandra blir da sondag... Jo, det blir sa. Jag har ingen biljett till matchen i vilket fall och aven om jag skulle fa en utanfor sa kostar den ju typ £25. Bussen till Arrochar gar pa £5.80 - tur och retur. Tankte knalla uppfor Beinn Narnain och kanske ta en tur over till The Cobbler ocksa. Det ar ett stenigt och brant Munro sa det kanns ju som en perfekt mjukstart, med tanke pa att jag inte tranat sedan i borjan av Januari... Fick blodad tand efter utflykten i sondags (postar inlagget senare) da jag knallade uppfor en kulle. Mina fotter har saknat det!
Yay... nu ar det bara 40 minuter kvar... dax att sluta knattra och latsas att jag jobbar...
4 May 2005
Gladjens dag for en fotbollssupporter
Igar skramde jag slag pa halva vandrarhemmet. Herregud, Liverpool-Chelsea, returmatch i semifinalen i Champions League, jag ar Liverpoolare, det ar KLART jag inte kan se matchen under tystnad!!!
Vid ett tillfalle kom kines/amerikanskan in och rynkade nasan; "that's not how women behave". Jag bara skrattade at henne. En fotbollssupporter har inget kon.
Idag ar jag av forklariga skal pa stralande humor (Liverpool vann 1-0). An battre blev livet nar chefen for 10 minuter sedan meddelade att jag nu har en biljett till Hearts borta nasta sondag. Jag ska pa bortamatch med Celtic! (Jag vagar dock inte rakna ut om vi kan sakra titeln dar... det ar sa mycket omutifallatt...) Han moter upp mig i Edinburgh och vi ska ga pa Celticpub fore matchen.
Hm, det ar nastan sa att jag funderar pa att investera i en matchtroja trots allt... om jag blundar sa kanske jag tror att jag har rad.
Vid ett tillfalle kom kines/amerikanskan in och rynkade nasan; "that's not how women behave". Jag bara skrattade at henne. En fotbollssupporter har inget kon.
Idag ar jag av forklariga skal pa stralande humor (Liverpool vann 1-0). An battre blev livet nar chefen for 10 minuter sedan meddelade att jag nu har en biljett till Hearts borta nasta sondag. Jag ska pa bortamatch med Celtic! (Jag vagar dock inte rakna ut om vi kan sakra titeln dar... det ar sa mycket omutifallatt...) Han moter upp mig i Edinburgh och vi ska ga pa Celticpub fore matchen.
Hm, det ar nastan sa att jag funderar pa att investera i en matchtroja trots allt... om jag blundar sa kanske jag tror att jag har rad.
3 May 2005
Skumraskaffarer
Jag gillar inte mitt jobbs affarside. Nu ska de "testa" en kampanj for att se om den "gar igenom", d.v.s. om den klarar sig utan att bli falld...
Vad den gar ut pa? Jo, man annonserar om "adult"-bilder och over hela annonsen star "Fri idag". Kruxet ar att i minitext i villkoren sa star att man samtidigt signar upp sig till att prenumerara pa dessa bilder och fr o m imorgon sa dras 10 pund per bild...
Jag maste hitta ett nytt jobb snarare an jag trodde. Jag klarar inte det har. Etiskt. Jag kan inte jobba i en business som jag personligen betraktar som olaglig - atminstone borde den vara det, sa har kan man val inte fa lura folk!?!
Vad den gar ut pa? Jo, man annonserar om "adult"-bilder och over hela annonsen star "Fri idag". Kruxet ar att i minitext i villkoren sa star att man samtidigt signar upp sig till att prenumerara pa dessa bilder och fr o m imorgon sa dras 10 pund per bild...
Jag maste hitta ett nytt jobb snarare an jag trodde. Jag klarar inte det har. Etiskt. Jag kan inte jobba i en business som jag personligen betraktar som olaglig - atminstone borde den vara det, sa har kan man val inte fa lura folk!?!
Subscribe to:
Posts (Atom)
