Fredagsfyran om alder

1) Hur gammal är du?
31
2) Hur gammal bedömer du att du är rent mentalt?
Eh... ok, det ar inte detsamma som vilken alder jag agerar. Jag har nog alltid varit aldre mentalt an hur jag agerat. Med tanke pa att jag agerar som nagon nagonstans mellan 15-25 och folk tror att jag ar runt 22-24 sa tror jag nog att jag mentalt ar... vanta nu forresten, vad definierar en manniskas mentala alder? Mognad? I vilket avseende? Erfarenhet? Hur den anvands? Du, jag tror att jag passar. Jag kanner korkade 50-aringar och kloka 14-aringar. Mental alder... vad ar det?
3) Vid vilken fysisk ålder skulle du helst vilja vara - och varför?
Fysiskt... Knat pajade nar jag var 19, forsta skadan kom nar jag var 17 sa... 16. Valtranad, stark och uthallig.
4) “Alla vill till himmelen men ingen vill dö” sjunger Timbuktu. Skulle du vilja leva för evigt?
Arligt talat, jag ar i princip bara radd for en sak - att do. Inte for doden i sig men att do, for jag vill inte. Sa ja, jag vill leva for evigt. Nu i alla fall. Fraga mig igen nar jag sitter forkalkad och blind pa ett alderdomshem nar jag ar 92.

Prata vader

I ungefar en vecka nu har det bara pratats om en sak i UK - hur man klarar av hettan. London ligger runt 25-30 grader och Engelsmannen flyter bort.

Har uppe i Skottland forstar vi ingenting. Det ar 12 grader pa morgonen och knappt 20 pa eftermiddagen innan det nagra timmar senare sjunker tillbaka till 16.

Faktiskt, det ar ratt behagligt. Jag tror det ar det jag gillar bast, det ar behaglig temperatur aret runt har uppe. Visst skulle det vara skont att bada och sola i +25 grader nagra dagar. Problemet ar att det inte gar att bada i Skottland. Typ. Aberdeen har otroligt fina sandstrander, men det blaser djavulen och doppar du tan i vattnet fryser nasan till is. Loch Lomond - Glasgows narmsta vattenpol - ar ungefar lika inbjudande som Vatten.

Nu har vi faktiskt haft varmt i tre dagar har, men sa brukar en skotsk sommar vara ungefar en vecka ocksa...

Bankstrul - ett ar senare...

Om ni nagon gang flyttar till UK, ta da tva goda rad fran mig;
1. Se till att inget av dina namn innehaller å, ä eller ö.
2. Se till att ditt fornamn faktiskt star FORST i passet.

Jag haller pa att fa allvarligt psykbryt har borta.

varen 2005 slogs jag i 6 veckor med Clydesdale Bank om stavningen av mitt efternamn, och forlorade. De har stavat DJARV sedan dess, alla andra stavar det DJAERV, som det star i passet.

I slutet av April 2006 anstalldes jag av Abbey, ocksa en bank. De har som krav att man oppnar konto med dem dar de betalar in lonen. Inget undantag. Abbey kan lasa pass och vill att jag stavar DJAERV.

UK har inga personnummer eller samkorda register, sa for att oppna konto maste jag "identifiera" mig med ett brev adresserat till min hemadress. Det ar strikta regler vilka typer av brev som ar godkanda. Mina alternativ ar begransade till bankutdrag och brev fran skattekontoret. Eller snarare till skattekontoret, for banken stavar mitt namn "fel". Enligt Abbey. Detta tog dem en manad att upptacka.

En manad och tva paminnelser senare har nu brevet fran skattekontoret anlant. DJAERV.

Abbey slar bakut.

Det star Carina Djaerv i brevet. I passet star det Aasa Carina Djaerv. Abbey vill att jag ska byta namn till Aasa... vilket de anser ar mitt fornamn...

Jag vet inte vad jag ska gora langre. Det finns inte en chans att jag kan fa ett brev fran nagon i hela varlden adresserat till nagon Aasa Djaerv. Vem helsike det nu ar.

