Det borjade med att nagon tog med en stor burk choklad till jobbet - och slutade med ett slags rattsfilosofisk diskussion mellan mig och Duffman. Jag trodde nagon skamtade med mig Aprillo nar han berattade att han jobbat som polis. Duffman? Polis?? Tar de in vad som helst i karen???Nar jag aterhamtat mig fran shocken var det ratt uppfriskande att diskutera amnet "Misstanke kontra lagen". (Det hela borjade med att han misstankte att mitt erbjudande om att springa arenden till bordet dar chokladen stod inte var sa oskyldigt som jag lat paskina...) Duffmans utgangspunkt var att misstanken ar en del av lagen/ratten, medan jag menade att den triggade appliceringen av lagen men att lagen sedan fungerade som ett slags forsakran om att avgorandet inte baserades pa blotta misstanken utan pa bevisad fakta.
Det spelar egentligen ingen roll var diskussionen slutade, for det var bara kul att fa anvanda den delen av hjarnan en stund. Sedan kunde jag ga tillbaka och undra hur sjutton den manniskan klarat att jobba som polis. Jag trodde att man atminstone var tvungen att ha atta av tio hastar hemma i stallet for att joina... Och nar jag val accepterat hans forvanande forflutna sa fick jag pa den enkla fragan "var jobbade du" veta att han blivit skjuten tre ganger, knivhuggen tva och misshandlad "omkring" tre ganger. Vet inte om han ville att jag skulle bli imponerad... men for sakerhets skull, pa det langa och uttommande mailet svarade jag:
"Wow. Jag forstar att du bytte karriar och kom till oss istallet. Jag menar, vem fan vill jobba i Saltcoats."
No comments:
Post a Comment