Saken tog tag i mig forst.
I helgen borjade en tand spanna och varka och pa mandagen var smartan sa pataglig att jag var tvungen att jaga ratt pa en tandplagare dar jag kunde skriva in mig. Nagot jag naturligtvis skjutit upp. Dumt gjort med tanke pa att Skottland har tandlakarbrist och redan fore tandvardsreformen for nagra ar sedan sa var det svart att signa upp sig hos en NHS-tandlakare (las "tandlakare kopplad till Folktandvarden"). Efter reformen overgick manga tandlakare till att bli privata och efter att NHS-priserna andrades i April 2006 (de sanktes, fast ar anda inte lika laga som i England!) overgick an fler tandlakare till att bli privata och darmed blev det annu svarare att kunna signa upp sig hos en kopplad till NHS. Skillnaden ar som i Sverige; de privata kan kosta vad som helst, de kopplade till NHS foljer en fast tariff.
Sa, koer pa flera kvarter nar en tandlakare annonserar att han tar emot NHS-patienter igen ar inte ovanligt, likasa att folk tvingas ta en privat tandlakare for att det inte finns nagon NHS-are att tillga och aven att folk gar utan tandlakare alls for att det inte finns nagon dar de bor. Jag var beredd pa det varsta... Men jag hade tur, pa tredje forsoket hittade jag en tandplagare ett kvarter ifran mig som dels antog nya NHS-patienter och dels hade en tid idag torsdag.
Precis som med, typ, vardcentralen sa sag tandlakarmottagningen ut att ligga i nagons privata bostad. Samma byggnad, samma planlosning. En tandlakare stod pa kna vid byran i hallen och pratade i telefon och jag blev visad fran hallen in i vardagsrummet, komplett med heltackningsmatta och oppen spis, som gjorts om till vantrum. Jag fick fem minuter pa mig att fundera pa MRSA och annat som kunde uppsta nar mottagningen inte framstod som lika kliniskt ren som folktandvarden i Sollentuna.
Undersokningsrummet hade tack och lov linoleummatta och luktade konstigt. D.v.s. precis som det ska hos tandlakaren. Dessutom bar de anstallda "sjukhusklader", till skillnad mot pa vardcentralen. Tandlakaren, en pratglad herre som gillade Henrik Larson (surprise...), oppnade munnen, petade runt och lokaliserade sedan tva detaljer som jag inte hunnit namna for honom. Dels menade han att visdomstanden som ar pa vag upp inte kommer att komma upp for den ar klamd. Detta forutspadde tandlakaren redan nar jag var 18, men att den har snubben kunde se det direkt imponerade lite pa mig. Sedan lokaliserade han direkt tanden jag har ont i.
Da kom dagens twist. Jag forvantade mig hal i tanden eller mojligtvis en lossad lagning. Aven om tandis maste vanta pa rontgenplaten for att vara saker sa trodde han att jag hade "abcess". Ok, jag har ingen aning om vad det heter pa svenska, men det lat inget kul pa engelska. Det verkar vara en inflammation inne i tanden, en forgiftning av tanden. I basta fall verkade den kunna atgardas med rotfyllning(!) i varsta fall gar inte tanden att radda utan den maste dras ut(!!) och om det inte atgardas i tid kunde det tydligen spridas och ta dod pa mig(!!!). (Nagra fragor och svar.)
Hur ska jag kunna sova nu?
Tandis gav mig penicillin och en ny tid pa tisdag. Fragan ar vilket gift han skrev ut at mig for bade han och kvinnan pa apoteket poangterade att jag skulle ta tabletterna i samband med mat och "massor av vatten" samt att jag absolut inte fick dricka alkohol.
"Kom ihag det," paminde kvinnan en sista gang innan jag gick, "ingen alkohol."
Det positiva i elandet var att tandlakarbesoket var gratis och som vanligt betalar jag £6.65 for receptbelagd medicin. Jag forstar fortfarande inte hur de finansierar sjukvarden, men vi far val se vilka priser de tar pa tisdag... har jag forstatt tariffen ratt dock sa betalar inte patienten mer an ca £390-400 totalt for en behandling sa, det blir i alla fall ingen tiotusenkronors affar, vilket jag har hort att det kan bli i Sverige. :-)
Tips: Om du flyttar till Skottland, skriv in dig hos en tandlakare snarast mojligt sa att du vet att du far en!
No comments:
Post a Comment