1. Vad har du för laster?
Oj... hockey, fotboll, godis, internet (ska bara kolla en grej...), DVDs, pocketböcker (har portat mig själv från pocketshop tills jag läst det jag redan har i bokhyllan), just nu har jag även lussekatslast...
2. Vilken av dina dåliga egenskaper ändrar du helst på?
Hade jag "helst" ändrat på den så hade den redan ändrats på. Inte för att jag vet med vilken motivation, men godis skulle man ju lugnt behöva ändra på, vilket inte betyder att jag vill göra det.
3. Finns det någon egenskap hos andra människor som får ditt blodtryck att rusa i höjden?
Inskränkt konservatism och vad Merton skulle kalla "Ritualism", när man förlorat målet men håller stenhårt på medlen. Se ex. paragrafryttare, byråkrater, folk som blint lyder order och andra som slutat tänka själva.
4. Är summan av laster konstant?
Absolut inte, de skiftar ständigt. Inte ens grundlasterna är konstant, för nu är inte hockey en lika stor last so för två år sedan.
31 October 2003
27 October 2003
Lättad trots bly i skallen
1 starköl och 2 starkcider, hemgång kvart över åtta, i säng halv elva och... blykeps idag. Ska man tolka det som att man INTE är född till festprisse?
Men fan vad vi är bra. SM-guld i herrfotboll, SM-guld i damfotboll - Djurgården ÄR helt enkelt bäst!
Min hjärna orkar inte idag. Jag skippar att blogga.
P.S Men jag ÄR rik. Det VAR ingen gammal tants räkningar som hamnat fel, det var Erasmus-stipendiet som kommit rätt. :-) Niotusen spänn jag inte räknat med, tackar, tackar. Nu kan jag sluta ha ångest över hur jag skulle kunnat hosta upp 8 lax att betala tillbaka till CSN (tjänade för mycket härom året. Jävla idioter, om pengarna ändå gått till lyxliv hade jag kunnat förstå krav på återbetalning, men det var ju bara för att klara räkningarna!). Nu är den matematiken löst och Carina kan börja andas normalt igen. :-)
Men fan vad vi är bra. SM-guld i herrfotboll, SM-guld i damfotboll - Djurgården ÄR helt enkelt bäst!
Min hjärna orkar inte idag. Jag skippar att blogga.
P.S Men jag ÄR rik. Det VAR ingen gammal tants räkningar som hamnat fel, det var Erasmus-stipendiet som kommit rätt. :-) Niotusen spänn jag inte räknat med, tackar, tackar. Nu kan jag sluta ha ångest över hur jag skulle kunnat hosta upp 8 lax att betala tillbaka till CSN (tjänade för mycket härom året. Jävla idioter, om pengarna ändå gått till lyxliv hade jag kunnat förstå krav på återbetalning, men det var ju bara för att klara räkningarna!). Nu är den matematiken löst och Carina kan börja andas normalt igen. :-)
25 October 2003
Snacka om nyheter
Ska man tolka denna artikel som att Lombrosos teori om att kriminalitet är biologiskt ärftligt i högsta grad är levande i dagens debatt? Intressant.
Den här artikeln i sin tur fick mig att leende minnas mitt år i Skottland. Innan jag hunnit lära mig skillnaderna i Common law och Civil law länderna tog jag liksom för givet att allt var "ungefär som i Sverige" och godkände i princip all bevisning professorn räknade upp i första provet... I Common law länderna måste bevis godkännas av domstolen för att få läggas fram, I Sverige har vi vad som kallas "fri bevisföring" vilket innebär at du får lägga fram vad du vill, men sedan kommer domstolen fästa olika värde vid det beroende på omständigheterna kring hur det uppkommit etc. USA skulle garanterat inte tillåta detta DNA-bevis, men Skottland skulle med all sannolikhet göra det, eftersom det skulle vara "orimligt" att INTE göra det, eftersom det är så pass avgörande för fallet och snedstegen kring uppkomsten inte är alltför allvarliga. Altins utbrott är såklart ett spel för galleriet, för han SKA ju försvara killen så gott det går...
Den här diskussionen är intressant! Men vad som är mest intressant är nog omröstningen. Ifall man antar att folk svarat ärligt så har vi en 50/50 situation med kvinnor som kan tänka sig att prostituera sig. Ungefär lika för männen! Camilla Henemark har en poäng; "Det är min kropp och jag bestämmer vad jag ska göra med den." Så länge beslutet är rationellt taget tror jag inte jag har något problem med denna syssla faktiskt. Sedan kan jag ju tycka att det är beklagligt att behöva vara så drastisk att sälja sig själv, men det är kanske bara min egen uppfattning om min kropp och hur intimt jag tycker sådana akter är. Som en man sa en gång "vad är det väl egentligen för skillnad att sälja ut sig på verkstadsgolvet och i sängen. Vi är alla horor i det kapitalistiska samhället." Ok, han var halvt kommunist, men ändå. Det är bara ett exempel, Helge. Men... det var ju just det där med ett rationellt beslut, fast det kanske egentligen är en annan fråga än ifall själva skrået ska finnas eller inte.
Den här artikeln känns det som att jag läst förut... *suck* Att en "kyrka" kan kännas så hotande, det trodde jag vi hade växt ifrån 2003. Bästa argumentet kommer här:
"- Vi är för religionsfrihet, men vill inte ha religiösa byggnader som förfular vår stad, sade NSF:s talesman Tommy Gustavsson till TT före mötet."
*gapskratt* Var var ni när Stockholm byggde termosen vid Medborgarplatsen? Eller när de byggde Globen? Eller... just ja, 'religiösa' byggnader. Hm.. har ni sett Svenska kyrkans kyrka i Edsberg, eller i Sätra, eller Vällingby, eller...
Om det här har jag bara en sak att säga - Eeeuuuugggghhh!!!
Den här artikeln i sin tur fick mig att leende minnas mitt år i Skottland. Innan jag hunnit lära mig skillnaderna i Common law och Civil law länderna tog jag liksom för givet att allt var "ungefär som i Sverige" och godkände i princip all bevisning professorn räknade upp i första provet... I Common law länderna måste bevis godkännas av domstolen för att få läggas fram, I Sverige har vi vad som kallas "fri bevisföring" vilket innebär at du får lägga fram vad du vill, men sedan kommer domstolen fästa olika värde vid det beroende på omständigheterna kring hur det uppkommit etc. USA skulle garanterat inte tillåta detta DNA-bevis, men Skottland skulle med all sannolikhet göra det, eftersom det skulle vara "orimligt" att INTE göra det, eftersom det är så pass avgörande för fallet och snedstegen kring uppkomsten inte är alltför allvarliga. Altins utbrott är såklart ett spel för galleriet, för han SKA ju försvara killen så gott det går...
Den här diskussionen är intressant! Men vad som är mest intressant är nog omröstningen. Ifall man antar att folk svarat ärligt så har vi en 50/50 situation med kvinnor som kan tänka sig att prostituera sig. Ungefär lika för männen! Camilla Henemark har en poäng; "Det är min kropp och jag bestämmer vad jag ska göra med den." Så länge beslutet är rationellt taget tror jag inte jag har något problem med denna syssla faktiskt. Sedan kan jag ju tycka att det är beklagligt att behöva vara så drastisk att sälja sig själv, men det är kanske bara min egen uppfattning om min kropp och hur intimt jag tycker sådana akter är. Som en man sa en gång "vad är det väl egentligen för skillnad att sälja ut sig på verkstadsgolvet och i sängen. Vi är alla horor i det kapitalistiska samhället." Ok, han var halvt kommunist, men ändå. Det är bara ett exempel, Helge. Men... det var ju just det där med ett rationellt beslut, fast det kanske egentligen är en annan fråga än ifall själva skrået ska finnas eller inte.
Den här artikeln känns det som att jag läst förut... *suck* Att en "kyrka" kan kännas så hotande, det trodde jag vi hade växt ifrån 2003. Bästa argumentet kommer här:
"- Vi är för religionsfrihet, men vill inte ha religiösa byggnader som förfular vår stad, sade NSF:s talesman Tommy Gustavsson till TT före mötet."
*gapskratt* Var var ni när Stockholm byggde termosen vid Medborgarplatsen? Eller när de byggde Globen? Eller... just ja, 'religiösa' byggnader. Hm.. har ni sett Svenska kyrkans kyrka i Edsberg, eller i Sätra, eller Vällingby, eller...
Om det här har jag bara en sak att säga - Eeeuuuugggghhh!!!
24 October 2003
Jag är rik. Är jag?
Payday. Ringde talsvar för att kolla hur mycket lön och studiemedel jag fått. Döm om min förvåning när rösten säger en siffra som är DUBBELT så stor mot den jag trott! Bland alla poster fanns en som hette "Giroinbetalning 9310 kr". 9310!!! Nu vet jag inte vilken fot jag ska hoppa med. Har jag en hemlig sponsor? Är det Erasmus-stipendiet vi skulle få i efterhand, även om det låter orimligt stort..? Eller är det bara någon stackares räkningar som åkt vilse?
Förra gången detta hände, för ett par år sedan, var det en gammal tant i Vaxholm som betalat med postgiro och fått alla sina räkningar insatta hos mig. Hur går detta till? Jag fick ju hennes gireringslapp på posten och inte ett konto hade något som ens var en bråkdel lik mitt personkonto! Sånt här är läskigt. Nu vågar man ju inte betala räkningar längre. Synd att det är helg, men på måndag ska jag kolla upp det här. Hjälpa gamla faster Agdas räkningar rätt igen...
Om det ändå hade varit sisådär 3, 4 nollor till... då hade det fan varit värt att sticka med kosingen. Jamenvaddå, även om man åker in för det så talar vi inte livstid - sedan är det bara att skratta åt morgonpendlarna resten av livet. :-)
Hm, känns märkligt att vara rik och inte veta om man är det.
Förra gången detta hände, för ett par år sedan, var det en gammal tant i Vaxholm som betalat med postgiro och fått alla sina räkningar insatta hos mig. Hur går detta till? Jag fick ju hennes gireringslapp på posten och inte ett konto hade något som ens var en bråkdel lik mitt personkonto! Sånt här är läskigt. Nu vågar man ju inte betala räkningar längre. Synd att det är helg, men på måndag ska jag kolla upp det här. Hjälpa gamla faster Agdas räkningar rätt igen...
