Rotfyllning med fantasin som valium.

Jag vet inte vad jag var mest radd for infor tandlakarbesoket idag; vad han skulle gora eller vad han inte skulle gora! Jag menar, antingen gor han en rotfyllning eller drar ut tanden och 'allt blir bra' - eller sa tycker han penicillinet racker och sa gar jag hem och far tillbaka samma skit om ett par manader igen.

Tandis fragade hur munnen madde och nar jag sa hur det kandes sa vickades stolen tillbaka, jag fick en haklapp och sa fick jag halla i en sugmoj. Sedan akte borren fram.

Han sa inte vad han tankte gora - och jag var for nervos for att fraga. Men jag har last pa om min tandinflammation (Prisad vare Internet!) sa jag anade vad som var pa G... Pa nagot markligt satt kandes det anda ok att lagga over min mun i hans hander. Jag tror att jag har hittat en bra tandis. Han ar en snall farbror som verkar veta precis vad han pysslar med. Yrkesprofessionalism imponerar pa mig och lugnar - aven nar jag ar spand som en fiolstrang. Och spand fortsatte jag att vara for det fanns ingen spegel sa att jag kunde halla koll pa att han gjorde ratt (jag vet att jag lurar mig sjalv men jag kanner mig anda tryggare om jag ser vad som hander) och det fanns inte ens en fruktaffisch i taket som kunde distrahera mig!

Sa jag sag upp och tyckte mig plotsligt se ett pojkaktigt leende ansikte framfor mig.

"Det kommer ga bra." Lugnade Oliver, den pahittade karaktaren med lanat utseende.

Och sedan startades jordens markligaste konversation medelst tankeoverforing. Jag tyckte borrningen var laskig, han sa att det bara ar lagningen de tar bort, jag tankte att de kanske borrade i fel tand, han kollade efter och sa att de inte gjorde det. Sedan sa han at mig att tanka pa nagot annat, jag fraste "vad", han tyckte jag skulle tanka pa hans stuga, jag fraste "varfor da" och da klippte han pillemariskt med ogonbrynen. Sedan borjade han beratta vad han kunde tanka oss gora dar inne, jag slutade tanka pa borrningen. Sedan fragade han om jag hade nagra forslag, jag fraste "jag ligger for fan hos tandlakaren, jag kan for i helvete inte tanka pa sex nu!" och da skrattade han och jag tror banne mig att han kramade min hand ocksa.

Tja, och sedan slutade tandis borra och borjade istallet trycka in nat jox i tanden. Vid en paus sa rakade tungspetsen komma at en mikropartikel - och dog. Jag kande mig som Jar Jar Binks.

Sedan, nar jag skoljt och Oliver forsvunnit ur tankarna, da fick jag veta att vi just paborjat en rotfyllning. Nu ska nerven dodens do och sedan ska jag tillbaka.

Sa det ar nog bast att jag kollar upp pa internet vad som hander da.

Och kommer pa nagot som kan skingra tankarna sa att jag inte ligger och rodnar och hoppas att tandis inte ar tankelasare. Nagon som kan nagon klurig gata jag kan fundera over?

Btw, 3 besok och fortfarande har jag inte betalat en krona. Undrar om de skickar ett fint kort pa posten lagom till jul...