Kärlek för ord

Jag älskar ord. Ord är kul! När jag var liten och inte hade något att göra läste jag ordböcker. Inte uppslagsböcker, utan ordböcker. Det finns så otroligt mycket kul att hitta där! Som ecklesiastikminister. Det är knappast någon som idag vet vad det betyder och det var hatordet i mina föräldrars rättsstavningsprov, men jag blev helt kär i det när jag var 8 år gammal. Jag tyckte synd om det. Alla andra hatade det och hånade det, så jag tog det till mig som en liten flicka en vingbruten fågel. Tyvärr kom jag aldrig på ett naturligt sammanhang där det kunde användas, så under flera år använde jag det som svordom.

Jag har alltid gillat att leka med ord. Är det något jag anses ska lekas med så är det ord! Och meningsbyggnader. Ju fler röda anteckningar jag fick i marginalen på högstadiet, desto säkrare var jag på att jag var rätt ute. Vi hade många diskussioner, läraren och jag. Efter varje uppsatsskrivning. Jag gick i taket när de petade i mina effektförhöjande detaljer. Texter är konstverk. Du säger inte åt Picasso att hans streck är sneda!

En del strävar efter att tala och skriva så korrekt som möjligt. Gör de ett misstag ser de till att aldrig göra om det igen. Detta anammar jag när jag skriver gråseriösa myndighetstexter, men bara då. I övrigt hoppar jag av glädje om jag råkar säga fel, för det kan ofta bli så rätt! För ett antal år sedan blandade jag ihop "tomma tunnor" med gud-vet-vad och sa att det var Mycket snack i liten låda. Idag sitter det som smör i handsken i gommen. Jag menar, for crying outside, det är bara gamla språklärare som ska ta språk på allvar, resten av oss ska säga fel, blanda ihop och leka oss fram i historien! Det kallas utveckling.

Kanske är det denna leklust som gör att jag älskar Alfapet. Alfapet är poesi. Hur kan man inte gilla ett ord som MOTDIS, t ex? "Dimman låg över heden. Jag såg inte handen framför mig när jag sprang genom motdiset som tryckte mot ansiktet." Eller GLASSFRONT: "Den varma sommaren har fört med sig en glassfront som sveper in över landet från sydväst..." Har man dessutom gått hela sommaren och stått emot köttets lustar så måste man ju betraktas som SEXFRI. Till slut, var annars har eskimåerna sina igloos om inte på en ISTOMT?

Nu godkände inte min motspelare något av ovanstående igår kväll. Men är inte det fel på något sätt? Borde vi inte snarare premiera nyskapande svenska? "Ett ord ingen runt bordet hört talas om men som skaparen kan ge en förklaring till får 5 X ordpoäng."

*****
Dagens Shakespeare-citat: "Words, words, words." (Hamlet)