Om det ändå hade varit sisådär 3, 4 nollor till... då hade det fan varit värt att sticka med kosingen. Jamenvaddå, även om man åker in för det så talar vi inte livstid - sedan är det bara att skratta åt morgonpendlarna resten av livet. :-)
Hm, känns märkligt att vara rik och inte veta om man är det.
Fredagsfyran
1. När började du blogga?
Visste inte ens att det fanns före april i år. Började i September. Fast just såna här småtexter har jag iofs hela skrivbordslådan full av...
2. Varför började du blogga?
Är datoranalfabet och har i flera år varit ute efter en hemsida där jag kan samla alla texter jag har och ständigt skapar. Har försökt bygga en egen sida, men det är så svårt... och tar sån jäkla tid! Tyckte det här verkade vara ett bra alternativ, men jag vet inte längre. Här kan man inte skriva så långt. T o m en halv A4 blir jättelång med den här layouten och textstorleken! Detta begränsar möjligheterna enormt, så det känns som att det inte riktigt blev som jag tänkt. Det här heller.
3. Har ditt bloggande inneburit några fördelar?
Tja, eftersom det här forumet tvingar mig att skriva på ett annat sätt än jag gör i Word så antar jag att det ger någon erfarenhet... Känns inte som rätt medium att utveckla MITT skrivande i bara. Det behöver jag en hemsida till. Fast det är klart, nu har jag ju någonstans att skriva av mig, så jag antar att mina vänner funnit en fördel i att slippa en del mail...he,he.
4. Har ditt bloggande inneburit några nackdelar?
Ja, eftersom jag på nåt sätt MÅSTE skriva av mig så tar det tid från det skrivande jag gillar mycket mer. Det som kräver en hel A4. Och eftersom det här är spontanskriving kan jag inte påstå att jag bryr mig om vare sig redigering eller eftertänksamhet... det kanske märks! :-)
Visste inte ens att det fanns före april i år. Började i September. Fast just såna här småtexter har jag iofs hela skrivbordslådan full av...
2. Varför började du blogga?
Är datoranalfabet och har i flera år varit ute efter en hemsida där jag kan samla alla texter jag har och ständigt skapar. Har försökt bygga en egen sida, men det är så svårt... och tar sån jäkla tid! Tyckte det här verkade vara ett bra alternativ, men jag vet inte längre. Här kan man inte skriva så långt. T o m en halv A4 blir jättelång med den här layouten och textstorleken! Detta begränsar möjligheterna enormt, så det känns som att det inte riktigt blev som jag tänkt. Det här heller.
3. Har ditt bloggande inneburit några fördelar?
Tja, eftersom det här forumet tvingar mig att skriva på ett annat sätt än jag gör i Word så antar jag att det ger någon erfarenhet... Känns inte som rätt medium att utveckla MITT skrivande i bara. Det behöver jag en hemsida till. Fast det är klart, nu har jag ju någonstans att skriva av mig, så jag antar att mina vänner funnit en fördel i att slippa en del mail...he,he.
4. Har ditt bloggande inneburit några nackdelar?
Ja, eftersom jag på nåt sätt MÅSTE skriva av mig så tar det tid från det skrivande jag gillar mycket mer. Det som kräver en hel A4. Och eftersom det här är spontanskriving kan jag inte påstå att jag bryr mig om vare sig redigering eller eftertänksamhet... det kanske märks! :-)
23 October 2003
Kort efterlysning
Hur får man tag på kortfilmer? Jag har aldrig varit i denna situation och behövt ställa frågan förut. Kortfilmer har för mig varit de där trista, konstiga nollpoängarna kanal 2 pluttat in när de haft 40 minuter över. Nu finns det helt plötsligt ett flertal som jag faktiskt vill se!
Men hur får man tag i dem? Videobutiken? Kanske hyrs de ut för halva priset eftersom de är hälften så långa? Å andra sidan är Phonebooth hälften så lång som Sagan om Ringen... Kunde man inte göra samlingar? "3 kortfilmer av NN". Jag menar, man kan ju köpa novellsamlingar! Är det verkligen så att enda sättet är att lusläsa tv-tidningen varje vecka och se om någon dyker upp mellan Rapport och Plus? Suck... vad jobbigt det lät...
Hm... så, det går inte att få tag i dem, ändå delar man ut Oscars till dem varje år. Är det något slags kvalitetstämpel för tv-bolagen eller?
På tal om Oscars. Nu kommer jag låta som värsta meganörden men... jag ångrar faktiskt att jag inte spelat in Oscarsgalorna. Helt plötsligt känner jag för att kolla igenom en del gamla galor. Jag menar, det vore otroligt kul att se hur de där unga okända tog sig ut då. T ex Tom Cruise. Och gagsen mellan akterna. Och vem som vann vad - och reaktionerna, talen. Fan, om det är NÅN som vill bli av med sina band, slå en signal vetja! Ha, ha, skrattar fortfarande när jag tänker på chimpans-sketcherna det där året Jagad var på tapeten. "Search in every in-house, out-house, dog-house, pen-house..." De var så roliga.
Kortfilmer... vad kommer härnäst, kommer jag titta på Star Trek också..? Brrr.
Men hur får man tag i dem? Videobutiken? Kanske hyrs de ut för halva priset eftersom de är hälften så långa? Å andra sidan är Phonebooth hälften så lång som Sagan om Ringen... Kunde man inte göra samlingar? "3 kortfilmer av NN". Jag menar, man kan ju köpa novellsamlingar! Är det verkligen så att enda sättet är att lusläsa tv-tidningen varje vecka och se om någon dyker upp mellan Rapport och Plus? Suck... vad jobbigt det lät...
Hm... så, det går inte att få tag i dem, ändå delar man ut Oscars till dem varje år. Är det något slags kvalitetstämpel för tv-bolagen eller?
På tal om Oscars. Nu kommer jag låta som värsta meganörden men... jag ångrar faktiskt att jag inte spelat in Oscarsgalorna. Helt plötsligt känner jag för att kolla igenom en del gamla galor. Jag menar, det vore otroligt kul att se hur de där unga okända tog sig ut då. T ex Tom Cruise. Och gagsen mellan akterna. Och vem som vann vad - och reaktionerna, talen. Fan, om det är NÅN som vill bli av med sina band, slå en signal vetja! Ha, ha, skrattar fortfarande när jag tänker på chimpans-sketcherna det där året Jagad var på tapeten. "Search in every in-house, out-house, dog-house, pen-house..." De var så roliga.
Kortfilmer... vad kommer härnäst, kommer jag titta på Star Trek också..? Brrr.
Blandat småblogg
# Carina har precis upptäckt att saker blir JÄTTEintressant 2 dagar före tentan. Varför?! Det är liksom lite sent att lusläsa och fördjupa sig då. Man måste hålla sig inom det gula och markerade trots att man vill gå utanför och slicka i sig allt godis utanför linjerna också. Knäppt. För jag kommer ju knappast gå tillbaka och lusläsa sedan, då har jag nya kurser att hugga tag i.
# Tips från coachen; Om du har tesilar som blivit missfärgade (vem har inte det?) så funkar det faktiskt att ta ett glas med vatten, några tsk Citronsyra (finns i kryddhyllan på ICA) och låta silarna stå ett par timmar. Sedan går det jättelätt att rengöra dem med vanlig disksvamp! Mormors kurer funkar tydligen.
# Jag tror att jag har blivit hackad! Har inte kunnat komma upp på nätet på två dagar för att servern inte hittats. När jag kommit upp (har hänt tre gånger) kommer rutan upp som säger att jag är inloggad - fast det är inte mitt användarnamn!!! Shite... Fast nu är jag som synes inne. Tänker gå ur och logga in igen ett par gånger och se, blir det knas får man väl ringa supportern och erkänna att man inte har brandvägg. Typiskt.
# Jag är helt kär i Era!!! Finns det bara 3 skivor?!?!
# "You can take the girl out of Scotland, but you can't take Scotland out of the girl" - en sån perfekt text på ett glasunderlägg för en Scot-wannabee som jag. :-) Tack Jenny! (också ett Scot-wannabee, by the way...)
# Såg på Röda Rummet igår (medan jag käkade alltså, vad trodde ni) och blev lite lack på den överlägsna attityden gubbarna hade. Måste en bok vara tråkigt skriven för att vara bra litteratur? Det var nämligen kontentan av deras uttalanden. Och inte blev man sugen på att läsa deras torra förslag när litteratur-människorna såg ut som gamla dammiga relikar i ett ännu äldre, murrigt bibliotek. Däremot är jag oerhört sugen på att läsa Mazettis "Tarzans tårar" som jag såg på morgon-tv:n. Ingen ny Strindberg troligen. Tack och lov...
# Fast nu vaknade jag till! Till alla gamla dammiga, överlägsna kultursnobbar - GLÖM inte att Shakespeare var precis lika folklig som Nick Hornby och David Mamet på sin tid!!! HA! Eller han kanske också är för underhållande och ytlig i dessa gubbars ögon...
# Till samma middag såg jag Dr Phil. Patetiskt. Patetiskt att så uppenbart inte ha riktiga gäster i studion. Två perfektionister (i min roommates klass, faktiskt) var gifta. De var otroligt perfektionistiska med sitt yttre och livrädd för att släppa loss och göra bort sig. Jag menar, kvinnar öppnade dörren osminkad en gång och höll på att dö på kuppen. Dr Phil föreslog att hon skulle rufsa till sitt hår en gång, då höll mannen på att dö på kuppen. Dr Phil småpratar en kvart, sedan får de en utmaning att till helgen göra nåt totalt spontant och olikt dem själva. Mannen är mycket tveksam, kvinnan antar utmaningen lite väl enkelt... Ett klipp senare får man se hur deras helg var. OBS! Bara några dagar efter myspratet hos Dr Phil. Helt plötsligt går de på karaokebar, går på restaurang i myskläder och osminkade, moonwalkar på gatan och hjular i stadens centrum! Hallå!!! Är det NÅGON som tror två fobiska, tvångstänkande perfektionister ändrar sig så snabbt?! Här är ett gratis råd - Dr Phil är lika mycket underhållning, effektsökeri och fejk som Ricki Lake - och vem tar hennes råd på fullt allvar?
# Ikväll blir det fiskgryta. Fasligt vilka ideer man får när man sitter hemma en hel dag.
# Tips från coachen; Om du har tesilar som blivit missfärgade (vem har inte det?) så funkar det faktiskt att ta ett glas med vatten, några tsk Citronsyra (finns i kryddhyllan på ICA) och låta silarna stå ett par timmar. Sedan går det jättelätt att rengöra dem med vanlig disksvamp! Mormors kurer funkar tydligen.
