God Jul liksom

Jag har aldrig blivit uppsagd förut, det har alltid varit jag som slutat. Jag tror fortfarande inte jag vet hur det känns att bli uppsagd, för det som hände idag kändes mer som att bli uppkallad till rektorn. Fast jag har förstås aldrig blivit uppkallad till rektorn förut.

Mitt under en årtalskund (dem som handlar för 1927, 1815 osv) ringer kassachefen i snabbtelefonen och säger; "X kommer och byter av dig om en stund för du ska upp till Y, hon vill prata med dig på kontoret." Kunden trodde det var åt hennes lille, söta son jag skrattade till när jag la på och det var väl smidigt om hon trodde det. Jisses. Är det så här det går till?

Jag skrattade för mig själv hela långa vägen genom butiken. Skakade på huvudet hela vägen genom stora lagret och trodde nästan jag skulle möta tillsynsläraren när jag besteg den helt plötsligt enorma stentrappan till övervåningen. Bara för det snodde jag mer arbetstid och gick på toa före Mötet.

Rektor Y hade nog höstens kortaste varsel-samtal med mig. Kan inte ens ha tagit två minuter. Ingen med provanställning skulle få fortsätta, det har vi liksom vetat hela hösten. Åtminstone sedan det blev klart att "massor" skulle försvinna. Så när hon meddelat det uppenbara och började sockra om hur nöjda de ändå var med mig så nickade jag ett "ok, det är lugnt" och då kom hon liksom av sig. Det var rätt gulligt, för jag fick intrycket att hon gjort som vi andra gjorde när vi skulle förklara oss i tonåren, övat in ett tal och garderat exakt alla vägar samtalet kunde ta. Hon såg så förvånad/besviken ut att jag övervägde att ändå protestera litegrann, bara för att hon skulle få använda någon av sina helgarderingar.

Helt plötsligt kändes det som ett maktbyte skett. Jag hade blivit rektorn. Ha! Men jag använde inte makten fullt ut. Företaget hade fyllt i ett visstidsanställningskontrakt för Januari ut, färdigt för mig att skriva under om jag ville. Hade jag utnyttjat min rektors-makt hade jag avböjt. Men jag tyckte hon förtjänade lite av sina helgarderingar trots allt, så jag skrev på för dessa två veckor.

Så, är jag ledsen? Tja, det var ett smidigt jobb med bra betalt. Det enda jag känner egentligen är... *suck*, nu måste jag böka och söka nytt... Jobbigt. Jag borde ju ta tillfället i akt och försöka fixa nåt jag har nytta av i framtiden. Svårt val, för kassajobb har bra tider och bra betalt. Nåt som är viktigt Just Nu.

Det enda jag undrar är om företaget sett någon som helst julfilm. Man kommer inte med ett sånt här besked den 23 December. Det gör man bara inte.