Heja Sverige!

Friidrott ar en marklig sport. Jag skulle inte saga att jag gillar att kolla pa det, men nar jag val slagit pa tv:n sa brukar jag allt som oftast plotsligt upptacka att jag suttit dar tre timmar i strack.

Det var nog darfor jag tyckte Norwich Union International lat som en passande lordagsunderhallning. Tre timmar kompakt friidrottstavling. De tavlande kom fran Storbritannien, USA, Tyskland, Sverige och en samling fran Commonwealth - affischnamnen var tva svenskar; Kajsa Bergqvist och Christian Olsson.

Det fanns bara en sak att gora; hugga tag i svenska flaggan och bege sig till Kelvin Hall.

Inomhusarenan var fullsatt. Min kompis och jag fick biljetter i ett horn, men platserna var idealiska. Forvisso var langdhoppsgropen i andra anden av langsidan, men den var pa var sida och hojdhoppet och malgangen for alla lopargrenar var precis framfor oss. Det enda vi hade halvtaskig syn av var stavhoppet, men det kandes som att vi klarade oss.

Susanna Kallur oppnade med att flygande latt ta hem 60m hack (7.88) och 60m lopning (7.25). Jag har duktigt dalig koll pa friidrott sa jag vet inte hur Frykholm, Yeboah (finns det inte en fotbollsspelare med samma namn?), Johansson, Kronberg, Aruhn och Hultberg rankas, men ingen av dem vann sina grenar aven om jag tycker Yeboah gjorde ett bra sprinterlopp. Kajsa Bergqvist seglade over 1.95 och vann. Hon provade 1.98, men det ville sig inte riktigt. Christian Olsson smackade pa med 17.20 och det var omojligt for tvaan att forbattra sina 17.03 sa segern blev svensk aven dar.

Jag vill tro att segrarna beror pa det massiva svenska stodet vi, jag raknade till, sex landsman gav fran laktarna. Kunde forvisso aven bero pa bra form.

Jag ar inte frammande for att ga pa fler friidrottstavlingar, aven om jag ser fordelen med att folja sporten framfor tv:n. Toaletten ar narmare. Grenarna flatas samman sa det ar logn att hinna bort till toaletten och tillbaka nar man har en hojdhoppare, en trestegare och en lopare att halla ogonen pa - samtidigt.

Dessutom slipper man bli slagen i huvudet. Nar tavlingen var over kastades signerade skumgummibollar ut i publiken. Alla, stora som sma, kastade sig efter dem. En boll kom lagligt seglande i en perfekt bana rakt pa mig. Jag reste handerna for en enkel lyra, sekunden senare hade jag en armbage i pannan och fick en bula av en medelalders man istallet for en boll.

Och sa sager man att det gar valdsamt till pa fotbollsmatcher!