# Jag tror att jag har blivit hackad! Har inte kunnat komma upp på nätet på två dagar för att servern inte hittats. När jag kommit upp (har hänt tre gånger) kommer rutan upp som säger att jag är inloggad - fast det är inte mitt användarnamn!!! Shite... Fast nu är jag som synes inne. Tänker gå ur och logga in igen ett par gånger och se, blir det knas får man väl ringa supportern och erkänna att man inte har brandvägg. Typiskt.
# Jag är helt kär i Era!!! Finns det bara 3 skivor?!?!
# "You can take the girl out of Scotland, but you can't take Scotland out of the girl" - en sån perfekt text på ett glasunderlägg för en Scot-wannabee som jag. :-) Tack Jenny! (också ett Scot-wannabee, by the way...)
# Såg på Röda Rummet igår (medan jag käkade alltså, vad trodde ni) och blev lite lack på den överlägsna attityden gubbarna hade. Måste en bok vara tråkigt skriven för att vara bra litteratur? Det var nämligen kontentan av deras uttalanden. Och inte blev man sugen på att läsa deras torra förslag när litteratur-människorna såg ut som gamla dammiga relikar i ett ännu äldre, murrigt bibliotek. Däremot är jag oerhört sugen på att läsa Mazettis "Tarzans tårar" som jag såg på morgon-tv:n. Ingen ny Strindberg troligen. Tack och lov...
# Fast nu vaknade jag till! Till alla gamla dammiga, överlägsna kultursnobbar - GLÖM inte att Shakespeare var precis lika folklig som Nick Hornby och David Mamet på sin tid!!! HA! Eller han kanske också är för underhållande och ytlig i dessa gubbars ögon...
# Till samma middag såg jag Dr Phil. Patetiskt. Patetiskt att så uppenbart inte ha riktiga gäster i studion. Två perfektionister (i min roommates klass, faktiskt) var gifta. De var otroligt perfektionistiska med sitt yttre och livrädd för att släppa loss och göra bort sig. Jag menar, kvinnar öppnade dörren osminkad en gång och höll på att dö på kuppen. Dr Phil föreslog att hon skulle rufsa till sitt hår en gång, då höll mannen på att dö på kuppen. Dr Phil småpratar en kvart, sedan får de en utmaning att till helgen göra nåt totalt spontant och olikt dem själva. Mannen är mycket tveksam, kvinnan antar utmaningen lite väl enkelt... Ett klipp senare får man se hur deras helg var. OBS! Bara några dagar efter myspratet hos Dr Phil. Helt plötsligt går de på karaokebar, går på restaurang i myskläder och osminkade, moonwalkar på gatan och hjular i stadens centrum! Hallå!!! Är det NÅGON som tror två fobiska, tvångstänkande perfektionister ändrar sig så snabbt?! Här är ett gratis råd - Dr Phil är lika mycket underhållning, effektsökeri och fejk som Ricki Lake - och vem tar hennes råd på fullt allvar?
# Ikväll blir det fiskgryta. Fasligt vilka ideer man får när man sitter hemma en hel dag.
21 October 2003
Alla lika alla olika
Såg ett nyhetsinslag på tv igår om att amerikanska humrar misstänktes ha kommit till Norge, beblandat sig med norska humrar och nu har en tredje ras, en mellanras, uppstått och detta upprörde vissa för att de fina norska respektive amerikanska humrarna degenererade. Vänta nu lite här... är det bara jag som tycker detta låter lite... rasistiskt? Är det så att rasism är ok så länge det gäller humrar, hästar och hundar men inte när det gäller människor? Varför skulle det i så fall inte vara ok bland människor? Eller varför skulle det vara ok bland humrarna? En hummer är en hummer är en hummer, eller? Jag måste fundera vidare på detta, det är en filosofi jag inte riktigt får att gå ihop...
Änglagård eller Dogville - samma håla
Dogville. Precis så är min erfarenhet av småorter. Och slutet är verkligen alla mobbades ultimata revansch. En handling jag inte tycker om, men liksom Eminems texter något jag definitivt tänkt... typ varje gång jag stött på en orättvisa.
Man skulle ju kunna hamna i en lång filosofering om makt och revansch och ifall livet vore bättre om och vem som förtjänar vad och vad som ursäktar vad och... ifall det ens är lösningen man VILL uppnå. Men det vore lite överpretentiöst att göra det, det fina är ju att varje människa kan ha sina tankar och teorier om detta.
F ö älskade jag sättet filmen är gjord på, sceneriet och valet av en ung, blond kvinna som outsidern. Genialt. Betyg: *****
Man skulle ju kunna hamna i en lång filosofering om makt och revansch och ifall livet vore bättre om och vem som förtjänar vad och vad som ursäktar vad och... ifall det ens är lösningen man VILL uppnå. Men det vore lite överpretentiöst att göra det, det fina är ju att varje människa kan ha sina tankar och teorier om detta.
F ö älskade jag sättet filmen är gjord på, sceneriet och valet av en ung, blond kvinna som outsidern. Genialt. Betyg: *****
20 October 2003
Festen som kom av sig
Förra året när DIF blev Svenska Mästare satt jag på ett bibliotek och grät och jublade så tyst jag kunde i halsduken framför datorn. Jag drack en äcklig apelsin-champagne och firade sedan med att gå på asiatisk filmfestival. Ensam. I år skulle jag vara på plats med tusentals andra, skrika och jubla tills jag tappade rösten och fira hela natten på en överfull krog tillsammans med alla mina Djurgårdsvänner. Punkt.
Jag förstår mig inte på vissa föräldrar. Hur kan man ta med sig två småchippar på en viktig match, ställa sig längst fram vid staketet på ståplats och sedan förvänta sig att få stå i lugn och ro? Mycket riktigt blir pappan upprörd när jublande killar nästan ramlar över dem vid 0-1 målet. Jag hade då redan upplyst honom om riskerna och föreslagit att de ska välja ett lugnare ställe, vilket det fanns gott av på vår stora sektion. Istället blir pappan upprörd mot mig och menar att det är mitt jobb att garantera hans killar säkerhet. Jag upplyste honom vänligt men bestämt att jag inte är någon barnvakt, att jag informerat honom om hans olämpliga placering och att det därmed är hans jävla (fast just det sa jag inte) ansvar som förälder att välja en säker plats för sina ungar. Den dumme fan insisterade att jag som publikvärd skulle se till att hans grabbar inte blev sönderklämda, att de hade rätt att stå var de ville och att han skulle hålla mig ansvarig om något hände småkillarna. Som sagt, jag förstår mig inte på vissa föräldrar. En intelligent varelse hade jag inte behövt upplysa att 1) jag som ensam individ inte kan hålla borta tusen glädjerusiga människor, 2) även om de i första led ser att det står småchippar framför dem så ser inte de i tredje och tjugofemte led detta och 3) att även om jag hölls ansvarig för killarnas skador så hjälper ju inte det, för killarna är redan skadade! Lustigt nog tog det tre mål, råd från tre olika publikvärdar samt ett obevekligt tryck mot slutet av matchen innan pappan förstod att han nog skulle flytta sina ungar till ett lugnare hörn. Suck.
Förra året blev firandet en fest (har jag hört) där spelarna kunde jubla, spexa och tacka från innerplan medan publiken firade på gungande läktare. Även då, liksom de flesta gånger DIF vunnit (hockey) och avancerat i ligorna (fotboll), börjades det snackas redan strax efter paus om att invadera planen. Prat, engagemang från supporterstyrelse, vädjan och allmän stämning har dock brukat få tanken att stanna vid just en tanke. I år fick beslutsamheten hjälp av en oerhört svag arenakonstruktion, stor publik och därigenom underbemannad säkerhetsstyrka. Så länge staketet håller finns hopp, när staketet brister finns inget att göra.
Adrenalinet hade tagit över euforin mer än tio minuter innan slutsignalen, när jag började inventera alla svaga punkter och människor i risk. När slutsignalen gick fick jag koncentrera mig på en kille som av trycket hamnade nere på marken och riskerade bli klämd av reklamskylten. Denne är av stabil plåt och hänger på räcket. Jag försökte lyfta på skylten så killen kunde kravla under. Han ligger på rygg, hundratals människor trycker på, släpper jag skylten kommer den nagla fast honom vid marken rakt över halsen. Våra ögon möts en kort mikrosekund och jag ser att killen förstått allvaret och är rädd. Jag får loss skylten, killen kravlar ut, staketet brister i samma sekund strax bredvid mig och… tja, det var det. Resten av tiden är det bara att fokusera på folkmassan och vara uppmärksam på ifall någon håller på att trampas ned, klämmas eller generellt skadar sig. Vi är inga poliser, vi kan inte hindra en folkmassa. Även om vissa griniga gubbar tror/förväntar sig annorlunda.
Koncentrationen och adrenalinet får euforin och glädjen att rinna ur kroppen i en handvändning. Det tog nästan en timme innan jag började förstå att vi faktiskt blivit mästare – och att jag var där! Tröttheten kom som ett smörpass när journalisterna äntligen börjat skingra sig i korridoren och vi kunde komma in och byta om. Det är overkligt tyst och lugnt i vårt omklädningsrum. Någon försöker sig på en SM-guldssång, men de flesta är för möra för att haka på. Med en blomkvast jag fått av ordföranden i näven äntrar jag bussen. Hungern (är nu 9 timmar sedan vi åt) och tröttheten gör att jag äter en smörgås, sedan dåsar jag till. Innan vi ens lämnat Örjans Vall.
När vi kommer tillbaka till Stockholm fixar jag skjuts till en busstation. Vi är fyra stycken i bilen, samtliga är jätteglada över att vi vunnit, men ingen tänker festa natten igenom. Faktum är att ingen tänker festa alls. Vi ska upp dagen efter, det är sent och vi behöver våra få timmar av sömn. Vi skrattar i kör – är det här ett tecken på att vi blivit vuxna?!? Sanningen är att jag inte ens kände för att gå ut. Bara tanken på att jubla runt på en krog och hinka bira fick mig att gäspa. Vi vann, men någonstans bland alla känslor och sinnesstånd i slutet av matchen kom liksom festen av sig. Vad synd. Jag hade sett fram emot det här.
Å andra sidan är siktet inställt på söndag, efter Öster-matchen. DÅ ska vi äta gott, dricka gott och verkligen FIRA! Om det inte blir för sent.