Abbeys lonekontor vagrar betala till en annan bank, Abbeys bankavdelning vagrar oppna ett bankkonto under mitt namn, vilket ar samma namn som lonekontoret har, utan vill oppna ett konto under ett annat namn, vilket varken lonekontoret eller skattekontoret kanner igen... Paminn mig om att aldrig, aldrig mer klaga pa svensk byrakrati.

Fredagsfyran om Mardrömmar

1) Har du ofta mardrömmar?
Inte jatteofta, men det hander. Oftast lyckas jag vanda dem medan jag drommer dem, ett trick jag larde mig som liten...
2) När hade du senast en mardröm?
Oj, det minns jag inte. Vet att jag hade nagon drom for ett par manader sedan dar "kanslan" var obehaglig, men jag minns inte exakt vad det handlade om.
3) Vad brukar dina mardrömmar handla om (alternativt, om du inte har mardrömmar: vad brukar dina drömmar handla om)?
Mardrommarna brukar ultimat handla om frustration. Jag forsoker forhindra en olycka men kan inte, forsoker radda folk som ar sa puckade att de vagrar halla tyst nar fienden kommer, att jag blir oskyldigt anklagad for nagot, att de tar fel pa mig och nagon et cetera. En av mina obehagligaste var nar jag dromde att jag skulle "rasklasificeras" av ett gang nazister.
4) Har du någonsin drabbats av sömnparalys?
Jag tror det. Nar jag var Erasmus-student delade jag rum med en tjej jag talde mindre och mindre for varje dag. En natt dromde jag att hon kom fram till min sang och strop mig. Jag 'vaknade' men kunde inte oppna ogonen och jag kande 'nagon' trycka underarmen mot min strupe. Det var en valdigt verklig och fysisk kansla och jag fick en sekunds panik innan jag kunde oppna ogonen och rora mig. Tjejen lag i sin sang och kunde omojligt ha hunnit springa tillbaks fran min ande av rummet. Fast jag var lite smaradd for henne resten av dagen...

VM fran nagonstans i Glasgow

Se pa fan, Sverige kan faktiskt gora mal. :-o

Och Skotten havdar att vi har potential och att vi nu kommer sla England (vilket orsakade grymtningar fran Engelsmannen) men att Wilhelmson "ser bra ut men inte gor sa mycket". Honom gillar vi inte. Fast Kimpa Kallstrom gillar vi. Nordirlandskan tycker att Allback ar snygg. Och pa tv pratar de om Henrik Larsson "for att tillfredstalla skottarna, eftersom vi pa BBC ideligen blir beskylda for att vara anglofiler".

Tidigare idag sprang vi ett gang fran jobbet till narmsta klubb for att kolla pa England - Skottland. Ja, det ar sa den har annonserats har. 7 av Trinidads spelare lirar i Skotska ligan och dessutom har de en spelare som heter Scotland... Majoriteten i klubben holl pa Skottland och blev lika besviken som jag pa resultatet. Jakla engelsman.

Slutligen:
Jisses, var det SA lange sedan jag lamnade ett livstecken! Hrm. Det kanske blir sa nar man helt plotsligt far skrivklada och satter igang med en halv roman och dessutom leker runt med bade tyska och svenska kompisar. Men jag lever! Jag lovar. Nar saker och ting lugnar ner sig kommer fler rapporter.

Positivt besok i Melrose Abbey

En gang skrev jag i en uppsats att "en resa utan vedermodor ar ingen resa utan en transport". Jag tankte pa det i sondags. Jag tankte ocksa pa vilket jakla besvar det ar att resa med nagon som inte kan det se det positiva i saker utan hela tiden suckar och gnaller over sadant vi i vilket fall inte kan paverka!

Melrose Abbey ar en beromd ruin av ett stort, gammalt kloster. Gillar man ruiner, gamla kloster och gargoyles(!) sa ar det vart ett besok. Detsamma om man ar intresserad av romartiden for det lag ett romarfort pa en av kullarna bakom klostret och man har hittat massor med prylar dar. Tanken var att vi skulle besoka klostret och knalla upp for kullen till fortet. Pa kopet skulle vi fa en sightseeing genom Lothian & Borders, en del av landet som jag maste erkanna att jag inte agnat mycket uppmarksamhet.

