God Jul

Förra helgen gick startskottet för December men i helgen kom den där uppväxlingen man gör efter att ha känt sig för på underlaget de första 400 metrarna.

Horizontellt snöfall med stora flingor gömde undan dystermörkret i Stockholm i lördags. ("Syyyns inte, fiiinns inte!") Min syster, min kompis och jag åkte till ytterligare en kompis för Glöggmys. Det luktade jul redan i portuppgången och när vi öppnade ytterdörren var det som att kliva in i julafton. Lindas strålande ansikte lyst likt en naturlig Lucia upp hela mitt jultörstande inre och Novembertyngden tappade genast greppet om mig och ramlade av på hallmattan. (Jag hoppas Linda dammsuger upp den innan den börjar röra sig in i lägenheten.)

Julstämningen satt i väggarna och i stora fönstret i det varma (bokstavligt talat till följd av alla juleljus) vardagsrummet. Jag klev in i Fanny & Alexanders kök och när jag inte fann skylten med "I regi av Ingmar Bergman" så andades jag ut, för då kunde jag hoppas slippa den fulla, kladdande farbrodern också. Däremot ville jag inte slippa den otroligt härliga, röda, sjuarmade ljusstaken på bordet, det enorma fatet lussebullar (inklusive en lussebullsmartyr på spikmatta, hm...) eller det hembakta, väldoftande vörtbrödet. Och jag tycker inte ens om vörtbröd.

När jag satt på golvet i vardagsrummet, mitt ibland en massa trevliga människor jag både mött och inte mött, med ett grötfat, en lussekatt ett glögglas och ett vörtbröd (i mun, det var ju gott ju!) i handen fick jag en stark känsla av att det är så här jag vill fira min jul.

Varma människor, mycket mat, mycket julpynt, mycket skratt, mycket... av allt och med tyngpunkt på mys i stället för på schema. Vi sjöng oss igenom Disney's julprogram - och eftersom repetition är kunskapens moder kunde vi såklart texterna med MVG i betyg. När det så ringde på dörren trodde jag faktiskt för en sekund att det var tomten.

I söndags stod Kung Bore för regi. Snön gnistrade i solskenet och Stockholm såg ut som ett vykort från aktern av Djurgårdsfärjan. Vi var ett stort gäng tjejer som besökte julmarknaden på Skansen. Bara att vandra runt bland alla människor och titta in i julstöket i de små bodarna räcker för att skapa julefrid i mitt inre.

På marknaden köpte jag världens godaste hjortronsylt. Söstra mi skickade den till mig i Skottland ifjol och jag var väl lite rädd att den smakade så gudomlig bara för att jag var där jag var, men den smakade precis lika ljuvligt till pannkakorna idag. Inte för mycket socker, mycket hjortronsmak. Min holländska kompis imponerades av älgarnas storlek och jag mediterade några minuter hos renarna. Jag borde ha en ren på balkongen. De är så sagolikt lugnande.

Stockholms lucia kröntes på Sollidens scen. Det var trevligt att få lite lussestämning också, men jag var glad att holländskan inte förstod all svenska för det var riktigt pinsamt stundtals. Framförallt när alla tanters favoritmupp, Lasse Berghagen, kom in...

Efteråt frös vi allihop. Därför tog jag, holländskan och Linda en härlig promenad tillbaka in till t-centralen. Inget värmer bättre än att röra på sig och prata med vänner. Aldrig har Strandvägen känts kortare.

Trött med otroligt till freds kan jag bara konstatera mina känslor: Den här helgen var det Jul. Den 24:e är det paketutdelning.