Jag förstår mig inte på vissa föräldrar. Hur kan man ta med sig två småchippar på en viktig match, ställa sig längst fram vid staketet på ståplats och sedan förvänta sig att få stå i lugn och ro? Mycket riktigt blir pappan upprörd när jublande killar nästan ramlar över dem vid 0-1 målet. Jag hade då redan upplyst honom om riskerna och föreslagit att de ska välja ett lugnare ställe, vilket det fanns gott av på vår stora sektion. Istället blir pappan upprörd mot mig och menar att det är mitt jobb att garantera hans killar säkerhet. Jag upplyste honom vänligt men bestämt att jag inte är någon barnvakt, att jag informerat honom om hans olämpliga placering och att det därmed är hans jävla (fast just det sa jag inte) ansvar som förälder att välja en säker plats för sina ungar. Den dumme fan insisterade att jag som publikvärd skulle se till att hans grabbar inte blev sönderklämda, att de hade rätt att stå var de ville och att han skulle hålla mig ansvarig om något hände småkillarna. Som sagt, jag förstår mig inte på vissa föräldrar. En intelligent varelse hade jag inte behövt upplysa att 1) jag som ensam individ inte kan hålla borta tusen glädjerusiga människor, 2) även om de i första led ser att det står småchippar framför dem så ser inte de i tredje och tjugofemte led detta och 3) att även om jag hölls ansvarig för killarnas skador så hjälper ju inte det, för killarna är redan skadade! Lustigt nog tog det tre mål, råd från tre olika publikvärdar samt ett obevekligt tryck mot slutet av matchen innan pappan förstod att han nog skulle flytta sina ungar till ett lugnare hörn. Suck.
Förra året blev firandet en fest (har jag hört) där spelarna kunde jubla, spexa och tacka från innerplan medan publiken firade på gungande läktare. Även då, liksom de flesta gånger DIF vunnit (hockey) och avancerat i ligorna (fotboll), börjades det snackas redan strax efter paus om att invadera planen. Prat, engagemang från supporterstyrelse, vädjan och allmän stämning har dock brukat få tanken att stanna vid just en tanke. I år fick beslutsamheten hjälp av en oerhört svag arenakonstruktion, stor publik och därigenom underbemannad säkerhetsstyrka. Så länge staketet håller finns hopp, när staketet brister finns inget att göra.
Adrenalinet hade tagit över euforin mer än tio minuter innan slutsignalen, när jag började inventera alla svaga punkter och människor i risk. När slutsignalen gick fick jag koncentrera mig på en kille som av trycket hamnade nere på marken och riskerade bli klämd av reklamskylten. Denne är av stabil plåt och hänger på räcket. Jag försökte lyfta på skylten så killen kunde kravla under. Han ligger på rygg, hundratals människor trycker på, släpper jag skylten kommer den nagla fast honom vid marken rakt över halsen. Våra ögon möts en kort mikrosekund och jag ser att killen förstått allvaret och är rädd. Jag får loss skylten, killen kravlar ut, staketet brister i samma sekund strax bredvid mig och… tja, det var det. Resten av tiden är det bara att fokusera på folkmassan och vara uppmärksam på ifall någon håller på att trampas ned, klämmas eller generellt skadar sig. Vi är inga poliser, vi kan inte hindra en folkmassa. Även om vissa griniga gubbar tror/förväntar sig annorlunda.
Koncentrationen och adrenalinet får euforin och glädjen att rinna ur kroppen i en handvändning. Det tog nästan en timme innan jag började förstå att vi faktiskt blivit mästare – och att jag var där! Tröttheten kom som ett smörpass när journalisterna äntligen börjat skingra sig i korridoren och vi kunde komma in och byta om. Det är overkligt tyst och lugnt i vårt omklädningsrum. Någon försöker sig på en SM-guldssång, men de flesta är för möra för att haka på. Med en blomkvast jag fått av ordföranden i näven äntrar jag bussen. Hungern (är nu 9 timmar sedan vi åt) och tröttheten gör att jag äter en smörgås, sedan dåsar jag till. Innan vi ens lämnat Örjans Vall.
När vi kommer tillbaka till Stockholm fixar jag skjuts till en busstation. Vi är fyra stycken i bilen, samtliga är jätteglada över att vi vunnit, men ingen tänker festa natten igenom. Faktum är att ingen tänker festa alls. Vi ska upp dagen efter, det är sent och vi behöver våra få timmar av sömn. Vi skrattar i kör – är det här ett tecken på att vi blivit vuxna?!? Sanningen är att jag inte ens kände för att gå ut. Bara tanken på att jubla runt på en krog och hinka bira fick mig att gäspa. Vi vann, men någonstans bland alla känslor och sinnesstånd i slutet av matchen kom liksom festen av sig. Vad synd. Jag hade sett fram emot det här.
Å andra sidan är siktet inställt på söndag, efter Öster-matchen. DÅ ska vi äta gott, dricka gott och verkligen FIRA! Om det inte blir för sent.
SM-GULD, SM-GULD, SM-GUUUUULD!!!
Är för trött för att orka skriva, kan bara konstatera - vi är nu officiellt bäst!
God natt
God natt
18 October 2003
Måste sova, måste sova, måste sova
Oh, shit, shit, shit! Har jag fått med mig allt? Långkallingar, handskar, mössa, halsduk, mössa, halsduk..? Frukt! Vilka böcker kan jag plugga i på resan? Nej inte den, den kräver koncentration... Oh, shit, nu är klockan snart halv elva, jag skulle ha varit i säng för över en timme sedan. Bara fem timmar innan jag ska upp. 03.30 - vakna, 04.17 buss in till Centralen, 05.01 - nattbuss anländer Valhallavägen, 06.00 - buss (minibuss?) avgår Stadion mot HALMSTAD! Bränt tre Midnight Oil skivor - check, Era - halv check, den andra ville inte, Cranberries, sådärja, lite ny musik i lurarna. Något mer? JA, ställa videon! När är sportnytt? På vilka kanaler? Ska jag spela in dammatchen på eftermiddagen? Njae... nä fan, jag kommer veta hur det går i alla fall. Oh shit, nu MÅSTE jag gå och sova. Ämenvafannurå!?! Vilka grannar är de som har fest? NU!?! Jag måste ju sova! Om jag förbereder mackorna nu... är de ännu saggigare imorgon. Ok, glöm det. KAMERAN! Puh, tänk om jag glömt... Ok, Era-bränningen får ett andra försök. SEDAN måste jag lägga mig.
Oh shit, imorgon... vi kan säkra... och jag kommer vara där.... tänk om.... oh, shit, shit, shit!
Oh shit, imorgon... vi kan säkra... och jag kommer vara där.... tänk om.... oh, shit, shit, shit!
17 October 2003
Fredagsfyran
Är det här den kollektiva "Analysera-och-lär-känna-din-bloggare"-veckan? Inte nog med att den engelska friday Five snokar runt i ens inre - den svenska varianten ger ju verkligen näring åt alla djupa Freudianer! Bara de håller sig borta från min blog, så...
1. Skulle du vara en superhjälte eller en superskurk? Förklara gärna.
Det är svårt. Skurkarna är ju lite mer spännande, med deras personligheter och förmåga att helt strunta i spelregler. Hjältarna har ett otroligt ansvar med sina superkrafter och som hjältar måste de vara goda, alltid. Trots allt... jag skulle vara superhjälte. Jag har svårt att vara så hänsynslös som en superskurk skulle behöva vara, dessutom har jag ett väldigt rättvisetänkande inom mig, att stå på de svagas sida och stå upp mot "de dumma". Det är nog inte för inte som jag valde att bli jurist i stället för knarkkung...
2. Vilken sorts fordon skulle du helst vilja använda dig av?
En husbil, så jag kan sticka var som helst och inte behöva bry mig om var jag ska bo, eller om jag har råd. Har jag taskigt med pengar är det bara att stanna lite längre.
3. Hur mår dina krukväxter?
Vilka krukväxter? Att vattna är en sak, men de växer ju ur krukorna och enligt mamma ska de planteras om också - och det är skittrist! Så när jag kom hem beslöt jag att skippa den inredningsdetaljen. Har en basilika i ett glas i köket, och den verkar må ok. Får vatten när den är torr, ungefär.
4. Hur ser det ut på bankontot såhär ungefär en vecka innan de normala utbetalningsdagarna?
Det ser balanserat ut. Hade 300 igår och det är en vecka kvar. Tjoho! Fast nu var jag tvungen att föra över 300 från sparkontot lik förbannat, för vi hade tänkt att DIF tar guld nästa söndag och då ska vi ut och fira på fin restaurang, men det måste betalas nu på söndag och de pengarna hade jag inte bland de där 300.... men förutom den oförutsedda utgiften så tycker jag att jag lyckats balansera bra!
1. Skulle du vara en superhjälte eller en superskurk? Förklara gärna.
Det är svårt. Skurkarna är ju lite mer spännande, med deras personligheter och förmåga att helt strunta i spelregler. Hjältarna har ett otroligt ansvar med sina superkrafter och som hjältar måste de vara goda, alltid. Trots allt... jag skulle vara superhjälte. Jag har svårt att vara så hänsynslös som en superskurk skulle behöva vara, dessutom har jag ett väldigt rättvisetänkande inom mig, att stå på de svagas sida och stå upp mot "de dumma". Det är nog inte för inte som jag valde att bli jurist i stället för knarkkung...
2. Vilken sorts fordon skulle du helst vilja använda dig av?
En husbil, så jag kan sticka var som helst och inte behöva bry mig om var jag ska bo, eller om jag har råd. Har jag taskigt med pengar är det bara att stanna lite längre.
3. Hur mår dina krukväxter?
Vilka krukväxter? Att vattna är en sak, men de växer ju ur krukorna och enligt mamma ska de planteras om också - och det är skittrist! Så när jag kom hem beslöt jag att skippa den inredningsdetaljen. Har en basilika i ett glas i köket, och den verkar må ok. Får vatten när den är torr, ungefär.
4. Hur ser det ut på bankontot såhär ungefär en vecka innan de normala utbetalningsdagarna?
Det ser balanserat ut. Hade 300 igår och det är en vecka kvar. Tjoho! Fast nu var jag tvungen att föra över 300 från sparkontot lik förbannat, för vi hade tänkt att DIF tar guld nästa söndag och då ska vi ut och fira på fin restaurang, men det måste betalas nu på söndag och de pengarna hade jag inte bland de där 300.... men förutom den oförutsedda utgiften så tycker jag att jag lyckats balansera bra!