Bade jag och Tyskan kollade upp busstiderna. Bada tva hade tillfalligt fel pa synen. Istallet for en timmes bussresa fran Edinburgh sa skumpade vi runt i tva! Det var kanonfint vader och vi hade redan suttit en timme i buss mellan Glasgow och Edinburgh, dessutom var det inte Glasgowpriser pa lokalbussen. En First Day i Glasgow kostar £2.75, snubben i Edinburgh ville ha £8.50! Sa klart att vi inte var glada. Men det blir inte roligare om man agnar resten av resan at att gnalla om saken.

Naval, klosterruinen var stor och fin och anda var det bara sjalva kyrkan vi sag. Resterna strackte sig langt utanfor dagens murar sa det blev till att anvanda fantasin. Enda nackdelen med Melrose Abbey ar nacksparren. I vart fall om man gillar gargoyles! Jag stirrade konstant uppat och det fanns nagra riktigt roliga rackare. Vad sags om en gris som spelar sackpipa? Eller nagot som jag bara kan beskriva som en ekorre med dodskalle...

Kollar man ner i marken till vanster om kyrkan sa ser man nagot annat; minnesstenen over Robert The Bruce's hjarta, som ligger begravt dar. Fast inte just precis dar stenen ligger, inte om man gar efter fotona pa utstallningen... enligt dem ar stallet omarkt. Storyn ar att Robert the Bruce ville att hans hjarta skulle aka pa pilgrimsfard, men pilgrimmen dog i Spanien och hjartat forslades till Melrose dar det begravdes. Man hittade det 1921 och, eh, begravde om det i en ny urna.

Det blev ingen promenad uppfor kullen. Tre timmars bussresa - enkel resa - gav oss knappa tre timmar i Melrose. Och det tog nog tva att stirra pa gargoyles och en att kaka glass... Sa vi sag utstallningen och sa gnallde Tyskan over att det var oklart var busshallsplatsen lag - trots att Melrose ar en sluthallplats med en enda loopformad bussrutt med tre hallplatser - och for sakerhets skull sa suckade hon nar vi akte forbi skylten till Roslin Chapel (da Vinci-koden, ni vet...) pa hemvagen ocksa, ett stalle hon ville till och jag hoppades att vi inte skulle hinna med. Troligen for att fa mig att riktigt gnissla tander over folk som inte kan ta saker for vad det ar och atminstone forsoka gora tillvaron sa kul som mojligt.

Jag ar sa nojd jag kan blir under omstandigheterna. Vi kunde varken paverka busstiderna eller priserna, men nu har jag sett Melrose Abbey, vi akte genom Tweed Valley - och resten av sydostra Skottland, kandes det som - och jag behover aldrig atervanda till den delen av landet mer... perfekt.

Lord Wellington - han med vagkonen pa huv'et

Utanfor Moderna Museet i Glasgow star en staty av en man pa en hast. Statyn ar varldsberomd atminstone i hela Skottland for att nio dagar av tio ha en vagkon pa huvudet. Det ar nastan sa att man tycker att de kan gjuta fast konen for sa fort kommunen plockar ner den sa satts en ny pa under natten.

En tysk van ar pa besok och medan en del av mig undrar hur hon nadde universitetet sa maste jag erkanna att den andra delen ar otroligt road just nu. Tyskan ar en stjarna!

Vi passerade statyn och jag har aldrig riktigt tankt pa vem gubben ar, forran Tyskan fragade. Jag laste pa sockeln: "Wellington".
Tyskan: Vem?
Jag: Han var engelsk general. Du vet Napoleon? Lord Wellington slog honom vid slaget vid Waterloo.
Tyskan: Hm. Har jag aldrig hort talas om. Men jag kanner till sangen! Det var ABBA, va?

