Vuxna leker inte?

Baka, leka, kreera. Kalla det vad ni vill men kreativ verksamhet, eller lek på vanlig svenska, är en klart underskattad umgängesform. I helgen bakade och målade jag pepparkakor med mina vänner i två omgångar. Det är lätt att fastna i formarna, bokstavligt talat, men något speciellt händer när man släpper stålfigurerna och tar hjälp med kniven och en gnutta fantasi i stället. Man börjar leva. Fantasin flödar i takt med kristyren och på något sätt känner man sig - fri!

Ett hjärta och en gris i all ära, men en elefant och en gris ihop - på det viset - skapar något extra. Inte minst fniss. En kamel blir en lama, en tomte blir både Gandalf, Dumbledore och Saddam Hussein, en gubbe blir Sam the Hobbit - med stora fötter - och en överbliven klump kommer ut som... är det inte lille Nemo?

I "Den oändliga historien" får vi veta att varje gång en människa slutar fantisera dör en bit av fantasilandet. Något hårdare, kallare och gråare än självaste Mordor drar in och breder ut sig. Jag tror vi lyckades pressa tillbaka denna gråhet åtminstone ett par meter i helgen.

F ö hävdar jag fortfarande att den korrumperade Italienska liga A kan kallas för en skam-liga och att en matätartävling kan kallas för glufskrig. Däremot räcker inte ens min fantasi till för att godkänna te-os... Alfapet vore inte alfapet om inte fantasin fanns.