16 October 2003
Filmrecensioner
Down with love (Renee Zellweger, Ewan McGregor)
En kvinnlig författare från ingenstans släpper en bok där kvinnor uppmanas att frigöra sex från kärlek, lära sig att man inte behöver älska den man pippar med utan att "njuta av sex på mäns vis" och därmed även få tid till en yrkeskarriär. Detta utspelar sig på hemmafruarnas tidiga 60-tal så mansvärlden blir förstås oerhört provocerad. En reporter på herrtidningen "No" bestämmer sig för att snärja kvinnan och få henne att avslöja sig själv - d.v.s. bli kär i honom. I en sidohistoria, som troligen bara är inskriven för att få till den farsartade stämningen, försöker reporterns vän och författarinnans redigerare få ihop det.
Storyn är såklart tunnare än Zellwegers midjemått och skämten tamare än McGregors personlighet, vilket är helt i linje med den typ av 60-talsfilm man försökt skapa. Jag kan bara inte klura ut ifall detta är en parodi, ifall man försökt göra en modern 60-talsfilm eller om man försökt göra en 60-talsfilm på 60-talsvis. Enligt filmmakarna (i tidningen Empire) sökte man uppnå det sistnämnda. Synd. Isåfall har man lyckats omvandla en myskitchig feel good-era till en totalt okitchig såpbubbla. Som parodi faller den platt eftersom skämten och företeelserna bara dras ut halvvägs och därmed aldrig når parodiskämt-status. Ett försök att göra en modern 60-talskomedi hade däremot ursäktat allt från den tillkämpade storyn och de illa uppbyggda skämten till den totala bristen i att återskapa den fluffiga, fånleende stämningen. Vill ni veta hur det kunde ha sett ut, när det funkar; gå till videobutiken och hyr vad som helst med Rock Hudson & Doris Day.
Betyg: **
(Den andre stjärnan p.g.a. den otroligt snygge Ewan McGregor, det enda skälet till att jag såg klart skitfilmen och därmed kunde betygsätta den.)
Finding Nemo (Ellen DeGeneres, Albert Brooks)
Livet är tufft för en liten fisk. Av alla tusen ägg fiskparet får överlever bara ett. Mamman dör tidigt och kvar är den överbeskyddande pappan och den politiskt korrekte sonen med fysiskt handikapp. Sonen börjar skolan och så fort han får lämna hemmets skyddade verkstad tar han sig vatten över huvudet (...) och utmanar världen så till den grad att han hamnar i ett akvarium på en tandläkarmottagning. Som om det inte vore en mardröm nog (akvariet eller tandläkaren?) hotas han att bli födelsedagspresent åt en liten odräglig unge som troligen är släkt med Elake Grannen i Toy Story. Frågan är; kommer hans pappa hitta honom och/eller lyckas han rymma i tid?
Pixar har om igen lyckats göra en 'tecknad' film vi vuxna kan titta på utan en ursäktande 5-åring bredvid oss. Förutom att landskapen är riktigt härliga så finns en hel del vuxen-skämt att roa sig åt. Små gliringar och syftningar till andra filmer t ex. Och hajarnas motsvarighet till AA är helt oslagbar. Dessutom är DeGeneres lilla fisk och den grooviga sköldpaddan (som troligen rökt på...) helt underbara. Det blir såklart lite överpedagogiskt och väl sockersött ibland, men det är trots allt den typen av film. Då förvånades jag snarare över att jag ibland faktiskt satt och ryckte till för att det var så spännande... Jag skulle dock inte vilja gå så långt och säga att det var bland det bästa jag sett. Det var lite väl politiskt korrekt, sockersött och moralistiskt för det. Och Pixar som säger sig avsky moralkakor...
Betyg: ****
Ondskan (Andreas Willson, Gustav Skarsgård, Jesper Sallén)
Jag utgår ifrån att alla har läst boken, så då vet ni vad filmen handlar om. Det var flera år sedan jag läste den så eftersom jag inte hade varje kapitel färskt i minnet var jag glad att upptäcka att filmen faktiskt funkar för sig själv. Storyn var bra uppbyggd, med hintar om vad som hänt och hur saker var ställt, utan att överdriva eller överexponera skeenden. På något sätt blev den personliga utvecklingen logisk, även om jag inte tyckte de utvecklade Pontis personlighet tillräckligt. Det kändes som att man aldrig lärde känna honom. Miljöerna var riktigt murrigt gröna och bruna, nästan skitiga, och frågan är om det var så de ville ha det eller om det var ett misslyckat återskapande av det årtiondet? Det kändes hur som helst som en studiorekvisita, inte som en vardagsmiljö. Jag gillade filmen i stort, men tror inte den har en chans att ta sig förbi gruppspelet i Oscars-mästerskapet.
Betyg: ****
Confidence (Dustin Hoffman, Edward Burns)
Vilka svindlar man om man inte vill få en polisanmälan emot sig? Andra svindlare förstås. En taktik som funkar ända tills man svindlar Mr Bigshot. För att rädda sitt skinn och förlika sig med mr Bigshot tvingas småsvindlarna gå med på att svindla en annan storfisk för Mr Bigshots räkning. Frågan är bara vem som svindlar vem...
Storyn låter lite väl igenkännande, men Dustin Hoffman och Edward Burns lät lovande. Dustin måste antingen ha taskigt med pengar eller vara desperat. Vilken kvalificerad skitfilm! Nerven, twisten, underfundigheten och spänningen - allt glömdes kvar på skrivbordet. Tack och lov för Edward Burns. Han är med i nästan varenda scen och utan det dreggelobjektet hade jag somnat efter tio minuter. Då hade filmen redan fastnat i sin halvslumrande skepnad i över sex minuter...
Betyg: * (För Edward Burns)
En kvinnlig författare från ingenstans släpper en bok där kvinnor uppmanas att frigöra sex från kärlek, lära sig att man inte behöver älska den man pippar med utan att "njuta av sex på mäns vis" och därmed även få tid till en yrkeskarriär. Detta utspelar sig på hemmafruarnas tidiga 60-tal så mansvärlden blir förstås oerhört provocerad. En reporter på herrtidningen "No" bestämmer sig för att snärja kvinnan och få henne att avslöja sig själv - d.v.s. bli kär i honom. I en sidohistoria, som troligen bara är inskriven för att få till den farsartade stämningen, försöker reporterns vän och författarinnans redigerare få ihop det.
Storyn är såklart tunnare än Zellwegers midjemått och skämten tamare än McGregors personlighet, vilket är helt i linje med den typ av 60-talsfilm man försökt skapa. Jag kan bara inte klura ut ifall detta är en parodi, ifall man försökt göra en modern 60-talsfilm eller om man försökt göra en 60-talsfilm på 60-talsvis. Enligt filmmakarna (i tidningen Empire) sökte man uppnå det sistnämnda. Synd. Isåfall har man lyckats omvandla en myskitchig feel good-era till en totalt okitchig såpbubbla. Som parodi faller den platt eftersom skämten och företeelserna bara dras ut halvvägs och därmed aldrig når parodiskämt-status. Ett försök att göra en modern 60-talskomedi hade däremot ursäktat allt från den tillkämpade storyn och de illa uppbyggda skämten till den totala bristen i att återskapa den fluffiga, fånleende stämningen. Vill ni veta hur det kunde ha sett ut, när det funkar; gå till videobutiken och hyr vad som helst med Rock Hudson & Doris Day.
Betyg: **
(Den andre stjärnan p.g.a. den otroligt snygge Ewan McGregor, det enda skälet till att jag såg klart skitfilmen och därmed kunde betygsätta den.)
Finding Nemo (Ellen DeGeneres, Albert Brooks)
Livet är tufft för en liten fisk. Av alla tusen ägg fiskparet får överlever bara ett. Mamman dör tidigt och kvar är den överbeskyddande pappan och den politiskt korrekte sonen med fysiskt handikapp. Sonen börjar skolan och så fort han får lämna hemmets skyddade verkstad tar han sig vatten över huvudet (...) och utmanar världen så till den grad att han hamnar i ett akvarium på en tandläkarmottagning. Som om det inte vore en mardröm nog (akvariet eller tandläkaren?) hotas han att bli födelsedagspresent åt en liten odräglig unge som troligen är släkt med Elake Grannen i Toy Story. Frågan är; kommer hans pappa hitta honom och/eller lyckas han rymma i tid?
Pixar har om igen lyckats göra en 'tecknad' film vi vuxna kan titta på utan en ursäktande 5-åring bredvid oss. Förutom att landskapen är riktigt härliga så finns en hel del vuxen-skämt att roa sig åt. Små gliringar och syftningar till andra filmer t ex. Och hajarnas motsvarighet till AA är helt oslagbar. Dessutom är DeGeneres lilla fisk och den grooviga sköldpaddan (som troligen rökt på...) helt underbara. Det blir såklart lite överpedagogiskt och väl sockersött ibland, men det är trots allt den typen av film. Då förvånades jag snarare över att jag ibland faktiskt satt och ryckte till för att det var så spännande... Jag skulle dock inte vilja gå så långt och säga att det var bland det bästa jag sett. Det var lite väl politiskt korrekt, sockersött och moralistiskt för det. Och Pixar som säger sig avsky moralkakor...
Betyg: ****
Ondskan (Andreas Willson, Gustav Skarsgård, Jesper Sallén)
Jag utgår ifrån att alla har läst boken, så då vet ni vad filmen handlar om. Det var flera år sedan jag läste den så eftersom jag inte hade varje kapitel färskt i minnet var jag glad att upptäcka att filmen faktiskt funkar för sig själv. Storyn var bra uppbyggd, med hintar om vad som hänt och hur saker var ställt, utan att överdriva eller överexponera skeenden. På något sätt blev den personliga utvecklingen logisk, även om jag inte tyckte de utvecklade Pontis personlighet tillräckligt. Det kändes som att man aldrig lärde känna honom. Miljöerna var riktigt murrigt gröna och bruna, nästan skitiga, och frågan är om det var så de ville ha det eller om det var ett misslyckat återskapande av det årtiondet? Det kändes hur som helst som en studiorekvisita, inte som en vardagsmiljö. Jag gillade filmen i stort, men tror inte den har en chans att ta sig förbi gruppspelet i Oscars-mästerskapet.