Tva dagar senare kollar vi pa en film som av en handelse utspelar sig under slaget vid Waterloo. Jag forklarar vilka snubbarna i rutan ar och vid ett tillfalle star de i givakt infor en ny snubbe.
Tyskan: Ar det dar deras ledare, eller?
Jag: Ja, det dar ar Lord Wellington.
Tyskan: Ah, just ja, han med vagkonen pa huvudet.

Eh... japp. Det ar nog precis sa han vill att vi ska komma ihag honom. Och naturligtvis ar det sa jag fortsattningsvis kommer se honom. He, he, snacka om shock-taktik; rida ut pa slagfaltet med en orange vagkon pa skallen.

Det ar nog ingen dum ide att gora Modern Konst av gubben och gjuta fast konen, om inte annat sa kanske det kan bevara statyn fran 'vandaler'...

Och vinnarna ar...

4 Uruk Hai's och 1 Orch.

Amazing.

Det var val en utmaning som heter duga till nasta ar. I Finland vill jag se massor med Aragons och hobbittar!

Sjalv far jag fortfarande utslag av Carola sa jag holl pa UK, som inte var lika vidrigt daliga nar jag horde 'rappen' tillsammans med allt annat skrap. Maste anda saga att jag gillade arets blandning. Ok for att Spanien skickade Ketchup2 och att Frankrike vaggade hela Europa till somns men Tyskarna var ju... eh... tyskt roliga och Kroatien hojde tempot. Fast nagon borde kanske tala om for Irlandarna att det faktiskt finns andra musikstilar an ballader.

Terry Wogan (BBC) gillade Carola men det var hans enda nackdel. Hans harligt elakt ironiska kommentarer ar halva nojet med melodifestivalen! "If they say it was amazing too I'm going home... ok, that's it, I'm gone." Guld. Jag menar, amazing.

Snacka om bra pipa!

Skotska masterskapen i sackpipeblasning, det var vad jag kollade pa i eftermiddags. Inte undra pa att det ringer, jag menar tjuter, i oronen nu!

Tog med mig tre tyskar till Dumbarton. De knallade upp i Dumbarton Castle medan jag stannade kvar nedanfor kullen och laste. Sackpipetavlingen var i Lengrove Park, tvars over vattnet och jordens omvag borta, och efter en och en halv timmes regnpaus pa ett stormarknadscafe sa kom vi antligen fram.

Jag har aldrig sett sa manga sackpipor, svarta overrockar och kiltar pa ett och samma stalle i hela mitt liv. De var overallt! Pipbanden spelade i fyra horn pa en fotbollsplan. Det var forsaljningsstand runtom, en nojespark och en stor oltradgard i narheten, en bussparkering stort som ett hav och bakom varenda minibuss, forrad och buske stod kiltar i alla aldrar, kon och storlekar och pipade.

Hittade aven ett talt dar fargglada smatjejer tavlade i att dansa Highland Fling. De hade flinta sma fotter, milt sagt!

Jag ska i arlighetens namn erkanna att jag inte skulle kunna saga vilka pipband som var bra och inte. De lat likadant allihopa.... hrm. Vet att min favorit bar grona kiltar och var grymma med trumpinnarna. Det ar mitt kriterium, typ. (Fast det ar inte dem pa bilderna) Tror att vi fick se prov pa mycket bra sackpipeband dock for nar vissa antrade arenan sa fordubblades de redan fyrdubblade leden och sackpipeband stannade kvar och kollade in "mastarna".

Jag vet inte vilka som vann, vi stannade inte sa lange, men jag ar overtygad om att de var bra. Det ar sakert de som spelar i min skalle just nu.

Infor melodifestivalen

For tva dagar sedan blev vi paminda om att det ju faktiskt ar en schlagerfestival i ar. Det var namligen da brittisk media upptackte Finlands bidrag... Sa nu vet vi att vi ska sitta framfor tv:n ikvall och bli roade av Terry Wogan's underbart ironiska kommentarer.

Enligt BBC ar Grekland favoriterna men de namner Irland, Sverige, Danmark och Kroatien som goda kandidater ocksa. Jag far allergiska utslag av Canvrala sa jag vet atminstone vilket land jag inte tanker halla pa. Brrr.

