Tva av mina vanner, Mia och Kinna, har lange pratat om ett skotskt band kallade Del Amitri. Jag tyckte forst det lat som nagot obskyrt latinskt plink-plonk band, men se dar hade jag fel. Tror jag. Jag vet fortfarande inte vad det betyder, men de spelar inte plink-plonk. De spelar melodios rock med i manga fall himla poetiska texter. Lite som Kent fast med fler relationstexter kanske.
Sager den djupanalyserande musikvetaren...
Naval, frontfiguren i det f.d. bandet hade en solospelning pa ABC i Glasgow i lordags. Kinna kvistade over fran Sverige och Mia valde markligt nog att just veckan fore spelningen bannlysa deras latar fran sin stereo. Sjalv hoppades jag att han skulle spela atminstone nagon av mina favoritlatar (vilka totalt kanske uppgar till 20% av utbudet) sa att jag atminstone kunde sjunga med i nagot.
Det kunde jag. Fast det gjorde jag inte for nu har jag lart mig tva saker;
1) jag kan spela in film pa digitalkameran
2) om jag sjunger nar jag gor detta sa sjunger jag rakt in i mikrofonen...
Sa de fyra favoritlatarna han korde lappsynkade jag med och resten nickade jag pa huvudet at och insag att texterna var sa bra att jag nu maste lyssna igenom dem ocksa.
Nufortiden kan man mata en lats popularitet genom att rakna antalet mobiler och digitalkameror i luften.
Men i arlighetens namn onskar jag att jag hade slapat den gamla klumpiga 35mm kameran. Konsertbilder blev aldrig suddiga med den. Varenda bild blev suddig med digitalkameran - oavsett om blixt anvandes eller inte.
Det var manga gullande par narvarande. Ett hade jag snett framfor mig. Tjejen kollade pa scenen, killen kollade pa tjejen - och jag kollade pa killen. Den kroppen och den rumpan kladde jag med blicken inom loppet av fem minuter. Japp, han fastnade visst pa digit
alfilm vid tva tillfallen ocksa... Titta far man ju!
Nar konserten var slut och jag hade karleksendorfiner upp till oronen knallade vi tvars over gatan till Wetherspoon. Stallet far lagom fullt men det var tydligen UGO i dorren - Ugly guys only. En drink senare akte vi hem och analyserade mellansnack. Currie gav ett ratt arrogant intryck pa mig, men han hade i vart fall sjalvdistans. Och han skriver sjuhelsikes fina texter.
Sa dar, nu drojer det val over ett ar tills jag gar pa konsert igen. Jag gar alldeles for sallan. Sager jag varje gang...
Sager den djupanalyserande musikvetaren...
Naval, frontfiguren i det f.d. bandet hade en solospelning pa ABC i Glasgow i lordags. Kinna kvistade over fran Sverige och Mia valde markligt nog att just veckan fore spelningen bannlysa deras latar fran sin stereo. Sjalv hoppades jag att han skulle spela atminstone nagon av mina favoritlatar (vilka totalt kanske uppgar till 20% av utbudet) sa att jag atminstone kunde sjunga med i nagot.
Det kunde jag. Fast det gjorde jag inte for nu har jag lart mig tva saker;
1) jag kan spela in film pa digitalkameran
2) om jag sjunger nar jag gor detta sa sjunger jag rakt in i mikrofonen...
Sa de fyra favoritlatarna han korde lappsynkade jag med och resten nickade jag pa huvudet at och insag att texterna var sa bra att jag nu maste lyssna igenom dem ocksa.
Nufortiden kan man mata en lats popularitet genom att rakna antalet mobiler och digitalkameror i luften.
Men i arlighetens namn onskar jag att jag hade slapat den gamla klumpiga 35mm kameran. Konsertbilder blev aldrig suddiga med den. Varenda bild blev suddig med digitalkameran - oavsett om blixt anvandes eller inte.
Det var manga gullande par narvarande. Ett hade jag snett framfor mig. Tjejen kollade pa scenen, killen kollade pa tjejen - och jag kollade pa killen. Den kroppen och den rumpan kladde jag med blicken inom loppet av fem minuter. Japp, han fastnade visst pa digit
alfilm vid tva tillfallen ocksa... Titta far man ju!Nar konserten var slut och jag hade karleksendorfiner upp till oronen knallade vi tvars over gatan till Wetherspoon. Stallet far lagom fullt men det var tydligen UGO i dorren - Ugly guys only. En drink senare akte vi hem och analyserade mellansnack. Currie gav ett ratt arrogant intryck pa mig, men han hade i vart fall sjalvdistans. Och han skriver sjuhelsikes fina texter.
Sa dar, nu drojer det val over ett ar tills jag gar pa konsert igen. Jag gar alldeles for sallan. Sager jag varje gang...
1 comment:
Mmmm, Currie nam-nam
Post a Comment