Betyg: ****
Confidence (Dustin Hoffman, Edward Burns)
Vilka svindlar man om man inte vill få en polisanmälan emot sig? Andra svindlare förstås. En taktik som funkar ända tills man svindlar Mr Bigshot. För att rädda sitt skinn och förlika sig med mr Bigshot tvingas småsvindlarna gå med på att svindla en annan storfisk för Mr Bigshots räkning. Frågan är bara vem som svindlar vem...
Storyn låter lite väl igenkännande, men Dustin Hoffman och Edward Burns lät lovande. Dustin måste antingen ha taskigt med pengar eller vara desperat. Vilken kvalificerad skitfilm! Nerven, twisten, underfundigheten och spänningen - allt glömdes kvar på skrivbordet. Tack och lov för Edward Burns. Han är med i nästan varenda scen och utan det dreggelobjektet hade jag somnat efter tio minuter. Då hade filmen redan fastnat i sin halvslumrande skepnad i över sex minuter...
Betyg: * (För Edward Burns)
11 October 2003
Mamma, mamma, barn
YESSS! Detta var den gladaste nyhet jag läst på länge. Att anta en lag är en sak, även om det satt långt inne, men att nu även ha praktiskt bevis för att den tillämpas. Kanon! Inte en dag för tidigt!
Heja Sverige, nu ska vi bara övertyga medeltidsmänniskorna att folk gifter sig också, inte registrerar ett partnerskap som någon annan företagsaffär.
Heja Sverige, nu ska vi bara övertyga medeltidsmänniskorna att folk gifter sig också, inte registrerar ett partnerskap som någon annan företagsaffär.
10 October 2003
Fredagsfyran
Andreas fredagsfyra är alltid lika välkommen. :-) Oj, oj, hur långa svar får man skriva?
1. Kommer du ihåg din senaste dröm?
Kommer i princip alltid ihåg dem, faktiskt. MINST en från varje natt. I senaste ingrep jag när en kvinna hoppade på en annan i t-banan. Jag höll nere henne på perrongen tills polisen kom. Kvinnan skrek och bråkade, och en dialog upprepades tre gånger. Hon sa "Våld kan gå i arv. Om ens styvfar och mor är på dig kan du få det av dem. Det gäller både henne och mig." Henne var kvinnan hon hoppat på, offret. Som om gärningsman/offer-rollen var förutbestämd. Jag svarade varje gång; "Det är en förklaring, men ingen ursäkt". Sedan kom polisen och de ifrågasatte sättet jag fått ner kvinnan på golvet. De hade sett på övervakningskameran att jag satt krokben bakifrån för henne. Sedan frågade de vad vi pratat om, de hade sett via kameran att vi pratat. Överhuvudtaget verkade de ha sett allt som hänt i tåget och på perrongen på monitor och bara ville kolla att de sett rätt. Verkar som om drömmen handlade om Kriminologi och CCTV. Och jag måste ha tyct att den där "ursäkten" var viktig, eftersom den spelades upp hela tre gånger!
2. Brukar dina drömmar ha något speciellt tema?
Njae, inte riktigt. Men jag brukar ofta vara jagad - för att jag tycker det är skoj! Sedan kommer en massa roliga människor och hjälper till, eller jagar, eller bara lägger sig i. Det är mycket sport. Och jag är hjälte rätt ofta. Och vi är ofta på platser jag sett i film, eller bott på - fast nästan aldrig Sala. Kan bero på att jag hatade att bo där... Och det är många filmfigurer som dyker upp. Och familjemedlemmar, vänner och idrottsmän. Ibland är jag inte ens vuxen, snarare tonåring. Saken är att jag tror mina drömmar mer är fantasier jag lever ut. Och jag kan styra mina drömmar. Jo, faktiskt! Har kunnat det sedan jag var 9 år. Så om det är en halvtrist dröm finns vissa knep för att dels få in personer jag vill drömma om (oftast ropar man på den, eller säger att 'när jag öppnar dörren står Mats Sundin där') och dels för att byta plats (blunda och säga högt att 'när jag öppnar ögonen är jag i...' eller så flyger jag bara därifrån). Mina drömmar är mer som filmer med handling och kronologi (trots att jag läste nånstans att drömmar inte har sånt. Bullshit.), de är nästan aldrig förvirrande eller konstiga.
3. Har du tolkat någon dröm/ kommit fram till?
Brukar roa mig med det ibland, bara för att se vad det skulle kunna bli. Men jag tror inte man kan dra några slutsater alltid. Jag menar, ok om jag inte styrt handling utan vissa saker skett, men oftast är mina drömmar bara dagdrömmar fast "på riktigt", så jag vill att det som sker ska ske. Och går det inte det använder jag mina knep för att styra drömmen dit jag vill. Så hur kan man analysera ens fantasier? Isåfall får jag analysera mina dagdrömmar och mina berättelser också, för de kommer till på samma sätt. Vet inte om jag vill veta vad en drömtydare skulle säga om mina drömmar... Att jag borde vakna upp och leva i verkligheten kanske. :-)
4. Varför tror du vi drömmer?
Jag tror dels det är en verklighetsflykt vi får till skänks varje natt. Uppleva och göra det vi inte kan på dagarna men gärna vill (vara ihop med Ewan McGregor...), dvs dagdrömma fast befinna oss mitt i dagdrömmen, som i en film. Det kanske är så att ens undermedvetna jobbar på natten och skickar små signaler, men jag tror inte man ska ta det på för stort allvar. Eller snarare, om man inte styrt sin dröm utan konstiga saker har hänt så kan man ju börja undra vad det är för nåt... man dagdrömmer väl inte om att ens mamma anmält en till att bli seriemördad via en annons i Allers för "det verkar väl skojigt"?!?
1. Kommer du ihåg din senaste dröm?
Kommer i princip alltid ihåg dem, faktiskt. MINST en från varje natt. I senaste ingrep jag när en kvinna hoppade på en annan i t-banan. Jag höll nere henne på perrongen tills polisen kom. Kvinnan skrek och bråkade, och en dialog upprepades tre gånger. Hon sa "Våld kan gå i arv. Om ens styvfar och mor är på dig kan du få det av dem. Det gäller både henne och mig." Henne var kvinnan hon hoppat på, offret. Som om gärningsman/offer-rollen var förutbestämd. Jag svarade varje gång; "Det är en förklaring, men ingen ursäkt". Sedan kom polisen och de ifrågasatte sättet jag fått ner kvinnan på golvet. De hade sett på övervakningskameran att jag satt krokben bakifrån för henne. Sedan frågade de vad vi pratat om, de hade sett via kameran att vi pratat. Överhuvudtaget verkade de ha sett allt som hänt i tåget och på perrongen på monitor och bara ville kolla att de sett rätt. Verkar som om drömmen handlade om Kriminologi och CCTV. Och jag måste ha tyct att den där "ursäkten" var viktig, eftersom den spelades upp hela tre gånger!
2. Brukar dina drömmar ha något speciellt tema?
Njae, inte riktigt. Men jag brukar ofta vara jagad - för att jag tycker det är skoj! Sedan kommer en massa roliga människor och hjälper till, eller jagar, eller bara lägger sig i. Det är mycket sport. Och jag är hjälte rätt ofta. Och vi är ofta på platser jag sett i film, eller bott på - fast nästan aldrig Sala. Kan bero på att jag hatade att bo där... Och det är många filmfigurer som dyker upp. Och familjemedlemmar, vänner och idrottsmän. Ibland är jag inte ens vuxen, snarare tonåring. Saken är att jag tror mina drömmar mer är fantasier jag lever ut. Och jag kan styra mina drömmar. Jo, faktiskt! Har kunnat det sedan jag var 9 år. Så om det är en halvtrist dröm finns vissa knep för att dels få in personer jag vill drömma om (oftast ropar man på den, eller säger att 'när jag öppnar dörren står Mats Sundin där') och dels för att byta plats (blunda och säga högt att 'när jag öppnar ögonen är jag i...' eller så flyger jag bara därifrån). Mina drömmar är mer som filmer med handling och kronologi (trots att jag läste nånstans att drömmar inte har sånt. Bullshit.), de är nästan aldrig förvirrande eller konstiga.
3. Har du tolkat någon dröm/ kommit fram till?
Brukar roa mig med det ibland, bara för att se vad det skulle kunna bli. Men jag tror inte man kan dra några slutsater alltid. Jag menar, ok om jag inte styrt handling utan vissa saker skett, men oftast är mina drömmar bara dagdrömmar fast "på riktigt", så jag vill att det som sker ska ske. Och går det inte det använder jag mina knep för att styra drömmen dit jag vill. Så hur kan man analysera ens fantasier? Isåfall får jag analysera mina dagdrömmar och mina berättelser också, för de kommer till på samma sätt. Vet inte om jag vill veta vad en drömtydare skulle säga om mina drömmar... Att jag borde vakna upp och leva i verkligheten kanske. :-)
4. Varför tror du vi drömmer?
Jag tror dels det är en verklighetsflykt vi får till skänks varje natt. Uppleva och göra det vi inte kan på dagarna men gärna vill (vara ihop med Ewan McGregor...), dvs dagdrömma fast befinna oss mitt i dagdrömmen, som i en film. Det kanske är så att ens undermedvetna jobbar på natten och skickar små signaler, men jag tror inte man ska ta det på för stort allvar. Eller snarare, om man inte styrt sin dröm utan konstiga saker har hänt så kan man ju börja undra vad det är för nåt... man dagdrömmer väl inte om att ens mamma anmält en till att bli seriemördad via en annons i Allers för "det verkar väl skojigt"?!?
9 October 2003
Dagens tipsrad
Boktipset - Läser Brott och Straff just nu (sid 250 nånting av 600) av Fjodor Dostojevskij. Enligt konvolutet är det en "nyöversättning". Vet inte hur den "gamla" var men den här är på normal svenska. Och riktigt bra! Ärligt talat var jag skeptisk, men jag gillar verkligen boken, man känner alla vedermödor och känslor runt ett brott ända in i själen. Läs den!
Tidningstipset - Läs inte Bamse! Vet inte var min barndoms-Bamse tog vägen, men den här slåss. Bamse slåss inte!!! På sin höjd kastar han dem upp i luften så de "slår sig själva" när de trillar ner. Nu är det både "bråkmoln" och blåmärken på skurkarna. Dessutom är det mest elaka troll och saker i tidningarna, inga gulliga överpedagoiska sagor om Bamses vänner. Vad synd att Bamse dog med Rune Andrésson.