Ehrm, fast UK's rappande tont tanker jag inte heller halla pa. Men kolla in honom, ni.

Naval, det ar ikvall. Nu ska jag ta med 3 tyskar pa sightseeing i vastra Glasgow. En timmes slingrande bussresa genom stan till Dumbarton dar de ska kolla in slottet, jag ligga i graset och lasa en bok och vi allihopa sedan kolla in en sackpipebandstavling i en park. Melodifestival som heter duga, det!

Valorganiserad och valplanerad. Typ.

En tysk kompis kommer over ett par dagar. Har skjutit upp stadning, iordninggorande av sang osv tills idag, sa att allt ar ok infor imorgon.

Funderade pa att ga pa bio idag och gora allt imorgon, men var strang mot mig sjalv och sa att det ar sista minuten som det ar redan. Sa jag stadade idag och tankte fixa sangen imorgon.

Da kommer ett SMS.

"Sitter pa taget till Glasgow. Syns snart."

FAAAN!

Det brinner! Ah nej, maste jag agera...

Jag hade tankt skriva nagot skojfriskt om att jag klarat av mitt arliga samtal till brandkaren, kollade upp blogginlagget ifran ifjol, nar jag ringde om en grasbrand nara en tagstation - och upptacker att det ar nastan pa dagen ett ar sedan! Och scenen ar likartad.

Laskigt.

Men nar jag knallade hemat igar sa kom det faktiskt svart rok fran bada sidor av gangbron over jarnvagen. Jag sag inget pa den rokiga sidan men forstod att branden var under bron. Mycket riktigt, nar jag nadde andra sidan sa sag jag meterhoga eldslagor under motsatta brofastet. Vegetationen ar tat och full med brandbart skrap, vinden frisk, det ligger mitt i ett bostadsomrade. Jag ringde 112.

Det gick inte att na eldharden eftersom det ar hoga staket runtomkring, sa eftersom jag inte kunde gora mycket mer an vad jag gjort sa gick jag hem och stod i fonstret och kollade nar brandkaren sa smaningom anlande. Jag tyckte synd om dem.

Jag vet att brandkaren aker pa tusentals liknande smabrander och det kanns som ett sloseri. Det ar ju 'bara' ett gang grabbar som haft trakigt och tuttat pa. Jag sag dem springa darifran. Jag vet ocksa att brandkaren blir attackerad nar de aker pa uttryckning och en del av mig var radd att grabbjavlarna tuttat pa for att locka dit brandkaren sa att de kunda lattja med dem. Det sag inte ut sa, jag sag mest nyfikna och uttrakade smaungar som verkade glada over lite lordagsunderhallning. En jakligt dyr underhallning.

Men jag hade ju inte inte kunnat ringa. Eller hade jag? Faktum var att vad som fick mig att till slut ta upp mobilen var insikten att jag faktiskt var pa vag att lata bli.
"Ahvafan, inte nu igen. Jag orkar inte."
Insikten att jag borjat acceptera den ruffiga narmiljon skramde mig.

Jag har bott har i ett ar. Jag har slutat reagera nar folk gapar och brakar nere pa gatan pa helgnatterna. Det ligger en chippe over gatan och tonarsneds hanger dar varenda kvall. Jag vet ju att 'stan' var vart vardagsrum nar jag var tonaring sa 'hanget' i sig ar inget jag tanker pa. Daremot registrerar jag nar nedsen gralar med folk som gar forbi (folk de verkar kanna eller som atminstone ar lika kaxiga och fula i mun som dem), rojer bland sopcontainarna eller muckar gral med bilister som kommer for att hamta kebab. Det finns tva 'firmor' i omradet. De satter sina krusseduller pa allt vertikalt som om de spelade Risk, mater sina krafter pa bakgatorna och polis fotpatrullerar omradet varenda kvall.

Jag gar over den dar gangbron varje dag till bussen och samtidigt som jag tankt att det ar en vag min mamma nog inte skulle gilla sa tanker jag samtidigt att omradet pa andra sidan bron ar ett dar jag definitivt inte skulle vilja bo och aldrig nagonsin med barn. Det finns inte sadana omraden i Sverige. Fittja och Rosengard ar bostadsidyller.

Vissa hus ar helt igenbommade och ser ut som nedgangna Hollywoodkulisser. Vissa hus har nagra fa lagenheter igenbommade medan andra har nagra fa lagenheter bebodda. Hela omradet ar sa nedganget och skrapigt att det verkar glomt av resten av varlden. En vattenledning har agerat vattenspridare sedan i Mars. Marken ar tackt av krossat glas, flaskor, skrap, kvarglomda klader och prylar som for varje dag slagits sonder till allt mindre delar. Barn leker bland detta. "Akta, det finns glas", brukade min mamma saga och halla oss tillbaka, men mammorna har maste i sa fall halla barnen inomhus.

Det ar inte konstigt att manniskor inte bryr sig om sin narmiljo nar den ser ut pa det viset. Det ar inte konstigt att man vanjer sig vid det och vid beteenden och fenomen som foljer av ett nedganget och overgivet naromrade. Det ar inte konstigt att man till slut tittar men inte ser. Och ser man sa bryr man sig inte, for hade man brytt sig om allt man ser sa hade man blivit tokig av frustration.

Omradet i sig skrammer mig inte, inte heller manniskorna som lever dar, men jag ar livradd for att en dag finna mig sjalv sucka och rycka pa axlarna nar det brinner i ett bostadsomrade.

Rangers - Hearts (2-0): Vardigt avslut pa sasongen

Jahapp, nu ar fotbollssasongen over, vad ska jag gora nu da? Det kanns konstigt att inte kunna avnjuta de varma manaderna pa fotbollslaktaren, men a andra sidan borjar rugbysasongen nu...

Jag bryr mig knappast om Rangers, men nar man jobbar dar varenda match och har foljt frustrationen (det ar ju katastrof for ett lag som ar van att sluta 1:a och 2:a att helt plotsligt sluta 3:a!) sa kandes det anda ratt pa nagot satt att de fick avsluta med en vinst, over laget som snodde deras 2;a plats. Alex McLeish stannade tappert kvar in i det sista och fick ta emot rungande applader fran ca 50000 pers pa laktarna. Det var inte alla som tyckte att han gjorde ratt i att stanna kvar nar Rangers akte rutschkana (10 matcher i rad utan vinst...) men det verkade som att de anda uppskattade allt han gjort for klubben under sina 5 ar.

En tanke slog mig efter matchen. Heartsfansen holls kvar pa laktarna och det var en liten klutt i ett horn som sjong och holl lada infor ett odsligt stadium. Vad som slog mig var att den lilla klutten i hornet faktiskt representerar en hel publiksiffra for vissa lag och ett duktigt bortafolje i Sverige. 1000 pers ser valdigt futtigt ut pa en stor arena.

Rangers sasongskort ar ett Smart Card och jag maste saga att det ar valdigt smart. Askadarna haller upp det framfor en lasare och knallar in genom vandkors som ar mer hightech och verkar mer palitliga an snurrorna pa t ex Parkhead. Jag gastspelade i ett av vandkorsen fore matchen och stod val mest och hejade pa folk. Jag reagerade pa antalet aldre herrar och damer, men a andra sidan tar det ju hundra ar att koa for ett sasongskort...

Pa tal om gamlingar sa stoppades jag av tva cirkus 80-ariga systrar utanfor arenan som ventilerade allt mellan himmel och jord; fran Rangers till skrapiga trappupgangar till sist de var pa Ibrox till polishastarnas dynga pa gatorna. Att hanga med i deras tjatter var som att forsoka halla jamna steg med en bubblig 5-aring. En san tant vill jag bli.

Oh, oh, oh! Sasongen ar inte helt slut! Nasta lordag ar det Hearts-Gretna, finalen i Skotska Cupen. (Annu en, tror att de har tre...) Gretna? Joda, det ar en by pa ostsidan med 3000 invanare och deras supportrar har snappat up 12000 biljetter sa nu planerar polisen extrapatrullering i spokstaden medan byns alla invanare (och slaktingar, formodar jag) aker till Glasgow. Skrallganget hor hemma i division 2 och har naturligtvis inte en chans mot Hearts, men under ar ju till for att ske. Jag tycker det ska bli kul och efter matchen har gruppledaren lovat oss ol pa en pub i narheten. Det vill man ju inte missa.