Skivtipset - Mystera I-VIII, gillar du Era, Enya och "celtisk mystik" kommer du älska de här. Om du inte vet om du gillar det - testa!
Biotipset - Kolla på Etre Et Avoir (Att vara och ha, tror jag den hette på svenska) på småbiograferna på Birger Jarlsgatan. Filmkrönikan lyckades få den att verka jättegrå, men den är urhärlig! Du kommer älska ungarna och vara glad att skolan är över... Sedan kan du invänta City of God (tror den kommer heta Guds Stad) om någon vecka. Sydamerikanska gatubarn spelar sig själva i en otroligt stark och fängslande film. Och om man vet att den lille 6-åringen tror han ska bli skjuten på riktigt i scenen när han ska välja mellan att bli sjuten i handen och foten, så blir det bara ännu mer gripande.
TV-tipset - Cirkeln som slutade läsa, tors 23.00 på tv 2. Stereotyperna är superhärliga och den svenska pojkvännen (som talar... norska?) och flickvännen som heter Dirka (!) är kryddan på moset.
Mattipset - Fiskgratäng med räkor och Chili & Limesås. Slurp!
Och det ska jag gå och äta nu. :-)
Tidningstipset - Läs inte Bamse! Vet inte var min barndoms-Bamse tog vägen, men den här slåss. Bamse slåss inte!!! På sin höjd kastar han dem upp i luften så de "slår sig själva" när de trillar ner. Nu är det både "bråkmoln" och blåmärken på skurkarna. Dessutom är det mest elaka troll och saker i tidningarna, inga gulliga överpedagoiska sagor om Bamses vänner. Vad synd att Bamse dog med Rune Andrésson.
Skivtipset - Mystera I-VIII, gillar du Era, Enya och "celtisk mystik" kommer du älska de här. Om du inte vet om du gillar det - testa!
Biotipset - Kolla på Etre Et Avoir (Att vara och ha, tror jag den hette på svenska) på småbiograferna på Birger Jarlsgatan. Filmkrönikan lyckades få den att verka jättegrå, men den är urhärlig! Du kommer älska ungarna och vara glad att skolan är över... Sedan kan du invänta City of God (tror den kommer heta Guds Stad) om någon vecka. Sydamerikanska gatubarn spelar sig själva i en otroligt stark och fängslande film. Och om man vet att den lille 6-åringen tror han ska bli skjuten på riktigt i scenen när han ska välja mellan att bli sjuten i handen och foten, så blir det bara ännu mer gripande.
TV-tipset - Cirkeln som slutade läsa, tors 23.00 på tv 2. Stereotyperna är superhärliga och den svenska pojkvännen (som talar... norska?) och flickvännen som heter Dirka (!) är kryddan på moset.
Mattipset - Fiskgratäng med räkor och Chili & Limesås. Slurp!
Och det ska jag gå och äta nu. :-)
5 October 2003
Tankar i kön
Är det för att männens könsdel är så ful som de vill gömma den inne i oss hela tiden?
Eller är det naturens sätt att säkerställa reproduktionen att göra den så ful att vi vill gömma den inne i oss istället för att titta på den?
Eller är det naturens sätt att säkerställa reproduktionen att göra den så ful att vi vill gömma den inne i oss istället för att titta på den?
4 October 2003
Glöm inte...
... att det är Kanelbullens dag idag!
Så det är en ursäkt bra om någon att gå till Pressbyrån och köpa en saftig en att mumsa på efter jobbet. Med ett glas kall mjölk till såklart.
Kanelbullen är en av de filurer det inte finns något rätt eller fel omkring. Alla har sina sinnesbilder och ritualer. Hur äter t ex ni; biter ni rakt igenom eller äter ni lager för lager inåt mitten eller äter ni den saftiga mitten först och sparar den, ofta, lite torrare ytterringen till sist? Dricker ni jordgubbssaft, mjölk, kaffe, varm oboy, kall oboy, te eller sockerdricka till? Och vem gör egentligen de godaste bullarna; mamma, mormor, grannen, 7Eleven, kondiset på hörnet eller du själv?
Pappa hade en egen ritual för sig när det vankades nybakat hemma. En nybakt, varm, bulle, ett litet glas kall mjölk och... en stor skiva falukorv! Vi syskon stod alltid med öppna munnar och stirrade och fattade ingenting. Vad hade den där korvskivan med saken att göra?!
Jag tänker som sagt gå till Pressbyrån, för i mitt tycke har de de saftigaste och godaste bullarna med det mest perfekta lagom-degiga mittpartiet. Jag tänker sedan äter lager för lager genom halva bullen tills mitten nästan faller ur av sig själv, sedan njuter jag av mittenpartiet innan andra halvans ytterlager slinker ner som en bisats. Festen sköljer jag ner med kall lättmjölk. Mums!
*****
Dagens Shakespeare-citat:
"Sweet, above thought I love thee"
(Troilus & Coroleanus)
Så det är en ursäkt bra om någon att gå till Pressbyrån och köpa en saftig en att mumsa på efter jobbet. Med ett glas kall mjölk till såklart.
Kanelbullen är en av de filurer det inte finns något rätt eller fel omkring. Alla har sina sinnesbilder och ritualer. Hur äter t ex ni; biter ni rakt igenom eller äter ni lager för lager inåt mitten eller äter ni den saftiga mitten först och sparar den, ofta, lite torrare ytterringen till sist? Dricker ni jordgubbssaft, mjölk, kaffe, varm oboy, kall oboy, te eller sockerdricka till? Och vem gör egentligen de godaste bullarna; mamma, mormor, grannen, 7Eleven, kondiset på hörnet eller du själv?
Pappa hade en egen ritual för sig när det vankades nybakat hemma. En nybakt, varm, bulle, ett litet glas kall mjölk och... en stor skiva falukorv! Vi syskon stod alltid med öppna munnar och stirrade och fattade ingenting. Vad hade den där korvskivan med saken att göra?!
Jag tänker som sagt gå till Pressbyrån, för i mitt tycke har de de saftigaste och godaste bullarna med det mest perfekta lagom-degiga mittpartiet. Jag tänker sedan äter lager för lager genom halva bullen tills mitten nästan faller ur av sig själv, sedan njuter jag av mittenpartiet innan andra halvans ytterlager slinker ner som en bisats. Festen sköljer jag ner med kall lättmjölk. Mums!
*****
Dagens Shakespeare-citat:
"Sweet, above thought I love thee"
(Troilus & Coroleanus)
3 October 2003
Yesss, äntligen fredag
Man skulle ju kunna göra egna varianter, men jag gillar formulär, så.... Dagen fredagsfyra:
Tema favoriter
1. Vilken skiva tror du att du lyssnat mest på?
Oj... i hela livet alltså? Ärligt, då tror jag nog det är Diggilo-diggiley med Herrey's för den snurrade jämt när jag var liten och nu snurrar den med jämna mellanrum när jag får nostalgikänslor. Jättebra att städa till förresten!
2. Vilken bok läser du gärna om?
Jisses vad klurigt det var den här veckan. Hm... saken är bara att det dyker upp nya hela tiden som jag vill läsa så jag hinner liksom aldrig läsa om. Olov Svedelids Hassel-serie har jag läst ett par vändor genom åren, dock... Och Pete Hamill's Snow in August vill jag läsa igen. När jag får tid.
3. Vilken film skulle du se på bio flera gånger?
Är det här ett skämt?! Såg både Harry Potter, LOTR 2 och Chicago 6 ggr förra året - på bio. Fast det var för att jag hade UGC kort förstås. BETALA och se varje gång... ett flertal faktiskt. Fast de flesta köper jag lite senare och ser obegränsat hemma istället. Mer sugen än nånsin. :-)
4. Vilken maträtt kan du äta hela veckan?
Jag älskar pitepalt men tror faktiskt jag skulle BLI en om jag åt mer än två dar i rad. Tacos äter jag alltid tre dagar i rad när jag gör ett helt paket så 3 eller 7 spelar nog ingen roll, McDonalds har jag levt på en vecka, likaså pizza. För att inte tala om spagetti!!! Det är lustiga rätter, för dem blir jag inte less på, ens efter en vecka, medan jättegoda rätter (grillat med bearnaise, typ) blir jag less på direkt. Konstigt.
Tema favoriter
1. Vilken skiva tror du att du lyssnat mest på?
Oj... i hela livet alltså? Ärligt, då tror jag nog det är Diggilo-diggiley med Herrey's för den snurrade jämt när jag var liten och nu snurrar den med jämna mellanrum när jag får nostalgikänslor. Jättebra att städa till förresten!
2. Vilken bok läser du gärna om?
Jisses vad klurigt det var den här veckan. Hm... saken är bara att det dyker upp nya hela tiden som jag vill läsa så jag hinner liksom aldrig läsa om. Olov Svedelids Hassel-serie har jag läst ett par vändor genom åren, dock... Och Pete Hamill's Snow in August vill jag läsa igen. När jag får tid.
3. Vilken film skulle du se på bio flera gånger?
Är det här ett skämt?! Såg både Harry Potter, LOTR 2 och Chicago 6 ggr förra året - på bio. Fast det var för att jag hade UGC kort förstås. BETALA och se varje gång... ett flertal faktiskt. Fast de flesta köper jag lite senare och ser obegränsat hemma istället. Mer sugen än nånsin. :-)
4. Vilken maträtt kan du äta hela veckan?
Jag älskar pitepalt men tror faktiskt jag skulle BLI en om jag åt mer än två dar i rad. Tacos äter jag alltid tre dagar i rad när jag gör ett helt paket så 3 eller 7 spelar nog ingen roll, McDonalds har jag levt på en vecka, likaså pizza. För att inte tala om spagetti!!! Det är lustiga rätter, för dem blir jag inte less på, ens efter en vecka, medan jättegoda rätter (grillat med bearnaise, typ) blir jag less på direkt. Konstigt.
2 October 2003
Kärlek för ord
Jag älskar ord. Ord är kul! När jag var liten och inte hade något att göra läste jag ordböcker. Inte uppslagsböcker, utan ordböcker. Det finns så otroligt mycket kul att hitta där! Som ecklesiastikminister. Det är knappast någon som idag vet vad det betyder och det var hatordet i mina föräldrars rättsstavningsprov, men jag blev helt kär i det när jag var 8 år gammal. Jag tyckte synd om det. Alla andra hatade det och hånade det, så jag tog det till mig som en liten flicka en vingbruten fågel. Tyvärr kom jag aldrig på ett naturligt sammanhang där det kunde användas, så under flera år använde jag det som svordom.