Sagan om riddaren som blev en prinsessa.

Nar jag var liten och vi lekte riddare och prinsessor sa fanns det inte en chans i helsike att jag tog plats uppe i tornet. Jag var riddaren som raddade prinsessan och fick prinsen pa slutet. Det kandes darfor lite markligt nar jag idag blev raddad av en riddare, utan att jag ens forstatt att jag var prinsessan.

Jag satt i bakre delen av bussen. Bredvid mig satt en full polack. Han malde pa, jag kollade tvars over gangen dar en liten kille tuggade pa sin nya jacka och pappan slog honom over benen varje gang han stoppade oversta knappen i munnen (en dag ska jag nog vanja mig vid det ocksa...), polacken tappade intresse for mig och borjade surra med en man bakom oss som var mattligt road och polacken fortsatte mala, for Gud vet vem. Jag lyssnade da inte. Hans fulla engelska bestod till halften av 'fuck' och nar han inte fann det ratta engelska ordet blandade han med polska eller startade en lang harang dar han forsokte beskriva vad han menade. Nagon gang sluddrade han att det vore onodigt att bli valdsam och skara nagon med kniv bara for att man inte forstod varandra och jag tror att de som bara horde honom och inte sag hur inne i sin egen varld han var, trodde att han halvt hotade oss dar bak.

En tonarskille vande sig till slut om och sa at polacken att sluta svara for det fanns smabarn pa bussen och att sluta trakassera mig, fast jag viftade att han inte gjorde det och gestikulerade att han bara malde for sig sjalv.

Till slut klev en man i 60-arsaldern och tonarskillen bak och sa at polacken att kliva av bussen. Polacken forsokte svarandes protestera men de tva mannen slangde av honom. Tonarskillen undrade om jag var ok, och jag sa forvanat att det var jag ju, och han sa at lillkillen med jackan att mannen inte pratat engelska sa lillkillen skulle inte lyssna pa vad han sagt.
"Lyssna pa vad?" sa lillkillen och alla skrattade ett "precis".
Lillkillen fragade mig om jag gillade polacken, jag rynkade ett "inte precis" och lillkillen sa att han inte gjorde det heller.

Den 60-ariga mannen klev av med mig och en kvinna i framre delen tackade honom for vad han gjort. 60-aringen sa att han normalt inte brydde sig men att vad som nu gjorde honom sa forbannad att han agerade var nar mannen svor infor ett barn och "trakasserade kvinnan bredvid honom".

Shit. Jag kan inte pasta att jag kande mig som en "lady" som blivit trakasserad. Jag antar att jag ocksa borde ha tackat min riddare men jag var i shock, jag visste ju inte ens att jag var prinsessan!

Fredagsfyran om djurparker

1. 6 maj öppnar kolmården portarna, kommer ni besöka parken?
Napp, har inte vagarna forbi. Jag kommer inte besoka sorgespelet i Edinburgh heller.
2. Brukar du besöka djurparker?
Skansen, ja, men jag foredrar att se djuren i naturen. Skottland har 4 vilda djur; far, kor, raddjur och kaniner och dem ser jag pa avstand nar jag ar ute och vandrar och pa nara hall nar jag kor bil...
3. Vad tycker du om att hålla djur i djurparker?
Jag forstar tanken bakom men jag tycker de ska ges sa naturliga forhallanden som mojligt. Jag avskyr djurparker dar djuren halls i typiska burar. Darfor undviker jag djurparkerna har borta.
4. Vad tycker du om deras priser?
60 spann for att ga in pa Skansen kanske jag tycker ar 30 spann for mycket nar jag gar dit, men om det hjalper till att ge djuren en ok tillvaro med bra skotsel, mat och forhallanden sa ar det helt ok.