Jag har alltid gillat att leka med ord. Är det något jag anses ska lekas med så är det ord! Och meningsbyggnader. Ju fler röda anteckningar jag fick i marginalen på högstadiet, desto säkrare var jag på att jag var rätt ute. Vi hade många diskussioner, läraren och jag. Efter varje uppsatsskrivning. Jag gick i taket när de petade i mina effektförhöjande detaljer. Texter är konstverk. Du säger inte åt Picasso att hans streck är sneda!
En del strävar efter att tala och skriva så korrekt som möjligt. Gör de ett misstag ser de till att aldrig göra om det igen. Detta anammar jag när jag skriver gråseriösa myndighetstexter, men bara då. I övrigt hoppar jag av glädje om jag råkar säga fel, för det kan ofta bli så rätt! För ett antal år sedan blandade jag ihop "tomma tunnor" med gud-vet-vad och sa att det var Mycket snack i liten låda. Idag sitter det som smör i handsken i gommen. Jag menar, for crying outside, det är bara gamla språklärare som ska ta språk på allvar, resten av oss ska säga fel, blanda ihop och leka oss fram i historien! Det kallas utveckling.
Kanske är det denna leklust som gör att jag älskar Alfapet. Alfapet är poesi. Hur kan man inte gilla ett ord som MOTDIS, t ex? "Dimman låg över heden. Jag såg inte handen framför mig när jag sprang genom motdiset som tryckte mot ansiktet." Eller GLASSFRONT: "Den varma sommaren har fört med sig en glassfront som sveper in över landet från sydväst..." Har man dessutom gått hela sommaren och stått emot köttets lustar så måste man ju betraktas som SEXFRI. Till slut, var annars har eskimåerna sina igloos om inte på en ISTOMT?
Nu godkände inte min motspelare något av ovanstående igår kväll. Men är inte det fel på något sätt? Borde vi inte snarare premiera nyskapande svenska? "Ett ord ingen runt bordet hört talas om men som skaparen kan ge en förklaring till får 5 X ordpoäng."
*****
Dagens Shakespeare-citat: "Words, words, words." (Hamlet)
Jag har alltid gillat att leka med ord. Är det något jag anses ska lekas med så är det ord! Och meningsbyggnader. Ju fler röda anteckningar jag fick i marginalen på högstadiet, desto säkrare var jag på att jag var rätt ute. Vi hade många diskussioner, läraren och jag. Efter varje uppsatsskrivning. Jag gick i taket när de petade i mina effektförhöjande detaljer. Texter är konstverk. Du säger inte åt Picasso att hans streck är sneda!
En del strävar efter att tala och skriva så korrekt som möjligt. Gör de ett misstag ser de till att aldrig göra om det igen. Detta anammar jag när jag skriver gråseriösa myndighetstexter, men bara då. I övrigt hoppar jag av glädje om jag råkar säga fel, för det kan ofta bli så rätt! För ett antal år sedan blandade jag ihop "tomma tunnor" med gud-vet-vad och sa att det var Mycket snack i liten låda. Idag sitter det som smör i handsken i gommen. Jag menar, for crying outside, det är bara gamla språklärare som ska ta språk på allvar, resten av oss ska säga fel, blanda ihop och leka oss fram i historien! Det kallas utveckling.
Kanske är det denna leklust som gör att jag älskar Alfapet. Alfapet är poesi. Hur kan man inte gilla ett ord som MOTDIS, t ex? "Dimman låg över heden. Jag såg inte handen framför mig när jag sprang genom motdiset som tryckte mot ansiktet." Eller GLASSFRONT: "Den varma sommaren har fört med sig en glassfront som sveper in över landet från sydväst..." Har man dessutom gått hela sommaren och stått emot köttets lustar så måste man ju betraktas som SEXFRI. Till slut, var annars har eskimåerna sina igloos om inte på en ISTOMT?
Nu godkände inte min motspelare något av ovanstående igår kväll. Men är inte det fel på något sätt? Borde vi inte snarare premiera nyskapande svenska? "Ett ord ingen runt bordet hört talas om men som skaparen kan ge en förklaring till får 5 X ordpoäng."
*****
Dagens Shakespeare-citat: "Words, words, words." (Hamlet)
1 October 2003
Livsviktig reklam
Det går i vågor. Just nu är jag inne i en sådan där sentimental existensiell våg där jag tänker på livet, döden och effekter av det sistnämnda.
Därför har jag filat lite igen på mitt testamente. Närå, jag är varken rik eller gift, men nog finns det saker jag vill ska åt ett visst håll och som min familj nog inte kommer tänka på när den dagen kommer. Ni vet, personliga gåvor bara jag och givaren har behållning av och som jag absolut inte vill ska slängas. Märkvärdigt hur fäst jag är vid mina prylar egentligen. Helst skulle jag nog vilja ha en vikingagrav så jag får varenda CD, DVD, bok och fotoalbum med mig - som om jag skulle ha användning av det. Egentligen borde det inte spela någon roll vad som händer med mina prylar. För mig alltså. Men ändå... jag skulle allt gräma mig i graven om jag visste att min familj inte sålde det där 1000 kronors värda hockeykortet utan sorterade det i skräphögen, eller brände "Tellan-tavlan" och inte gav det till.... Det är bäst att ge dem lite hjälp på traven. Så det är min första reklam; ett testamente är inte en fördelning av arvegods och aktier, det är ett uttryck av viljan att bästa polaren ska få skivsamlingen också.
Dessutom har jag bifogat min speciella önskan angående begravning. Rättsfiguren inom mig vill nämligen att det ska gå att gräva upp mig om 20 år ifall man kommer på att jag nog inte dog naturligt trots allt. Så det är bäst att tala om det för dem. Nejdå, det behövs inget vitt kuvert för det. Gjorde ett försök att fylla i det, men det kändes som en reklamfolder för just det bolaget och jag ger katten i allt förutom att jag inte vill ha något religiöst inblandat och att jag vill ha jordbegravning. Reklam två; ifall det finns speciella önskemål som känns viktiga för dig så är enda sättet att de ska kunna respekteras att någon känner till dem.
En annan sak är jag nu inte bara går med ett slitet donationskort i filofaxen, nu har jag försäkrat mig om att sjukvården verkligen vet vad de ska göra. Bättre att jag talar om för dem nu än att mina närmaste inte bara ska få en chock (jag beräknar ju inte dö naturligt de närmaste 50 åren i alla fall) utan även ska behöva ta beslut om jag ska karvas i eller inte. Så nu har jag anmält mig till donationsregistret. Det är busenkelt, så vet ni hur ni vill göra så är mitt råd att ni klickar in er vilja innan det är försent. Jag har förresten den här fixidén att jag inte vill att de ska ta mina ögon. Fråga mig inte varför för det finns inget vetenskapligt svar, bara en känsla... så då undantog jag dem. Alltså, man behöver inte ge ett rakt ja eller nej utan även ett "ja, men". Nu har jag visserligen talat om för hela familjen vad jag vill, men alla som upplevt kaoset kring en bortgång vet att saker inte ter så lika klart när man väl står där. Om igen, lite hjälp på traven är alltid bra.
Kanske inte hurtigt uppiggande reklam - men livsviktig.
*****
Dagens Shakespeare-citat: "Your fat king, and your lean beggar, is but variable service; two dishes, but to one table; that's the end." (Hamlet)
Därför har jag filat lite igen på mitt testamente. Närå, jag är varken rik eller gift, men nog finns det saker jag vill ska åt ett visst håll och som min familj nog inte kommer tänka på när den dagen kommer. Ni vet, personliga gåvor bara jag och givaren har behållning av och som jag absolut inte vill ska slängas. Märkvärdigt hur fäst jag är vid mina prylar egentligen. Helst skulle jag nog vilja ha en vikingagrav så jag får varenda CD, DVD, bok och fotoalbum med mig - som om jag skulle ha användning av det. Egentligen borde det inte spela någon roll vad som händer med mina prylar. För mig alltså. Men ändå... jag skulle allt gräma mig i graven om jag visste att min familj inte sålde det där 1000 kronors värda hockeykortet utan sorterade det i skräphögen, eller brände "Tellan-tavlan" och inte gav det till.... Det är bäst att ge dem lite hjälp på traven. Så det är min första reklam; ett testamente är inte en fördelning av arvegods och aktier, det är ett uttryck av viljan att bästa polaren ska få skivsamlingen också.
Dessutom har jag bifogat min speciella önskan angående begravning. Rättsfiguren inom mig vill nämligen att det ska gå att gräva upp mig om 20 år ifall man kommer på att jag nog inte dog naturligt trots allt. Så det är bäst att tala om det för dem. Nejdå, det behövs inget vitt kuvert för det. Gjorde ett försök att fylla i det, men det kändes som en reklamfolder för just det bolaget och jag ger katten i allt förutom att jag inte vill ha något religiöst inblandat och att jag vill ha jordbegravning. Reklam två; ifall det finns speciella önskemål som känns viktiga för dig så är enda sättet att de ska kunna respekteras att någon känner till dem.
En annan sak är jag nu inte bara går med ett slitet donationskort i filofaxen, nu har jag försäkrat mig om att sjukvården verkligen vet vad de ska göra. Bättre att jag talar om för dem nu än att mina närmaste inte bara ska få en chock (jag beräknar ju inte dö naturligt de närmaste 50 åren i alla fall) utan även ska behöva ta beslut om jag ska karvas i eller inte. Så nu har jag anmält mig till donationsregistret. Det är busenkelt, så vet ni hur ni vill göra så är mitt råd att ni klickar in er vilja innan det är försent. Jag har förresten den här fixidén att jag inte vill att de ska ta mina ögon. Fråga mig inte varför för det finns inget vetenskapligt svar, bara en känsla... så då undantog jag dem. Alltså, man behöver inte ge ett rakt ja eller nej utan även ett "ja, men". Nu har jag visserligen talat om för hela familjen vad jag vill, men alla som upplevt kaoset kring en bortgång vet att saker inte ter så lika klart när man väl står där. Om igen, lite hjälp på traven är alltid bra.
Kanske inte hurtigt uppiggande reklam - men livsviktig.
*****
Dagens Shakespeare-citat: "Your fat king, and your lean beggar, is but variable service; two dishes, but to one table; that's the end." (Hamlet)
Subscribe to:
Posts (Atom)
